Jag vet vem som ringde 0319 det var min 'man' Gaston från Bolivia.
Han ville säga grattis på födelsedagen :)
Lustigt hur ställd jag blir varje gång vi pratar på telefon, min engelska försvinner verkligen. Gaaah" vad jag vill träffa honom igen! vad är det nu 4-5 år sedan?
måndag, september 29, 2008
söndag, september 28, 2008
Att vara annorlunda
"jag är inte som alla andra"
oooh... vilket sätt att inleda ett blogginlägg på va?! otroligt orginellt.. eller inte kanske. Men faktum är att jag ofta finner att jag inte är som alla andra - jag tänker och agerar inte som de flesta andra skulle ha gjort i alla situationer. Ibland resonerar jag i banor som är så främmande för de jag pratar med att de bara stirrar på mig och säger att de aldrig skulle kunna tänka så. I en del av de situationerna följs deras kommentar av ett "Det är så man borde tänka och göra men det skulle jag aldrig våga eller orka".
I de senare fallen så känns det ganska bra att vara annorlunda. Medan det andra gånger inte är lika roligt. Att börja tvivla på sina tankar och sätt att uppfatta/hantera saker bara för att ingen förstår eller håller med. Ska man det? Det är inte alltid man sitter på den absoluta sanningen men samtidigt ska man väl tro på sig själv och inte påverkas av alla andra? svårt det där ibland.
Jag har mött en del nya människor som håller på att lära känna mig just nu. Och jag känner inte att jag har så mycket kontroll över mitt liv och mig själv som jag skulle önska. Jag vill vara jag, vara så ärlig och öppen som jag brukar försöka vara. Men jag vill inte vara konstig. Jag vill inte faschinera med att jag inte är som alla de puckon de tröttnat på för att de efter ett tag ska inse att Annorlunda kanske är kul. Bara i början men sen blir det bara jobbigt för att de inte förstår mig.
Det kanske låter som att jag är en utomjording nu, det är jag inte. Men vissa dagar känner jag mig väldigt utanför normen.
Just ikväll vill jag inte alls följa samhällets verklighet, jag vill inte sätta mig och plugga. Istället vill jag ignorera månens påbörjade vandring över himlavalvet och låta luften fyllas av rytm. Äta gott och ta fram symaskinen och tyger, Ta fram ritblock och kol, ta fram färgtuber och canvas. Jag vill älska passionerat med någon som vet vad jag vill ha. Dela allt. Dela inget. Ta ut batterierna ur alla klockor och älska livet utan måsten tills jag somnar utmattad.
oooh... vilket sätt att inleda ett blogginlägg på va?! otroligt orginellt.. eller inte kanske. Men faktum är att jag ofta finner att jag inte är som alla andra - jag tänker och agerar inte som de flesta andra skulle ha gjort i alla situationer. Ibland resonerar jag i banor som är så främmande för de jag pratar med att de bara stirrar på mig och säger att de aldrig skulle kunna tänka så. I en del av de situationerna följs deras kommentar av ett "Det är så man borde tänka och göra men det skulle jag aldrig våga eller orka".
I de senare fallen så känns det ganska bra att vara annorlunda. Medan det andra gånger inte är lika roligt. Att börja tvivla på sina tankar och sätt att uppfatta/hantera saker bara för att ingen förstår eller håller med. Ska man det? Det är inte alltid man sitter på den absoluta sanningen men samtidigt ska man väl tro på sig själv och inte påverkas av alla andra? svårt det där ibland.
Jag har mött en del nya människor som håller på att lära känna mig just nu. Och jag känner inte att jag har så mycket kontroll över mitt liv och mig själv som jag skulle önska. Jag vill vara jag, vara så ärlig och öppen som jag brukar försöka vara. Men jag vill inte vara konstig. Jag vill inte faschinera med att jag inte är som alla de puckon de tröttnat på för att de efter ett tag ska inse att Annorlunda kanske är kul. Bara i början men sen blir det bara jobbigt för att de inte förstår mig.
Det kanske låter som att jag är en utomjording nu, det är jag inte. Men vissa dagar känner jag mig väldigt utanför normen.
Just ikväll vill jag inte alls följa samhällets verklighet, jag vill inte sätta mig och plugga. Istället vill jag ignorera månens påbörjade vandring över himlavalvet och låta luften fyllas av rytm. Äta gott och ta fram symaskinen och tyger, Ta fram ritblock och kol, ta fram färgtuber och canvas. Jag vill älska passionerat med någon som vet vad jag vill ha. Dela allt. Dela inget. Ta ut batterierna ur alla klockor och älska livet utan måsten tills jag somnar utmattad.
fredag, september 26, 2008
Men!
Jag vet ju att jag ska hålla mig till symaskinen herr Grön och krukväxterna. De är de enda vänner och kärlek jag behöver! Allt annat kommer ändå inte att fungera.
Men jag är för nyfiken och kramig - vad ska jag göra åt saken?
Men jag är för nyfiken och kramig - vad ska jag göra åt saken?
onsdag, september 24, 2008
Jag vet inte om jag tycker...
-om att fylla år. Det är gott med tårta och det finns alltid någon barnslig förtjusning i att öppna ett paket. Men de senaste åren har den stora dagen haft ett hölje över sig, av besvikelse eller oro - nej inget av orden fångar det men något jobbigt och lite kvävande är det.
Jag ser dock fram emot lördag. Hoppas att någon utöver familjen tittar förbi och hjälper mig äta kakor. Det kommer kännas tomt utan Knon men det verkar som att hon tagit ställning och visat vart hon står i vad som brukade vara en väldigt djup vänskap.
-att det är så roligt att inte få något livstecken tillbaka från Mr.M.(jag trodde vi var överrens om att 3-dagarsregeln inte var ett bra påfund?) Är det bara jag som tolkar in för mycket i en så lång första träff som vi hade? Eller var han bara desperat och ännu ett pucko i ledet - vem vet? Det finns ju anledningar till att jag reagerar som jag gör...
-att det är en bra idé att införa konceptet 'Dino roar sina kurskamrater genom att somna 15 gånger på en lektion' på Stockholms universitet. Jag tror att den tjänsten borde lämnats i linköping (ja - jag var väldigt trött idag).
Jag ser dock fram emot lördag. Hoppas att någon utöver familjen tittar förbi och hjälper mig äta kakor. Det kommer kännas tomt utan Knon men det verkar som att hon tagit ställning och visat vart hon står i vad som brukade vara en väldigt djup vänskap.
-att det är så roligt att inte få något livstecken tillbaka från Mr.M.(jag trodde vi var överrens om att 3-dagarsregeln inte var ett bra påfund?) Är det bara jag som tolkar in för mycket i en så lång första träff som vi hade? Eller var han bara desperat och ännu ett pucko i ledet - vem vet? Det finns ju anledningar till att jag reagerar som jag gör...
-att det är en bra idé att införa konceptet 'Dino roar sina kurskamrater genom att somna 15 gånger på en lektion' på Stockholms universitet. Jag tror att den tjänsten borde lämnats i linköping (ja - jag var väldigt trött idag).
Tisdags Trött
Idag blev grupparbetet klart - skönt. Har tvättat en massa och ätit middag med mamma också.
Känner att mitt föregående inlägg (det där det faktiskt står en massa) kanske inte är så tydligt.. men men.. skrivet är skrivet.
Bara några dagar kvar innan jag fyller år. Dags för listan på sånt jag faktiskt behöver om någon känner sig manad att sätta en rosett på något och ge bort. Men det bästa är en kram bara - de tar inte så stor plats, de är miljövänliga och personliga.
Men för er som vill stödja konsumtionssamhället behöver jag:
Osthyvel
Badrumsmatta
Dörrmatta
Bestick
Fingervantar
Hårtork
En burk håååning.
Kylskåpspoesi
Micro-lock
Propp till diskhon
choklad (sist men absolut det viktigaste.. behövs för min fortsatta överlevnad)
Dags att krypa ner och få lit sömn så jag kanske kan bli lite mer vettig. Sov gott!
Känner att mitt föregående inlägg (det där det faktiskt står en massa) kanske inte är så tydligt.. men men.. skrivet är skrivet.
Bara några dagar kvar innan jag fyller år. Dags för listan på sånt jag faktiskt behöver om någon känner sig manad att sätta en rosett på något och ge bort. Men det bästa är en kram bara - de tar inte så stor plats, de är miljövänliga och personliga.
Men för er som vill stödja konsumtionssamhället behöver jag:
Osthyvel
Badrumsmatta
Dörrmatta
Bestick
Fingervantar
Hårtork
En burk håååning.
Kylskåpspoesi
Micro-lock
Propp till diskhon
choklad (sist men absolut det viktigaste.. behövs för min fortsatta överlevnad)
Dags att krypa ner och få lit sömn så jag kanske kan bli lite mer vettig. Sov gott!
måndag, september 22, 2008
Bränt barn luktar illa -
(kort påpekande: jag är medveten om att det här inlägget kan väcka lite olika reaktioner hos olika personer)
Varm choklad och kanelbullar bland höstlöven - det var planen. Sen kom timme efter timme vandrandes. Från 14 till midnatt. och här sitter jag och behöver plugga halva natten då jag inte gjort det jag skulle - för att jag har så svårt att säga nej till sällskap.
Jag vet inte hur bra det är här, den här söndagen, det här att det växte till 10 timmar. Uppenbarligen har dagen varit väldigt trevlig. Men det är inte alltid bra att saker blir över förväntningen. Jag behöver få ordning på mitt liv. En träff för en fika som blev till så mycket längre och mer får mig att tänka tillbaka på första dagen med K ( beror väl på att ämnet cirkulerat i tankarna senaste veckan, ni som vet vad jag menar vet att det är något väldigt positivt.) och jag är verkligen inte redo för något sådant ännu.
Men jag har ju så svårt att säga nej.
Bränt barn luktar illa, har ni hört det uttrycket?
Är det inte så med brännskador att de fortsätter växa och göra skada en stund efter att kontakten med elden försvunnit? I såfall är jag verkligen bränd. Upprepade kontakter med alltför glödgade ämnen men det är först nu - en stund efter senaste gången som de riktiga skadorna visar sig och gör ont på riktigt.
(svammel? . ska vara tyst och plugga nu.. *gäsp*)
ps. glömde kommentera den otroliga humorn som dagen förde med sig. Synvinkeln att de boende i Byn jävlas med fångarna genom att ha julfester etc som de inte får komma på var något helt nytt för mig, haha. Sen medför tydligen sensommaren kraftiga spasmer och att Romer går omkring och låter i skogen - eller hur var det Mr.M?
Varm choklad och kanelbullar bland höstlöven - det var planen. Sen kom timme efter timme vandrandes. Från 14 till midnatt. och här sitter jag och behöver plugga halva natten då jag inte gjort det jag skulle - för att jag har så svårt att säga nej till sällskap.
Jag vet inte hur bra det är här, den här söndagen, det här att det växte till 10 timmar. Uppenbarligen har dagen varit väldigt trevlig. Men det är inte alltid bra att saker blir över förväntningen. Jag behöver få ordning på mitt liv. En träff för en fika som blev till så mycket längre och mer får mig att tänka tillbaka på första dagen med K ( beror väl på att ämnet cirkulerat i tankarna senaste veckan, ni som vet vad jag menar vet att det är något väldigt positivt.) och jag är verkligen inte redo för något sådant ännu.
Men jag har ju så svårt att säga nej.
Bränt barn luktar illa, har ni hört det uttrycket?
Är det inte så med brännskador att de fortsätter växa och göra skada en stund efter att kontakten med elden försvunnit? I såfall är jag verkligen bränd. Upprepade kontakter med alltför glödgade ämnen men det är först nu - en stund efter senaste gången som de riktiga skadorna visar sig och gör ont på riktigt.
(svammel? . ska vara tyst och plugga nu.. *gäsp*)
ps. glömde kommentera den otroliga humorn som dagen förde med sig. Synvinkeln att de boende i Byn jävlas med fångarna genom att ha julfester etc som de inte får komma på var något helt nytt för mig, haha. Sen medför tydligen sensommaren kraftiga spasmer och att Romer går omkring och låter i skogen - eller hur var det Mr.M?
torsdag, september 18, 2008
blogg-kommentar
En bekant säger på msn:
:( gillar inte din blogg... så dystert
Men det är mitt liv. Det är min verklighet.
Jag är absolut inte en människa som givit upp hoppet även om det verkar så ibland. Det som lyfts fram här är oftast det som jag behöver få ur mig/vill dela med mig. Jag hoppas att ni som inte känner mig får något ut av det ni läser, ni som känner mig vet ofta lite mer vad jag menar och historien bakom.
Ibland skriver jag mer för mig själv, ibland mer för er.
Var inte rädda för att kommentera eller fråga.
:( gillar inte din blogg... så dystert
Men det är mitt liv. Det är min verklighet.
Jag är absolut inte en människa som givit upp hoppet även om det verkar så ibland. Det som lyfts fram här är oftast det som jag behöver få ur mig/vill dela med mig. Jag hoppas att ni som inte känner mig får något ut av det ni läser, ni som känner mig vet ofta lite mer vad jag menar och historien bakom.
Ibland skriver jag mer för mig själv, ibland mer för er.
Var inte rädda för att kommentera eller fråga.
onsdag, september 17, 2008
Honey, Baby och Älskling - allt är bra!
Honey - Hur felaktig bild kan man få av en person? Vad gör att man ser allt det där goda utan att ana allt det mörka som finns inne i kärnan av en person? Att tro att man känner en människa djupare än andra och försvara denna mot omvärldens försök att slå sprickor i den verklighet du tror att ni har. Såg de, kände de lukten av något illavarslande som du inte var i stånd att ana då?
Visserligen kan vi aldrig veta om de personer som vi mött, som varit en annan när historien slutade än vad de var när historien började, om de varit så hela tiden och vi inte sett det - eller om de har förändrats av någon anledning.
Baby - Var det underbara äkta? Var ursäkterna och förklaringarna ärliga? Förde du mig bakom ljuset med flit och visade mig en fasad när det behövdes eller var ditt liv som du visade mig? Var vårt sista möte ett desperat försök att utnyttja mig en sista gång, Var det planerat eller gick allt åt skogen just då?
Älskling - vi har... inte fått den framtid vi trodde eller hoppades. Vi har skapat så många minnen. tillverkat så många tårar. Vi har sårat varandra. Varför fanns inte respekten där?
Honey mötet mellan våra världar borde slutat strax innan det började. Jag är ändå glad att jag hade styrkan att stå upp emot världen för vad jag trodde på, för vad jag kände. Men ibland finns en gnutta sanning i omvärldens oro. (that goes for u to baby)
Baby do u even get it? If at least some parts of the story is true you of all people should understand the hollow pain that lingers on for a long time after abandonment... Förvirringen och sorgen tynger mig så svårt att jag inte orkar skrika åt dig att inte komma tillbaka. Det är egentligen du som triggade det här inlägget, jag kom överens med Anto om att den som hör något först ska säga till den andra. Men du är smartare än att återvända till något av våra länder. Jag packade upp mitt liv i den nya staden för några dagar sedan men allt som kom från dig eller Irland lades tillbaka i kartongen. Jag orkar inte se det. Jag har aldrig varit så förut. När kraften kommer tillbaka ska jag avsluta diktserien och förhoppningsvis få lite distans. Antagligen kommer jag pendla flera gånger mellan att minnas de bra och det dåliga och jag vet inte vad jag ska skriva
Älskling den där självklara att 'vi' är ett. Allt tar slut någon gång.
Vad ni än gör kalla mig inte älskling, acceptera att jag blöder och inte är redo att möta världen ännu. Det är en tung stund nu. Imorgon ler jag och säger att jag mår bra, allt är bra, det var för det bästa och det är inte mycket att göra åt. och så rycker jag på axlarna. Ni som inte låter er luras kanske håller om mig och frågar hur det Verkligen är. Jag övertygar er på ett eller annat sätt. Jag övertygar mig själv. Så kommer sekundrarna när ingen ser, när ingen vaktar och allt går sönder inuti. Och tårarna gräver de osynliga fårorna djupare i mina kinder.
Men allt är bra!
Visserligen kan vi aldrig veta om de personer som vi mött, som varit en annan när historien slutade än vad de var när historien började, om de varit så hela tiden och vi inte sett det - eller om de har förändrats av någon anledning.
Baby - Var det underbara äkta? Var ursäkterna och förklaringarna ärliga? Förde du mig bakom ljuset med flit och visade mig en fasad när det behövdes eller var ditt liv som du visade mig? Var vårt sista möte ett desperat försök att utnyttja mig en sista gång, Var det planerat eller gick allt åt skogen just då?
Älskling - vi har... inte fått den framtid vi trodde eller hoppades. Vi har skapat så många minnen. tillverkat så många tårar. Vi har sårat varandra. Varför fanns inte respekten där?
Honey mötet mellan våra världar borde slutat strax innan det började. Jag är ändå glad att jag hade styrkan att stå upp emot världen för vad jag trodde på, för vad jag kände. Men ibland finns en gnutta sanning i omvärldens oro. (that goes for u to baby)
Baby do u even get it? If at least some parts of the story is true you of all people should understand the hollow pain that lingers on for a long time after abandonment... Förvirringen och sorgen tynger mig så svårt att jag inte orkar skrika åt dig att inte komma tillbaka. Det är egentligen du som triggade det här inlägget, jag kom överens med Anto om att den som hör något först ska säga till den andra. Men du är smartare än att återvända till något av våra länder. Jag packade upp mitt liv i den nya staden för några dagar sedan men allt som kom från dig eller Irland lades tillbaka i kartongen. Jag orkar inte se det. Jag har aldrig varit så förut. När kraften kommer tillbaka ska jag avsluta diktserien och förhoppningsvis få lite distans. Antagligen kommer jag pendla flera gånger mellan att minnas de bra och det dåliga och jag vet inte vad jag ska skriva
Älskling den där självklara att 'vi' är ett. Allt tar slut någon gång.
Vad ni än gör kalla mig inte älskling, acceptera att jag blöder och inte är redo att möta världen ännu. Det är en tung stund nu. Imorgon ler jag och säger att jag mår bra, allt är bra, det var för det bästa och det är inte mycket att göra åt. och så rycker jag på axlarna. Ni som inte låter er luras kanske håller om mig och frågar hur det Verkligen är. Jag övertygar er på ett eller annat sätt. Jag övertygar mig själv. Så kommer sekundrarna när ingen ser, när ingen vaktar och allt går sönder inuti. Och tårarna gräver de osynliga fårorna djupare i mina kinder.
Men allt är bra!
Rutinerna börjar när jag blir frisk
... ok?
jag ska försöka smyga mig in i dem men så länge jag är sjuk är det svårt att komma in i dem.
Idag har jag varit hemma och halvsovit hela dagen.
Jag börjar få tillbaka rösten vilket är skönt.
jag ska försöka smyga mig in i dem men så länge jag är sjuk är det svårt att komma in i dem.
Idag har jag varit hemma och halvsovit hela dagen.
Jag börjar få tillbaka rösten vilket är skönt.
måndag, september 15, 2008
Rutiner
Jag behöver rutiner. Jag behöver ha mer kontroll över hur jag fördelar min tid för att inte känna mig stressad jämt. Med rutiner borde det bli lätt att se att jag lagt den tid jag ska på studierna och då kunna slappna av och kunna njuta på riktigt av att vara ledig. Då kan jag träffa vänner, familj och pyssla med mina intressen. Nu tänker jag hela tiden att jag ska och borde och måste mer. Det är inte bra. Så jag har ställt upp några mål nedan.
Det finns ingen förväntning att jag ska följa dem slaviskt. Det största problemet kommer bli att komma upp på morgonen de dagar jag inte har tidiga föreläsningar. MEN - lyckas jag så blir jag stolt.
Lätt att säga-svårt att göra.
Håll tummarna för mig, Peppa mig!
Det finns ingen förväntning att jag ska följa dem slaviskt. Det största problemet kommer bli att komma upp på morgonen de dagar jag inte har tidiga föreläsningar. MEN - lyckas jag så blir jag stolt.
Lätt att säga-svårt att göra.
Håll tummarna för mig, Peppa mig!
- Ställa klockan på 7 varje vardagsmorgon. Ställa den gamla väckarklockan 7:25 så att jag vaknar på riktigt.
- Försöka krypa ner vid midnatt.
- Försöka äta frukost varje morgon.
- Sätta någorlunda tider för lunch och middag.
- Se till att 8 timmar går till att plugga varje dag. De dagar jag passar barnen får jag ta igen på kvällen eller andra dagar.
- Se till att när pluggtiden är slut så är den slut! Fritid ska vara Fritid.
- Helg ska vara en längre period av vila och återhämtning. Såvida jag inte måste kompensera och ta igen något.
söndag, september 14, 2008
Don't look back
If you just put your hand in mine
We're gonna leave all our troubles behind
We're going walking dont look back
Keep on walking..
Peter Tosh
Om det vore så lätt
We're gonna leave all our troubles behind
We're going walking dont look back
Keep on walking..
Peter Tosh
Om det vore så lätt
lördag, september 13, 2008
DaddyLongleg, självinsikt och kärlek
Som lördagar har en tendens att göra har den här flutit vidare bort i fjärran utan att så mycket vettigt, som jag planerat, blev gjort.
Mitt i mina sista två effektiva timmar av studier (kl 23 har jag bestämt att jag ska kolla film och äta chips) kommer DaddyLongleg dansandes. Han skulle gärna få stanna i min stuga och bo med mig men jag vet inte vad han äter och tvivlar på att han vill bli mitt nya husdjur.
Han flyger omkring bredvid bordet och säger till mig: Du vet ju hur du är. Du vet hur du fungerar. Du vet varför du vill och varför du försöker. Du är medveten om dina behov som driver dig och de fasor som håller dig tillbaka. Du vet delvis vad du vill ha. Sen försvann han ut genom det öppna fönstret, ut i kylan och den mörka natten.
DaddyLongleg du är så klok.
Jag är hopplös. Jag är bitter. Jag drömmer och romantiserar. Jag är modig men ack så feg.
Jag vill kasta mig över kakan och sluka den hel för att dämpa min hunger.
Jag vill kasta den i soporna innan jag ens hinner titta åt den.
Eller så hamnar jag villrådigt mitt emellan och slickar försiktigt på glasyren. Jag vill inte ge upp den för det smakar gott och lockar mig men jag vet att det kanske inte är nyttigt just nu, jag kanske bara kommer må illa om jag äter upp den. Kanske är lagom med lite glasyr...
Varför är jag inte bättre på att ta tillvara på den insikt jag har om mig själv?
Mitt i mina sista två effektiva timmar av studier (kl 23 har jag bestämt att jag ska kolla film och äta chips) kommer DaddyLongleg dansandes. Han skulle gärna få stanna i min stuga och bo med mig men jag vet inte vad han äter och tvivlar på att han vill bli mitt nya husdjur.
Han flyger omkring bredvid bordet och säger till mig: Du vet ju hur du är. Du vet hur du fungerar. Du vet varför du vill och varför du försöker. Du är medveten om dina behov som driver dig och de fasor som håller dig tillbaka. Du vet delvis vad du vill ha. Sen försvann han ut genom det öppna fönstret, ut i kylan och den mörka natten.
DaddyLongleg du är så klok.
Jag är hopplös. Jag är bitter. Jag drömmer och romantiserar. Jag är modig men ack så feg.
Jag vill kasta mig över kakan och sluka den hel för att dämpa min hunger.
Jag vill kasta den i soporna innan jag ens hinner titta åt den.
Eller så hamnar jag villrådigt mitt emellan och slickar försiktigt på glasyren. Jag vill inte ge upp den för det smakar gott och lockar mig men jag vet att det kanske inte är nyttigt just nu, jag kanske bara kommer må illa om jag äter upp den. Kanske är lagom med lite glasyr...
Varför är jag inte bättre på att ta tillvara på den insikt jag har om mig själv?
Kodnamn Felix
Igår, fredag, var insparksfesten på skolan och det var trevligt men inte så att jag ville stanna hela natten. Min imitation av en utomjording lockade fram en del skratt så kursarna var glada och skrattade innan jag gick, man måste ju ta farväl på ett bra sätt. Jag ville hellre hitta på hyss än att sitta kvar hela kvällen...
A och L ni vet vad jag menar - Kodnamn Felix
I hopp om ett hej, en kram och en sak jag glömde senast begav jag mig till Solna. Väl medveten om att alla inte tycker om överraskningsbesök efter klockan 22 tog jag en risk - Felix sov så han svarade inte ens i telefonen. Det var kallt ute. Igår var Solna kallaste platsen på jorden. Jag är övertygad om det! (får väl skylla mig själv som är ute å springer i klänning å högklackat utan strumpbyxor). Som tur var gick bussen hemåt precis när jag kom till hållplatsen.
Lördagsförmiddagen har runnit iväg med film och chips under en filt, skönt. Nu blir det plugg plugg plugg innan jag ger mig iväg på cykeln i ett försök att hitta till mamma (Det ska finnas tårta där säger dom så jag måste ju dit och undersöka saken).
Dagens Tips: köp luft på burk och få en lite tystare dator.. och renare..
A och L ni vet vad jag menar - Kodnamn Felix
I hopp om ett hej, en kram och en sak jag glömde senast begav jag mig till Solna. Väl medveten om att alla inte tycker om överraskningsbesök efter klockan 22 tog jag en risk - Felix sov så han svarade inte ens i telefonen. Det var kallt ute. Igår var Solna kallaste platsen på jorden. Jag är övertygad om det! (får väl skylla mig själv som är ute å springer i klänning å högklackat utan strumpbyxor). Som tur var gick bussen hemåt precis när jag kom till hållplatsen.
Lördagsförmiddagen har runnit iväg med film och chips under en filt, skönt. Nu blir det plugg plugg plugg innan jag ger mig iväg på cykeln i ett försök att hitta till mamma (Det ska finnas tårta där säger dom så jag måste ju dit och undersöka saken).
Dagens Tips: köp luft på burk och få en lite tystare dator.. och renare..
onsdag, september 10, 2008
Varför stänger du mig ute? (kan läggas till föregående inlägg)
Min närmaste väninna vägrar ha någon kontakt med mig. Hon svarar inte på telefon eller datorn och jag har ingen aning om varför. Har jag hamnat i onåd? varför isåfall? Det var lite 'stuff' efter midsommar då hon och Skalman hamnade i diskussion men det har varit lite småskumt ända sen början av våren tror jag.
Är man så nära vänner som vi så tycker jag att man borde kunna förklara vad som är fel. Jag tycker att man är skyldig varandra det.
Vill du ha en paus för att du vill vara ifred - säg det! Är du arg på mig för något så tala om det så jag kan förklara eller be om ursäkt! Har du insett att du inte bryr dig längre eller att vi är från olika världar - snälla förklara det då.
Det är fruktansvärt när viktiga personer som står en nära bara försvinner utan förklaring. Du vet att jag har extra svårt för sådant beteende efter allt K har gjort. Är du besviken på mig för hur jag hanterade situationen när han dök upp? Du vet inte ens vad som har hänt. Jag behövde dig där då.
Du är den jag vill vända mig till med mina tankar och känslor för stöd. Det är dig jag vill dela det senaste skvallret och roliga upplevelser med. Jag vill finnas där för dig. Jag trodde det var ömsesidigt. Det har varit så i flera år. Men nu stänger du mig ute totalt.
Det gör ont Jenny
Är man så nära vänner som vi så tycker jag att man borde kunna förklara vad som är fel. Jag tycker att man är skyldig varandra det.
Vill du ha en paus för att du vill vara ifred - säg det! Är du arg på mig för något så tala om det så jag kan förklara eller be om ursäkt! Har du insett att du inte bryr dig längre eller att vi är från olika världar - snälla förklara det då.
Det är fruktansvärt när viktiga personer som står en nära bara försvinner utan förklaring. Du vet att jag har extra svårt för sådant beteende efter allt K har gjort. Är du besviken på mig för hur jag hanterade situationen när han dök upp? Du vet inte ens vad som har hänt. Jag behövde dig där då.
Du är den jag vill vända mig till med mina tankar och känslor för stöd. Det är dig jag vill dela det senaste skvallret och roliga upplevelser med. Jag vill finnas där för dig. Jag trodde det var ömsesidigt. Det har varit så i flera år. Men nu stänger du mig ute totalt.
Det gör ont Jenny
tisdag, september 09, 2008
När ska det vända?
Det känns som att jag har haft bara otur senare delen av sommaren...
trampad av en häst (det var iofs i början på sommaren men ändå nu är det synd om mig och jag vill klaga!)
Blir lurad och bestulen av K.
Ramlar nerför en trappa
Blir sjuk när jag ska packa ihop inför flytten.
Panik med att packa upp och försöka komma igång med studierna på samma gång.
Blir jag sjuk igen (samma 3stegs förkylning som innan flytten - hals - näsa -lungor).
Och nu har jag urinvägsinfektion känns det som!
När ska jag kunna må bra rent fysiskt - inte vara tokstressad - och få den där känslan av att allt faktiskt är rätt ok och rullar som det ska?!
Tänkte försöka ha någon ledig kväll men uppenbarligen är det meningen att jag ska vara bitter och sitta med näsan i kurslitteratur för att komma ikapp och må dåligt på ett eller annat sätt... so - if that's the way it's gonna be... ...jag har glass, chips, kakor - jag kan lika gärna passa på att bli fet samtidigt!
trampad av en häst (det var iofs i början på sommaren men ändå nu är det synd om mig och jag vill klaga!)
Blir lurad och bestulen av K.
Ramlar nerför en trappa
Blir sjuk när jag ska packa ihop inför flytten.
Panik med att packa upp och försöka komma igång med studierna på samma gång.
Blir jag sjuk igen (samma 3stegs förkylning som innan flytten - hals - näsa -lungor).
Och nu har jag urinvägsinfektion känns det som!
När ska jag kunna må bra rent fysiskt - inte vara tokstressad - och få den där känslan av att allt faktiskt är rätt ok och rullar som det ska?!
Tänkte försöka ha någon ledig kväll men uppenbarligen är det meningen att jag ska vara bitter och sitta med näsan i kurslitteratur för att komma ikapp och må dåligt på ett eller annat sätt... so - if that's the way it's gonna be... ...jag har glass, chips, kakor - jag kan lika gärna passa på att bli fet samtidigt!
måndag, september 08, 2008
Faväl till Linkan med ett snörvel
Helgen är avklarad och jag har tagit farväl av Linkan. Flyttstädning tar längre tid än jag trodde och hyresvärdens mamma klagade på mig för att jag inte var klar och ifrågasatte mitt arbete. Jag tyckte hon kunde stoppa huvudet i en hink med is men det sa jag inte. Lägenheten kommer stå tom och hantverkare kommer vara där och arbeta så allt kommer hinna bli smutsigt innan december när någon kommer bo där igen.
Resten av helgen gick till skvaller med tjejerna men inte ens de vet allt - jag har alltid lite som ingen annan får veta.... (ooh jag vet nu blir ni nyfikna.. haha..). Han med lite Dannebjörnen, Skalman, Pojkarna P och Oskar också. Jag kommer sakna er därborta!
Så nu är jag stockholmare på riktigt igen. Jag sitter här i pepparkakshuset och är väldigt allvarlig. Det är dags att skärpa mig och ta itu med studierna så att jag klarar dem på riktigt.
Varför är det så lätt att falla för frestelser och lura sig själv?! - jag ska bara...fika lite... umgås lite... sova lite... ta en pause... Skärpning!
Fast nu är jag förkyld.. så jag behöver ta det lite lugnt (det är ju så ansträngande att läsa kurslitteratur eller hur?! titta nu är jag igång igen - kan nån säga till mig på skarpen?)
Resten av helgen gick till skvaller med tjejerna men inte ens de vet allt - jag har alltid lite som ingen annan får veta.... (ooh jag vet nu blir ni nyfikna.. haha..). Han med lite Dannebjörnen, Skalman, Pojkarna P och Oskar också. Jag kommer sakna er därborta!
Så nu är jag stockholmare på riktigt igen. Jag sitter här i pepparkakshuset och är väldigt allvarlig. Det är dags att skärpa mig och ta itu med studierna så att jag klarar dem på riktigt.
Varför är det så lätt att falla för frestelser och lura sig själv?! - jag ska bara...fika lite... umgås lite... sova lite... ta en pause... Skärpning!
Fast nu är jag förkyld.. så jag behöver ta det lite lugnt (det är ju så ansträngande att läsa kurslitteratur eller hur?! titta nu är jag igång igen - kan nån säga till mig på skarpen?)
torsdag, september 04, 2008
spagetti under strumporna och barndregel
Det var ett tag sen sist och jag vänjer mig nog snabbt igen. Det är en konst att få i sig själv mat samtidigt som man matar en liten och ser till att två andra är glada å blir mätta.
Har tänkt skriva många saker men aldrig kommit mig för att logga in.
Jag är klart godkänd av barnen. Har insett att jag trivs bäst med de små som är i åldern där de kan springa omkring och förstå en del men innan de börjat prata ordentligt. Det är så enkelt och självklart i den åldern. Sorgerna är visserligen enorma när världen inte fungerar som den ska precis som den blir för mig snart 22 år gammal. Men småttingarnas otroliga lycka och rena skratt är så mycket starkare än jag haft på länge. Enstaka glimtar går inte att jämföra. Undrar hur livet sett ut om de där bubblande glädjetjuten tagit sig fram så fort allt är underbart istället för att alltid blanda ut glädjen med stress, ångest, funderingar och realism tills det enda som finns kvar är ett svagt osäkert leende.
filosofisk jag blev.. imorn bär det av hemåt.. Fast Linkan är inte hemma längre. Stugan(pepparkakshuset) börjar komma i form för att axla ansvaret det innebär att bära titeln Hem.
Lugnet har börjat komma tillbaka och jag avsätter tid åt galenskaper. Jag kan klara den här utbildningen. Jag kan få det att fungera med jobbet och pepparkakshuset kan så småningom bli underbart. se så positiv jag är :)
Har tänkt skriva många saker men aldrig kommit mig för att logga in.
Jag är klart godkänd av barnen. Har insett att jag trivs bäst med de små som är i åldern där de kan springa omkring och förstå en del men innan de börjat prata ordentligt. Det är så enkelt och självklart i den åldern. Sorgerna är visserligen enorma när världen inte fungerar som den ska precis som den blir för mig snart 22 år gammal. Men småttingarnas otroliga lycka och rena skratt är så mycket starkare än jag haft på länge. Enstaka glimtar går inte att jämföra. Undrar hur livet sett ut om de där bubblande glädjetjuten tagit sig fram så fort allt är underbart istället för att alltid blanda ut glädjen med stress, ångest, funderingar och realism tills det enda som finns kvar är ett svagt osäkert leende.
filosofisk jag blev.. imorn bär det av hemåt.. Fast Linkan är inte hemma längre. Stugan(pepparkakshuset) börjar komma i form för att axla ansvaret det innebär att bära titeln Hem.
Lugnet har börjat komma tillbaka och jag avsätter tid åt galenskaper. Jag kan klara den här utbildningen. Jag kan få det att fungera med jobbet och pepparkakshuset kan så småningom bli underbart. se så positiv jag är :)
måndag, september 01, 2008
...första dygnet...
Blommorna har fått komma fram
Jag har hittat en handduk och tvål till toan.
Invigt duschen i källaren och jobbat lite.
Jag lyckades gräva fram sängen och fick sova inatt.
Till och med det tredje elementet är igång och lacknafte lukten börjar vädras ur.
Dom har lovat att golvet inte kommer rasa in om jag har fest - men alla möbler lutar inåt mitten och kommer behöva pallas upp i framkant.
Det återstår att klara av att laga mat, få plats att lägga ut trasmattorna och få undan ett antal kartonger till, få upp tavlor och masker ... behöver ett korsstag till bokhyllan så några kartonger kommer få stå en vecka minst.
Jag vill att någon ska komma och hålla om mig och ge mig ett extra dygn för jag måste komma ikapp med studierna till gruppmötet imorn.
Det är lite jobbigt just nu även om jag vet att det blir bättre.
Jag har hittat en handduk och tvål till toan.
Invigt duschen i källaren och jobbat lite.
Jag lyckades gräva fram sängen och fick sova inatt.
Till och med det tredje elementet är igång och lacknafte lukten börjar vädras ur.
Dom har lovat att golvet inte kommer rasa in om jag har fest - men alla möbler lutar inåt mitten och kommer behöva pallas upp i framkant.
Det återstår att klara av att laga mat, få plats att lägga ut trasmattorna och få undan ett antal kartonger till, få upp tavlor och masker ... behöver ett korsstag till bokhyllan så några kartonger kommer få stå en vecka minst.
Jag vill att någon ska komma och hålla om mig och ge mig ett extra dygn för jag måste komma ikapp med studierna till gruppmötet imorn.
Det är lite jobbigt just nu även om jag vet att det blir bättre.
In the gingerbreadhouse...
...är det kartonger överallt.
Och jag ligger redan efter med plugget.. snälla nån .. ring och peppa mig
Och jag ligger redan efter med plugget.. snälla nån .. ring och peppa mig
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)