Söndag

Johnny Cash sjunger sin Folsom Prison Blues och jag städar ur min gamla cell och ringer för att tacka ja till en ny.
Om allt går som det ska nu kommer flyttar jag in i en liten stuga i västerort där jag betalar hyran genom barnpassning 2dagar/veckan. Det kommer bli trångt - men jag slipper dela.

Det är dags att börja om igen och det känns lite konstigt. Obekvämt men samtidigt befriande. Några år har gått sedan jag bodde permanent i min hemstad. Stockholm är anonymt, stressat och stort fast ändå fullt av möjligheter, gamla vänner och familjen.

Dagarna som är nu är fulla av funderingar- om ni bara visste allt som går genom mitt huvud. . .