Skalbaggar i öronen

Jag hade en dröm i morse om skalbaggar... ni kan läsa om den här nedanför.

Förutom känslan av små skalbaggar som klättrade in i hörselgången så vaknade jag med funderingar kring mina nyårslöften. De kan säga emot varandra har jag kommit fram till. Carpe Diem och mindre destruktivt beteende ... Jag tror det handlar om vilken inställning man väljer att ha till livet, det som händer och det man gör av det. I en situation bestämmer du dig för att 'fånga dagen' och låta saker hända. Samtidigt som du vet att om du tänker efter så skulle de kunna vara en mindre bra ide... Men hur ska man veta när det är bäst att följa impulsen och när det är bäst att följa den logiska tanken?
(På något virrvarrigt sätt tror jag att drömmen kan ha med de här tankarna att göra. inte själva frågan men med situationen som väckte tankarna)


Drömmen:
Straffet var x timmar i baljan. Sen om man överlevde … det visar sig sa dem. Det berodde delvis på en själv och delvis på ödet eller gud om man hellre ville det.

Jag är i ett stort badkar med vatten och på ytan flyter hundratals små små skalbaggar
Väl i det stora badkaret med de hundratals små skalbaggarna får vi veta att det krävdes ungefär 30 riktiga bett innan det var för sent – sen var man död. De var giftiga.
De biter lättare om man skrämmer dem, t.ex. försöker ta bort dem snabbt och hårdhänt.
Av egen erfarenhet märkte jag att en del släppte om de kom med ner under vattnet medan andra gjorde motsatta och släppte över vattenytan.
Skalbaggarnas ben har små små hullingar, det är så de håller sig fast på huden. Varje gång man försiktigt försöker peta bort en slår hjärtat fortare. Det är alltid en risk att de ska bli skrämda och bita tag. Det krävdes bara 30 bett, sen är man död… Och det är lång tid kvar innan min tid är avklarad.
Efter några timmar är det svårt att hålla en jämn position i vattnet. Plötsligt är ena sidan av huvudet i vattnet – somnade jag? Och jag känner hur något av de minsta krypen kryper in i örat. Försiktigt försiktigt med örat vänt nedåt försöker jag lirka loss och ut honom med fingernageln. Oooh han får inte bita. Och jag vill inte att han kryper längre in.
Jag får bort den men känner hur nästa lilla helvetesbagge kryper långsamt upp för örsnibben.

Vet du hur jobbigt det är att vakna med känslan av att en skalbagge är på väg in i hörselgången?
...

Kan lägga till efter konsultation med hobbypsykolog "Alex" att jag trodde jag skulle klara det men att jag kände att det var något jag var tvungen att göra. Så det fanns ingen känsla av panik eller orättvisa men det var obehagligt. Hobbypsykolog "Alex" kom med en slutsats som jag inte vet om jag köper men jag tar med den ändå : Du känner dig tvungen till att leva i ett klimat där du kan agera, men där det inte finns möjlighet till utveckling/självuppfyllning. Du vet att du inte kommer klara det särskilt länge och du känner hur det kommer närmare och mer inpå dig (in i örat).