måndag igen, 23 nov

Fötterna är i ett nästan brännande hett fotbad (dvs i min papperskord där de precis får plats), axlarna har en varm vetekudde över sig, huvudet försöker bestämma sig för om det gör ont i det eller inte, ögonen tittar på kurslitteraturen som ligger i en hög på bordet...
Jag har en hemtenta att skriva. Har precis börjat att ta tag idet. Borde gjort det tidigare men när jag kom hem började jag skriva mail. Ett till studievägledaren och ett till min gamla lärare, mentor och programansvarige. Ganska långa mail, ganska flummiga mail är jag rädd. I bästa fall får jag bra svar som gör att mina ihoptrasslade tankar och känslor blir lite mer tydliga, i värsta fall tycker de jag är lite överdrivet knäpp. vi får väl se.

Igår skrevs grupparbetet klart och det var många timmars intensivt arbete av mig och Lisa. Så då hade jag inte tid att tänka. Vet inte om det var därför eller inte men igårkväll var en bra kväll. Vilket var väldigt skönt jämfört med de två innan.

uff.. (mycket uff senaste tiden) nu kan jag inte dra ut på det längre - Hemtent-skrivnings-dags.

Jag är en chokladtårta

Förra veckan, eller när det nu var, så bakade jag en chokladtårta. Jag åt ganska mycket och ganska ofta. det blev inte lika gott å det lockade inte lika mycket efter ett tag. Den stod ju där på hyllan i kylen så det gick inte direkt att längta efter den. Jag åt nästan för att den stod där så tillsist gav jag bort den och fryst in en bit. för jag orkade inte mer, det var inte intressant längre.

Jag är den där chokladtårtan. Som kastar mig på min pojkvän tills han blivit lite för mätt på mig och inte blir så sugen på att ses. kanske lite överdrivet men ganska bra liknelse. Jag är en chokladtårta. Jag måste komma ihåg det. För att det ska bli bra måste jag komma ihåg att låta honom bli hungrig igen. Jag behöver inte hoppa in i hans kyl å sätta mig å vänta å blänga, när han vill ha så kommer han komma ändå.

kom ihåg det nu dino, du är en chokladtårta

pause

Jag har precis slutat jobba och borde, nej ska, måste, ta tag i min del till grupparbetet i skolan. Men jag vill ha en pause. Förra kursen slapp jag grupparbetet och men gick på lektionerna och skrev tentan. Den här kursen är jag med på grupparbete och ska skriva hemtentan, vilket är det som krävs för att bli godkänd. Men jag går inte på lektionerna. Jag har till och med slutat titta i almenackan om det är en föreläsning imorn eller inte när jag går och lägger mig. Jag klarar inte av läraren.

Jag vill ha en pause fast jag inte gjort särskilt mycket skolarbete senaste månaden.

Frågan är om jullovet kommer hjälpa. På förmiddagen var jag till skolan och pratade med studievägledaren och hon hade inget negativt att säga alls om mina funderingar på att ta studieuppehåll. (förutom att hon påpekade att jag inte var garanterad plats på höstterminen och om det vore illa är den klassen full och jag skulle få vänta ett halvår till). Men i övrigt förstod hon mycket väl att jag behövde en pause och få mer energi och att jag vill fortsätta med mitt bok-projekt så att det blir klart och jag slipper sprida ut arbetet över enbart somrar över flera år. Så nu tänker jag så här: Det blir inte så kul om mitt uppehåll blir ett år istället för ett halvår. Men jag längtar verkligen efter att få en pause. Ett halvår + sommaren blir iofs en ganska lång pause... hmm...

nu pratar jag med mig själv, men men. Vad skulle krävas för att klara sommar + en termin om vi räknar bort kostnad för boende?
Om jag räknar så jag precis överlever så behöver jag jobba så jag får in 10500 minst. Men om vi ska räkna så jag inte behöver toksnåla å så att jag kan köpa lite material för hantverk etc så behöver jag få till 20.000... Alla säger att det är svårt att få jobb.

Torsdag 12 nov

Jag funderar fortfarande på en sabbatstermin.
Att stanna kvar och fortsätta läsa utan uppehåll eller ta en pause... båda alternativen känns som möjligheter, båda alternativen ger mig lite ångest.

Jag har varit sjuk. Mår ganska bra nu, om man jämför med de senaste dagarna. Men jag tror att det dröjer lite innan energin kommer tillbaka.

Varför skriver jag ens här?
Jag har en diffus vilja att hålla bloggen levande och visst, ibland behöver jag skriva av mig lite. Men det är ju ingen som läser. Ingen som kommenterar. Känns lite meningslöst just nu.

Sabbatstermin?

Den här terminen har varit ... låt mig tänka... trist. Antingen har kurserna varit dåligt upplagda, lärarna varit dåliga, ämnet varit tråkigt. Just nu är jag inte alls sugen på att studera. Jag vill inte ens gå på lektionerna. Jag har börjat fundera mer å mer på att ta en termin ledigt. Försöka få ett jobb på 50-75% som inte är så krävande och lägga mer tid på skapande. Med skapande menar jag dels skrivandet, ta tag i den stora boken igen och/eller satsa mer på mina andra skrivprojekt. Jag är även sugen på att måla ett gäng tavlor och försöka få dem utställda någonstans. Jag är nyfiken på hur man går tillväga för att göra 'offentliga utsmyckningar' - till sjukhus, landstinget, staten, företag och deras lokaler. Jag saknar att arbeta textilt men har tappat självförtroendet på det området sedan jag slutade mina studier i linköping. Om jag gav mig fan på det skulle jag säkert kunna ta fram någon produkt som går att sälja. Men jag är tveksam till om jag vill eller klarar att lägga all min vakna tid på textilt skapande och försöka överleva enbart på det.

Som vanligt väger jag för och nackdelar och funderar. Att läsa klart utbildningen som planerat gör att jag blir klar fortare och de kommande terminerna kommer antagligen vara roligare än den här höstterminen. Men orkar jag? Jag har studerat i snart 3½ år coh har 2 år kvar. Kanske behöver jag en pause. Och borde jag inte då passa på när jag bor här i pepparkaksstugan, när jag inte har någon hyra att betala? Eller kan jag lyckas ta upp mitt skapande mer samtidigt som jag studerar?
Eller ska jag läsa sista året i linköping senare?

Jag ska prata med studievägledaren och höra vad hon säger. Jag ska maila mina gamla lärare i linköping med lite frågor. Jag ska fixa en tid hos en läkare och försöka få lite mer energi, det kanske mer är det som är problemet?

små lustiga och felplacerade

Utanför mitt fönster hänger några kvarblivna äpplen på ett träd vars löv redan fallit. De ser ut som små lustiga felplacerade bollar. Mina tankar känns lustigt felplacerade ibland. De poppar upp fast jag redan handskats med dem och stoppat undan dem. De ställer frågor med ett utropstecken efter frågetecknet fast jag redan bestämt att... att jag kanske inte vill veta svaren. Eller att svaren inte är det viktiga just nu.
Jag irriterar mig på tjejer i min omgivning som inte klarar av att kommunicera med sina partners. Men jag kanske inte är så mycket bättre själv.

Nej nu stoppar jag undan den här tanken i en låda, igen. Jag borde inte ställa frågan. Om det svar jag vill ha finns borde jag få veta det ändå.

flum flum, jag vet... jag somnade nyss. Får snart återinföra regeln om att inte sitta i sängen och plugga.

Flodhästen

Så var det dags igen...


En överviktig flodhäst
En stackars överviktig flodhäst
någonstans där ute i världen
måste vara väldigt förvirrad

Flyttad mot sin bestämdaste vilja
låter hon visa sitt missnöje
genom irriterat blängande
och slukar allt ätligt

En stackars överviktig flodhäst
måste vara väldigt förvirrad
av att plötsligt vara instängd
inuti mig några dagar varje månad

Jag är inte heller
nöjd med situationen