Egocentrism och ödmjukhet

Det här inlägget skulle handla om egocentrism och ödmjukhet. Det skulle handla om hur peppad jag blir och hur min självkänsla växer när jag loggar in på skribentforumet www.haket.com och ser att jag fått kommentarer som: Shit du skriver klockrent Dino! Skitbra! Vackert!!!

Men så började jag tänka på alla dikter jag har skrivit genom åren och det slår mig hårdare än förr att många handlar om samma sak. Om relationer. Antingen har de precis börjat och det är bultande hjärtan och fågelkvitter eller så är det problem.

Och karusellen var igång i huvudet. (Nya dikten Högvarv)

Så nu har jag försökt fånga och hålla fast tankarna i en mer strukturerad form med hjälp av skrivbordets tangenter hela kvällen. Där ligger nu ett antal reflektioner kring dåtid, nutid och framtid. Det handlar nog ganska mycket om oro att det jag ser i min dåtid ska följa med in i framtiden. Därför känns det lite svårt att slappna av och njuta fullt ut av nutiden.

Tycker att inlägget känns lite osammanhängande men just nu kan jag rita ett rakt streck med penna, papper och linjal och ändå tycka det ser diffust krokigt ut...

En ny värld

Vitt
Rent
Kallt
Lugnt
Nytt
Världen har förvandlat sig till ett blankt blad för mig att fylla med vad jag vill.
Snön ligger som ett tungt täcke över det gamla och den klara luften fyller mig med ett nytt lugn. Där finns en vit värld utanför fönstret där de vanliga vägarna inte syns, det är dags att trampa upp nya som leder dit jag vill.
Samtidigt känns det lite osäkert att ge sig ut och verkligen handlöst satsa på att skapa sig en tillvaro som är mer som man vill än man är van vid.

Med en lätt rädsla för att bli som Bambi på hal is och tappa greppet och falla omkull så tar jag på mig mössan och vantarna och går ut. Fast bestämd att försöka lämna stress och rädslor och fånga snöflingor på tungan, för det är sånt som känns bra.

Nyårslöftet var det ja...!

Senaste två dygnen har det inte blivit många timmars sömn. Första natten satt jag uppe och skrev hemtenta i sociologi. Framåt 3-4 slog tröttheten till men runt 5-6 hade jag party för då var jag övertrött. Runt 8snåret blev jag äntligen klar och fick 2timmars sömn. Sen var det förstahjälpen kurs. Intressant och bra att kunna även om det kändes som väldigt mycket repetition då jag gått kursen för några år sedan.
Andra natten låg jag vaken och diskuterade med mig själv. Jag har även bollat mina tankar mot tjejerna i skolan.

Det är dags att påminna mig själv om de nyårslöften jag satte upp. De kanske inte säger er så mycket men för mig betyder de fyra punkterna nedanför väldigt mycket. Det handlar om ett sätt att förhålla sig till sig själv, till andra, till motgångar och medgångar. Ett sätt att se på livet och ta hand om sig själv.

Jag är en person som tänker och funderar väldigt mycket. På ett sätt älskar jag mig själv för att jag vrider och vänder och söker nya vinklar att angripa och se livet ur. Men på ett sätt kan det bli ett alltför krävande sätt att leva, det kan bli smärtsamt. Idag har jag bestämt att förutom att fortsätta lyssna på mitt huvud, som alltid går på högvarv, måste jag stanna upp oftare och lyssna på känslan. Det ska kännas bra. Det ska finnas en tro bakom de val man gör och en vilja för att orka kämpa för att upprätthålla de valen - annars blir det inte bra.
Känslan av att det är rätt är så viktig. Frånvaro av känslor man tycker man borde ha i vissa sammanhang är viktigt att uppmärksamma... Nu börjar jag flumma... men jag vet vad jag menar, som vanligt.

Mitt nyårslöfte:
- mindre destruktivt beteende
- leva mer efter mottot Dont worry be happy
- Carpe diem
- Panta rei

5-års trots och hemtenta

Det är kallt ute. Jo vi ska knäppa jackan. Du kommer bli sjuk. Det är jättekallt. jo jackan ska knäppas! Vi går inte från dagis förrens jag fått knäppa din jacka så är det bara. Det är för kallt för att gå med den öppen. Sluta bråka nu!

*Tålamod*

Sen var det några vändor om det ena och det andra både under promenaden hem och hemma. Bara på vägen hem från dagis fick jag prova olika taktiker för att komma framåt. Prata snällt, ignorera, vara bestämd, förklara, omvänd psykologi, bli trött på...

Nu är det istället jag som sitter uppkrupen i sängen. Knäna uppdragna till bröstet och armarna i kors. Jag stirrar på datorn. Jag stirrar på böckerna med alla flikar som markerar allt som har med hemtentan att göra. De är dumma. De är elaka. Jag stirrar på klockan. Den är också dum. Jag vill inte.
Varför tar det så lång tid för mig att göra den här skrivningen? Det känns som att jag har hållit på konstant, det är inte roligt längre. Nu vill jag vara 5årstrotsig. Men jag har inte tid med det.

Arga drömmar

Jag drömde inatt.
Det var på ett hotell och jag sprang runt med bikini och en stor handduk runt mig. Jag letade efter badavdelningen men tog fel rulltrappor hela tiden och hamnade i restauranger och barer. Plötsligt springer jag på killen jag träffar, jag visste inte att han var där. Han säger något, som verkar självklart för honom, och jag reagerar inte förrens jag sprungit vidare. Jag hittar badavdelningen men nu inser jag vad det var han sa och går tillbaka till mitt hotellrum. Här ska skickas arga sms. Men han kommer till mitt rum samtidigt som jag. Han säger att han vill ställa saker till rätta och jag frågar hur fan han tänkte. Det är tydligen ok för honom att göra och tänka på ett sätt men när jag frågar om han skulle tycka det var ok ifall rollerna var omvända så säger han nej.

Jag är arg. Men i verkligheten är det jag som inte accepterar mina egna tankar. Situationen är påfrestande men det är inte så dramatiskt eller enkel som i drömmen. Men det vore skönt att få spendera en dag i nån typ av spa-anläggning. Dags för skola och tentaplugg. Ska skaka av mig drömmen nu. När man drömmer att man är arg på någon är det svårt att inte ha det hängandes med sig.

Alla hjärtans dag... jasså?

Idag är dagen när det kapitalistiska samhälle vi lever i lurar människor att de behöver spendera pengar för att visa sin uppskattning, visa sin kärlek till nära och kära.

Materiella saker kan aldrig, aldrig få samma effekt som några väl genomtänkta ord.

Vanligtvis tycker jag ändå att den 14:e februari är lite skoj för man får lite extra anledning att säga till folk att man uppskattar dem. Det är en dag som förväntas vara romantisk över hela världen.

Men det är samtidigt en dag när alla de som inte har någon, de som hoppas, de som längtar och en del av de som har någon känner sig ensamma. När hela världen fylls av hjärtan, rosor, pussar och kärleksfulla ögonblick mellan personer blir det så väldigt påtagligt - den där känslan av att sitta utanför. Att man är ensam.

Så jag är tveksam.
Är alla hjärtans dag övervägande positiv då så många gör något bra utav den.
Eller är det en negativ dag då den för med sig krav, ökar ensamheten och göder den materialistiska kapitalismen?

Hade jag inte suttit ensam och plågat mig igenom kurslitteraturen och sett hur mörkret faller utanför hade jag säkerligen skickat blommor, sms och gjort mig fin för en mysig kväll.
Hoppas ni alla får en underbar kväll. Ta vara på de ni håller kära.

Inte mer... orkar inte mer!

Tårarna rinner nedför kinden och jag hostar tills det inte finns mer luft i lungorna. Det river i halsen och rinner ur näsan. Nu har jag lite feber på kvällen också, inte bara mornarna.
Jag har en hemtenta att ta itu med som ska vara klar om mindre än en vecka, det är mycket kvar att läsa i böckerna. Jag borde söka rätt på böcker till nästa kurs och leta sommarjobb.
Förhoppningsvis är jag deppig som en biverkning till P-ringen som jag precis börjat med. Sen spelar stressen självklart in. Stress över att hinna och orka få saker gjorda. Stressen över att vara sjuk eller känna sig krasslig stup i kvarten.

Det ligger en grå dimma över det mesta. Det är roligt i korta stunder men generellt är det lite för likgiltigt. Det gäller allt från studierna till kärleksfunderingarna till vad jag äter till vad jag vill.

Är det hormoner? Är det bara en sån kväll för att omständigheterna är som de är? Är jag ett periodiskt emotionellt vrak? Isåfall är mitt liv som en färgfilm, en ganska bra och väldigt spännande periodvis men med avbrott för svartvita scener man inte förstår meningen med, som bara är frustrerande.

Oh - vad fint. nu har jag klagat av mig och kan vinna Bästa-EmoBlogginläggs tävlingen :)

Äh låt mig vara! jag får vara sån ibland - ge mig en kram istället...

Pensionärsmorgon

Vakna
Duscha
Stå vid busshållplatsen och hosta
Åka buss
Gå till vårdcentralen och ta blodprov
Gå till Systembolaget och köpa två flaskor vin
Gå till Coop och leta varor med röd extraprislapp till lunch
Stå vid busshållplats och hosta (igen)
Åka buss
Gå hem
Diska

... Spännande eller hur?!
Det blev kroppkakor för er som är nyfikna.
Varför får man inte plåster med Nalle Puh på? Eller nåt annat fint?

Min nya vän herr Doktor

Plötsligt hade jag en tid hos doktorn och åkte mot ett villaområde utanför Stockholm. Väl framme verkar mottagningen släkt och låst så jag går runt huset och ringer på dörren. En kvinna öppnar, två barn springer omkring och jag frågar förvirrat om det är hit man ska om man ska till doktorn. Jodå, det var rätt och hon visar mig innervägen ner till källaren. Jag klagar till doktorn om att jag är sjuk så ofta och om lite annat och efter 15 min är jag på väg hem igen. I väskan har jag förnyade recept på mina vanliga mediciner och en lapp jag ska ge vårdcentralen imorn. Det ska tas blodprover för att se om det finns några brister eller andra fel. Doktorn har kryssat för 29 små rutor på en lista och på nästa veckas återbesök ska jag ha med mitt EKG sen i somras då jag inte litar på den läkaren jag träffade då. Vad skönt det är med en läkare som tar prover och som vill försöka hitta vad som bråkar. Han verkar ha inställningen att vi gör det som behövs för att jag ska känna mig trygg. Så i min svensson-hypokondri har jag nu fått en ny vän - Herr Doktor i Villan :)

Igår fick jag skjuts hem av mamma efter att vi ätit middag hos henne. Framme vid mig är vårt samtal inte slut så vi blir sittandes länge. Det är kärleksråd och kärleksfunderingar. Men jag som försökte hjälpa mamma reda ut sina tankar och inte tvärtom. Fast egentligen passar det vi pratade om in lite på min situation också.
Hur ska man känna för att fortsätta träffa någon? Hur går man vidare när det finns saker som håller en tillbaka på nåt sätt? Men framförallt den första frågan. Jag tror man måste ge saker en chans. Ibland behövs lite tid...

Underbara vänner, skratt och dans

Igår var underbart.
Damien är tillbaka i Sverige och med sig har Matthew från London. De är helt underbara, så trevliga och roliga grabbar. L som jag pluggade med i Linköping var också i Stockholm. Tjejerna jag pluggar med nu hade planerat in utgång till Debaser Medis igårkväll så vi åkte in och träffade dem där. En gammal bekant som jag inte sett på många år kom också dit så vi var ett ganska stort gäng. Anledningen till att alla gick till just det stället var att en i gänget kände några som skulle spela. Dock var det synth-kväll så både jag och L var lite skeptiska när vi åkte in mot stan.
Men natten blev hur underbar som helst. De flesta var nog överrens om att musiken inte var vad man var van vid men alla var på gott humör. Och vi dansade och skrattade.

Jag och L konstaterade glada hela promenaden hem att det varit en lyckad partykväll. Det var så kul att vänner och bekanta från olika håll som aldrig träffat varandra klickade och hade jättekul tillsammans.
Väl hemma i stugan släckte vi runt 0450? Vi låg i mörkret och oroade oss lite för alla Damiens foton och videos från natten. Känns som att jag kanske var mer glad än snygg igår och hade mer roligt än jag dansade bra... hahaha... jag bjuder på det! ;)

kl är nu 12.30 och jag sitter fortfarande i pj's och kollar film.. vad sägs om lite mackor med peanutbutter jelly?

Fnissa i sömnen

Den här dagen har varit lång, jag blev tvungen att tänka efter om det var igår eller idag som saker hände. A kom igår och sen blev det mest skratt hela kvällen. Vi fick i oss hemlagad gröncurrykokosmjölkwook och blåbärsglass samt spelade några omgångar chez Guevara (tyvärr kom jag inte ihåg alla regler, men det gick ändå). Nivån på vår trött-humor var så att vi skrattade åt att man inte kan bryta kokt spagetti(A skrattade mest). Väl lugna och nedbäddade i mörkret trodde jag att vi lugnat ned oss tillräckligt men ... mitt i natten hör jag hur A fnissar till riktigt nöjt och glatt och säger två ord - i sömnen! Hon pratade lite i sömnen en stund innan men jag minns inte exakt vad hon sa. Jag var ganska trött.
Utanför T-banan impulsköptes två semlor som vi smaskade i oss på T-banan som frukost. Väl i stan spenderade jag 700kr på en sladd till min dator eftersom den billager multivarianten för 500 självklart passar alla datorer utom just min. Min gamla sladd gav upp så vad ska man göra? Kommunikations-informationsletar-bildofilmvisar-musikspelar-antecknings-tidsfördrivs-mm-maskinen behövs i ens dagliga liv. (Rättare sagt - vi har skapat oss ett samhälle och leverne som lurar oss att tro att vi 'behöver' datorn dagligen.)

Dags att sova nu. Gjorde en lyckad quiche lorraine till middag och fastnade sen i en djup diskussion om kärlek över msn. Vi hade lite olika syn på hela grejen. Den grundläggande saken vi var oense om som hela samtalet egentligen handlade om var om man kan bestämma sig för att älska någon. Jag hävdar att det krävs mer än att bara bestämma sig. Det är en resa av känslor blandat med beslut som leder en fram till det stabila självklara djupa som kärlek är. Svårt att sammanfatta en lång invecklad diskussion kort. Hur som helst - dags att sova.

Jag ler fortfarande åt att A fnissade i sömnen...

Tack alla skattebetalare!

Till Apoteket för att hämta ut medicin, den var slut hemma så det var dags. Betalade 180kr och har äntligen kommit upp i högkostnadskortet. Sedan början på oktober har jag hämtat ut medicin för 1800kr (en del har ju varit rabatterat eftersom systemet fungerar så). Så fram till oktober kan jag nu hämta ut medicin gratis gratis gratis (de håller iochförsig koll på hur ofta och mycket man hämtar. Försöker man hämta ut mer än vad man rimligt kan ha använt så morrar de åt dig.Ingen hamstring här inte!)

Det jag vill säga är hur som helst Tack alla skattebetalare! och/eller den som beslutade om högkostnadskortet. Hade det inte funnits hade mina mediciner kostat 9477kr /år. Och det är bara den dagliga medicineringen. Lägger vi till för extra medicin för astman när jag är sjuk eller tränar samt annat smått och gott man behöver så blir det några hundralappar till...

Ska försöka få en tid hos Dr. snart för att se om de hittar något skoj fel på mig. Är det nåt som gör att jag sällan är pigg och frisk eller är det bara en släng av hypokondri och behov av mer motion och bättre rutiner?

Det här med tandborstar...

Oooh stor korg med blandade saker "Extra pris" !!
En tandborste.. ja varför inte?

Jag och O, som jag var med, kom in på ämnet då även han köpte en ny tandborste och jag sa stolt att mina tandborstar sällan blir slitna och spretiga. Nu är jag hemma i Sthlm igen och har invigt min nya tandborste. Det var skillnad, en positiv skillnad. Hur ofta bör man byta tandborste egentligen? Mina blir ju aldrig så spretiga som många andra. Hemma hos vänner och bekanta kan man möta synen av en tandborste som ser ut att ha blivit överkörd av en ångvält för att sedan bli utsatt av en hund som håller på att få tänder. Och efter att ha blivit ihjältuggad några timmar en en vovve har någon ställt tillbaka den i badrummet. Får ni upp bilden i huvudet? Bra!
Efter en snabb sökning på nätet bör man byta tandborste med 1-3 månaders mellanrum, men enligt undersökningar byter svensken i snitt sin tandborsta 1,7 gånger per år. De flesta byter när borsten börjar spreta för mycket men enligt något ställe på internet stod det om bakterier. Hemska bakterier som inte syns... hemska bakterier som kan göra dig sjuk. Jag tror jag ska köpa ny tandborste oftare!!!
Här är en bild på min nya vs. min gamla tandborste, gissa hur länge jag haft den gamla?