ps.

..tro mig jag tvivlar på att jag kommer klara den här kursen i tid. skulle jag tänka skulle jag bli jättestressad. Men jag håller skenet uppe av att jag får saker gjort och att det är ok. På nåt sätt ordnar det sig i slutet. Antar att min verklighets flykt till Pojkarna P, studentprojektet och andra saker jag inte har tid med gör att jag håller pluggpaniken tillbaka.
ds.

Dåliga cirklar

Vi hade affischerat om en info picknick idag, vi skrev att vi bjöd på mat och dryck men ingen dök upp. Jag pratar alltså om ett student projekt jag håller på med på fritiden. Vi är en väldigt liten grupp och det är jätteintressant det vi sysslar med men det verkar som att vi är osynliga. Ingen ser oss. Vad gör man för att hitta några som kan vara med i höst? kommer inget nytt folk kommer det dö ut. Jag flyttar å de andra är rätt trötta av att vara en liten grupp.

vi satt där med 9 baguetter och 4 flaskor cider på 3 pers... roligt? nä inte särskilt.

Träffade på L på campus idag och jag insåg än en gång hur omöjlig jag är. Sprang på en i årskursen över jag inte pratat med på lång tid och när skvallret kom till kärlekslivet kände jag mig bara dålig. Fast jag är inte dålig. Jag sitter inte i ett torn ensam och avskärmar mig. Världen är mitt vardagsrum. Det finns mycket intressant och trevligt folk där ute så varför vara ensam?
Problemet är väl att jag bryr mig för mycket när jag väl får känslor. Och att det som går ihop i mitt huvud inte alltid passar med resten av mänsklighetens tankar. Sen är jag inte så bra på att se till att saker går som det är tänkt. Men vaddå?! Skit samma- jag är inte dålig!
(bara en smula förvirrad, tankfull och snabb ibland)

Tisdag innan valborg

Jag drömde om honom inatt och när jag vaknade hade jag ett nyhetsmail från en irländsk turistbyrå.

Och nu har jag ont i magen.

varför är det så svårt att släppa gamla saker?