utanför

Klockan är 23:47 och jag försöker intala mig själv att när jag borstat tänderna o kryper ner bredvid D så kommer jag få en puss o den tunga dimman som nyss svepte över mig kommer försvinna o jag kommer somna direkt, inte ligga vaken o fäkta bort tankar.
Men jag känner mig plötsligt så väldigt mycket utanför.
Utanför min egen familj... av flera skäl.
Utanför D ... för att hans sinnesstämning plötsligt kom och tog honom bort från mig ikväll.
Utanför mina kamrater för jag knappt har någon kontakt med de flesta längre
Utanför mina kollegor för jag arbetar ensam med något annorlunda och abstrakt
Utanför mig själv ... för jag känner mig inte helt som mig, jag har inte tid eller ro att vara o göra som jag vill just nu

Jag känner mig utanför

Och jag hoppas verkligen att jag får en puss och får somna fort