En toapappersrulle i skolväskan och en förvandlad femåring

Jag är förkyld.

Men jag tog mig till skolan imorse och blev bara lite sen. Med tanke på hur jag kände mig igårkväll och när jag vaknade stoppade jag ner en hel pappersrulle i väskan. Det känns lite bättre nu när jag vet att kvällen kommer bestå av glass med banan och chokladsås och en film (och lite plugg om jag känner mig duktig).

Vet ni hur mycket attityd en femåring kan ha?
Massor!
På väg hem från dagis, eller det började nog innan vi han utanför grindarna på dagis, så vart vi osams. Hon ville leka med någon kompis men jag sa nej eftersom jag inte mådde bra och därför inte orkade ha med några fler barn hem/prata med några föräldrar till ett barn som inte ens gick på samma dagis för att hon skulle få leka där. Så det blev gnäll, skrik, tjat och hot om att bråka hela dagen om hon inte fick som hon ville. Gissa vem som är envisast? Jag. Speciellt eftersom jag anser att ett barn som kommer med attityden att hon inte ska lyssna utan anser att hon är den som bestämmer, försöker med taktiken "om inte jag får så kommer jag...", tjatar, skriker och gråter - av ren princip inte ska vinna när den vuxna sa nej från början.

I med mat och ut i trädgården så var det ganska lugnt sen. Det intressanta är att när Pappan kommer hem och jag berättar att jag och femåringen inte riktigt var 'överrens' tidigare så blir hon otroligt lik en ängel. Eller hon försöker iallafall. Står stilla när hon pratas med (för en gångs skull), får hundögon och svarar i ett väldigt snällt och lågt tonfall. Vart tog det tidigare skrikande monstret vägen som hade ögon som ena sekunden sprutade tårar och den andra sekunden sköt blixtar?!

Som sagt. Det är väldigt skönt att få sitta i mitt tysta pepparkakshus. Nu ska jag viga 80% av den resterande kvällen till att känna mig förkyld och låtsas att jag därför slipper göra något vettigt.