snö snö snö stress

Sömnigt går jag och drar upp rullgardinen. Och hela världen är täckt med vit snö. Och det snöar. Utanför fönstret står en fågel och pickar med näbben ner i gräset så snön skvätter omkring henne. Jag tror att hon letar efter mat.

Tanken var att inlägget skulle handla om hur mycket hjärnan kan hinna med under fyra minuters sömn och hur lite man kan hinna på en vaken timme. Men nu börjar jag inse att det var min gamla vän stressen som började titta fram.

När jag tittar på fågeln där ute så blir det till en påminnelse för mig själv: man kan inte fokusera på allt samtidigt utan får välja ett ställe och arbeta klart med det först.
Nyss kom en skata och skrämde bort den andra och utnyttjar att någon redan bearbetat en liten plats. I skolan har vi en gruppuppgift där vi muntligt ska redovisa om en pedagog. Sen har vi en individuell uppgift där vi ska skriva om minst 2 pedagoger och det verkade på läraren som att det var helt ok att använda sig av grupparbetet till den individuella uppgiften. Och kanske borde jag göra det, göra som skatan, underlätta för mig själv och välja ett område som redan blivit bearbetat.

Dags för frukost.