Egocentrism och ödmjukhet

Det här inlägget skulle handla om egocentrism och ödmjukhet. Det skulle handla om hur peppad jag blir och hur min självkänsla växer när jag loggar in på skribentforumet www.haket.com och ser att jag fått kommentarer som: Shit du skriver klockrent Dino! Skitbra! Vackert!!!

Men så började jag tänka på alla dikter jag har skrivit genom åren och det slår mig hårdare än förr att många handlar om samma sak. Om relationer. Antingen har de precis börjat och det är bultande hjärtan och fågelkvitter eller så är det problem.

Och karusellen var igång i huvudet. (Nya dikten Högvarv)

Så nu har jag försökt fånga och hålla fast tankarna i en mer strukturerad form med hjälp av skrivbordets tangenter hela kvällen. Där ligger nu ett antal reflektioner kring dåtid, nutid och framtid. Det handlar nog ganska mycket om oro att det jag ser i min dåtid ska följa med in i framtiden. Därför känns det lite svårt att slappna av och njuta fullt ut av nutiden.

Tycker att inlägget känns lite osammanhängande men just nu kan jag rita ett rakt streck med penna, papper och linjal och ändå tycka det ser diffust krokigt ut...