Tentaplugg 31/5 23:27

Jag har bläddrat i mitt block och börjar läsa mina lektionsanteckningar om kap 4 i socialtjänstlagen. Plötsligt blir bokstäverna små och kryper ihop, orden är lite sneda och svårtydda. Sen blir det bättre men bokstäverna och orden ser fortfarande ut som att de inte mår riktigt bra.
Det måste varit en av alla de dagar jag somnade på lektionen.
Undrar om jag missade att anteckna något viktigt?
Det som står är iallafall sammanhängande :)

1400?

Ungefär så många sidor har jag läst så här långt i juridik kursen. Inte konstigt att jag är trött på att plugga och läsa texter fulla med § och hänvisningar till olika lagar i varannan mening.

Har ca 430 A4 som jag ska skumma igenom kvar... (men de nästan 1500 sidorna i böckerna har jag läst på riktigt)

Hmm... Förutom all läsning/repetition ska det in hänvisningar och markeringar i lagboken för att underlätta tentan.

(Tar fram papper, spritpenna, tejp, en lång pinne och fixar lite)
Titta vilket fint plakat jag har gjort. Nu ska jag demonstrera. Mot hela världen
5:E JUNI NU!!! INGA MER STUDIER!!! 5E JUNI NU!!!

Dags att spärra in mig?

Några av er skulle säkert tycka det om ni visste om vilka drömmar jag har vissa nätter.
Inatt var jag en man. Jag satt i fängelse, den gamla typen. Ett stort avlångt hus med olika celler med gallerdörrar. Runt huset var en stor grusplan, sen kom gräsmatta och till sist skog och vägar. Bakom huset fanns några buskar på gräsmattan och en drygt meterhög trälåda.
Min vän satt i cellen bredvid och vi kom på en plan att bryta oss ut. Jag drog igång stereon som fanns i min cell på högsta volym. Sedan lyckades vi få loss gallerdörrarna genom att lyfta och knuffa på dem med all energi vi kunde hitta. Som sagt, fängelset var gammalt. Tack vare musiken så tog det ett tag innan vakterna märkte att vi var lösa. Vi sprang ut genom den stora porten och tunt husknuten till vänster. Så hördes fler fötter springa i gruset och vi gömde oss bakom den stora lådan, spurtade därifrån till den tätaste och största busken på gräsmattan. Det gick inte att springa någon annanstans utan att bli sedd. Tryckandes där i hopp om att vara dolda av grenarna och bladen hör vi en röst nära oss. Tydligen var den här busken allas tillflykt vid rymningsförsök, vi var fast igen.

På något sätt kom vi loss igen och tog oss in i huset. Vi skulle befria en kvinna och hennes lilla dotter. Jag tror att de var min familj. Mamman satt lutad med huvudet mot cellens innersta vägg och sov. Men dottern i famnen var vaken. Viskande talade vi om att vi skull hjälpa dem ut och att de måste hålla sig tysta och lugna. Vi väckte mamman och fick loss deras gallerdörr med samma teknik som fungerat förut. Den här gången visste vi att vi måste hinna utanför gräsmattan om vi ska ha en chans att komma undan. Så vi sprang. Så fort vi kunde. Över gruset, över gräsmattan, in i skogen. Grenarna flög omkring oss. Efter en ganska lång bit kröp vi in under en stor tät gran. Där låg vi, vi tre, på marken inne vid granens stam och de lägsta grenarna vilade ovanpå oss. Ingen kunde se oss. Barnet hade lite svårt att vara tyst. Men det gick ganska bra tills en dam kom gående förbi, ropandes efter sin hund. Då säger lillan med klar röst att om damen letar efter hunden så är den där borta vid...
Damen verkade lite förvirrad eftersom hon inte förstod var rösten kom ifrån, men hon gick vidare.

Mörkret hade börjat bi riktigt tjockt och vi hade legat under granen länge när damen plötsligt är tillbaka och lyfter på en av granens grenar. Hon säger att där kan vi ju inte ligga. Hon vill hjälpa oss men vi är tveksamma. Hon är trevlig men efter en stunds velande fram och tillbaka vill hon plötsligt bara ha med sig barnet. Annars ska hon säga till polisen att vi har gömt oss där. Och vi skulle inte hinna springa lång för där nere på vägen i kanten av skogen står en bil på spaning.

Efter ett hål i historien befinner vi oss i ett hus. Men barnet är inte där. Vi är säkra på att damen har tagit henne och att hon kommer göra något hemskt. Det finns en polis där som vi försöker prata med. Det känns som att han håller koll på oss för att vi är förrymda fångar. Samtidigt verkar han bli mer och mer mottaglig för vår oro och vad vi säger. Jag får se ett mail som någon hade fått tidigare. Där ett barn kidnappats och där den som skrev mailet sa att hon skulle stympa barnet och döda det. Jag vet instinktivt att det är samma person som skrivit mailet som har tagit vårt barn. Med skräck i rösten frågar jag hur lång tid det tog innan hon hade gjort verklighet av sitt hot. 30min blev svaret. Om det är hon, damen, så var det försent. Jag kände hur ville spy, jag mådde så dåligt.

Sen vaknade jag...

Egentligen vet jag bättre, än att tänka så

När jag gick hem från bussen idag var fluffiga vita små moln utspridda över en himmel som var klarblå. Trädgårdarna i villaområdet var i full färd med att explodera av grönska. Men jag hade en lätt huvudvärk. Det finns inte mycket jag kan göra. Bara vänta och hoppas att de små tankar som oroar mig visar sig vara hjärnspöken. Egentligen vet jag bättre, än att tänka så. Eller rättare sagt, jag önskar att jag kunde veta. Men det är väl som du sa, man kan aldrig garantera något.

Man kan aldrig garantera något...
Den meningen är lite läskig, när man har det bra, för då står dörrarna mentalt öppet för att det skulle kunna bli dåligt.
Samtidigt är den meningen bra om man tänker att allt kan hända, allt kan oftast bli bättre. Och man låser sig inte vid gamla saker.
Fast återigen. Den meningen skrämmer mig lite eftersom jag har det ganska bra just nu.

Sen lägger man olika innebörd i olika ord och uttryck. Och jag vet sedan tidigare att våra grundläggande sätt att hantera/se på/perspektiv skiljer sig åt. Så det kanske bara är det ... och inget värre än så.

Jag vill ha 5:e juni nu!

Tentan är den 4:e juni och fram tills dess är det bara juridik litteratur som gäller. Det är så mycket som ska fastna i huvudet och jag vill verkligen inte misslyckas med den här tentan för det är en 15hp kurs (10 veckor).

så jag vill att det ska bli den 5:e juni nu. Dels för att jag börjar bli spyfärdig av allt studerande och dels för att jag vill ha tentan bakom mig. Men framför allt vill jag kunna ägna all tid åt att skriva.

Självklart kommer jag inte sitta med bokstäver hela sommaren 24/7. Lite sommarlov ska jag ha med. Måste slappna av och träffa lite vänner och familj med. Men jag längtar efter att kunna fokusera på skrivandet. Det nya skrivandet samt diktsamlingen jag har bestämt mig för att sammanställa.

Åh, jag längtar. Ge mig 5:e juni!

Kärlekens oro

Under resan till Linköping frågade nästan alla mina vänner hur det har gått med Kris och om jag hört något ifrån honom. Så jag blev tillbakadragen till dåtiden en gång på gång i helgen.
Och nu sitter jag och undrar om det är historien med honom som gör att blir så rädd ibland. Självklart finns det erfarenheter från fler killar som säkerligen bidrar, men jag tror mycket kan ha sin grund i historien med Kris.

Det är så onödigt att bli rädd när jag vet att jag har det jättebra. Det finns ingen anledning till oro. Men ändå känner jag hur känslan av panik kommer krypande om jag föreställer mig hur det skulle vara om min underbara D plötsligt försvann ifrån mig. Och ändå så fylls mitt huvud med oro så fort något verkar vara fel. Sen kanske det bara tar några sekunder eller minutrar innan jag hinner slå bort det och påminna mig själv om att det är dumheter. Men det är ändå jobbigt att det blir så.
Fast det kanske är bra att vara lite orolig om man jämför med alternativet att ta kärleken förgivet...

Jag trodde att jag hade lugnat ner mig men uppenbarligen så skrämmer jag upp mig själv fortfarande. Det är svårt att tro 100%. Men jag vill. Jag vill verkligen!

Linköpingstripp och Pms

Tillbaka till hemstad nr 3 Linköping i helgen. Det var som vanligt trevligt att träffa de gamla vännerna och se staden. Fast den här gången var jag förkyld, lite pms-ig och alla var rätt upptagna så min åsikt om det var kul eller inte att vara där gick lite upp och ned. Men i slutändan var det bra ändå. Jag har fått träffa min gamla klass och se deras examensutställning. Träffat mina gamla lärare och börjat längta tillbaka ännu mer till den typen av tillvaro som jag hade när jag studerade där.
Jag har även besökt kyrkogården och äntligen fått klart diktserien Gravallvarlig kärlek (jag har lite kvar att fila). Och jag skrev en dikt på tåget ner samt tagit lite foton (tror inte fotona blev så bra tyvärr).

Skrev en till dikt igårkväll Pms . Här nedan ser ni en halv realistiskt diagram över hur jag mådde igårkväll. Just nu är jag ganska grön, lite över ibland. men det krävs inte mycket för att sjunka neråt. Det är någon månad sen jag mådde så dåligt. Jag tror att det kanske beror på att jag är förkyld och därför har mindre energi. Så bråka inte med mig...

Arg på mig själv / flykten till skrivandet

Ska det vara så svårt att bara säga vad man tänker?!
Min bild av mig själv är att jag vanligtvis har lätt för att säga vad jag vill. Men den bilden kanske är fel. Jag håller inne med massvis med saker jag skulle vilja kasta ur mig. Och det kanske är ok om det ändå inte kommer leda till något positivt alternativt ha så negativa konsekvenser att jag inte orkar med dem just då.

Men att inte kunna berätta en viss sak för den jag älskar och vill dela allt med... Något som egentligen är ganska fånigt men som på grund av en spärr i mitt huvud gör att jag känner mig så osäker att det blir jobbigt. Och samtidigt som jag vill att han ska förstå så känns det som att det blir ännu svårare att komma över det om han vet hur osäker och jobbigt det kan kännas.

Så försöker jag ändå att ta upp det för jag märker hur frustrerad han blir över att jag sagt A men inte B. Men han säger att jag inte behöver berätta och jag byter i feghet samtalsämne. För att, när telefonsamtalet är slut, ta min flykt till ett mail. För jag vill kunna säga allt till honom.

och jag känner mig bara ännu dummare.

Men att ta flykten till skrivandet har alltid varit lättare. Jag får se orden och jag får iaf tänka efter lite och kan ta bort ord eller meningar som visar sig bli helt fel. Bokstäverna och jag har alltid haft vår egna lilla värld ända sen jag var liten och ville bli Förfatarina (observera felstavningen)

Mannen med lapp för ögat har talat!

I väskan ligger anteckningsblock, introduktion till straffrätt och Lagboken. Väskan är tung och jag har släpat på den hela dagen. Vid halv tio tiden i morse pajjade hela signalsystemet för tunnelbanan ihop. Efter många funderingar på alternativa sätt att ta oss till skolan utan tunnelbana (buss, gå, lifta, ringa folk vi känner etc.) så hamnade min kurskamrat och jag på en ersättningsbuss. Chauffören annonserade i högtalaren att den skulle gå direkt till Fridhemsplan utan stopp. De som skulle till Kristineberg kunde ta buss 49 därifrån och de som skulle till Thorildsplan var rökta. ... Ja han sa verkligen att de var rökta. Så underbart, ha ha ha!

För att ta oss tillbaka till ämnet som inlägget ska handla om så var jag äntligen på väg hem, efter att ha stannat förbi mamma för lite middag. Jag har precis satt mig med min tunga väska på bussen och på kommer mannen med lapp för ögat. Jag har sett honom flera gånger förut. Ibland med och ibland utan lapp. Men alltid med vitt munskydd som han håller över mun och näsa med ena handen. Han är lite speciell. En gång var han arg på busschauffören för att det var för varmt i bussen men idag var han glad. Han satte sig i närheten av mig och pratade gemytligt med en annan man. (jag är dock tveksam till om de kände varandra särskilt bra).
De här mannen, han med munskydd och ögonlapp, har fått mig att fundera på vad som ligger bakom dessa två accessoarer. Idag fick jag svaret.

shit shit shit säger han och pekar på fönsterkarmen i bussen. Han pratar om smuts och damm och visar demonstrerande med händerna hur det dammar om sätena om man sätter sig eller slår på dem. Givetvis gör han inte det utan låtsas bara. Sen tar han fram sitt vita skydd och håller över näsan och munnen med undantag när han ska säga något. Då tar han bort handen. Uppenbarligen är han inte särskilt nöjd med hur rena SL's bussar är...
Han har även börat, eller ska börja, arbeta med en prognos. 300kronor per dag. 100kronor tre gånger. Han plockar fram en liten (ganska söt, lätt mönstrad i pastellfärger)anteckningsbok där han ska skriva ner sin prognos om hästarna.
Medan han sitter där med lapp för höger öga och ser ovanligt tillfreds ut så plockar jag fram papper och penna. Jag måste anteckna.
Ur sin påse visar han för sin medresenär en mörk chokladkaka som han köpt. Mörk choklad är bra för hjärtat säger han. Och oliverolja är bra för mag och tarmsystemet. Han har en liten flaska i jackan som han tar en klunk av ibland då och då. Eller hörde jag fel och missuppfattade jag det där? Han visade en liten flaska iallafall. Det kan vara svårt att höra alla ord när man tjuvlyssnar på en buss. Vidare sades något om grönsaker, icas gröna, något om kaniner och en indikation om vad män och kvinnor tillsammans kan roa sig med... det lär väldigt intressant och det hade med själva grönheten i grönsakerna att göra. Men tyvärr missade jag sammanhanget. Sen var det dags för mig att gå av. Det sista jag hörde var:
...och gul lök varje dag skyddar mot 9 cancersorter

Mörk choklad - ja tack! Men klunkar oliv olja, gul lök varje dag och gröna grönsaker... jag vet inte... det är säkert bra. Jag tror mannen med lapp för ögat har ett specialintresse som gör att han är rädd för smuts och har snöat in sig på frågor om kost och hälsa. Nu vet jag lite vad som rör sig i hans huvud. Nu har jag sett honom glad och trevlig. Nu är han inte lika läskig längre.

Komponenter för en bra dag

Kan vara att få åka med dingla-med-benen-bussen på morgonen och dessutom ha batteri i Mp3 spelaren.

Det kan vara att få höra kärleken i sin älsklings röst eller till och med att träffas och få se det i hans ögon.

Sen kan jobbet innebära att få tokbusa med en 2-åring i några timmar för att de andra barnen sysselsätter sig själva och allt flyter på.

En annan komponent för en bra dag kan vara att få fullfölja en idé och lyckas. Som att steka flintastek i ugnen. (Det går faktiskt! Även om alla sa att det var en dum ide)

Det kan också vara mysigt att höra hur regnet slår mot rutan och känna hur naturen lever för fullt runt det lilla huset jag bor i.

Valborgshelgen 09

31/4 Det har varit otroligt skönt att tillåta mig själv vara ledig och (nästan) strunta i studierna några dagar. På valborg blev det grillning i parken där D bor. Han hade köpt gott vin och maten blev väldigt god. Grillat kött, som marinerats sen dagen innan, och couscoussallad. Grillningen övergick i 20pers-fest-i-D's-lilla-etta. Det blev riktigt lyckat och trevligt. Efter en sväng i stan kom vi tillbaka till en lägenheten och insåg hur mycket vi skulle få städa morgonen efter (och jag trampade på en glasbit från ett kraschat vinglas).

1/5 Det blev en del städande som sagt. Chips och glasbitar på golvet, glas/burkar/flaskor överallt med tillhörande ringar på bord och bänkar samt disk från grillningen.
Resten av dagen tillbringades i solen i Tanto med en kompis. Efter lite skitsnack så la han sig ner i gräset med hörlurar och jag försökte plugga. Men till sist gav jag upp och petade bort fimparna i den slitna gräsmattan, tog fram MP3 spelaren och lade mig ner jag med.
På kvällen var det vernissage i en liten lokal på söder (D's vän M som har stället). Det visades fem fotografier på temat All I own - varje foto innehöll en person och dennes alla tillhörigheter i en hög i ett hörn av ett rum. Då D inte mådde riktigt bra stod vi mest utanför och pratade med M och hans vänner som satt i en soffa. Rätt som det är kommer M's granne och tittar ut genom portdörren för att säga hej. Det var en intressant upplevelse... det går inte riktigt att förklara men hon var en lite speciell men rolig dam. haha...

2/5 Den här dagen hade verkligen ett tema: Återförening.
För 1-1½ år sedan började jag prata med en kille på pendeltåget och som fick mitt sl-kort då jag skulle tillbaka till linköping den dagen. Han är lika gammal som min lillebror och vi fortsatte prata på msn ibland. Så bestämde vi oss för att ta en fika på Muffin Bakery på Drottninggatan (bra tipps om man är sugen på muffins...). Vanligtvis umgås jag sällan med personer som är yngre än mig, förutom de jag studerar med, så det var ganska intressant och roligt att sitta och snacka.
Sedan blev det en pizza i en park på söder med en gammal reggaeintresserad vänsterpartist (fin presentation va?) som jag lärde känna på Uppsala Reggaefestival för några år sedan. Vi pratade om kärlek och ålderskillnader, jag drog Kris-historien och fick höra att jag är en bra berättare. Men den historien är en bra historia i sig. Men jag hoppas att det finns något i det han sa och att jag kan lyckas med det jag ska ta mig för att skriva i sommar.
Kvällen fortsatte med D's och mina gemensamma vänner + ett antal nya ansikten.

Någon av de här dagarna fick jag dessutom ett mail från Gaston i Bolivia där han skriver att han planerar en flytt till London. Och igår pratade jag med honom och det verkar som att det blir av inom några månader. Jag är så glad. Vi har inte sett varandra på snart 6 år och det skulle vara så häftigt att ses igen. Och det känns äntligen som att vi kan ha ett flytande samtal för hans engelska har blivit såpass bra att jag känner att jag kan prata på obehindrat.

Nu ska jag ge mig ut i trädgården och bli lerig. Jag har fått ett eget område, som familjen inte använder, att fixa till en egen uteplats. Och jag är envis nog att göra det ordentligt. Ni får se en bild senare.