Allting flyter - floden är inte densamma innan, när eller efter du klivit ned i den.
Även om jag har en tendens att vrida och vända och analysera sönder saker Så är livet underbart. Jag må låta som en förvirrad hög av små bitar av nåt oidentifierbart... men egentligen är det mesta ganska ok.
Men så kommer dagar när verkligheten är närvarande. när det krävs att man inser att det är något viktigt som sker. och när det är viktigt ska man inte skynda eller vifta bort det.
Jag skrev en dikt som sammanfattar läget ganska bra, läs den om ni vill: Tiden stod stilla några timmar . Som vanligt är det omöjligt att fånga den mångfacetterade verkligheten till 100% men det är en sida av den.
Allt kan hända.. kom ihåg :
Carpe diem och Panta rei
.
tisdag, december 30, 2008
fredag, december 26, 2008
To have a Crush
Att 'ha en crush' är ett begrepp jag funderat på senaste dagarna. Dels så har vi två personer jag tänkt ta upp men även fenomenet i sig.
Person 1 - I första klass när man är sådär 8 år så frågade jag chans på en kille. Jag var inte den som frågade eller blev frågad annars så det är mer eller mindre den enda killen jag försökte få kontakt med i skolan under de tidiga åren. Jag minns brevet jag skrev med alla hjärtan jag ritat och hur han sa nej. Förra veckan dök han upp på Facebook och accepterade mig som vän (Jag har de flesta från låg/mellanstadiet som vänner på fb dock ingen jag umgås med). Och jag kan inte låta bli att tycka att han fortfarande är fantastiskt söt. Frågan är om han fortfarande är det eller om det bara är nåt otroligt gammalt spår från den crush jag hade för nästan 15 år sedan. Det sägs att en persons ögon aldrig förändras.
Person 2 - satt på tunnelbanan i fyran bredvid när jag åkte hem från stan inatt. Jag gick i en ny skola i 8:an och hade då en crush på den här killen, han gick i nian. Jag vågade aldrig prata med honom men tittade längtande i skolan och drömde framför fotot på hans klass i skolkatalogen. Han såg precis ut som för 7 år sedan men inga spår av de känslorna poppade upp. Han var nog vad man kan kalla en typisk teenager crush. (ni som känner mig - kan nu tänka er att jag inte vågade säga hej till en pojke? haha vad mycket som förändras på några år!)
Själva begreppet i sig självt...
de översättningar jag hittar är förälskelse och svärmeri. Spontant skulle jag översätta det med en mindre men väldigt intensiv förälskelse. En förtjusning som gör att man fokuserar och tänker väldigt mycket på personen. Däremot tror jag inte att det behöver vara så seriöst. Det kan gå över ganska fort samtidigt som det kan utvecklas till ett djupare intresse.
Jag tror man behöver små små crushes för att överleva och må bra. Meningslösa sådana som den snygga busschauffören man hoppas ska köra bussen igen för han var så otroligt sexig, läraren man drömmer om underföreläsningen, personer i ens periferi som man kanske egentligen inte vill komma nära men som det kan vara underbart att fantisera lite om. Svårare blir det när man får en crush på någon man känner, antingen gammal vän eller någon man faktiskt har ett intresse av att lära känna. Då tror jag att fenomenet crush kan göra det svårt för en. Just intensiteten i ens sätt för allt som gäller den personen stjälper snarare än hjälper.
Funderingar hit å dit. olika styrka och beroende på föremålet för ens 'crush' - Summan av kardemumman är nog att det får en att känna att man lever lite mer. Man behöver det ibland. Speciellt de där av typen teenager crush som inte leder någon vart utan bara fyller syftet att få le lite för sig själv å fantisera om en alternativ verklighet, få hjärtat att slå lite hårdare, på ett säkert avstånd.
Person 1 - I första klass när man är sådär 8 år så frågade jag chans på en kille. Jag var inte den som frågade eller blev frågad annars så det är mer eller mindre den enda killen jag försökte få kontakt med i skolan under de tidiga åren. Jag minns brevet jag skrev med alla hjärtan jag ritat och hur han sa nej. Förra veckan dök han upp på Facebook och accepterade mig som vän (Jag har de flesta från låg/mellanstadiet som vänner på fb dock ingen jag umgås med). Och jag kan inte låta bli att tycka att han fortfarande är fantastiskt söt. Frågan är om han fortfarande är det eller om det bara är nåt otroligt gammalt spår från den crush jag hade för nästan 15 år sedan. Det sägs att en persons ögon aldrig förändras.
Person 2 - satt på tunnelbanan i fyran bredvid när jag åkte hem från stan inatt. Jag gick i en ny skola i 8:an och hade då en crush på den här killen, han gick i nian. Jag vågade aldrig prata med honom men tittade längtande i skolan och drömde framför fotot på hans klass i skolkatalogen. Han såg precis ut som för 7 år sedan men inga spår av de känslorna poppade upp. Han var nog vad man kan kalla en typisk teenager crush. (ni som känner mig - kan nu tänka er att jag inte vågade säga hej till en pojke? haha vad mycket som förändras på några år!)
Själva begreppet i sig självt...
de översättningar jag hittar är förälskelse och svärmeri. Spontant skulle jag översätta det med en mindre men väldigt intensiv förälskelse. En förtjusning som gör att man fokuserar och tänker väldigt mycket på personen. Däremot tror jag inte att det behöver vara så seriöst. Det kan gå över ganska fort samtidigt som det kan utvecklas till ett djupare intresse.
Jag tror man behöver små små crushes för att överleva och må bra. Meningslösa sådana som den snygga busschauffören man hoppas ska köra bussen igen för han var så otroligt sexig, läraren man drömmer om underföreläsningen, personer i ens periferi som man kanske egentligen inte vill komma nära men som det kan vara underbart att fantisera lite om. Svårare blir det när man får en crush på någon man känner, antingen gammal vän eller någon man faktiskt har ett intresse av att lära känna. Då tror jag att fenomenet crush kan göra det svårt för en. Just intensiteten i ens sätt för allt som gäller den personen stjälper snarare än hjälper.
Funderingar hit å dit. olika styrka och beroende på föremålet för ens 'crush' - Summan av kardemumman är nog att det får en att känna att man lever lite mer. Man behöver det ibland. Speciellt de där av typen teenager crush som inte leder någon vart utan bara fyller syftet att få le lite för sig själv å fantisera om en alternativ verklighet, få hjärtat att slå lite hårdare, på ett säkert avstånd.
torsdag, december 25, 2008
Julafton 08
Mamma kom för att äta risgrynsgröt och byta paket vid 11. Jag fick lampor till mina plantor, vitaminer och hudkräm (och hon betalar en del av nyårsresan). Av familjen jag hyr av och vars barn jag passar fick jag en kokbok med enbart bakrecept dvs. allt från kakor till matbröd (perfekt för mig). Mamma fick Enyas nya CD och familjen jag hyr av fick örngott jag dekorerat. Sen bar det av till mormor för att ta hästarna på en promenad, fika, mat osv. Vi var tre tjejer i rakt nedstigande led och vi är nog lika snurriga alla tre emellanåt. Idag fick jag veta att envisheten nog kommer från mormors pappa...
Väl hemma igen så beslöt sig äldsta brorsan med flickvän att titta förbi på fika innan mamma åkte till sig. Så nu sitter jag här ensam med vad som är kvar med min whiskey och har bestämt mig för att bygga ihop pepparkakshuset. Jag använde ingen mall när jag bakade bitarna så det kan bli intressant :)
Jag återkommer med foto när det är klart.
* * * * * * * *
Bilder ...
Ha ha ha ha ha ha!!! Tänk vad underbart det kan vara att umgås med sig själv mitt i natten :D
Väl hemma igen så beslöt sig äldsta brorsan med flickvän att titta förbi på fika innan mamma åkte till sig. Så nu sitter jag här ensam med vad som är kvar med min whiskey och har bestämt mig för att bygga ihop pepparkakshuset. Jag använde ingen mall när jag bakade bitarna så det kan bli intressant :)
Jag återkommer med foto när det är klart.
* * * * * * * *
Bilder ...
Ha ha ha ha ha ha!!! Tänk vad underbart det kan vara att umgås med sig själv mitt i natten :D
måndag, december 22, 2008
(Jul?) Pyssel
Dan före dan före doppare-dan.
I år blir det hälften hemmagjorda julklappar - vare sig folk vill eller inte. Säg tack och se glad ut.. haha.. Kom nyss hem från Solna och ska sätta igång med örngotts arbetet. Jag passar tre barn varje vecka och de ska få varsitt örngott med sina namn tryckta och kanske något bild broderad. Och deras föräldrar ska få två örngott där jag fört över barnens handstil från teckningar de gjort så att det kommer stå sov gott och godnatt samt några stjärnor. känner mig lite tveksam över hur det kommer bli, men det visar sig.
I solna satt vi tre 'kärringar' på golvet och gjorde pärlplattor hela kvällen. Vi börjar bli riktigt gamla. Så här på 21-22 års ålder får man ont och blir stel och det blir svårt att urskilja vilken färg det är på pärlorna i det skumma ljuset. Illa. Men roligt hade vi. Terapi kan det också kallas.
jag har lussebullar i frysen, ett pepparkakshus jag fortfarande inte byggt ihop och några paket ligger färdiga under min provisoriska julgran. Men julkänslan finns inte. Det spelar ingen roll att julbelysningen är tänd och julmusiken fyller stugan. Känslan och det faktum att det är två dagar kvar till jul går helt enkelt inte ihop. Undrar varför.
I år blir det hälften hemmagjorda julklappar - vare sig folk vill eller inte. Säg tack och se glad ut.. haha.. Kom nyss hem från Solna och ska sätta igång med örngotts arbetet. Jag passar tre barn varje vecka och de ska få varsitt örngott med sina namn tryckta och kanske något bild broderad. Och deras föräldrar ska få två örngott där jag fört över barnens handstil från teckningar de gjort så att det kommer stå sov gott och godnatt samt några stjärnor. känner mig lite tveksam över hur det kommer bli, men det visar sig.
I solna satt vi tre 'kärringar' på golvet och gjorde pärlplattor hela kvällen. Vi börjar bli riktigt gamla. Så här på 21-22 års ålder får man ont och blir stel och det blir svårt att urskilja vilken färg det är på pärlorna i det skumma ljuset. Illa. Men roligt hade vi. Terapi kan det också kallas.
jag har lussebullar i frysen, ett pepparkakshus jag fortfarande inte byggt ihop och några paket ligger färdiga under min provisoriska julgran. Men julkänslan finns inte. Det spelar ingen roll att julbelysningen är tänd och julmusiken fyller stugan. Känslan och det faktum att det är två dagar kvar till jul går helt enkelt inte ihop. Undrar varför.
Jag står i suddigheten
Tiden kommer emot mig
precis som alla andra dagar
Men senast känns det som
att tiden flyter förbi mig,
runt sidorna på mig
utan att beröra mig.
Utan att jag hinner
interagera
det är frustrerande
men samtidigt underbart
Som en stående gungande dvala
världen möter tiden
och jag bara står där
mitt i suddigheten
precis som alla andra dagar
Men senast känns det som
att tiden flyter förbi mig,
runt sidorna på mig
utan att beröra mig.
Utan att jag hinner
interagera
det är frustrerande
men samtidigt underbart
Som en stående gungande dvala
världen möter tiden
och jag bara står där
mitt i suddigheten
söndag, december 21, 2008
Släppa taget.
Jag har funderat lite senaste timmen angående det här med att släppa taget om människor. Ni som känner mig vet att det finns några stycken som gjort mig riktigt illa. Men på något sätt har jag svårt att klippa alla band.
Människor som man aldrig lärt känna är det lättare att sakta slussa bort ur den delen av medvetandet som bryr sig.
...mitt under skrivandet här gör min hjärna en loop och fascineras över hur många människor jag minns, eller är det bara som man lurar sig?... tillbaka till ämnet.
Det borde vara ren självbevarelsedrift att se till att de personer som sårat en slutar vara en del av ens liv. Men av någon outgrundlig anledning ramlar jag ständigt tillbaka i samma spår. Ett spår som säger att 'det finns en förklaring' och att 'alla har någon bra sida'. (Kanske inte så ologiskt att jag tänker så iochförsig. Det är väl ett psykologiskt mönster som hjälpte mig överleva tidigare) Det är nog det som gör det svårt för mig att stänga ute personer från mitt liv. Jag tror det är på gott och ont. Ibland får någon för många chanser och det slutar med att det tagit för mycket energi eller gör ont. Ibland får någon fler chanser än de flesta skulle ge dem och det visar sig att omständigheterna var så att det behövdes.
Men jag är ingen ängel som tar emot alla med öppna armar oavsett vad. Även om det kan kännas så ibland. Det här är inget försök att ge en positiv bild av mig utan det jag vill säga är snarare att det kan vara jobbigt. Man behöver bli arg, man ska reagera om någon gör något som gör ont. Man är skyldig sig själv det. Så jag försöker. Lära mig själv reagera.
Jag försöker samtidigt lära mig att jag inte behöver vara så envis. Det är inte alltid saker fungerar. Det är inte alltid det är lönt att reagera heller, ha ångest eller bli stressad. Det är heller inte värt tiden och energin att försöka lära känna eller förstå varje liten människa som verkar intressant.
Känner att det här inlägget inte alls blev som planerat utan mer flytande flumtankar. Ett inlägg för mig snarare än dig som läser. För att avsluta kan jag dela med mig av min misstanke: det faktum att jag börjat vattna ihjäl mina plantor tror jag har något att göra med min känsla av ensamhet. behov av uppmärksamhet och bekräftelse kanske? Rätt konstigt hur hjärnan fungerar - för jag är inte så ensam, ändå känns det så.
Människor som man aldrig lärt känna är det lättare att sakta slussa bort ur den delen av medvetandet som bryr sig.
...mitt under skrivandet här gör min hjärna en loop och fascineras över hur många människor jag minns, eller är det bara som man lurar sig?... tillbaka till ämnet.
Det borde vara ren självbevarelsedrift att se till att de personer som sårat en slutar vara en del av ens liv. Men av någon outgrundlig anledning ramlar jag ständigt tillbaka i samma spår. Ett spår som säger att 'det finns en förklaring' och att 'alla har någon bra sida'. (Kanske inte så ologiskt att jag tänker så iochförsig. Det är väl ett psykologiskt mönster som hjälpte mig överleva tidigare) Det är nog det som gör det svårt för mig att stänga ute personer från mitt liv. Jag tror det är på gott och ont. Ibland får någon för många chanser och det slutar med att det tagit för mycket energi eller gör ont. Ibland får någon fler chanser än de flesta skulle ge dem och det visar sig att omständigheterna var så att det behövdes.
Men jag är ingen ängel som tar emot alla med öppna armar oavsett vad. Även om det kan kännas så ibland. Det här är inget försök att ge en positiv bild av mig utan det jag vill säga är snarare att det kan vara jobbigt. Man behöver bli arg, man ska reagera om någon gör något som gör ont. Man är skyldig sig själv det. Så jag försöker. Lära mig själv reagera.
Jag försöker samtidigt lära mig att jag inte behöver vara så envis. Det är inte alltid saker fungerar. Det är inte alltid det är lönt att reagera heller, ha ångest eller bli stressad. Det är heller inte värt tiden och energin att försöka lära känna eller förstå varje liten människa som verkar intressant.
Känner att det här inlägget inte alls blev som planerat utan mer flytande flumtankar. Ett inlägg för mig snarare än dig som läser. För att avsluta kan jag dela med mig av min misstanke: det faktum att jag börjat vattna ihjäl mina plantor tror jag har något att göra med min känsla av ensamhet. behov av uppmärksamhet och bekräftelse kanske? Rätt konstigt hur hjärnan fungerar - för jag är inte så ensam, ändå känns det så.
lördag, december 20, 2008
Killar är kåta men jag är iallafall rolig
Killar ... och jag ... näe, det går inte så bra. (Tänkte dra någon rad här om kärlek och lägesrapport men jag skippar det och hoppar direkt in på det allra senaste. Inslängda finns även oouuch som uppkom då jag berättade historien för E)
Summan av kardemumman:
Efter två träffar kommer samtalet in på jag inte alls som jag trodde skrämt honom genom att säga att jag är rädd att bli sårad, faktum var att han trodde det var uppenbart att han inte var ute efter något med mig.
ouch!
Snacka om att misstolka ett kåtsmile för ett smile som jag trodde sa att han faktiskt var väldigt förtjust över att ha just mig nära. Inte konstigt att han inte tagit några initiativ sen sist vi sågs ...bra Dino!
Tror aldrig jag missuppfattat läget så mycket och fått kommentaren att jag är 'rolig' så som man vill träffa mig igen som vän men att jag inte är 'tjejen som man skulle kunna spendera resten av sitt liv med'
oouuch!
ooh jag dör *himlar med ögonen, handen på pannan och faller ihop*
ouch igen...
På den positiva sidan; nu vet jag vart min framtid ligger. Jag ska bli standup-komiker i nunnedräkt som levererar dräpande skämt om killar (någon som vill bli min sidekick? jag kan skaffa fler nunnedräkter)
Men jag är ascool, vi snackar skit just nu, han och jag...
men ändå... jag dör... jag dör ensam...
...men jag dör rolig *skrattar för mig själv*
(nej nej, du är inte så hemsk som det kan låta men vi måste låta läsarna få ett gripande inlägg)
Summan av kardemumman:
Efter två träffar kommer samtalet in på jag inte alls som jag trodde skrämt honom genom att säga att jag är rädd att bli sårad, faktum var att han trodde det var uppenbart att han inte var ute efter något med mig.
ouch!
Snacka om att misstolka ett kåtsmile för ett smile som jag trodde sa att han faktiskt var väldigt förtjust över att ha just mig nära. Inte konstigt att han inte tagit några initiativ sen sist vi sågs ...bra Dino!
Tror aldrig jag missuppfattat läget så mycket och fått kommentaren att jag är 'rolig' så som man vill träffa mig igen som vän men att jag inte är 'tjejen som man skulle kunna spendera resten av sitt liv med'
oouuch!
ooh jag dör *himlar med ögonen, handen på pannan och faller ihop*
ouch igen...
På den positiva sidan; nu vet jag vart min framtid ligger. Jag ska bli standup-komiker i nunnedräkt som levererar dräpande skämt om killar (någon som vill bli min sidekick? jag kan skaffa fler nunnedräkter)
Men jag är ascool, vi snackar skit just nu, han och jag...
men ändå... jag dör... jag dör ensam...
...men jag dör rolig *skrattar för mig själv*
(nej nej, du är inte så hemsk som det kan låta men vi måste låta läsarna få ett gripande inlägg)
torsdag, december 11, 2008
Besök i barndomshemmet
Jag tog bussen ut till pappa idag.
Tyckte det var dags att hämta mitt julpynt så att jag kan få lite julstämning hemma i min lilla stuga. Och eftersom jag tyckte det kunde vara lite elakt att åka ut å hämta å åka direkt igen så föreslog jag att han skulle bjuda på middag. Vi umgås ju aldrig annars.
Vid bordet ser jag att pappa har en ring, det har kvinnan som bor med honom också. Lika dana. Har dom förlovat sig? Jag skickade ett sms till lillebror och frågade men har inte fått något svar, och pappa nämnde inget han heller.. jaja..
Efter maten tar jag chansen och får skjuts med mellanbrorsan, som jag egentligen inte heller har så bra kontakt med. Men det var en bra ursäkt att kunna åka därifrån snabbt istället för att bli kvar på kaffe och komma hem sent. När vi går säger pappa att vi är välkomna när som helst att hälsa på. Vi är alltid välkomna, inte bara om vi behöver hämta eller göra något därute.
Men vad han inte förstår är att jag hade ångest redan på vägen ut dit. Visst vill jag ha någon sorts relation till min far men någon gång om året är alldeles lagom, gärna korta stunder.
Har iallafall lovat att komma ut på middag när han fyller år. Men det blir bara pappa, hans kvinna och mellanbrodern. Yngsta och äldsta är bortresta. Kanske jag kan hitta en godtagbar bortförklaring...
Tyckte det var dags att hämta mitt julpynt så att jag kan få lite julstämning hemma i min lilla stuga. Och eftersom jag tyckte det kunde vara lite elakt att åka ut å hämta å åka direkt igen så föreslog jag att han skulle bjuda på middag. Vi umgås ju aldrig annars.
Vid bordet ser jag att pappa har en ring, det har kvinnan som bor med honom också. Lika dana. Har dom förlovat sig? Jag skickade ett sms till lillebror och frågade men har inte fått något svar, och pappa nämnde inget han heller.. jaja..
Efter maten tar jag chansen och får skjuts med mellanbrorsan, som jag egentligen inte heller har så bra kontakt med. Men det var en bra ursäkt att kunna åka därifrån snabbt istället för att bli kvar på kaffe och komma hem sent. När vi går säger pappa att vi är välkomna när som helst att hälsa på. Vi är alltid välkomna, inte bara om vi behöver hämta eller göra något därute.
Men vad han inte förstår är att jag hade ångest redan på vägen ut dit. Visst vill jag ha någon sorts relation till min far men någon gång om året är alldeles lagom, gärna korta stunder.
Har iallafall lovat att komma ut på middag när han fyller år. Men det blir bara pappa, hans kvinna och mellanbrodern. Yngsta och äldsta är bortresta. Kanske jag kan hitta en godtagbar bortförklaring...
tisdag, december 09, 2008
mina älsklingar...
Jag hade tänkt skriva om hur mamma föreslog att vi skulle åka till Belgien och hälsa på min moster o kusinerna över nyår. Men så hamnade vi i en diskussion om K då jag har svårt att tänka mig att åka dit utan att försöka göra efterforskningar. Jag skulle behöva ge honom en örfil och få mina pengar. Det handlar inte om själva pengarna utan det är en princip sak. Ni som vet vad jag talar om, ni förstår. och jag har släppt det på ett sätt.. men samtidigt vill jag ha sista ordet. jag rår inte för det.
Hur som helst, jag fastnade på nätet där jag letade upp namn på en av mina växter och se fortsatte det .. så här kommer en lista på vad jag har växande hemma hos mig
(kan vara bra för mig själv att ha en lista sammanställd om inte annat):
Ficus deltoidea - i dagligt tal pillerfikus - ursprung Indonesien
Hoya carnosa - det är en typ av porslinsblomma om jag förstått det rätt?
Syngonium podophyllum - i dagligt tal kallad Gåsfot, har två stycken - ursprung mellanamerika
Crassula ovata - i dagligt tal kallad för Paradisträd - ursprung sydamerika
Lilium bulbiferum - idagligt tar brandlilja, om det är den jag tror... den hade blommor men är nu bara en grön pinne med lite blad. Ursprunget är central och östeuropa
Dracena marginata - vet inte vad den har för 'vanligt' namn men det är en smal pinne med en massa avlånga blad högst upp :)
Dracena sanderiana/ Bambudracena - kallas i dagligt tal lucky bambu, ni vet, sånna pinnar man köper på ikea och jag har väl 7st nu i varierande storlek.
Sen har jag den jag kallar för Bebisblomman som jag fortfarande inte vet vad den heter. Den når snart taket igen och är den underbaraste som finns :). Äkta kärlek växer eller hur?!
(har visserligen en liten vitlök som fortfarande kämpar efter sommaren, någon typ av amaryllis som bara är en knopp samt två halvdöda små ormbunke typer från ikea)
Hur som helst, jag fastnade på nätet där jag letade upp namn på en av mina växter och se fortsatte det .. så här kommer en lista på vad jag har växande hemma hos mig
(kan vara bra för mig själv att ha en lista sammanställd om inte annat):
Ficus deltoidea - i dagligt tal pillerfikus - ursprung Indonesien
Hoya carnosa - det är en typ av porslinsblomma om jag förstått det rätt?
Syngonium podophyllum - i dagligt tal kallad Gåsfot, har två stycken - ursprung mellanamerika
Crassula ovata - i dagligt tal kallad för Paradisträd - ursprung sydamerika
Lilium bulbiferum - idagligt tar brandlilja, om det är den jag tror... den hade blommor men är nu bara en grön pinne med lite blad. Ursprunget är central och östeuropa
Dracena marginata - vet inte vad den har för 'vanligt' namn men det är en smal pinne med en massa avlånga blad högst upp :)
Dracena sanderiana/ Bambudracena - kallas i dagligt tal lucky bambu, ni vet, sånna pinnar man köper på ikea och jag har väl 7st nu i varierande storlek.
Sen har jag den jag kallar för Bebisblomman som jag fortfarande inte vet vad den heter. Den når snart taket igen och är den underbaraste som finns :). Äkta kärlek växer eller hur?!
(har visserligen en liten vitlök som fortfarande kämpar efter sommaren, någon typ av amaryllis som bara är en knopp samt två halvdöda små ormbunke typer från ikea)
måndag, december 08, 2008
Att orka eller inte orka - det är frågan.
... jag har raderat mitt inlägg två gånger nu innan jag hunnit publicera det. Orden rinner ur mig men det är som en sörja. Helgen i linköping var både bra, rolig och jobbig. På + sidan finns gamla vänner, julmarknad, julkonsert, en pytteliten bebis, massage medan det på - sidan finns samma deppiga känsla som förföljt mig till och från senaste veckan, förvirring och känslan av att vara ivägen.
Ska man orka anstränga sig för att få vänskapsrelationer att fungera när det känns som att den i andra änden inte riktigt bryr sig? Eller ska man bara låta det vara? Antagligen är det kommunikationen som är boven i dramat, det brukar vara så. Men ändå, borde man inte kunna visa och känna att man bryr sig om varandra? Kan ju även vara så att min uppfattning är lite förmörkad av hur jag mår just nu.
Plugget... orkar jag inte just nu. Juridik i sig är ett ämne jag tycker borde vara intressant. Med en mamma som polis har lagen alltid varit lite spännande men med en lärare som är lika inspirerande som en ...
Något jag däremot orkat är att inviga mitt hopprep! men fy fan vilken dålig kondis jag har! hahaha, tro mig det är komiskt. Några minuter sen gör astman/kondisen att det är dags att ramla ihop i en lite hög på den kalla blöta gräsmattan.
Något annat jag orkat - i torsdags promenerade jag till mamma (jag gick lite vilse först men kom fram till sist) och väl där klippte o färgade jag håret. skönt med lite omväxling. Sen cyklade jag hem.
Nu är den stora frågan - orka eller inte orka: plugga? laga mat? kolla en film? virka? skriva vidare på utkasten från kyrkogården i linköping? orka eller inte orka försöka få uppmärksamhet från någon man vill spendera lite tid med?
Ska man orka anstränga sig för att få vänskapsrelationer att fungera när det känns som att den i andra änden inte riktigt bryr sig? Eller ska man bara låta det vara? Antagligen är det kommunikationen som är boven i dramat, det brukar vara så. Men ändå, borde man inte kunna visa och känna att man bryr sig om varandra? Kan ju även vara så att min uppfattning är lite förmörkad av hur jag mår just nu.
Plugget... orkar jag inte just nu. Juridik i sig är ett ämne jag tycker borde vara intressant. Med en mamma som polis har lagen alltid varit lite spännande men med en lärare som är lika inspirerande som en ...
Något jag däremot orkat är att inviga mitt hopprep! men fy fan vilken dålig kondis jag har! hahaha, tro mig det är komiskt. Några minuter sen gör astman/kondisen att det är dags att ramla ihop i en lite hög på den kalla blöta gräsmattan.
Något annat jag orkat - i torsdags promenerade jag till mamma (jag gick lite vilse först men kom fram till sist) och väl där klippte o färgade jag håret. skönt med lite omväxling. Sen cyklade jag hem.
Nu är den stora frågan - orka eller inte orka: plugga? laga mat? kolla en film? virka? skriva vidare på utkasten från kyrkogården i linköping? orka eller inte orka försöka få uppmärksamhet från någon man vill spendera lite tid med?
lördag, november 29, 2008
Världens bästa storebror
Min äldsta bror kom över till mig och lagade middag. Jag orkade inte för jag tentapluggar och då kom han hit å lagade. Han hade med sig godis också :)
Det var trevligt, tyvärr har vi inte setts så mycket sedan jag flyttade tillbaka till stan. Men jag ska försöka bättre mig på den punkten gällande alla mina gamla vänner.
Brorsans tjej var på tjejmiddag så han var nog glad att slippa sitta ensam hemma och det var verkligen ett underbart avbrott. Och jag fick en liten spark i baken att städa undan det värsta eftersom jag skulle få besök. Och nu har jag press på mig att plugga duktigt resten av kvällen eftersom jag haft pause ett bra tag :)
Det var trevligt, tyvärr har vi inte setts så mycket sedan jag flyttade tillbaka till stan. Men jag ska försöka bättre mig på den punkten gällande alla mina gamla vänner.
Brorsans tjej var på tjejmiddag så han var nog glad att slippa sitta ensam hemma och det var verkligen ett underbart avbrott. Och jag fick en liten spark i baken att städa undan det värsta eftersom jag skulle få besök. Och nu har jag press på mig att plugga duktigt resten av kvällen eftersom jag haft pause ett bra tag :)
Tentaplugg
Kanske skulle titeln Tentaångest passa bättre. Klockan är 1240 och jag ska precis börja dagen. Igår satt vi fyra tjejer och gick igenom alla instuderingsfrågor tillsammans. Det märktes då att vissa begrepp har jag lärt mig förstå fullt ut medan andra begrepp fortfarande känns otroligt abstrakta och svåra att greppa fast de andra förstår dem. Tur att man kan hjälpa varandra.
Den här kursen har varit ca:3 veckor och de första två var jag väldigt disciplinerad och läste duktigt det man borde till varje föreläsningstillfälle. Men sista veckan stupade allt. Det beror delvis på att jag varit sjuk men mycket föll nog för att jag tog en dag till att bygga snö-aliens och äta pannkaka... Men man behöver ha trevligt ibland också.
Nu ska jag läsa det jag inte läst än, sen sammanställa alla anteckningar från böcker och föreläsningar... SEN SKA JAG "BARA" FÖRSTÅ ALLT och LYCKAS KOMMA IHÅG ALLT!
Detsamma gäller för söndag.. så om någon vill får de gärna peppa mig, ge mig mat så jag slipper ställa mig och laga eller bara ge mig en kram... Jag ska klara tentan, jag kommer klara tentan, frågan är bara med vilket resultat...
Den här kursen har varit ca:3 veckor och de första två var jag väldigt disciplinerad och läste duktigt det man borde till varje föreläsningstillfälle. Men sista veckan stupade allt. Det beror delvis på att jag varit sjuk men mycket föll nog för att jag tog en dag till att bygga snö-aliens och äta pannkaka... Men man behöver ha trevligt ibland också.
Nu ska jag läsa det jag inte läst än, sen sammanställa alla anteckningar från böcker och föreläsningar... SEN SKA JAG "BARA" FÖRSTÅ ALLT och LYCKAS KOMMA IHÅG ALLT!
Detsamma gäller för söndag.. så om någon vill får de gärna peppa mig, ge mig mat så jag slipper ställa mig och laga eller bara ge mig en kram... Jag ska klara tentan, jag kommer klara tentan, frågan är bara med vilket resultat...
måndag, november 24, 2008
Tillfångatagen ( - att vakna med en film i huvudet)
Tänk dig skogar och fält. Tänk dig sensommar och början av en kylig höst. Där finns en liten by med hyddor och små hus av trä. Där finns eldar och en lerig mark. Det är för länge länge sen och människorna är smutsiga och bär enkla kläder i jordfärger.
Jag har blivit fånge av en annan stam, långt bort fån mitt eget folk och den verklighet jag känner. En man vaktar mig och vi ligger ned bredvid varandra i utkanten av byn och jag kan se början av de stora fälten. Det är bara några träd mellan mig och de öppna vidderna medan resten av byn ligger skyddad med skog runt omkring. Vi ligger där, mannen och jag, och hans uppgift är att vakta både mig och byn. Om någon skulle närma sig från fjärran skulle han vara den första att se och slå larm. Men det är inte ofta någon annan än de som tillhör hans eget folk kommer vandrandes genom det höga ljusa gräset. Men jag hoppas varje dag att få se rörelse där ute och känna igen en röst från min egen by.
Mannen som vaktar mig är inte ond. Han har aldrig gjort mig illa men hans uppgift är att se till att jag stannar där jag ska och inte mer. Men han verkar ensam och med tiden försvinner försvaret och beredskapen till attack ur hans kropp. Vi börjar prata och där vi ligger smeker jag hans bröstkorg med mina fingrar. Han mjukas långsamt upp med smicker och byter sin rakbladsvassa dolk mot en slöare. Han ger mig en bortförklaring men jag vet varför. Han tror inte längre att jag kommer att försöka fly. Och han vill kunna hålla om mig i nattens kalla mörker, självklart när ingen ser, utan att riskera att skada mig.
Jag har lyckats komma innanför hans skal, men han är fortfarande min fångvaktare. Det är fortfarande hans ord som har betydelse och hans eviga blick som tvingar mig att stanna kvar i denna främmande värld.
Dagen gryr och när morgonens dimma börjar lägga sig ber jag om tillåtelse att gå på dass. Osäker på hur han ska behandla mig inför sin egen stams blickar låter han mig gå ensam. Och han kritiseras av männen som står intill men svarar rappt att 'de ska sköta sitt eget, inte kommer hon att försvinna där inne'. Dasset är som man kan förvänta sig i utkanten av en by där de hårda männen vistas, det är smutsigt och äckligt. Men jag gör det jag ska i lugn och ro. Äntligen en stund av egen kontroll och lugn. Sittandes där ser jag ut genom springorna hur min vakt i dagsljuset beter sig som de andra sluskarna. Då händer något. Folket i byn springer fram och tillbaka där utanför. Skriken ekar mellan hyddorna för att tyna bort bland skogens träd, de slåss därute. Jag håller mig kvar på dasset, i trygghet när dörren slits upp och vaktens kamrat sträcker sig in för att ta pappret. 'Vad ska jag göra? Slå dig i huvudet med en pappersrulle? låt mig vara!' kastar jag vasst i ansiktet på honom och förvirrad lämnar han mig ifred.
Kaoset utanför lugnar sig och jag hör en röst. En röst som jag känner igen från förr. Därute står min syster men när jag kliver ut ser hon mig inte. Det har gått så lång tid nu men glädjeropen fyller luften när jag springer fram till hennes famn. De kom för att hämta mig trots allt. Folket vars by vi är i har blivit de nya fångarna och jag är fri.
Plötsligt sprider sig en tystnad av skräck genom våra folk. Längst bort i byn kommer en stor björn ur skogen som lockad av vårt oväsen. Den tittar på oss. Alla börjar springa i panik och så gör även björnen, fortare och fortare. I förtvivlad desperation lyckas jag ta mig upp för den mossbevuxna bergväggen till en avsats där några hus ligger men björnen kommer ifatt mig. Jag ramlar och försöker skydda mig själv där jag ligger blottad på rygg. Björnen frustar vild av raseri när den reser sig på bakbenen. Då plötsligt sliter sig mannen, som vaktat mig varje dag sedan jag fördes till byn, han sliter sig loss från männen i min stam. Och uppför berget för att rädda mig. Med en otrolig styrka ser jag hur han ger sig på björnen som tappar sin balans. Det blir en intensiv men kort kamp innan mossan lossnar under björnens ramar och den faller ned till marken för att lufsa tillbaka in i skogen.
(Sen bröts magin kring den världen och jag vaknade. Telefonen ringde och klockan var nästan 12. Dags att vakna för länge sedan. Men den här drömmen var intressant och jag ville och behövde nog få den att fortsätta. Eller så behövde jag sova länge.. vem vet.
en väldigt intressant kluven känsla inför min vakt där. Han var den som höll mig fången men jag smickrade honom och kom honom nära för att sedan avståndstagande se honom som en av''dem''. Men i slutet så räddade han mig..
sen kan man ju undra varför hela världen var realistisk som strax före medeltiden - fast det fanns toapapper.. ?! det var den enda detaljen som inte stämde)
Jag har blivit fånge av en annan stam, långt bort fån mitt eget folk och den verklighet jag känner. En man vaktar mig och vi ligger ned bredvid varandra i utkanten av byn och jag kan se början av de stora fälten. Det är bara några träd mellan mig och de öppna vidderna medan resten av byn ligger skyddad med skog runt omkring. Vi ligger där, mannen och jag, och hans uppgift är att vakta både mig och byn. Om någon skulle närma sig från fjärran skulle han vara den första att se och slå larm. Men det är inte ofta någon annan än de som tillhör hans eget folk kommer vandrandes genom det höga ljusa gräset. Men jag hoppas varje dag att få se rörelse där ute och känna igen en röst från min egen by.
Mannen som vaktar mig är inte ond. Han har aldrig gjort mig illa men hans uppgift är att se till att jag stannar där jag ska och inte mer. Men han verkar ensam och med tiden försvinner försvaret och beredskapen till attack ur hans kropp. Vi börjar prata och där vi ligger smeker jag hans bröstkorg med mina fingrar. Han mjukas långsamt upp med smicker och byter sin rakbladsvassa dolk mot en slöare. Han ger mig en bortförklaring men jag vet varför. Han tror inte längre att jag kommer att försöka fly. Och han vill kunna hålla om mig i nattens kalla mörker, självklart när ingen ser, utan att riskera att skada mig.
Jag har lyckats komma innanför hans skal, men han är fortfarande min fångvaktare. Det är fortfarande hans ord som har betydelse och hans eviga blick som tvingar mig att stanna kvar i denna främmande värld.
Dagen gryr och när morgonens dimma börjar lägga sig ber jag om tillåtelse att gå på dass. Osäker på hur han ska behandla mig inför sin egen stams blickar låter han mig gå ensam. Och han kritiseras av männen som står intill men svarar rappt att 'de ska sköta sitt eget, inte kommer hon att försvinna där inne'. Dasset är som man kan förvänta sig i utkanten av en by där de hårda männen vistas, det är smutsigt och äckligt. Men jag gör det jag ska i lugn och ro. Äntligen en stund av egen kontroll och lugn. Sittandes där ser jag ut genom springorna hur min vakt i dagsljuset beter sig som de andra sluskarna. Då händer något. Folket i byn springer fram och tillbaka där utanför. Skriken ekar mellan hyddorna för att tyna bort bland skogens träd, de slåss därute. Jag håller mig kvar på dasset, i trygghet när dörren slits upp och vaktens kamrat sträcker sig in för att ta pappret. 'Vad ska jag göra? Slå dig i huvudet med en pappersrulle? låt mig vara!' kastar jag vasst i ansiktet på honom och förvirrad lämnar han mig ifred.
Kaoset utanför lugnar sig och jag hör en röst. En röst som jag känner igen från förr. Därute står min syster men när jag kliver ut ser hon mig inte. Det har gått så lång tid nu men glädjeropen fyller luften när jag springer fram till hennes famn. De kom för att hämta mig trots allt. Folket vars by vi är i har blivit de nya fångarna och jag är fri.
Plötsligt sprider sig en tystnad av skräck genom våra folk. Längst bort i byn kommer en stor björn ur skogen som lockad av vårt oväsen. Den tittar på oss. Alla börjar springa i panik och så gör även björnen, fortare och fortare. I förtvivlad desperation lyckas jag ta mig upp för den mossbevuxna bergväggen till en avsats där några hus ligger men björnen kommer ifatt mig. Jag ramlar och försöker skydda mig själv där jag ligger blottad på rygg. Björnen frustar vild av raseri när den reser sig på bakbenen. Då plötsligt sliter sig mannen, som vaktat mig varje dag sedan jag fördes till byn, han sliter sig loss från männen i min stam. Och uppför berget för att rädda mig. Med en otrolig styrka ser jag hur han ger sig på björnen som tappar sin balans. Det blir en intensiv men kort kamp innan mossan lossnar under björnens ramar och den faller ned till marken för att lufsa tillbaka in i skogen.
(Sen bröts magin kring den världen och jag vaknade. Telefonen ringde och klockan var nästan 12. Dags att vakna för länge sedan. Men den här drömmen var intressant och jag ville och behövde nog få den att fortsätta. Eller så behövde jag sova länge.. vem vet.
en väldigt intressant kluven känsla inför min vakt där. Han var den som höll mig fången men jag smickrade honom och kom honom nära för att sedan avståndstagande se honom som en av''dem''. Men i slutet så räddade han mig..
sen kan man ju undra varför hela världen var realistisk som strax före medeltiden - fast det fanns toapapper.. ?! det var den enda detaljen som inte stämde)
lördag, november 22, 2008
Bitter inställning till kärlek och längtan efter kramar.
Senaste tiden har jag funderat en del över de killar jag träffat, dejtat, haft förhållanden med. Någon sa att jag haft otur med killar men jag håller inte med. Nog har det funnits problem, annars skulle jag väl inte vara singel. Och visst har jag lyckats förälska mig i några som visat sig vara rätt ruttna. Men glada dagar med ordentliga varma kramar har funnits. och förälskelse och kärlek har funnits.
Eller har den det? Finns kärlek på riktigt eller är det bara en desperat drift att inte vara ensam som får oss att försöka? Har man haft för höga krav, eller för låga? Antagligen både och. Antingen man förväntat sig och krävt mer än vad man behöver för att stanna lyckliga. Eller så har man nöjt sig med någon som man egentligen inte tror kommer finnas kvar i längden.
Ska man vara glad åt korta perioder och stunder av närhet och illusioner eller måste det vara länge för att vara värt något? Gå på magkänsla, flirta och impulsivt låta saker hända och inse att saker går för fort eller att han inte är den man hoppades? Hur klarar man att lära känna någon långsamt utan att ta avstånd? Hur gör man för att hålla intresset på sparlåga medan man utforskar vem en kille är utan att det dör och utan att det säger poff och exploderar?
Är det ens värt att försöka? Förr eller senare slutar de pirriga, glada, drömmande dagarna med att tårar rullar ner för någons kind.
Jag vill tro på människor, jag vill ha en trygg mans armar omkring mig, jag vill dela med mig, jag vill vara i någons värld. Men det känns just nu som en orealistisk tanke. Jag har så många ursäkter och bortförklaringar, även om någon skulle få mig att drömma lite så tror jag det krävs en del för att få mig att våga tro att kärlek finns och kan fungera.
Eller har den det? Finns kärlek på riktigt eller är det bara en desperat drift att inte vara ensam som får oss att försöka? Har man haft för höga krav, eller för låga? Antagligen både och. Antingen man förväntat sig och krävt mer än vad man behöver för att stanna lyckliga. Eller så har man nöjt sig med någon som man egentligen inte tror kommer finnas kvar i längden.
Ska man vara glad åt korta perioder och stunder av närhet och illusioner eller måste det vara länge för att vara värt något? Gå på magkänsla, flirta och impulsivt låta saker hända och inse att saker går för fort eller att han inte är den man hoppades? Hur klarar man att lära känna någon långsamt utan att ta avstånd? Hur gör man för att hålla intresset på sparlåga medan man utforskar vem en kille är utan att det dör och utan att det säger poff och exploderar?
Är det ens värt att försöka? Förr eller senare slutar de pirriga, glada, drömmande dagarna med att tårar rullar ner för någons kind.
Jag vill tro på människor, jag vill ha en trygg mans armar omkring mig, jag vill dela med mig, jag vill vara i någons värld. Men det känns just nu som en orealistisk tanke. Jag har så många ursäkter och bortförklaringar, även om någon skulle få mig att drömma lite så tror jag det krävs en del för att få mig att våga tro att kärlek finns och kan fungera.
måndag, november 17, 2008
mitt i natten svammel
här dagen efter börjar jag fundera på hur vettigt det är att skriva långa blogginlägg mitt i natten. Det blir ganska mycket svammel men jag låter det stå kvar ändå. Jag behövde skriva av mig.
Just nu sitter jag och funderar på om jag reagerar för starkt. Jag tror inte att den jag skrev om är som andra jag träffat. Men jag blev skrämd. Det gjorde ont. Men jag bryr mig fortfarande fast jag är ändå lite rädd att låta saker passera. Jag är rädd att släppa någon nära och bli sårad igen. Fast hur var det jag själv sa för ca. ett år sedan: inte ska väl jag behöva lida för vad andra har gjort dig? Och hur kan jag då låta någon annan lida för vad tidigare killar gjort?
Det är svårt det här
Kan iofs hänvisa till en dikt som inlägget som var här inspirerade till : Tänk efter nu
.
Just nu sitter jag och funderar på om jag reagerar för starkt. Jag tror inte att den jag skrev om är som andra jag träffat. Men jag blev skrämd. Det gjorde ont. Men jag bryr mig fortfarande fast jag är ändå lite rädd att låta saker passera. Jag är rädd att släppa någon nära och bli sårad igen. Fast hur var det jag själv sa för ca. ett år sedan: inte ska väl jag behöva lida för vad andra har gjort dig? Och hur kan jag då låta någon annan lida för vad tidigare killar gjort?
Det är svårt det här
Kan iofs hänvisa till en dikt som inlägget som var här inspirerade till : Tänk efter nu
.
Tänk efter vad du gör...
Det här inlägget har tagits bort på grund av för mycket svammel.. jag tänker för mycket och borde lära mig vara tyst ibland.
söndag, november 16, 2008
Jag vill dansa!
Jag önskar att jag kunde dansa !
vicka på rumpan i en kort klänning är inte samma sak... Såg precis en film som heter ''Make it happen'' och känner mig så dålig. det är en sån film om en tjej med dansar-drömmar. Och jag är så otränad, har jättedålig kondition och har ingen aning om hur jag ser ut på ett dansgolv.. haha.. hemma kan jag knappt gå 5 meter innan jag går in i något å får ett blåmärke...
Nu är jag sugen på att gå ut på fredagarna, nykter, på något billigt dansgolv så man får lite träning. Både i den rent fysiska - jag är för lat nu- formen. Men även så man kanske blir lite rörligare, vågar släppa loss mer.
Eller så kanske jag borde köpa en ny mp3 spelare, dra på mjukiskläder och dra bort på någon öde gångväg och dansa under en gatlykta..
Hittade precis ett ställe med drop-in på söndagar, 100Kr/gång för att dansa salsa.. å sen kan man stanna efter och träna. Låter kanske som en plan. Då är man inte uppbunden på att gå varje gång utan betalar för de gånger man hinner och orkar. hmm..
Tänk om man kunde dansa.. ! jag vet ju att jag antagligen är för lat för att det skulle kunna bli verklighet... suck... men... vi får väl se ;)
vicka på rumpan i en kort klänning är inte samma sak... Såg precis en film som heter ''Make it happen'' och känner mig så dålig. det är en sån film om en tjej med dansar-drömmar. Och jag är så otränad, har jättedålig kondition och har ingen aning om hur jag ser ut på ett dansgolv.. haha.. hemma kan jag knappt gå 5 meter innan jag går in i något å får ett blåmärke...
Nu är jag sugen på att gå ut på fredagarna, nykter, på något billigt dansgolv så man får lite träning. Både i den rent fysiska - jag är för lat nu- formen. Men även så man kanske blir lite rörligare, vågar släppa loss mer.
Eller så kanske jag borde köpa en ny mp3 spelare, dra på mjukiskläder och dra bort på någon öde gångväg och dansa under en gatlykta..
Hittade precis ett ställe med drop-in på söndagar, 100Kr/gång för att dansa salsa.. å sen kan man stanna efter och träna. Låter kanske som en plan. Då är man inte uppbunden på att gå varje gång utan betalar för de gånger man hinner och orkar. hmm..
Tänk om man kunde dansa.. ! jag vet ju att jag antagligen är för lat för att det skulle kunna bli verklighet... suck... men... vi får väl se ;)
lördag, november 15, 2008
Dansgolvet fre 14/11
Jag ville gå ut men tjejerna kunde inte, de tjatar nu på mig om att jag ska med dem ikväll istället. Men jag har tänkt göra annat ikväll, så jag gick ut själv igår. Fast riktigt själv blev jag ju inte. Jag letade impulsivt upp en kavaljer på nätet som tog med mig till ett ställe. Han var trevlig och vi dansade en del men även om han envist höll sig på dansgolvet med mig så var han väl inte den ultimata personen att just dansa med. Det är roligare med killar som spexar och är lite galna. Och då jag började få krupp på att dansa med 'bara' honom så drog jag en fuling. "Titta där är några polare till mig, jag ska bara säga hej" så gick jag iväg å dansade med några galna killar. De hade spanat på mig å jag förklarade för dem att jag lånade dem lite för jag behövde en pause. Sen fortsatte kvällen så att jag dansade mest med dem och ibland med han jag kom med. Blev bjuden på dricka å tog lite luft med en ur gänget. Han hade flickvän men dränkte mig i komplimanger och jag kände mig elak mot min stackars kavaljer som jag lämnat där inne på dansgolvet någonstans. När det blev dags att gå blev jag följd av icke-singeln mot tunnelbanan men efter att jag fått tacka nej 100gånger till att bli bjuden på mat eller få skjuts i taxi hem så gav han upp.
Jag tycker synd om flickvännen till den killen. Ok om man dansar å flirtar lite på skoj men ... alla dessa komplimanger och erbjudanden...
Idag fick jag ett meddelande från han som jag gick ut med från nätet. Jag hade nästan funderat på att skriva å be om ursäkt att jag dissade honom så mycket men fick som sagt ett mail, som jag inte svarat på ännu... han skrev:
Tja!
Tack för igår! Du var mig en jävel på att dansa, blev faktiskt lite imponerad. Jag får öva på den där högtalargrejen om jag ska ha en chans nån gång ;)
(jag provade att porrdansa med högtalarna på stället men de var inte lika bra som de högtalare jag dansade med i somras.. haha)
... Så ... Killarna som hade flickvänner dreglade och höll på att implodera av att dansa med mig. Och killen jag gick dit med, men dissade ganska mycket i slutet av kvällen, höll sig ändå kvar på dansgolvet å mailar dagen efter.
Vad krävs det egentligen för att ni killar ska ge upp?! visst är jag smickrad.. men så bra på att dansa är jag INTE! och jag hade ingen tid att fixa mig utan drog bara på en klänning och sprang till bussen så snygg var jag INTE HELLER...
Jag tycker synd om flickvännen till den killen. Ok om man dansar å flirtar lite på skoj men ... alla dessa komplimanger och erbjudanden...
Idag fick jag ett meddelande från han som jag gick ut med från nätet. Jag hade nästan funderat på att skriva å be om ursäkt att jag dissade honom så mycket men fick som sagt ett mail, som jag inte svarat på ännu... han skrev:
Tja!
Tack för igår! Du var mig en jävel på att dansa, blev faktiskt lite imponerad. Jag får öva på den där högtalargrejen om jag ska ha en chans nån gång ;)
(jag provade att porrdansa med högtalarna på stället men de var inte lika bra som de högtalare jag dansade med i somras.. haha)
... Så ... Killarna som hade flickvänner dreglade och höll på att implodera av att dansa med mig. Och killen jag gick dit med, men dissade ganska mycket i slutet av kvällen, höll sig ändå kvar på dansgolvet å mailar dagen efter.
Vad krävs det egentligen för att ni killar ska ge upp?! visst är jag smickrad.. men så bra på att dansa är jag INTE! och jag hade ingen tid att fixa mig utan drog bara på en klänning och sprang till bussen så snygg var jag INTE HELLER...
torsdag, november 13, 2008
De tittar tysta besviket på mig
Mina krukväxter, mina älsklingar...
Bebisblomman har lyckats vänja sig nu och växer så det knakar igen.. ( gäller även minibebisen).
Ormbunkarna jävlas.. men de är IKEA-skit så det är nog en bedrift att de klarat sig flera månader. De kan har börjat bli bruna i ren protest mot att det är höst tror ja.
Gåsföttenrna vill planteras om.
Bambu-arna är lite som de är... En av de äldsta har problem där den står i Cointreau flaskan, stammen har fått röta ser det ut som.
Sukkulenterna och den andra lever men . mja.. de vill nog ha lite mer uppmärksamhet.
Ute på trappen växer fortfarande vitlöken underligt nog då det varit frost...
Älskade ni.
Gröna underbara
om jag blir rik en dag ska jag flytta till en stor ljus lägenhet med högt i tak. Där kan bebisarna växa fritt (inte mer än 30cm kvar till taket nu) och där ska ni få ordentlig sol genom stora fönster. Och på balkongen ska vitlöken få kamrater.
Ni ska få komma ut när det är soligt å varmt och duscha.
(stirra inte på mig, alla har vi våra älsklingar!)
Bebisblomman har lyckats vänja sig nu och växer så det knakar igen.. ( gäller även minibebisen).
Ormbunkarna jävlas.. men de är IKEA-skit så det är nog en bedrift att de klarat sig flera månader. De kan har börjat bli bruna i ren protest mot att det är höst tror ja.
Gåsföttenrna vill planteras om.
Bambu-arna är lite som de är... En av de äldsta har problem där den står i Cointreau flaskan, stammen har fått röta ser det ut som.
Sukkulenterna och den andra lever men . mja.. de vill nog ha lite mer uppmärksamhet.
Ute på trappen växer fortfarande vitlöken underligt nog då det varit frost...
Älskade ni.
Gröna underbara
om jag blir rik en dag ska jag flytta till en stor ljus lägenhet med högt i tak. Där kan bebisarna växa fritt (inte mer än 30cm kvar till taket nu) och där ska ni få ordentlig sol genom stora fönster. Och på balkongen ska vitlöken få kamrater.
Ni ska få komma ut när det är soligt å varmt och duscha.
(stirra inte på mig, alla har vi våra älsklingar!)
torsdag, november 06, 2008
Och vinnaren i Vaken i P3 är .....JAG!
Under natten har P3 ett radioprogram som heter vaken. Förutom musik så har de en tävling där lyssnare får ringa in och ställa 5 ja/nej frågor till en annan lyssnare (en speciell lyssnare för kvällen). Meningen är att man ska försöka få fram vad denne specielle persons yrke är. Lyckas man får man ett pris och lyckas ingen så vinner han istället.
Jag kom fram som fjärde person. Tre killar innan mig hade ställt 5 frågor var och misslyckats med att komma på yrket. Redan efter den första hade ringt in så fick jag en ide om vilket yrket var men det tog ett tag att komma fram.
Tidigare frågor som ställts var bland annat:
arbetar du ensam? - nej
Handlar det om service på något sätt? - ja
Kör du något fordon - Ja
Kan du lyfta något med fordonet - nej
jobbar du inom sjukvården? - nej
arbetar du på fabrik? - nej
Jag visste ju redan vad yrket var men man måste ställa fem frågor så jag tog:
Förekommer det att ni har någon form av utryckning?
Har ni arbetskläder/uniform?
Kan det vara farligt, är det ett riskfyllt arbete?
krävs någon speciell utbildning?
är det mest killar?
Självklart fick jag ja på alla frågor och sa sedan att:
Du är brandman
de lät lite chockade i radiostudion, killen med för den delen.
Det roliga är att jag hade ingen aning om vad priset var så jag frågade nr jag blivit bortkopplad från sändningen. Så snart kommer det en sovmask och en cd med nån tjej som spelar gitarr på posten.
Jag kom fram som fjärde person. Tre killar innan mig hade ställt 5 frågor var och misslyckats med att komma på yrket. Redan efter den första hade ringt in så fick jag en ide om vilket yrket var men det tog ett tag att komma fram.
Tidigare frågor som ställts var bland annat:
arbetar du ensam? - nej
Handlar det om service på något sätt? - ja
Kör du något fordon - Ja
Kan du lyfta något med fordonet - nej
jobbar du inom sjukvården? - nej
arbetar du på fabrik? - nej
Jag visste ju redan vad yrket var men man måste ställa fem frågor så jag tog:
Förekommer det att ni har någon form av utryckning?
Har ni arbetskläder/uniform?
Kan det vara farligt, är det ett riskfyllt arbete?
krävs någon speciell utbildning?
är det mest killar?
Självklart fick jag ja på alla frågor och sa sedan att:
Du är brandman
de lät lite chockade i radiostudion, killen med för den delen.
Det roliga är att jag hade ingen aning om vad priset var så jag frågade nr jag blivit bortkopplad från sändningen. Så snart kommer det en sovmask och en cd med nån tjej som spelar gitarr på posten.
söndag, november 02, 2008
Minnesgudstjänst.
Jag var på minnesgudstjänst idag i Kyrkan där jag bor.
Promenerade dit för att ta farväl. Lyssnade inte på vad prästen sa, lyssnade inte på orden i sångerna. Jag var där i tystnad. Jag har aldrig hört någon spela så vackert på en orgel för att i nästa sekund få den att låta som ett misshandlat monster. Men jag skrev i mitt block med min penna.
Sen gick jag till minneslunden där marken brann av alla ljus. Jag gick ett varv och tänkte. Satte ned mitt värmeljus i den lilla blå krukan som påminde mig om den jag ville ta farväl av.
På vägen hem citerade jag den viktigaste av de texter jag skrev på kyrkbänken.
Jag har tagit farväl idag. Låt det bli det farväl som det är och stör mig inte mer. Finn ro.
Promenerade dit för att ta farväl. Lyssnade inte på vad prästen sa, lyssnade inte på orden i sångerna. Jag var där i tystnad. Jag har aldrig hört någon spela så vackert på en orgel för att i nästa sekund få den att låta som ett misshandlat monster. Men jag skrev i mitt block med min penna.
Sen gick jag till minneslunden där marken brann av alla ljus. Jag gick ett varv och tänkte. Satte ned mitt värmeljus i den lilla blå krukan som påminde mig om den jag ville ta farväl av.
På vägen hem citerade jag den viktigaste av de texter jag skrev på kyrkbänken.
Jag har tagit farväl idag. Låt det bli det farväl som det är och stör mig inte mer. Finn ro.
lördag, november 01, 2008
Kärklek i månadsskiftet senaste åren
2008 ensam
2007 Kärek
2006 Kärlek som jag bodde med
2005 Kärlek som fanns i Egypten
2004 Kärlek som fanns i Göteborg
2003 Kärlek
2002 lite osäker på vad som skedde när men det fanns kärlek runt omkring på något sätt.
Ja... så är det. Jag har haft en tendens att hitta någon i slutet av sommaren så under hösten har jag nästan aldrig varit ensam. Men nu tar jag långa promenader, kommer hem iskall och får krypa upp med en filt och krama ur den lilla värme som Fluffy lyckats fånga. En nallebjörn har ju inget eget värmesystem så i slutändan får jag jobba upp värmen själv. En kopp te skadar ju inte.
2007 Kärek
2006 Kärlek som jag bodde med
2005 Kärlek som fanns i Egypten
2004 Kärlek som fanns i Göteborg
2003 Kärlek
2002 lite osäker på vad som skedde när men det fanns kärlek runt omkring på något sätt.
Ja... så är det. Jag har haft en tendens att hitta någon i slutet av sommaren så under hösten har jag nästan aldrig varit ensam. Men nu tar jag långa promenader, kommer hem iskall och får krypa upp med en filt och krama ur den lilla värme som Fluffy lyckats fånga. En nallebjörn har ju inget eget värmesystem så i slutändan får jag jobba upp värmen själv. En kopp te skadar ju inte.
oproduktiva Dino
Jag har en uppgift.
Jag vet vad som ska göras.
Jag vet i vilken ändå jag ska starta (har börjat)
Jag vet hur mycket utrymme jag har innan inlämningsdagen kommer
Men
Varför går det så otroligt långsamt?
Varför fylls mitt huvud med tankar på allt annat?
Varför klarar jag helt plötsligt att vara produktiv inom andra områden där jag inte riktigt orkat förut?
Varför ska jag ha så svårt att klara mina studier när det är ett måste?
Jag vet vad som ska göras.
Jag vet i vilken ändå jag ska starta (har börjat)
Jag vet hur mycket utrymme jag har innan inlämningsdagen kommer
Men
Varför går det så otroligt långsamt?
Varför fylls mitt huvud med tankar på allt annat?
Varför klarar jag helt plötsligt att vara produktiv inom andra områden där jag inte riktigt orkat förut?
Varför ska jag ha så svårt att klara mina studier när det är ett måste?
torsdag, oktober 30, 2008
Näst sista dagen i oktober 2008
En promenad över kyrkogården där tända ljus lämnats med djupa andetag, tårar och tunga steg.
En liten liten flicka som inte är så pigg, vill mest sitta i knät eller busa. Men inte äta och hon är för liten för att tala om vad problemet är, om det är ont i halsen eller inte.
En otroligt rolig och målande beskrivning av hur Kalmar är på väg mot undergången. Vännens radioreporterliknande rapport om hur naturkatastrofen, översvämningen har förändrat Kalmars stränder från hur den brukar se ut.
Nästan ett kilo godis står på bordet bredvid då det är lika bra att vara på den säkra sidan, vem vet om det kommer små häxor och knackar på närmaste dagarna?
En liten liten flicka som inte är så pigg, vill mest sitta i knät eller busa. Men inte äta och hon är för liten för att tala om vad problemet är, om det är ont i halsen eller inte.
En otroligt rolig och målande beskrivning av hur Kalmar är på väg mot undergången. Vännens radioreporterliknande rapport om hur naturkatastrofen, översvämningen har förändrat Kalmars stränder från hur den brukar se ut.
Nästan ett kilo godis står på bordet bredvid då det är lika bra att vara på den säkra sidan, vem vet om det kommer små häxor och knackar på närmaste dagarna?
torsdag, oktober 23, 2008
Ensamhet
...varför ska det vara så svårt?
Jag är en relativt välfungerade person (bortsett från mindre sammanbrott och ständiga funderingar. haha.. ) Nej men seriöst - Jag är inget vrak, otrevlig eller fruktansvärd. Det finns många dagar jag verkligen uppskattar att umgås med mig själv. Inte frånvaron av andra utan att faktiskt vara MED mig själv, göra något FÖR mig själv och TILL mig själv.
Både på det logiska planet och det känslosamma vet jag att jag inte är redo för att engagera mig i något djupare med en annan människa just nu och kommer säkert inte bli på ett bra tag.
Men varför ska det då vara så svårt att vara ensam?
Är det så omöjligt att inte flirta, att inte ha någon att prata ofta med, att prata om allt med? Ska det vara så svårt att säga nej när någon vill hålla om mig?
Varför griper jag desperat efter uppmärksamhet när jag inte kan hantera det... att lära känna någon långsamt, försiktigt med en realistisk chans att kunna bygga något klarar jag uppenbarligen inte av. Men att träffa någon och bara ha roligt är lika hopplöst det då jag trasslar in mig i tankar, känslor och ...
Ska det vara så svårt att vara ensam för en 22 årig tjej som faktiskt tycker om sitt eget sällskap?!
Jag är en relativt välfungerade person (bortsett från mindre sammanbrott och ständiga funderingar. haha.. ) Nej men seriöst - Jag är inget vrak, otrevlig eller fruktansvärd. Det finns många dagar jag verkligen uppskattar att umgås med mig själv. Inte frånvaron av andra utan att faktiskt vara MED mig själv, göra något FÖR mig själv och TILL mig själv.
Både på det logiska planet och det känslosamma vet jag att jag inte är redo för att engagera mig i något djupare med en annan människa just nu och kommer säkert inte bli på ett bra tag.
Men varför ska det då vara så svårt att vara ensam?
Är det så omöjligt att inte flirta, att inte ha någon att prata ofta med, att prata om allt med? Ska det vara så svårt att säga nej när någon vill hålla om mig?
Varför griper jag desperat efter uppmärksamhet när jag inte kan hantera det... att lära känna någon långsamt, försiktigt med en realistisk chans att kunna bygga något klarar jag uppenbarligen inte av. Men att träffa någon och bara ha roligt är lika hopplöst det då jag trasslar in mig i tankar, känslor och ...
Ska det vara så svårt att vara ensam för en 22 årig tjej som faktiskt tycker om sitt eget sällskap?!
måndag, oktober 20, 2008
Vänskaper som förändras leder till förvirring
När någon som man ser som sin vän och man känt länge plötsligt agerar på ett sätt som du inte är van vid. Eller när något nytt sker mellan er som gör att ni hastigt drivs ifrån varandra eller väldigt mycket närmare. Hur hanterar man förvirringen som uppstår när en vänskap får otydliga ramar och man inte vet riktigt vad som är vad längre?
Jag känner mig förvirrad. Hur får man en vänskapsrelation att fungera med någon som man delat något större med? Hur hanterar man en situation där den gamla vännen som alltid funnits där plötsligt försvinner och det blir tomt? Och vad ska man tänka och känna när man på något underligt sätt befinner sig i armarna på en gammal god vän som plötsligt kysser en?
Mycket frågor och lite svar...
Jag känner mig förvirrad. Hur får man en vänskapsrelation att fungera med någon som man delat något större med? Hur hanterar man en situation där den gamla vännen som alltid funnits där plötsligt försvinner och det blir tomt? Och vad ska man tänka och känna när man på något underligt sätt befinner sig i armarna på en gammal god vän som plötsligt kysser en?
Mycket frågor och lite svar...
torsdag, oktober 16, 2008
Mer drömmar + flygplanen stör min matlagning.
Har som sagt en drömperiod nu och nattens dröm tolkade jag utan att vända mig till boken jag har. Det här är vad natten gav:
När man försöker lösa ett problem/en situation så bör man kanske tänka på vilka verktyg/metoder man använder sig av. Antingen det som är bekvämast och lättast för en själv men som kanske sårar andra. Eller så tar man sättet som är lite mer komplicerat och jobbigt men kanske bättre i längden, och bättre för andra.
Det finns ett problem med att bo vägg i vägg med ett flygfält när man lagar mat. Genom musiken hör man ett svagt mullrig ljud och får panik för att man tror att riset eller vad man nu har på spisen kokar över - men självklart är det ett flygplan som landar. Det blir lite 'the boy who cried wolf' över det hela - när är det spisen å när är det flygplan?
När man försöker lösa ett problem/en situation så bör man kanske tänka på vilka verktyg/metoder man använder sig av. Antingen det som är bekvämast och lättast för en själv men som kanske sårar andra. Eller så tar man sättet som är lite mer komplicerat och jobbigt men kanske bättre i längden, och bättre för andra.
Det finns ett problem med att bo vägg i vägg med ett flygfält när man lagar mat. Genom musiken hör man ett svagt mullrig ljud och får panik för att man tror att riset eller vad man nu har på spisen kokar över - men självklart är det ett flygplan som landar. Det blir lite 'the boy who cried wolf' över det hela - när är det spisen å när är det flygplan?
onsdag, oktober 15, 2008
Drömbearbetning
Jag har perioder där jag kommer ihåg vad jag drömmer, ibland lite och ibland flera drömmar efter varandra. Det finns många olika teorier om vad drömmarna gör för oss - jag tror att vi kan lära oss av dem, få någon slags vägledning och tips från vårt eget undermedvetna. I min bokhylla står en bok om drömmar som jag tittar i - man får vara ganska kritisk och klura rätt mycket själv men de senaste två nätterna skulle jag tolka sammanfattningsvis såhär:
Natt 1
-En nystart på något sätt, vilket kan vara min flytt och början på nya studier
-samt en nystart/potential till utveckling som inte förverkligats än - jag tror det
handlar om de områden där jag arbetar med mig själv just nu, att få ordning i livet, att drömmen är en hint att jag verkligen behöver det om jag ska må bra.
Natt 2
-Jag vill inte tillåta ett annat 'inflytande' (som påverkar mina känslor) att komma i kontakt med den situation jag är i just nu. Jag försöker kontrollera vad som händer men det kommer kosta mycket av mig för samtidigt som jag inte vill släppa någon nära(till och med försöker 'tvätta bort försöken till vänlighet från andra i drömmen') anser jag mig ha rätt till att ha någon. Det blir lite dubbelt.. och var också två olika drömmar.
Det viktiga är inte vad som är rätt och riktigt utan vad jag kan dra för lärdom och inspiration ifrån de tolkningar jag kommer fram till. Lite flummigt men mycket givande rent personligt.
Natt 1
-En nystart på något sätt, vilket kan vara min flytt och början på nya studier
-samt en nystart/potential till utveckling som inte förverkligats än - jag tror det
handlar om de områden där jag arbetar med mig själv just nu, att få ordning i livet, att drömmen är en hint att jag verkligen behöver det om jag ska må bra.
Natt 2
-Jag vill inte tillåta ett annat 'inflytande' (som påverkar mina känslor) att komma i kontakt med den situation jag är i just nu. Jag försöker kontrollera vad som händer men det kommer kosta mycket av mig för samtidigt som jag inte vill släppa någon nära(till och med försöker 'tvätta bort försöken till vänlighet från andra i drömmen') anser jag mig ha rätt till att ha någon. Det blir lite dubbelt.. och var också två olika drömmar.
Det viktiga är inte vad som är rätt och riktigt utan vad jag kan dra för lärdom och inspiration ifrån de tolkningar jag kommer fram till. Lite flummigt men mycket givande rent personligt.
söndag, oktober 12, 2008
Hösten, dess mat och funderingar
Lukten av kokta nyskördade rödbetor, majskolvar, potatis(som jag själv odlat på balkongen) och morötter (som pappa odlat). Till det smör och kassler.
Utanför är det mörkt sedan länge och skogen brinner fint som mamma uttrycker det. Grönt, gult, mörkrött och brunt i ett enda virrvarr.
Jag är trött och vill vira filten omkring mig och se en film. Äta lite godis.
Det är en sådan kväll det vore perfekt om Han var här. Att luta sig emot, att kramas med. Att känna att man inte är ensam. Att någon förstår en och tycker om en som man är. Att kunna ta hand om och dela med.
Men Han finns inte. Inte här, inte nu. Jag har upplevt ögonblick av det men det var väldigt länge sen jag fylldes av kärlek. Känslan av att verkligen tycka om en man på djupet och vilja öppna mig helt.
'Han' dyker säkert upp. Det kanske han redan har gjort, vem vet? Tiden kommer med presenter och jag fick en igår, så jag är nöjd. man ska inte vara girig.
Ett sms sa plötsligt att Damien, en kompis från min tid i Irland, var i Stockolm. Så vi möttes efter 2½år och pratade, promenerade, åt och drack. En väldigt trevlig person som jag gärna skulle lärt känna närmare. I måndags tog jag en snabbfika på 10 med en annan gamal bekant jag inte sett på många år. Men då visste vi inte vad vi skulle prata om, medan jag och Damien var precis som förr - vi bubblade på. Underbart.
Nu är maten klar. En höstmiddag i höstmörkret med höstlöven som sakta lämnar sina träd där utanför. Sen en kopp te, godis och en film under en filt. Utan den där mannen som inte finns men med Fluffy som stand in.
Utanför är det mörkt sedan länge och skogen brinner fint som mamma uttrycker det. Grönt, gult, mörkrött och brunt i ett enda virrvarr.
Jag är trött och vill vira filten omkring mig och se en film. Äta lite godis.
Det är en sådan kväll det vore perfekt om Han var här. Att luta sig emot, att kramas med. Att känna att man inte är ensam. Att någon förstår en och tycker om en som man är. Att kunna ta hand om och dela med.
Men Han finns inte. Inte här, inte nu. Jag har upplevt ögonblick av det men det var väldigt länge sen jag fylldes av kärlek. Känslan av att verkligen tycka om en man på djupet och vilja öppna mig helt.
'Han' dyker säkert upp. Det kanske han redan har gjort, vem vet? Tiden kommer med presenter och jag fick en igår, så jag är nöjd. man ska inte vara girig.
Ett sms sa plötsligt att Damien, en kompis från min tid i Irland, var i Stockolm. Så vi möttes efter 2½år och pratade, promenerade, åt och drack. En väldigt trevlig person som jag gärna skulle lärt känna närmare. I måndags tog jag en snabbfika på 10 med en annan gamal bekant jag inte sett på många år. Men då visste vi inte vad vi skulle prata om, medan jag och Damien var precis som förr - vi bubblade på. Underbart.
Nu är maten klar. En höstmiddag i höstmörkret med höstlöven som sakta lämnar sina träd där utanför. Sen en kopp te, godis och en film under en filt. Utan den där mannen som inte finns men med Fluffy som stand in.
måndag, oktober 06, 2008
Dagens direktöversättning!
ttrrrrrrrrrrrrrrlm trrrrrlm trrrrlm trlm trlm trlm *trumvirvel*
P - E - A - B - R - A - I - N
(ärthjärna)
- eeeh.. what?
* I said u're a feckin' peabrain!
- I'm what?!
* U're a peabrain - your brain is the size of a feckin' pea... get it? ... no?... well there's the proof! Now bugger off!
.
P - E - A - B - R - A - I - N
(ärthjärna)
- eeeh.. what?
* I said u're a feckin' peabrain!
- I'm what?!
* U're a peabrain - your brain is the size of a feckin' pea... get it? ... no?... well there's the proof! Now bugger off!
.
söndag, oktober 05, 2008
Behovet av julmusik när man inte får slå 'punks'
På vägen hem kom ett gäng 'punks' på bussen och de slog och knuffade varandra, var allmänt dryga och pratade om ämnen som jag tror tanten bredvid dem helst hade sluppit höra. Jag villa slå dem. Ordentliga örfilar. En anledning att få ur mig lite av den aggression jag känner. Fast det gjorde jag inte.
Istället har jag dragit på julmusik i pepparkaksstugan och ska laga ost-skink-spenat paj. Jag skiter fullständigt i de där 'punksen' på bussen - det är mig själv jag har problem med.
Man är sin egen värsta domare. Och försvarare.
Ena sidan är ok med mig själv, till och med trivs rätt bra, och försvarar mitt sätt att agera och hantera verkligheten. Den andra sidan har tröttnat rejält och är inte bara lite små obekväm utan skriker nu och har inte långt ifrån att knuffa mig framför ett tåg om jag inte skärper mig.
Frågan är:
Vilken del av sig själv ska man lyssna på?
Hur mycket ska man försöka sätta sig in i/lyssna på vad andra tänker och tycker?
Vad mår jag bäst av nu?
vad mår jag bäst av i längden?
Men den viktigaste frågan av alla : Hur ska jag lösa situationen?
Den delen av mig som är bittert förbannad på mig själv har övertaget just nu - därför är julmusiken på - svårt att gräva ner sig då. Sen är jag sjukt hungrig...
Om jag har timmar lediga efter att ha pluggat det jag behöver borde jag sitta med Herr Grön eller ta promenader. Inte ställa till det för mig, jag borde lära mig.
Istället har jag dragit på julmusik i pepparkaksstugan och ska laga ost-skink-spenat paj. Jag skiter fullständigt i de där 'punksen' på bussen - det är mig själv jag har problem med.
Man är sin egen värsta domare. Och försvarare.
Ena sidan är ok med mig själv, till och med trivs rätt bra, och försvarar mitt sätt att agera och hantera verkligheten. Den andra sidan har tröttnat rejält och är inte bara lite små obekväm utan skriker nu och har inte långt ifrån att knuffa mig framför ett tåg om jag inte skärper mig.
Frågan är:
Vilken del av sig själv ska man lyssna på?
Hur mycket ska man försöka sätta sig in i/lyssna på vad andra tänker och tycker?
Vad mår jag bäst av nu?
vad mår jag bäst av i längden?
Men den viktigaste frågan av alla : Hur ska jag lösa situationen?
Den delen av mig som är bittert förbannad på mig själv har övertaget just nu - därför är julmusiken på - svårt att gräva ner sig då. Sen är jag sjukt hungrig...
Om jag har timmar lediga efter att ha pluggat det jag behöver borde jag sitta med Herr Grön eller ta promenader. Inte ställa till det för mig, jag borde lära mig.
torsdag, oktober 02, 2008
måndag, september 29, 2008
Mysteriet är löst
Jag vet vem som ringde 0319 det var min 'man' Gaston från Bolivia.
Han ville säga grattis på födelsedagen :)
Lustigt hur ställd jag blir varje gång vi pratar på telefon, min engelska försvinner verkligen. Gaaah" vad jag vill träffa honom igen! vad är det nu 4-5 år sedan?
Han ville säga grattis på födelsedagen :)
Lustigt hur ställd jag blir varje gång vi pratar på telefon, min engelska försvinner verkligen. Gaaah" vad jag vill träffa honom igen! vad är det nu 4-5 år sedan?
söndag, september 28, 2008
Att vara annorlunda
"jag är inte som alla andra"
oooh... vilket sätt att inleda ett blogginlägg på va?! otroligt orginellt.. eller inte kanske. Men faktum är att jag ofta finner att jag inte är som alla andra - jag tänker och agerar inte som de flesta andra skulle ha gjort i alla situationer. Ibland resonerar jag i banor som är så främmande för de jag pratar med att de bara stirrar på mig och säger att de aldrig skulle kunna tänka så. I en del av de situationerna följs deras kommentar av ett "Det är så man borde tänka och göra men det skulle jag aldrig våga eller orka".
I de senare fallen så känns det ganska bra att vara annorlunda. Medan det andra gånger inte är lika roligt. Att börja tvivla på sina tankar och sätt att uppfatta/hantera saker bara för att ingen förstår eller håller med. Ska man det? Det är inte alltid man sitter på den absoluta sanningen men samtidigt ska man väl tro på sig själv och inte påverkas av alla andra? svårt det där ibland.
Jag har mött en del nya människor som håller på att lära känna mig just nu. Och jag känner inte att jag har så mycket kontroll över mitt liv och mig själv som jag skulle önska. Jag vill vara jag, vara så ärlig och öppen som jag brukar försöka vara. Men jag vill inte vara konstig. Jag vill inte faschinera med att jag inte är som alla de puckon de tröttnat på för att de efter ett tag ska inse att Annorlunda kanske är kul. Bara i början men sen blir det bara jobbigt för att de inte förstår mig.
Det kanske låter som att jag är en utomjording nu, det är jag inte. Men vissa dagar känner jag mig väldigt utanför normen.
Just ikväll vill jag inte alls följa samhällets verklighet, jag vill inte sätta mig och plugga. Istället vill jag ignorera månens påbörjade vandring över himlavalvet och låta luften fyllas av rytm. Äta gott och ta fram symaskinen och tyger, Ta fram ritblock och kol, ta fram färgtuber och canvas. Jag vill älska passionerat med någon som vet vad jag vill ha. Dela allt. Dela inget. Ta ut batterierna ur alla klockor och älska livet utan måsten tills jag somnar utmattad.
oooh... vilket sätt att inleda ett blogginlägg på va?! otroligt orginellt.. eller inte kanske. Men faktum är att jag ofta finner att jag inte är som alla andra - jag tänker och agerar inte som de flesta andra skulle ha gjort i alla situationer. Ibland resonerar jag i banor som är så främmande för de jag pratar med att de bara stirrar på mig och säger att de aldrig skulle kunna tänka så. I en del av de situationerna följs deras kommentar av ett "Det är så man borde tänka och göra men det skulle jag aldrig våga eller orka".
I de senare fallen så känns det ganska bra att vara annorlunda. Medan det andra gånger inte är lika roligt. Att börja tvivla på sina tankar och sätt att uppfatta/hantera saker bara för att ingen förstår eller håller med. Ska man det? Det är inte alltid man sitter på den absoluta sanningen men samtidigt ska man väl tro på sig själv och inte påverkas av alla andra? svårt det där ibland.
Jag har mött en del nya människor som håller på att lära känna mig just nu. Och jag känner inte att jag har så mycket kontroll över mitt liv och mig själv som jag skulle önska. Jag vill vara jag, vara så ärlig och öppen som jag brukar försöka vara. Men jag vill inte vara konstig. Jag vill inte faschinera med att jag inte är som alla de puckon de tröttnat på för att de efter ett tag ska inse att Annorlunda kanske är kul. Bara i början men sen blir det bara jobbigt för att de inte förstår mig.
Det kanske låter som att jag är en utomjording nu, det är jag inte. Men vissa dagar känner jag mig väldigt utanför normen.
Just ikväll vill jag inte alls följa samhällets verklighet, jag vill inte sätta mig och plugga. Istället vill jag ignorera månens påbörjade vandring över himlavalvet och låta luften fyllas av rytm. Äta gott och ta fram symaskinen och tyger, Ta fram ritblock och kol, ta fram färgtuber och canvas. Jag vill älska passionerat med någon som vet vad jag vill ha. Dela allt. Dela inget. Ta ut batterierna ur alla klockor och älska livet utan måsten tills jag somnar utmattad.
fredag, september 26, 2008
Men!
Jag vet ju att jag ska hålla mig till symaskinen herr Grön och krukväxterna. De är de enda vänner och kärlek jag behöver! Allt annat kommer ändå inte att fungera.
Men jag är för nyfiken och kramig - vad ska jag göra åt saken?
Men jag är för nyfiken och kramig - vad ska jag göra åt saken?
onsdag, september 24, 2008
Jag vet inte om jag tycker...
-om att fylla år. Det är gott med tårta och det finns alltid någon barnslig förtjusning i att öppna ett paket. Men de senaste åren har den stora dagen haft ett hölje över sig, av besvikelse eller oro - nej inget av orden fångar det men något jobbigt och lite kvävande är det.
Jag ser dock fram emot lördag. Hoppas att någon utöver familjen tittar förbi och hjälper mig äta kakor. Det kommer kännas tomt utan Knon men det verkar som att hon tagit ställning och visat vart hon står i vad som brukade vara en väldigt djup vänskap.
-att det är så roligt att inte få något livstecken tillbaka från Mr.M.(jag trodde vi var överrens om att 3-dagarsregeln inte var ett bra påfund?) Är det bara jag som tolkar in för mycket i en så lång första träff som vi hade? Eller var han bara desperat och ännu ett pucko i ledet - vem vet? Det finns ju anledningar till att jag reagerar som jag gör...
-att det är en bra idé att införa konceptet 'Dino roar sina kurskamrater genom att somna 15 gånger på en lektion' på Stockholms universitet. Jag tror att den tjänsten borde lämnats i linköping (ja - jag var väldigt trött idag).
Jag ser dock fram emot lördag. Hoppas att någon utöver familjen tittar förbi och hjälper mig äta kakor. Det kommer kännas tomt utan Knon men det verkar som att hon tagit ställning och visat vart hon står i vad som brukade vara en väldigt djup vänskap.
-att det är så roligt att inte få något livstecken tillbaka från Mr.M.(jag trodde vi var överrens om att 3-dagarsregeln inte var ett bra påfund?) Är det bara jag som tolkar in för mycket i en så lång första träff som vi hade? Eller var han bara desperat och ännu ett pucko i ledet - vem vet? Det finns ju anledningar till att jag reagerar som jag gör...
-att det är en bra idé att införa konceptet 'Dino roar sina kurskamrater genom att somna 15 gånger på en lektion' på Stockholms universitet. Jag tror att den tjänsten borde lämnats i linköping (ja - jag var väldigt trött idag).
Tisdags Trött
Idag blev grupparbetet klart - skönt. Har tvättat en massa och ätit middag med mamma också.
Känner att mitt föregående inlägg (det där det faktiskt står en massa) kanske inte är så tydligt.. men men.. skrivet är skrivet.
Bara några dagar kvar innan jag fyller år. Dags för listan på sånt jag faktiskt behöver om någon känner sig manad att sätta en rosett på något och ge bort. Men det bästa är en kram bara - de tar inte så stor plats, de är miljövänliga och personliga.
Men för er som vill stödja konsumtionssamhället behöver jag:
Osthyvel
Badrumsmatta
Dörrmatta
Bestick
Fingervantar
Hårtork
En burk håååning.
Kylskåpspoesi
Micro-lock
Propp till diskhon
choklad (sist men absolut det viktigaste.. behövs för min fortsatta överlevnad)
Dags att krypa ner och få lit sömn så jag kanske kan bli lite mer vettig. Sov gott!
Känner att mitt föregående inlägg (det där det faktiskt står en massa) kanske inte är så tydligt.. men men.. skrivet är skrivet.
Bara några dagar kvar innan jag fyller år. Dags för listan på sånt jag faktiskt behöver om någon känner sig manad att sätta en rosett på något och ge bort. Men det bästa är en kram bara - de tar inte så stor plats, de är miljövänliga och personliga.
Men för er som vill stödja konsumtionssamhället behöver jag:
Osthyvel
Badrumsmatta
Dörrmatta
Bestick
Fingervantar
Hårtork
En burk håååning.
Kylskåpspoesi
Micro-lock
Propp till diskhon
choklad (sist men absolut det viktigaste.. behövs för min fortsatta överlevnad)
Dags att krypa ner och få lit sömn så jag kanske kan bli lite mer vettig. Sov gott!
måndag, september 22, 2008
Bränt barn luktar illa -
(kort påpekande: jag är medveten om att det här inlägget kan väcka lite olika reaktioner hos olika personer)
Varm choklad och kanelbullar bland höstlöven - det var planen. Sen kom timme efter timme vandrandes. Från 14 till midnatt. och här sitter jag och behöver plugga halva natten då jag inte gjort det jag skulle - för att jag har så svårt att säga nej till sällskap.
Jag vet inte hur bra det är här, den här söndagen, det här att det växte till 10 timmar. Uppenbarligen har dagen varit väldigt trevlig. Men det är inte alltid bra att saker blir över förväntningen. Jag behöver få ordning på mitt liv. En träff för en fika som blev till så mycket längre och mer får mig att tänka tillbaka på första dagen med K ( beror väl på att ämnet cirkulerat i tankarna senaste veckan, ni som vet vad jag menar vet att det är något väldigt positivt.) och jag är verkligen inte redo för något sådant ännu.
Men jag har ju så svårt att säga nej.
Bränt barn luktar illa, har ni hört det uttrycket?
Är det inte så med brännskador att de fortsätter växa och göra skada en stund efter att kontakten med elden försvunnit? I såfall är jag verkligen bränd. Upprepade kontakter med alltför glödgade ämnen men det är först nu - en stund efter senaste gången som de riktiga skadorna visar sig och gör ont på riktigt.
(svammel? . ska vara tyst och plugga nu.. *gäsp*)
ps. glömde kommentera den otroliga humorn som dagen förde med sig. Synvinkeln att de boende i Byn jävlas med fångarna genom att ha julfester etc som de inte får komma på var något helt nytt för mig, haha. Sen medför tydligen sensommaren kraftiga spasmer och att Romer går omkring och låter i skogen - eller hur var det Mr.M?
Varm choklad och kanelbullar bland höstlöven - det var planen. Sen kom timme efter timme vandrandes. Från 14 till midnatt. och här sitter jag och behöver plugga halva natten då jag inte gjort det jag skulle - för att jag har så svårt att säga nej till sällskap.
Jag vet inte hur bra det är här, den här söndagen, det här att det växte till 10 timmar. Uppenbarligen har dagen varit väldigt trevlig. Men det är inte alltid bra att saker blir över förväntningen. Jag behöver få ordning på mitt liv. En träff för en fika som blev till så mycket längre och mer får mig att tänka tillbaka på första dagen med K ( beror väl på att ämnet cirkulerat i tankarna senaste veckan, ni som vet vad jag menar vet att det är något väldigt positivt.) och jag är verkligen inte redo för något sådant ännu.
Men jag har ju så svårt att säga nej.
Bränt barn luktar illa, har ni hört det uttrycket?
Är det inte så med brännskador att de fortsätter växa och göra skada en stund efter att kontakten med elden försvunnit? I såfall är jag verkligen bränd. Upprepade kontakter med alltför glödgade ämnen men det är först nu - en stund efter senaste gången som de riktiga skadorna visar sig och gör ont på riktigt.
(svammel? . ska vara tyst och plugga nu.. *gäsp*)
ps. glömde kommentera den otroliga humorn som dagen förde med sig. Synvinkeln att de boende i Byn jävlas med fångarna genom att ha julfester etc som de inte får komma på var något helt nytt för mig, haha. Sen medför tydligen sensommaren kraftiga spasmer och att Romer går omkring och låter i skogen - eller hur var det Mr.M?
torsdag, september 18, 2008
blogg-kommentar
En bekant säger på msn:
:( gillar inte din blogg... så dystert
Men det är mitt liv. Det är min verklighet.
Jag är absolut inte en människa som givit upp hoppet även om det verkar så ibland. Det som lyfts fram här är oftast det som jag behöver få ur mig/vill dela med mig. Jag hoppas att ni som inte känner mig får något ut av det ni läser, ni som känner mig vet ofta lite mer vad jag menar och historien bakom.
Ibland skriver jag mer för mig själv, ibland mer för er.
Var inte rädda för att kommentera eller fråga.
:( gillar inte din blogg... så dystert
Men det är mitt liv. Det är min verklighet.
Jag är absolut inte en människa som givit upp hoppet även om det verkar så ibland. Det som lyfts fram här är oftast det som jag behöver få ur mig/vill dela med mig. Jag hoppas att ni som inte känner mig får något ut av det ni läser, ni som känner mig vet ofta lite mer vad jag menar och historien bakom.
Ibland skriver jag mer för mig själv, ibland mer för er.
Var inte rädda för att kommentera eller fråga.
onsdag, september 17, 2008
Honey, Baby och Älskling - allt är bra!
Honey - Hur felaktig bild kan man få av en person? Vad gör att man ser allt det där goda utan att ana allt det mörka som finns inne i kärnan av en person? Att tro att man känner en människa djupare än andra och försvara denna mot omvärldens försök att slå sprickor i den verklighet du tror att ni har. Såg de, kände de lukten av något illavarslande som du inte var i stånd att ana då?
Visserligen kan vi aldrig veta om de personer som vi mött, som varit en annan när historien slutade än vad de var när historien började, om de varit så hela tiden och vi inte sett det - eller om de har förändrats av någon anledning.
Baby - Var det underbara äkta? Var ursäkterna och förklaringarna ärliga? Förde du mig bakom ljuset med flit och visade mig en fasad när det behövdes eller var ditt liv som du visade mig? Var vårt sista möte ett desperat försök att utnyttja mig en sista gång, Var det planerat eller gick allt åt skogen just då?
Älskling - vi har... inte fått den framtid vi trodde eller hoppades. Vi har skapat så många minnen. tillverkat så många tårar. Vi har sårat varandra. Varför fanns inte respekten där?
Honey mötet mellan våra världar borde slutat strax innan det började. Jag är ändå glad att jag hade styrkan att stå upp emot världen för vad jag trodde på, för vad jag kände. Men ibland finns en gnutta sanning i omvärldens oro. (that goes for u to baby)
Baby do u even get it? If at least some parts of the story is true you of all people should understand the hollow pain that lingers on for a long time after abandonment... Förvirringen och sorgen tynger mig så svårt att jag inte orkar skrika åt dig att inte komma tillbaka. Det är egentligen du som triggade det här inlägget, jag kom överens med Anto om att den som hör något först ska säga till den andra. Men du är smartare än att återvända till något av våra länder. Jag packade upp mitt liv i den nya staden för några dagar sedan men allt som kom från dig eller Irland lades tillbaka i kartongen. Jag orkar inte se det. Jag har aldrig varit så förut. När kraften kommer tillbaka ska jag avsluta diktserien och förhoppningsvis få lite distans. Antagligen kommer jag pendla flera gånger mellan att minnas de bra och det dåliga och jag vet inte vad jag ska skriva
Älskling den där självklara att 'vi' är ett. Allt tar slut någon gång.
Vad ni än gör kalla mig inte älskling, acceptera att jag blöder och inte är redo att möta världen ännu. Det är en tung stund nu. Imorgon ler jag och säger att jag mår bra, allt är bra, det var för det bästa och det är inte mycket att göra åt. och så rycker jag på axlarna. Ni som inte låter er luras kanske håller om mig och frågar hur det Verkligen är. Jag övertygar er på ett eller annat sätt. Jag övertygar mig själv. Så kommer sekundrarna när ingen ser, när ingen vaktar och allt går sönder inuti. Och tårarna gräver de osynliga fårorna djupare i mina kinder.
Men allt är bra!
Visserligen kan vi aldrig veta om de personer som vi mött, som varit en annan när historien slutade än vad de var när historien började, om de varit så hela tiden och vi inte sett det - eller om de har förändrats av någon anledning.
Baby - Var det underbara äkta? Var ursäkterna och förklaringarna ärliga? Förde du mig bakom ljuset med flit och visade mig en fasad när det behövdes eller var ditt liv som du visade mig? Var vårt sista möte ett desperat försök att utnyttja mig en sista gång, Var det planerat eller gick allt åt skogen just då?
Älskling - vi har... inte fått den framtid vi trodde eller hoppades. Vi har skapat så många minnen. tillverkat så många tårar. Vi har sårat varandra. Varför fanns inte respekten där?
Honey mötet mellan våra världar borde slutat strax innan det började. Jag är ändå glad att jag hade styrkan att stå upp emot världen för vad jag trodde på, för vad jag kände. Men ibland finns en gnutta sanning i omvärldens oro. (that goes for u to baby)
Baby do u even get it? If at least some parts of the story is true you of all people should understand the hollow pain that lingers on for a long time after abandonment... Förvirringen och sorgen tynger mig så svårt att jag inte orkar skrika åt dig att inte komma tillbaka. Det är egentligen du som triggade det här inlägget, jag kom överens med Anto om att den som hör något först ska säga till den andra. Men du är smartare än att återvända till något av våra länder. Jag packade upp mitt liv i den nya staden för några dagar sedan men allt som kom från dig eller Irland lades tillbaka i kartongen. Jag orkar inte se det. Jag har aldrig varit så förut. När kraften kommer tillbaka ska jag avsluta diktserien och förhoppningsvis få lite distans. Antagligen kommer jag pendla flera gånger mellan att minnas de bra och det dåliga och jag vet inte vad jag ska skriva
Älskling den där självklara att 'vi' är ett. Allt tar slut någon gång.
Vad ni än gör kalla mig inte älskling, acceptera att jag blöder och inte är redo att möta världen ännu. Det är en tung stund nu. Imorgon ler jag och säger att jag mår bra, allt är bra, det var för det bästa och det är inte mycket att göra åt. och så rycker jag på axlarna. Ni som inte låter er luras kanske håller om mig och frågar hur det Verkligen är. Jag övertygar er på ett eller annat sätt. Jag övertygar mig själv. Så kommer sekundrarna när ingen ser, när ingen vaktar och allt går sönder inuti. Och tårarna gräver de osynliga fårorna djupare i mina kinder.
Men allt är bra!
Rutinerna börjar när jag blir frisk
... ok?
jag ska försöka smyga mig in i dem men så länge jag är sjuk är det svårt att komma in i dem.
Idag har jag varit hemma och halvsovit hela dagen.
Jag börjar få tillbaka rösten vilket är skönt.
jag ska försöka smyga mig in i dem men så länge jag är sjuk är det svårt att komma in i dem.
Idag har jag varit hemma och halvsovit hela dagen.
Jag börjar få tillbaka rösten vilket är skönt.
måndag, september 15, 2008
Rutiner
Jag behöver rutiner. Jag behöver ha mer kontroll över hur jag fördelar min tid för att inte känna mig stressad jämt. Med rutiner borde det bli lätt att se att jag lagt den tid jag ska på studierna och då kunna slappna av och kunna njuta på riktigt av att vara ledig. Då kan jag träffa vänner, familj och pyssla med mina intressen. Nu tänker jag hela tiden att jag ska och borde och måste mer. Det är inte bra. Så jag har ställt upp några mål nedan.
Det finns ingen förväntning att jag ska följa dem slaviskt. Det största problemet kommer bli att komma upp på morgonen de dagar jag inte har tidiga föreläsningar. MEN - lyckas jag så blir jag stolt.
Lätt att säga-svårt att göra.
Håll tummarna för mig, Peppa mig!
Det finns ingen förväntning att jag ska följa dem slaviskt. Det största problemet kommer bli att komma upp på morgonen de dagar jag inte har tidiga föreläsningar. MEN - lyckas jag så blir jag stolt.
Lätt att säga-svårt att göra.
Håll tummarna för mig, Peppa mig!
- Ställa klockan på 7 varje vardagsmorgon. Ställa den gamla väckarklockan 7:25 så att jag vaknar på riktigt.
- Försöka krypa ner vid midnatt.
- Försöka äta frukost varje morgon.
- Sätta någorlunda tider för lunch och middag.
- Se till att 8 timmar går till att plugga varje dag. De dagar jag passar barnen får jag ta igen på kvällen eller andra dagar.
- Se till att när pluggtiden är slut så är den slut! Fritid ska vara Fritid.
- Helg ska vara en längre period av vila och återhämtning. Såvida jag inte måste kompensera och ta igen något.
söndag, september 14, 2008
Don't look back
If you just put your hand in mine
We're gonna leave all our troubles behind
We're going walking dont look back
Keep on walking..
Peter Tosh
Om det vore så lätt
We're gonna leave all our troubles behind
We're going walking dont look back
Keep on walking..
Peter Tosh
Om det vore så lätt
lördag, september 13, 2008
DaddyLongleg, självinsikt och kärlek
Som lördagar har en tendens att göra har den här flutit vidare bort i fjärran utan att så mycket vettigt, som jag planerat, blev gjort.
Mitt i mina sista två effektiva timmar av studier (kl 23 har jag bestämt att jag ska kolla film och äta chips) kommer DaddyLongleg dansandes. Han skulle gärna få stanna i min stuga och bo med mig men jag vet inte vad han äter och tvivlar på att han vill bli mitt nya husdjur.
Han flyger omkring bredvid bordet och säger till mig: Du vet ju hur du är. Du vet hur du fungerar. Du vet varför du vill och varför du försöker. Du är medveten om dina behov som driver dig och de fasor som håller dig tillbaka. Du vet delvis vad du vill ha. Sen försvann han ut genom det öppna fönstret, ut i kylan och den mörka natten.
DaddyLongleg du är så klok.
Jag är hopplös. Jag är bitter. Jag drömmer och romantiserar. Jag är modig men ack så feg.
Jag vill kasta mig över kakan och sluka den hel för att dämpa min hunger.
Jag vill kasta den i soporna innan jag ens hinner titta åt den.
Eller så hamnar jag villrådigt mitt emellan och slickar försiktigt på glasyren. Jag vill inte ge upp den för det smakar gott och lockar mig men jag vet att det kanske inte är nyttigt just nu, jag kanske bara kommer må illa om jag äter upp den. Kanske är lagom med lite glasyr...
Varför är jag inte bättre på att ta tillvara på den insikt jag har om mig själv?
Mitt i mina sista två effektiva timmar av studier (kl 23 har jag bestämt att jag ska kolla film och äta chips) kommer DaddyLongleg dansandes. Han skulle gärna få stanna i min stuga och bo med mig men jag vet inte vad han äter och tvivlar på att han vill bli mitt nya husdjur.
Han flyger omkring bredvid bordet och säger till mig: Du vet ju hur du är. Du vet hur du fungerar. Du vet varför du vill och varför du försöker. Du är medveten om dina behov som driver dig och de fasor som håller dig tillbaka. Du vet delvis vad du vill ha. Sen försvann han ut genom det öppna fönstret, ut i kylan och den mörka natten.
DaddyLongleg du är så klok.
Jag är hopplös. Jag är bitter. Jag drömmer och romantiserar. Jag är modig men ack så feg.
Jag vill kasta mig över kakan och sluka den hel för att dämpa min hunger.
Jag vill kasta den i soporna innan jag ens hinner titta åt den.
Eller så hamnar jag villrådigt mitt emellan och slickar försiktigt på glasyren. Jag vill inte ge upp den för det smakar gott och lockar mig men jag vet att det kanske inte är nyttigt just nu, jag kanske bara kommer må illa om jag äter upp den. Kanske är lagom med lite glasyr...
Varför är jag inte bättre på att ta tillvara på den insikt jag har om mig själv?
Kodnamn Felix
Igår, fredag, var insparksfesten på skolan och det var trevligt men inte så att jag ville stanna hela natten. Min imitation av en utomjording lockade fram en del skratt så kursarna var glada och skrattade innan jag gick, man måste ju ta farväl på ett bra sätt. Jag ville hellre hitta på hyss än att sitta kvar hela kvällen...
A och L ni vet vad jag menar - Kodnamn Felix
I hopp om ett hej, en kram och en sak jag glömde senast begav jag mig till Solna. Väl medveten om att alla inte tycker om överraskningsbesök efter klockan 22 tog jag en risk - Felix sov så han svarade inte ens i telefonen. Det var kallt ute. Igår var Solna kallaste platsen på jorden. Jag är övertygad om det! (får väl skylla mig själv som är ute å springer i klänning å högklackat utan strumpbyxor). Som tur var gick bussen hemåt precis när jag kom till hållplatsen.
Lördagsförmiddagen har runnit iväg med film och chips under en filt, skönt. Nu blir det plugg plugg plugg innan jag ger mig iväg på cykeln i ett försök att hitta till mamma (Det ska finnas tårta där säger dom så jag måste ju dit och undersöka saken).
Dagens Tips: köp luft på burk och få en lite tystare dator.. och renare..
A och L ni vet vad jag menar - Kodnamn Felix
I hopp om ett hej, en kram och en sak jag glömde senast begav jag mig till Solna. Väl medveten om att alla inte tycker om överraskningsbesök efter klockan 22 tog jag en risk - Felix sov så han svarade inte ens i telefonen. Det var kallt ute. Igår var Solna kallaste platsen på jorden. Jag är övertygad om det! (får väl skylla mig själv som är ute å springer i klänning å högklackat utan strumpbyxor). Som tur var gick bussen hemåt precis när jag kom till hållplatsen.
Lördagsförmiddagen har runnit iväg med film och chips under en filt, skönt. Nu blir det plugg plugg plugg innan jag ger mig iväg på cykeln i ett försök att hitta till mamma (Det ska finnas tårta där säger dom så jag måste ju dit och undersöka saken).
Dagens Tips: köp luft på burk och få en lite tystare dator.. och renare..
onsdag, september 10, 2008
Varför stänger du mig ute? (kan läggas till föregående inlägg)
Min närmaste väninna vägrar ha någon kontakt med mig. Hon svarar inte på telefon eller datorn och jag har ingen aning om varför. Har jag hamnat i onåd? varför isåfall? Det var lite 'stuff' efter midsommar då hon och Skalman hamnade i diskussion men det har varit lite småskumt ända sen början av våren tror jag.
Är man så nära vänner som vi så tycker jag att man borde kunna förklara vad som är fel. Jag tycker att man är skyldig varandra det.
Vill du ha en paus för att du vill vara ifred - säg det! Är du arg på mig för något så tala om det så jag kan förklara eller be om ursäkt! Har du insett att du inte bryr dig längre eller att vi är från olika världar - snälla förklara det då.
Det är fruktansvärt när viktiga personer som står en nära bara försvinner utan förklaring. Du vet att jag har extra svårt för sådant beteende efter allt K har gjort. Är du besviken på mig för hur jag hanterade situationen när han dök upp? Du vet inte ens vad som har hänt. Jag behövde dig där då.
Du är den jag vill vända mig till med mina tankar och känslor för stöd. Det är dig jag vill dela det senaste skvallret och roliga upplevelser med. Jag vill finnas där för dig. Jag trodde det var ömsesidigt. Det har varit så i flera år. Men nu stänger du mig ute totalt.
Det gör ont Jenny
Är man så nära vänner som vi så tycker jag att man borde kunna förklara vad som är fel. Jag tycker att man är skyldig varandra det.
Vill du ha en paus för att du vill vara ifred - säg det! Är du arg på mig för något så tala om det så jag kan förklara eller be om ursäkt! Har du insett att du inte bryr dig längre eller att vi är från olika världar - snälla förklara det då.
Det är fruktansvärt när viktiga personer som står en nära bara försvinner utan förklaring. Du vet att jag har extra svårt för sådant beteende efter allt K har gjort. Är du besviken på mig för hur jag hanterade situationen när han dök upp? Du vet inte ens vad som har hänt. Jag behövde dig där då.
Du är den jag vill vända mig till med mina tankar och känslor för stöd. Det är dig jag vill dela det senaste skvallret och roliga upplevelser med. Jag vill finnas där för dig. Jag trodde det var ömsesidigt. Det har varit så i flera år. Men nu stänger du mig ute totalt.
Det gör ont Jenny
tisdag, september 09, 2008
När ska det vända?
Det känns som att jag har haft bara otur senare delen av sommaren...
trampad av en häst (det var iofs i början på sommaren men ändå nu är det synd om mig och jag vill klaga!)
Blir lurad och bestulen av K.
Ramlar nerför en trappa
Blir sjuk när jag ska packa ihop inför flytten.
Panik med att packa upp och försöka komma igång med studierna på samma gång.
Blir jag sjuk igen (samma 3stegs förkylning som innan flytten - hals - näsa -lungor).
Och nu har jag urinvägsinfektion känns det som!
När ska jag kunna må bra rent fysiskt - inte vara tokstressad - och få den där känslan av att allt faktiskt är rätt ok och rullar som det ska?!
Tänkte försöka ha någon ledig kväll men uppenbarligen är det meningen att jag ska vara bitter och sitta med näsan i kurslitteratur för att komma ikapp och må dåligt på ett eller annat sätt... so - if that's the way it's gonna be... ...jag har glass, chips, kakor - jag kan lika gärna passa på att bli fet samtidigt!
trampad av en häst (det var iofs i början på sommaren men ändå nu är det synd om mig och jag vill klaga!)
Blir lurad och bestulen av K.
Ramlar nerför en trappa
Blir sjuk när jag ska packa ihop inför flytten.
Panik med att packa upp och försöka komma igång med studierna på samma gång.
Blir jag sjuk igen (samma 3stegs förkylning som innan flytten - hals - näsa -lungor).
Och nu har jag urinvägsinfektion känns det som!
När ska jag kunna må bra rent fysiskt - inte vara tokstressad - och få den där känslan av att allt faktiskt är rätt ok och rullar som det ska?!
Tänkte försöka ha någon ledig kväll men uppenbarligen är det meningen att jag ska vara bitter och sitta med näsan i kurslitteratur för att komma ikapp och må dåligt på ett eller annat sätt... so - if that's the way it's gonna be... ...jag har glass, chips, kakor - jag kan lika gärna passa på att bli fet samtidigt!
måndag, september 08, 2008
Faväl till Linkan med ett snörvel
Helgen är avklarad och jag har tagit farväl av Linkan. Flyttstädning tar längre tid än jag trodde och hyresvärdens mamma klagade på mig för att jag inte var klar och ifrågasatte mitt arbete. Jag tyckte hon kunde stoppa huvudet i en hink med is men det sa jag inte. Lägenheten kommer stå tom och hantverkare kommer vara där och arbeta så allt kommer hinna bli smutsigt innan december när någon kommer bo där igen.
Resten av helgen gick till skvaller med tjejerna men inte ens de vet allt - jag har alltid lite som ingen annan får veta.... (ooh jag vet nu blir ni nyfikna.. haha..). Han med lite Dannebjörnen, Skalman, Pojkarna P och Oskar också. Jag kommer sakna er därborta!
Så nu är jag stockholmare på riktigt igen. Jag sitter här i pepparkakshuset och är väldigt allvarlig. Det är dags att skärpa mig och ta itu med studierna så att jag klarar dem på riktigt.
Varför är det så lätt att falla för frestelser och lura sig själv?! - jag ska bara...fika lite... umgås lite... sova lite... ta en pause... Skärpning!
Fast nu är jag förkyld.. så jag behöver ta det lite lugnt (det är ju så ansträngande att läsa kurslitteratur eller hur?! titta nu är jag igång igen - kan nån säga till mig på skarpen?)
Resten av helgen gick till skvaller med tjejerna men inte ens de vet allt - jag har alltid lite som ingen annan får veta.... (ooh jag vet nu blir ni nyfikna.. haha..). Han med lite Dannebjörnen, Skalman, Pojkarna P och Oskar också. Jag kommer sakna er därborta!
Så nu är jag stockholmare på riktigt igen. Jag sitter här i pepparkakshuset och är väldigt allvarlig. Det är dags att skärpa mig och ta itu med studierna så att jag klarar dem på riktigt.
Varför är det så lätt att falla för frestelser och lura sig själv?! - jag ska bara...fika lite... umgås lite... sova lite... ta en pause... Skärpning!
Fast nu är jag förkyld.. så jag behöver ta det lite lugnt (det är ju så ansträngande att läsa kurslitteratur eller hur?! titta nu är jag igång igen - kan nån säga till mig på skarpen?)
torsdag, september 04, 2008
spagetti under strumporna och barndregel
Det var ett tag sen sist och jag vänjer mig nog snabbt igen. Det är en konst att få i sig själv mat samtidigt som man matar en liten och ser till att två andra är glada å blir mätta.
Har tänkt skriva många saker men aldrig kommit mig för att logga in.
Jag är klart godkänd av barnen. Har insett att jag trivs bäst med de små som är i åldern där de kan springa omkring och förstå en del men innan de börjat prata ordentligt. Det är så enkelt och självklart i den åldern. Sorgerna är visserligen enorma när världen inte fungerar som den ska precis som den blir för mig snart 22 år gammal. Men småttingarnas otroliga lycka och rena skratt är så mycket starkare än jag haft på länge. Enstaka glimtar går inte att jämföra. Undrar hur livet sett ut om de där bubblande glädjetjuten tagit sig fram så fort allt är underbart istället för att alltid blanda ut glädjen med stress, ångest, funderingar och realism tills det enda som finns kvar är ett svagt osäkert leende.
filosofisk jag blev.. imorn bär det av hemåt.. Fast Linkan är inte hemma längre. Stugan(pepparkakshuset) börjar komma i form för att axla ansvaret det innebär att bära titeln Hem.
Lugnet har börjat komma tillbaka och jag avsätter tid åt galenskaper. Jag kan klara den här utbildningen. Jag kan få det att fungera med jobbet och pepparkakshuset kan så småningom bli underbart. se så positiv jag är :)
Har tänkt skriva många saker men aldrig kommit mig för att logga in.
Jag är klart godkänd av barnen. Har insett att jag trivs bäst med de små som är i åldern där de kan springa omkring och förstå en del men innan de börjat prata ordentligt. Det är så enkelt och självklart i den åldern. Sorgerna är visserligen enorma när världen inte fungerar som den ska precis som den blir för mig snart 22 år gammal. Men småttingarnas otroliga lycka och rena skratt är så mycket starkare än jag haft på länge. Enstaka glimtar går inte att jämföra. Undrar hur livet sett ut om de där bubblande glädjetjuten tagit sig fram så fort allt är underbart istället för att alltid blanda ut glädjen med stress, ångest, funderingar och realism tills det enda som finns kvar är ett svagt osäkert leende.
filosofisk jag blev.. imorn bär det av hemåt.. Fast Linkan är inte hemma längre. Stugan(pepparkakshuset) börjar komma i form för att axla ansvaret det innebär att bära titeln Hem.
Lugnet har börjat komma tillbaka och jag avsätter tid åt galenskaper. Jag kan klara den här utbildningen. Jag kan få det att fungera med jobbet och pepparkakshuset kan så småningom bli underbart. se så positiv jag är :)
måndag, september 01, 2008
...första dygnet...
Blommorna har fått komma fram
Jag har hittat en handduk och tvål till toan.
Invigt duschen i källaren och jobbat lite.
Jag lyckades gräva fram sängen och fick sova inatt.
Till och med det tredje elementet är igång och lacknafte lukten börjar vädras ur.
Dom har lovat att golvet inte kommer rasa in om jag har fest - men alla möbler lutar inåt mitten och kommer behöva pallas upp i framkant.
Det återstår att klara av att laga mat, få plats att lägga ut trasmattorna och få undan ett antal kartonger till, få upp tavlor och masker ... behöver ett korsstag till bokhyllan så några kartonger kommer få stå en vecka minst.
Jag vill att någon ska komma och hålla om mig och ge mig ett extra dygn för jag måste komma ikapp med studierna till gruppmötet imorn.
Det är lite jobbigt just nu även om jag vet att det blir bättre.
Jag har hittat en handduk och tvål till toan.
Invigt duschen i källaren och jobbat lite.
Jag lyckades gräva fram sängen och fick sova inatt.
Till och med det tredje elementet är igång och lacknafte lukten börjar vädras ur.
Dom har lovat att golvet inte kommer rasa in om jag har fest - men alla möbler lutar inåt mitten och kommer behöva pallas upp i framkant.
Det återstår att klara av att laga mat, få plats att lägga ut trasmattorna och få undan ett antal kartonger till, få upp tavlor och masker ... behöver ett korsstag till bokhyllan så några kartonger kommer få stå en vecka minst.
Jag vill att någon ska komma och hålla om mig och ge mig ett extra dygn för jag måste komma ikapp med studierna till gruppmötet imorn.
Det är lite jobbigt just nu även om jag vet att det blir bättre.
In the gingerbreadhouse...
...är det kartonger överallt.
Och jag ligger redan efter med plugget.. snälla nån .. ring och peppa mig
Och jag ligger redan efter med plugget.. snälla nån .. ring och peppa mig
lördag, augusti 30, 2008
Häxan till Pepparkaksstugan - nu är det dags!
Imorn är det dags igen. Den här gången har jag mer än någonsin tidigare men det ska nog gå ändå. Förhoppningsvis lever akvariefiskarna när vi kommer till linkan imorgon men mest orolig är jag för Bebisblomman- kommer den överleva flytten utan problem?
Kartonger och möbler ska spridas ut över stan och jag tvivlar på att allt kommer hamna på rätt plats direkt, men det löser sig med tiden. Hur som helst ska det bli otroligt skönt att få ordning och börja på riktigt här uppe.
Jag har funderat på det där och jag tror det finns två sorters människor (iallafall om man ser till unga vuxna/studenter) A) Man vill bo i korridor eller kollektiv för man vill ha liv och rörelse och aldrig vara ensam. B) Man är som jag och sätter stort värde i att få klara sitt eget. Ha sina tider och sätt utan att någon stör sig eller att man ska behöva störa sig på någon annan.
Visst går det utmärkt att bo på en madrass på golvet. Fast att ha kläderna i en byrå istället för en hög på golvet, att kunna spela musik på kvällen istället för att tassa på tå till toan för att inte väcka mamma. Att laga och äta när det passar mig ... eller vänta.. det är rätt skönt att slippa laga mat varje dag och äta ensam.. hmm. men ja.. jag tror ni förstår.
Det ska bli skönt för häxan att flytta in i pepparkaksstugan!
Kartonger och möbler ska spridas ut över stan och jag tvivlar på att allt kommer hamna på rätt plats direkt, men det löser sig med tiden. Hur som helst ska det bli otroligt skönt att få ordning och börja på riktigt här uppe.
Jag har funderat på det där och jag tror det finns två sorters människor (iallafall om man ser till unga vuxna/studenter) A) Man vill bo i korridor eller kollektiv för man vill ha liv och rörelse och aldrig vara ensam. B) Man är som jag och sätter stort värde i att få klara sitt eget. Ha sina tider och sätt utan att någon stör sig eller att man ska behöva störa sig på någon annan.
Visst går det utmärkt att bo på en madrass på golvet. Fast att ha kläderna i en byrå istället för en hög på golvet, att kunna spela musik på kvällen istället för att tassa på tå till toan för att inte väcka mamma. Att laga och äta när det passar mig ... eller vänta.. det är rätt skönt att slippa laga mat varje dag och äta ensam.. hmm. men ja.. jag tror ni förstår.
Det ska bli skönt för häxan att flytta in i pepparkaksstugan!
måndag, augusti 25, 2008
Första dagen på socionomutbildningen
Det började i en halvfull aula med olika personer från olika håll som skulle prata. Tyvärr känns det som allt som sas under dagen gick in genom ena örat och ut genom det andra.... Ska bli intressant att se vad som händer de närmaste veckorna och om jag kommer få problem då jag inte orkat ta itu med att skaffa kurslitteratur ännu.
Du A ... vi är runt 30 i klassen och gissa hur många killar?! mmm 2st ha ha!
Allt verkar rätt bra fast jag är väldigt besviken å en sak : det finns ingen nollningstradition på socialhögskolan i Stockholm Eftersom min utbildning i Linkan var ganska nystartad var nollestohejet inte så omfattande vilket lett till att jag hade en del förväntningar nu. Men vi lär säkert känna varandra med tiden.
Du A ... vi är runt 30 i klassen och gissa hur många killar?! mmm 2st ha ha!
Allt verkar rätt bra fast jag är väldigt besviken å en sak : det finns ingen nollningstradition på socialhögskolan i Stockholm Eftersom min utbildning i Linkan var ganska nystartad var nollestohejet inte så omfattande vilket lett till att jag hade en del förväntningar nu. Men vi lär säkert känna varandra med tiden.
lördag, augusti 23, 2008
Förhållanden och avlopp
(Ta inte illa upp det är bara roligare att se det så, lättare att skratta än att gråta för det vet ni att jag inte orkar mer)
Det kanske låter iskallt men det är så här: När det är dags att rensa badkarets avlopp så tar förhållandet slut. Lägligt eftersom det redan är bevisat att X's tandborstar är bäst för detta ändamål. :)
Det kanske låter iskallt men det är så här: När det är dags att rensa badkarets avlopp så tar förhållandet slut. Lägligt eftersom det redan är bevisat att X's tandborstar är bäst för detta ändamål. :)
fredag, augusti 22, 2008
Packa - Organisera - Rensa
Den här gången är det inte bara 'ner i kartonger'
Den här gången slänger jag en del, jag ger bort en del till myrorna, har även försökt sälja några få saker.
Eftersom jag kommer bo i en jättepytteliten stuga så kommer jag bara kunna ta med det jag verkligen kommer använda och behöver. Resten som jag fortfarande behöver och vill ha lätt tillgängligt kommer förvaras i ett förråd jag får låna av mammas granne. Så det gäller att sortera. Och organisera. Och skriva vad som är i kartongerna.
På ett sätt tror jag att jag får mer ordning på saker nu än jag haft tidigare.
Kartong 1 - alla pärmar och saker från mina 2 år på Liu
Kartong 2 - Garn, rep, snören, stickor, virknålar, broderisaker
Kartong 3 - Köket
Kartong 4-5 Tyger
Kartong 6 - vintersaker - jacka, skor, vantar, mössa, vintertäcke
hmm.. Man kanske skulle leva mer i kartonger.. just nu lockar tanken :)
Den här gången slänger jag en del, jag ger bort en del till myrorna, har även försökt sälja några få saker.
Eftersom jag kommer bo i en jättepytteliten stuga så kommer jag bara kunna ta med det jag verkligen kommer använda och behöver. Resten som jag fortfarande behöver och vill ha lätt tillgängligt kommer förvaras i ett förråd jag får låna av mammas granne. Så det gäller att sortera. Och organisera. Och skriva vad som är i kartongerna.
På ett sätt tror jag att jag får mer ordning på saker nu än jag haft tidigare.
Kartong 1 - alla pärmar och saker från mina 2 år på Liu
Kartong 2 - Garn, rep, snören, stickor, virknålar, broderisaker
Kartong 3 - Köket
Kartong 4-5 Tyger
Kartong 6 - vintersaker - jacka, skor, vantar, mössa, vintertäcke
hmm.. Man kanske skulle leva mer i kartonger.. just nu lockar tanken :)
onsdag, augusti 20, 2008
måndag, augusti 18, 2008
Hi hi hi hi! ibland är det bra att bara en småsjuk pmskossa!
Jag har en väldigt bra men trasig cykel
eller förlåt - jag har 60kronor och en bakelse och en biskwi och ett winerbröd - och cykelhandlaren har en trasig cykel.
Dino: jag har en cykel här - vad kostar det att laga? eller vad vill du köpa den för?
Cykelgubben: hmm.. 350 att laga du kan få 50kr för den
Dino: gnäll gnäll gnäll
Cykelgubben: 300laga, du får 50 då kan jag laga å sälja för 400.
Dino: gnäll gnäll
Cykelgubben: det är en bra cykel, vad vill du ha?du kan få 100
Dino: hmm... ok!
På väg hem låg ett konditori som jag aldrig handlat i så jag gick in. Pekade- jag vill ha en sån chokladbiskwi ... och hmm.. ett winerbröd. Mannen la dem i en påse och jag funderade. Leende säger jag: jag har lurad på cykelhandlaren min trasiga cykel, ge mig en bakelse också!
Vilken underbar känsla att bara gå in å peka på allt man vill ha. En småsjuk pmskossa som borde packa behöver sånt.
eller förlåt - jag har 60kronor och en bakelse och en biskwi och ett winerbröd - och cykelhandlaren har en trasig cykel.
Dino: jag har en cykel här - vad kostar det att laga? eller vad vill du köpa den för?
Cykelgubben: hmm.. 350 att laga du kan få 50kr för den
Dino: gnäll gnäll gnäll
Cykelgubben: 300laga, du får 50 då kan jag laga å sälja för 400.
Dino: gnäll gnäll
Cykelgubben: det är en bra cykel, vad vill du ha?du kan få 100
Dino: hmm... ok!
På väg hem låg ett konditori som jag aldrig handlat i så jag gick in. Pekade- jag vill ha en sån chokladbiskwi ... och hmm.. ett winerbröd. Mannen la dem i en påse och jag funderade. Leende säger jag: jag har lurad på cykelhandlaren min trasiga cykel, ge mig en bakelse också!
Vilken underbar känsla att bara gå in å peka på allt man vill ha. En småsjuk pmskossa som borde packa behöver sånt.
söndag, augusti 17, 2008
Söndag
Johnny Cash sjunger sin Folsom Prison Blues och jag städar ur min gamla cell och ringer för att tacka ja till en ny.
Om allt går som det ska nu kommer flyttar jag in i en liten stuga i västerort där jag betalar hyran genom barnpassning 2dagar/veckan. Det kommer bli trångt - men jag slipper dela.
Det är dags att börja om igen och det känns lite konstigt. Obekvämt men samtidigt befriande. Några år har gått sedan jag bodde permanent i min hemstad. Stockholm är anonymt, stressat och stort fast ändå fullt av möjligheter, gamla vänner och familjen.
Dagarna som är nu är fulla av funderingar- om ni bara visste allt som går genom mitt huvud. . .
Om allt går som det ska nu kommer flyttar jag in i en liten stuga i västerort där jag betalar hyran genom barnpassning 2dagar/veckan. Det kommer bli trångt - men jag slipper dela.
Det är dags att börja om igen och det känns lite konstigt. Obekvämt men samtidigt befriande. Några år har gått sedan jag bodde permanent i min hemstad. Stockholm är anonymt, stressat och stort fast ändå fullt av möjligheter, gamla vänner och familjen.
Dagarna som är nu är fulla av funderingar- om ni bara visste allt som går genom mitt huvud. . .
onsdag, augusti 13, 2008
de här kan du ha du är tjockare än mig...
tack mamma för dagens citat!
Jag hjälper henne rensa ur gamla saker ur garderoben och hon slänger ett par gamla byxor på mig.
(hon tycker inte om att bli citerad ... men jag skrattar)
Tror jag får be om ursäkt för att jag inte skrivit mer.. har funnits massa att skriva om men jag har inte fått tid. och när jag väl sitter vid datorn är inspirationen borta.
Men lite kort:
sista mötet med lärare på universitetet fick mig att verkligen inse hur mycket utbildningen de senaste två åren gett mig. Och hur sorgligt det kändes att inte längre ha honom som min mentor längre. Det har varit lite ont om äldre manliga förebilder i mitt liv. Sådana man kan se upp till och lära sig något av. Någon som kännts lite som en mentor på riktigt.
Men jag säger inte Hej Då till någon, jag tror att man ses igen.
Festivalen - regn, frysa, lera, ramla nedför en trappa och få blåmärken, jobba, ont i ryggen, sol, getingar, MUSIK, sköna människor, tälta, polis.
Jag kommer i konflikt med mig själv när melodin och musiken är bra men texten berättar något jag inte kan stå för. Eller artisten skrikande får igång massan att skrika ''burn babylon, burn the police". Dagens samhälle är inte det bästa möjliga men svensk polis är väldigt bra jämför med många andra länder. Och använder man droger får man ta konsekvensen - oavsett om han är en lodis, svensson eller känd artist!
Ikväll ska jag iväg och titta på två bostäder - håll tummarna för mig.
Jag hjälper henne rensa ur gamla saker ur garderoben och hon slänger ett par gamla byxor på mig.
(hon tycker inte om att bli citerad ... men jag skrattar)
Tror jag får be om ursäkt för att jag inte skrivit mer.. har funnits massa att skriva om men jag har inte fått tid. och när jag väl sitter vid datorn är inspirationen borta.
Men lite kort:
sista mötet med lärare på universitetet fick mig att verkligen inse hur mycket utbildningen de senaste två åren gett mig. Och hur sorgligt det kändes att inte längre ha honom som min mentor längre. Det har varit lite ont om äldre manliga förebilder i mitt liv. Sådana man kan se upp till och lära sig något av. Någon som kännts lite som en mentor på riktigt.
Men jag säger inte Hej Då till någon, jag tror att man ses igen.
Festivalen - regn, frysa, lera, ramla nedför en trappa och få blåmärken, jobba, ont i ryggen, sol, getingar, MUSIK, sköna människor, tälta, polis.
Jag kommer i konflikt med mig själv när melodin och musiken är bra men texten berättar något jag inte kan stå för. Eller artisten skrikande får igång massan att skrika ''burn babylon, burn the police". Dagens samhälle är inte det bästa möjliga men svensk polis är väldigt bra jämför med många andra länder. Och använder man droger får man ta konsekvensen - oavsett om han är en lodis, svensson eller känd artist!
Ikväll ska jag iväg och titta på två bostäder - håll tummarna för mig.
torsdag, augusti 07, 2008
kort uppdatering
Det har varit några dagar nu när jag tänkt skriva men inte blivit av.
ska skriva om mentorn och att jag inte tar hejdå.
ska skriva om uppsala reggaefestivalen - jag åker nu och e tillbaka på söndag så det kommer mera då.
nu måste jag sova. vill bara lämna er med en 'tanke'
ska skriva om mentorn och att jag inte tar hejdå.
ska skriva om uppsala reggaefestivalen - jag åker nu och e tillbaka på söndag så det kommer mera då.
nu måste jag sova. vill bara lämna er med en 'tanke'
det jobbiga är inte att flytta - att packa å packa upp å ställa om sig. utan det jobbiga är att inte veta vart jag kommer bo om några veckor. och jag vet inte heller när jag kommer ha löst det.
godnatt
måndag, augusti 04, 2008
Dags att börja om
... igen. Dags att börja om igen...
Att köpa ny mat är helt onödigt då det inte är mer än 1-2 veckor till jag kommer bo i lägenheten. Det finns ingen anledning att storstäda eftersom jag ska börja packa när jag kommer tillbaka från Stockholm ( ska dit ons - tors veckan efter). Jag har fortfarande inte hittat någon bostad men det löser sig alltid på något sätt, om inte så har jag en nödlösning.
Utanför häller regnet ned, balkonglådorna har fått aluminiumfolie över sig så de inte ska bli överfyllda och blommorna drunkna. De 'ordentliga' saker jag skulle gjort idag har skjutits på imorgon. Tänk vad omotiverad man kan bli vissa dagar. Jag äskar visserligen det här vädret men för att mysa i soffan under en filt framför en film.
Försökte få M att sjukskriva sig och spendera dagen med mig men han gick inte med på det.
Under hela sommaren har våra mötet bestämts av klockslag och olika dygnsrytmer, antingen har vi varit för trötta eller för stressade för att kunna bara vara. Jag saknar de där dagarna innan sommaren när man kunde kramas i soffan och småprata i timmar. Nu verkar även småpratet svårt. Och snart flyttar jag. Hur går det då?
När det blir dags för packning ska jag försöka slänga och skänka bort så mycket som möjligt. Men det är svårt. Saker och kläder har gamla minnen, de har planer för framtiden, de används, de används inte - man har skaffat alla dessa saker och de är de som gör ens hem. Fast ska man vara helt ärlig är det väldigt lite av allt man har som egentligen behövs. Peppa mig gärna när det är dags så att jag kanske får 1 mindre kartong att släpa på.
Det är dags att börja om igen. Jag har blivit ganska bra på att packa ner, packa upp och få det hemtrevligt. Fast omställningen till en ny miljö, nya människor och nya rutiner kräver alltid energi. Jag kommer sakna linköping, jag har börjat trivas här väldigt bra och jag har börjat få vänner på riktigt. men nu flyttar jag igen .
Att köpa ny mat är helt onödigt då det inte är mer än 1-2 veckor till jag kommer bo i lägenheten. Det finns ingen anledning att storstäda eftersom jag ska börja packa när jag kommer tillbaka från Stockholm ( ska dit ons - tors veckan efter). Jag har fortfarande inte hittat någon bostad men det löser sig alltid på något sätt, om inte så har jag en nödlösning.
Utanför häller regnet ned, balkonglådorna har fått aluminiumfolie över sig så de inte ska bli överfyllda och blommorna drunkna. De 'ordentliga' saker jag skulle gjort idag har skjutits på imorgon. Tänk vad omotiverad man kan bli vissa dagar. Jag äskar visserligen det här vädret men för att mysa i soffan under en filt framför en film.
Försökte få M att sjukskriva sig och spendera dagen med mig men han gick inte med på det.
Under hela sommaren har våra mötet bestämts av klockslag och olika dygnsrytmer, antingen har vi varit för trötta eller för stressade för att kunna bara vara. Jag saknar de där dagarna innan sommaren när man kunde kramas i soffan och småprata i timmar. Nu verkar även småpratet svårt. Och snart flyttar jag. Hur går det då?
När det blir dags för packning ska jag försöka slänga och skänka bort så mycket som möjligt. Men det är svårt. Saker och kläder har gamla minnen, de har planer för framtiden, de används, de används inte - man har skaffat alla dessa saker och de är de som gör ens hem. Fast ska man vara helt ärlig är det väldigt lite av allt man har som egentligen behövs. Peppa mig gärna när det är dags så att jag kanske får 1 mindre kartong att släpa på.
Det är dags att börja om igen. Jag har blivit ganska bra på att packa ner, packa upp och få det hemtrevligt. Fast omställningen till en ny miljö, nya människor och nya rutiner kräver alltid energi. Jag kommer sakna linköping, jag har börjat trivas här väldigt bra och jag har börjat få vänner på riktigt. men nu flyttar jag igen .
söndag, augusti 03, 2008
gäsp
jobbat och jobbar imorrn med.
vart på inflyttningsfest och gjorde en upptäckt.. regnar det jättemycket så man måste tvätta bort sminket när man kommer hem och sminka om så ta på solglasögon när du går ut igen så slipper sminket rinna iväg i spöregnet.
orkar inte skriva så mkt på bloggen just nu.. hörs
vart på inflyttningsfest och gjorde en upptäckt.. regnar det jättemycket så man måste tvätta bort sminket när man kommer hem och sminka om så ta på solglasögon när du går ut igen så slipper sminket rinna iväg i spöregnet.
orkar inte skriva så mkt på bloggen just nu.. hörs
torsdag, juli 31, 2008
privatdeckare dino
- i jakt på mina pengar.
pengar jag lånat ut men inte fått tillbaka. pengar som någon stulit från lägenheten.
jag har nu tagit steget att prata med K's kollega som han har företag med, då jag inte får tag i honom. Förhoppningsvis hör han genom kollegan då att jag tänker polisanmäla honom å kanske han skärper sig.
köpte en tianlott på macken.. vinner jag mycket pengar ska jag åka å leta upp K å sparka honom hårt i kulorna. ursäkta språket men det är ett milt straff för honom.
-----
nähä.. jag vann inget
pengar jag lånat ut men inte fått tillbaka. pengar som någon stulit från lägenheten.
jag har nu tagit steget att prata med K's kollega som han har företag med, då jag inte får tag i honom. Förhoppningsvis hör han genom kollegan då att jag tänker polisanmäla honom å kanske han skärper sig.
köpte en tianlott på macken.. vinner jag mycket pengar ska jag åka å leta upp K å sparka honom hårt i kulorna. ursäkta språket men det är ett milt straff för honom.
-----
nähä.. jag vann inget
fredag, juli 25, 2008
Alla tandläkares stora dröm
- det är jag!
Inga hål
Ingen tandsten
28 fina av 28möjliga
Perfekt bett
*trumvirvel......katching!*
Aldrig haft tandställning och jag har bara lagat ett pyttelitet hål i hela mitt liv
*applåd*
tackar tackar
(reklam för Thea - är du ungdom kostar en undersökning 90:-)
Inga hål
Ingen tandsten
28 fina av 28möjliga
Perfekt bett
*trumvirvel......katching!*
Aldrig haft tandställning och jag har bara lagat ett pyttelitet hål i hela mitt liv
*applåd*
tackar tackar
(reklam för Thea - är du ungdom kostar en undersökning 90:-)
torsdag, juli 24, 2008
Nu skiter jag i det här!
Så känner jag om allt just nu.
Jag får inget gjort. Känns som att hela sommaren har gått utan att jag fått något av det jag ville gjort. Det känns som att jag skapar en minneslucka. Senaste dagarna har bara varit suddiga.. Försökt göra sådant jag borde.. men allt är halvt
Vart är de sköna sommardagarna där man bara slappar å tar det som det kommer. Vart är det roliga? Vart inspirationen och vart är det 'äkta'?
Just nu är jag så trött på mig själv.
jag ser inte meningen
men jag skiter i det med. Nu ska jag iallafall plugga så jag blir av med sommarkursen.
(om någon har tid och lust att umgås så säg till, jag är possitivare då och slipper sitta hemma)
Jag får inget gjort. Känns som att hela sommaren har gått utan att jag fått något av det jag ville gjort. Det känns som att jag skapar en minneslucka. Senaste dagarna har bara varit suddiga.. Försökt göra sådant jag borde.. men allt är halvt
Vart är de sköna sommardagarna där man bara slappar å tar det som det kommer. Vart är det roliga? Vart inspirationen och vart är det 'äkta'?
Just nu är jag så trött på mig själv.
jag ser inte meningen
men jag skiter i det med. Nu ska jag iallafall plugga så jag blir av med sommarkursen.
(om någon har tid och lust att umgås så säg till, jag är possitivare då och slipper sitta hemma)
tisdag, juli 22, 2008
Fel dag att säga de orden - jag är inte på topp
Han står där och tittar på mig.
Du är konstig, du är skum.
Jag har aldrig varit med nån som visar så lite hänsyn...
Vi tänkte för olika för att kunna få det att funka men jag saknar fortfarande de bra stunderna. Även om jag inte tänker och reagerar likadant som han så tyckte jag väldigt väldigt mycket om honom och jag tycker fortfarande att han är en väldigt bra kille.
Men de där orden gjorde ont.
Han tycker jag inte visar någon hänsyn medan jag tycker han är en dramaqueen. Jag förstår inte och ser inte problemen där han såg dom. Något jag inte ens reflekterar över blir en stor sak för honom. Är han för känslig eller är jag för okänslig. Vi var och är olika. Då blir det problem. Kan man inte acceptera det utan att klaga på varandra hela tiden?
---------------------------------
Slutar alla historier på samma sätt? Börjar med pirr i magen, förväntan, bultande hjärtan som förr eller senare planar ut till en välmående mysig tvåsamhet. Men så händer nåt, eller så saknas nåt och man klarar inte av att upprätthålla situationen eller så klarar man inte av varandra längre... det är sorgligt.
Jag sitter med huvudvärk och undrar om man inte kan lära sig. Hitta någon som inte ljuger, kallar en saker, behandlar en orättvist eller få en att må dåligt i slutändan. självklart har inte alla relationer slutat så men de har ändå slutat - av någon anledning.
Du är konstig, du är skum.
Jag har aldrig varit med nån som visar så lite hänsyn...
Vi tänkte för olika för att kunna få det att funka men jag saknar fortfarande de bra stunderna. Även om jag inte tänker och reagerar likadant som han så tyckte jag väldigt väldigt mycket om honom och jag tycker fortfarande att han är en väldigt bra kille.
Men de där orden gjorde ont.
Han tycker jag inte visar någon hänsyn medan jag tycker han är en dramaqueen. Jag förstår inte och ser inte problemen där han såg dom. Något jag inte ens reflekterar över blir en stor sak för honom. Är han för känslig eller är jag för okänslig. Vi var och är olika. Då blir det problem. Kan man inte acceptera det utan att klaga på varandra hela tiden?
---------------------------------
Slutar alla historier på samma sätt? Börjar med pirr i magen, förväntan, bultande hjärtan som förr eller senare planar ut till en välmående mysig tvåsamhet. Men så händer nåt, eller så saknas nåt och man klarar inte av att upprätthålla situationen eller så klarar man inte av varandra längre... det är sorgligt.
Jag sitter med huvudvärk och undrar om man inte kan lära sig. Hitta någon som inte ljuger, kallar en saker, behandlar en orättvist eller få en att må dåligt i slutändan. självklart har inte alla relationer slutat så men de har ändå slutat - av någon anledning.
måndag, juli 21, 2008
1 av 3rätt ...
Fel 1
Glassbilen körs inte av den heta killen längre..den permanenta chauffören verkar vara den som har en mage som hänger ner
Fel 2
Kris har inte hört av sig, och då kan ni räkan ut att jag inte heller fått mina pengar tillbaka, och inte fått en chans att fråga om de andra sakerna.
Rätt 1
Har suttit på balkongen på en kudde med datorn, rökelse, reggae hela eftermiddagen.
Nu ska jag färga håret :P
Glassbilen körs inte av den heta killen längre..den permanenta chauffören verkar vara den som har en mage som hänger ner
Fel 2
Kris har inte hört av sig, och då kan ni räkan ut att jag inte heller fått mina pengar tillbaka, och inte fått en chans att fråga om de andra sakerna.
Rätt 1
Har suttit på balkongen på en kudde med datorn, rökelse, reggae hela eftermiddagen.
Nu ska jag färga håret :P
söndag, juli 20, 2008
Balkongnytt
Senaste nytt från balkongen.. jag har planterat två olika blommor i balkonglådorna men det växer fyra sorter där.. hmm..
lördag, juli 19, 2008
Ett slag i ansiktet
Det är vad det känns som...
Jag brukar inte vara så känslig men jag känner mig inte längre bekväm med att vara ensam hemma.
Mitt hem är min privata borg, min trygghet, min oas där jag har det som är mitt och där jag kan slappna av.
Men någon har förbrukat mitt förtroende och slagit ett hål i muren.
Jag tror mig veta vem det är och personen har svikit mig förr och betett sig konstigt. Vi har ett brokigt förflutet tillsammans men det här är en ny nivå. Om verkligheten är så som den verkar ikväll. Att stjäla pengar från någon annans hem, att ljuga och spela ett spel är något helt annat än att inte klara av känslomässiga relationer. Det är en ny sorts svek.
Sitter och tittar på filmen men utan att vara riktigt närvarande, glass och sötsaker dämpar inte känslan av att det inte finns något jag kan göra åt situationen. Men någon sa att det är ''värre att misstro sina vänner än att bli bedragen av dem.''
I skrivande stund är det svårt att känna mig trygg men snart är jag nog tillbaka i samma tanke - att jag måste ge alla en och ibland flera chanser. Jag klarar inte av att gå genom livet och misstro alla jag möter. Men om det är som det verkar med världen inatt har den personen förbrukat sin sista chans hos mig. Han hade redan fått för många.
Jag brukar inte vara så känslig men jag känner mig inte längre bekväm med att vara ensam hemma.
Mitt hem är min privata borg, min trygghet, min oas där jag har det som är mitt och där jag kan slappna av.
Men någon har förbrukat mitt förtroende och slagit ett hål i muren.
Jag tror mig veta vem det är och personen har svikit mig förr och betett sig konstigt. Vi har ett brokigt förflutet tillsammans men det här är en ny nivå. Om verkligheten är så som den verkar ikväll. Att stjäla pengar från någon annans hem, att ljuga och spela ett spel är något helt annat än att inte klara av känslomässiga relationer. Det är en ny sorts svek.
Sitter och tittar på filmen men utan att vara riktigt närvarande, glass och sötsaker dämpar inte känslan av att det inte finns något jag kan göra åt situationen. Men någon sa att det är ''värre att misstro sina vänner än att bli bedragen av dem.''
I skrivande stund är det svårt att känna mig trygg men snart är jag nog tillbaka i samma tanke - att jag måste ge alla en och ibland flera chanser. Jag klarar inte av att gå genom livet och misstro alla jag möter. Men om det är som det verkar med världen inatt har den personen förbrukat sin sista chans hos mig. Han hade redan fått för många.
fredag, juli 18, 2008
..................
" # @ £ $ € { [ ]¤ h e l v e t e! % > * ^ * & \ } ] [ { € $ / ] j ä v l a ! [ ( / & % ¤ # " ! { £ s k i t!! # ¤ % & " # ¤ % fa a a a n ! & / ) >) ( / # *9 f ö r b a n n a d e ! & % ¤ £ @ @ £ $ p i s s ! @ £ $ ¤ % & / ( € { % [ 8 / ¤ # ^ ¤ g r r r r ! ] ^ ' ¤ ' * ( / & ^ * " ! @ € { ] % £ @ ¤ % ^ s k i t s t ö v e l ! [ % ¤ # "# ¤ @ £ $ ^ * > € { [ ] p u c k o ! ! ( / & % ¤ # £ $ €
måndag, juli 14, 2008
lite pause?
Jag tror jag officiellt tar lite pause.. från bloggen, från allt.
L tog pause från sin blogg, å jag känner att jag behöver det med, jag känner att jag inte har någon koll på vad jag skriver längre.
men jag lämnar er med en rad jag hittade som jag skrivit någongång för två år sen. Jag får försöka
jobba med den och skriva en dikt eller nåt sen för den var rätt fin.
L tog pause från sin blogg, å jag känner att jag behöver det med, jag känner att jag inte har någon koll på vad jag skriver längre.
men jag lämnar er med en rad jag hittade som jag skrivit någongång för två år sen. Jag får försöka
jobba med den och skriva en dikt eller nåt sen för den var rätt fin.
"som den besvikna handen pressar tulpanens skaft för att den inte var en ros."
söndag, juli 13, 2008
Dagens ord: Snurr
Snurr-ig i huvudet efter en dryg vecka med en belgare boende på soffan och inte få ha min personliga utrymme å tystnad som jag är van vid.
Snurr-igt att efter två år få tillfälle att reda ut saker och då komma till insikt att man inte alls reagerar så som man trodde att man skulle göra.
Snurr snurr snurr att bläddra igenom säkert 1000-tals bostadsannonser å försöka hålla reda på vilken annons det var som jag fick svar tillbaka ifrån.
Snurr - fel det blir när jag kännt mig tvungen att åka från min egen bostad för att träffa M då det plötsligt bor någonpå min soffa. Tack M för att du är så lugn med att vi inte kunnat setts så mycket senaste tiden. Vi får ta igen det sen.
Snurr-a måste man göra om man ska göra ballongfigurer. skaffa en pump å ett gäng avlånga ballonger så kan man ha ganska roligt. Fast det behövs en del träning innan det blir fint. Å andra sidan är ballonhundarna vi gjorde undet torsdagens picknick väldigt charmiga ( ser ut som allt mellan en råtta, en tax å någon annan sorts hund)
Snurr att behöva ligga ute med 2300 och känna sig osker på att få tillbaka dom, Visserligen betyder belgaren mycket men av erfarenhet har jag svårt att lita på honom. Jag tror iofs att jag får tillbaka pengarna men hans plan att flytta hit innan jul - det tror jag när jag ser det. tyvärr. '
snurr - nu är jag för trött, har varit en påfrestande tid senaste 2 veckorna. har fortfarande en öm fot efter hästen som trampade på mig. jobb, oväntat besök ( obs - inte gevalia reklam - kaffe är äckligt) bostadsletande, trevliga stunder med vänner å mycket mer. Nu måste jag sova.
Snurr-igt att efter två år få tillfälle att reda ut saker och då komma till insikt att man inte alls reagerar så som man trodde att man skulle göra.
Snurr snurr snurr att bläddra igenom säkert 1000-tals bostadsannonser å försöka hålla reda på vilken annons det var som jag fick svar tillbaka ifrån.
Snurr - fel det blir när jag kännt mig tvungen att åka från min egen bostad för att träffa M då det plötsligt bor någonpå min soffa. Tack M för att du är så lugn med att vi inte kunnat setts så mycket senaste tiden. Vi får ta igen det sen.
Snurr-a måste man göra om man ska göra ballongfigurer. skaffa en pump å ett gäng avlånga ballonger så kan man ha ganska roligt. Fast det behövs en del träning innan det blir fint. Å andra sidan är ballonhundarna vi gjorde undet torsdagens picknick väldigt charmiga ( ser ut som allt mellan en råtta, en tax å någon annan sorts hund)
Snurr att behöva ligga ute med 2300 och känna sig osker på att få tillbaka dom, Visserligen betyder belgaren mycket men av erfarenhet har jag svårt att lita på honom. Jag tror iofs att jag får tillbaka pengarna men hans plan att flytta hit innan jul - det tror jag när jag ser det. tyvärr. '
snurr - nu är jag för trött, har varit en påfrestande tid senaste 2 veckorna. har fortfarande en öm fot efter hästen som trampade på mig. jobb, oväntat besök ( obs - inte gevalia reklam - kaffe är äckligt) bostadsletande, trevliga stunder med vänner å mycket mer. Nu måste jag sova.
lördag, juli 12, 2008
leta bostad
Det är svårt att leta bostad när man har en del krav på vad man vill ha.
Antagligen får det bli att hyra ett inneboende rum hos någon skum person till en början för att fortsätta leta efter ett förstahandskontrakt, eller ett andrahands bara jag får en egen bostad där jag får sköta mitt eget.
uff
fortsätta leta.
Antagligen får det bli att hyra ett inneboende rum hos någon skum person till en början för att fortsätta leta efter ett förstahandskontrakt, eller ett andrahands bara jag får en egen bostad där jag får sköta mitt eget.
uff
fortsätta leta.
onsdag, juli 09, 2008
Att ha en belgare på soffan och bostadsjakt
Man kan tycka att ha någon på besök från Irland inte borde vara så konstigt men glöm inte
- att påminna dom konstant om att vi inte använder skor inomhus
- att man inte trycker ihop läskburkar/flaskor för att de ska ta mindra plats i sopkorgen utan man pantar dom och får pengar för dem.
- att påpeka att filmjölk inte är en sorts mjölk utan något annat (inte mjölk å inte yoghurt)
Allt börjar lägga sig nu. Jag är mindre obekvämt irriterad och börjar kunna trivas. Men jag längtar efter att få vara ensam när jag kommer hem från Stockholm Och han har en plan nu - Han åker från Stockholm till Belgien å sen vidare via Irland å kanske lite andra länder för att flytta hit senare i höst. Vilket känns mycket bättre för kan han bevisa att han fortfarande vill det efter att ha fått fundera några månader och klarat av att hålla kontakten med mig utan att försvinna blir det mer riktigt.
På fre får jag veta vilken stad jag kommer in. jag har läst hundratusenmiljoner bostadsannonser och svarat på hälften. Så jag har iaf några ställen i varje stad att kolla på oavsett vart jag hamnar. I värsta fall blir det en studentkorridor där jag delar kök med 11 andra :(
tjipp tjipp
- att påminna dom konstant om att vi inte använder skor inomhus
- att man inte trycker ihop läskburkar/flaskor för att de ska ta mindra plats i sopkorgen utan man pantar dom och får pengar för dem.
- att påpeka att filmjölk inte är en sorts mjölk utan något annat (inte mjölk å inte yoghurt)
Allt börjar lägga sig nu. Jag är mindre obekvämt irriterad och börjar kunna trivas. Men jag längtar efter att få vara ensam när jag kommer hem från Stockholm Och han har en plan nu - Han åker från Stockholm till Belgien å sen vidare via Irland å kanske lite andra länder för att flytta hit senare i höst. Vilket känns mycket bättre för kan han bevisa att han fortfarande vill det efter att ha fått fundera några månader och klarat av att hålla kontakten med mig utan att försvinna blir det mer riktigt.
På fre får jag veta vilken stad jag kommer in. jag har läst hundratusenmiljoner bostadsannonser och svarat på hälften. Så jag har iaf några ställen i varje stad att kolla på oavsett vart jag hamnar. I värsta fall blir det en studentkorridor där jag delar kök med 11 andra :(
tjipp tjipp
tisdag, juli 08, 2008
Besöket från Irland
Nu är han här.
Min reaktion blev inte alls som jag trodde, klart jag är glad att se honom och äntligen få prata igenom saker, men jag är och blir mer å mer irriterad och känner först nu hur han sårat mig.
Jag har kommit fram till att han är en viktig person som jag bryr mig mycket om och som jag vill ha i mitt liv. Men jag kan inte erbjuda mer än vänskap och att jag alltid kommer finnas där för honom.
Fast det verkar ändå som att han vill stanna/flytta hit. Och jag känner att jag måste få fokusera på att få ordning på mitt liv, leta bostad, jobba, flytta, börja nytt universitet och först när jag fått ordning på mitt kan jag hjälpa honom få till något här. På söndag åker vi troligtvis till Stockholm/Uppsala för att titta på bostad åt mig och träffa mamma, lillebror å Knon. Jag föreslog i morse att han då kan åka från Stockholm till Irland eller Belgien eller vart han nu ska men möttes av tystnad.
Det är svårt det här - jag har velat haft det här i 2 år och nu är jag mest obekväm och irriterad. det är en sak att träffas å umgås en annan att helt plötsligt ha någon boendes på sin soffa på obestämd tid. Jag är väldigt mån om min självständighet och mitt personliga utrymme..
Min reaktion blev inte alls som jag trodde, klart jag är glad att se honom och äntligen få prata igenom saker, men jag är och blir mer å mer irriterad och känner först nu hur han sårat mig.
Jag har kommit fram till att han är en viktig person som jag bryr mig mycket om och som jag vill ha i mitt liv. Men jag kan inte erbjuda mer än vänskap och att jag alltid kommer finnas där för honom.
Fast det verkar ändå som att han vill stanna/flytta hit. Och jag känner att jag måste få fokusera på att få ordning på mitt liv, leta bostad, jobba, flytta, börja nytt universitet och först när jag fått ordning på mitt kan jag hjälpa honom få till något här. På söndag åker vi troligtvis till Stockholm/Uppsala för att titta på bostad åt mig och träffa mamma, lillebror å Knon. Jag föreslog i morse att han då kan åka från Stockholm till Irland eller Belgien eller vart han nu ska men möttes av tystnad.
Det är svårt det här - jag har velat haft det här i 2 år och nu är jag mest obekväm och irriterad. det är en sak att träffas å umgås en annan att helt plötsligt ha någon boendes på sin soffa på obestämd tid. Jag är väldigt mån om min självständighet och mitt personliga utrymme..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)