Vick på dagis

Igår blev jag väckt klockan 0730 av en glad och pigg bekant som ringde och frågade om jag ville jobba på dagis då de behövde personal. Iväg till andra sidan stan nyvaken som jag var. Väl framme så får jag låna ytterkläder och börjar passa små varelser som springer runt i olika färgglada overaller, mössor och vantar. Jag inser snabbt att även om jag skulle lära mig några namn så kommer jag antagligen ändå inte känna igen barnen när de kommer in och tar av kläderna. Efter ett tag får jag i uppgift att ta in tre av dem, klä av, tvätta och byta blöja för att sedan äta frukt. Sen är det lek följt av samling. Under lunchen bäddar jag i ordning med alla barnens kuddar på bestämda platser så att de kan sova efter maten. Dagen rullar på... Tyvärr pratade jag inte så mycket med min bekant (egentligen D's kompis)eftersom han arbetade på en annan avdelning med äldre barn.

På vägen hem försökte jag känna efter om jag skulle vilja arbeta på dagis. En skock snoriga små saker och nudlar fastklistrade i strumpan. Jag trivs nog bättre med att passa några få barn i taget och få en djupare relation. Men ... när jag hämtade 'mina' vanliga barn på dagis på eftermiddagen så sa jag att om de behövde extra personal kan de ju ringa mig. Och de skulle de göra lät det som. Det dagiset som är här vid mig känns mycket trevligare och mysigare än det jag arbetade på igår. Så det vore skoj att få vicka här hemma, dels för att se om det är någon skillnad och sen är det närmare.

slutord: Det finns små barn som heter GÖSTA... trodde alla Gösta satt på ålderdomshemmen?