PMS Kossan säger:

Muuuuuu! . . . . . . MooooooOOOO!!
. . . . . . . Mooooooo! . . . . . . MuuuuUUU!
mu? . . . . . . MU!

(gömmer mig under täcket. Gnäller lite över mensvärken och att allt är fel. Går till köket för att leta efter nåt att äta. Borde plugga. Vill inte. Orkar inte. Muuu! Gömmer mig under täcket igen med en kopp soppa)

Prova-på Pole dancing

Igår tisdag var jag på ett prova-på tillfälle inför en pole dancing-kurs. Det var väldigt skoj även om jag 50% av tiden kände mig väldigt löjlig och det var nog tur att spegelväggen slutade mitt framför stången jag och en annan tjej delade, så jag slapp se hela bilden av hur jag flaxade med armar å ben i försök att snurra snyggt runt pinnen. Efter en snurr landade jag otroligt ograciöst och har nu ett stort blåmärke på knät. Men det var det värt. Skoj och bra träning var det, känner det i kroppen idag. Så totalt otränad som jag är krävs det inte mycket för att det ska kännas att jag gjort något. Jag gick dit med inställningen att jag inte skulle gå kursen. Lite fult av mig att gå på den gratis prova-på grejen då kanske ni tycker, men man måste ju ta tillfället när det gavs! Dock var kursen på söndagar och på veckodagar som jag trodde så jag började vela. Men 2400kr för tio en-timmes lektioner när man delar stång med en till person känns lite väl dyrt. En vacker dag har jag en stor lägenhet och då kan jag köpa en egen stång för samma summa och lära mig själv :)

Lite kul var det med alla manliga bekanta som ville ha foton eller se mig öva.. haha.. jag förstår inte .. har ni inte märkt att jag är lika smidig som ett kylskåp och otränad som en ...som en... ja nåt väldigt otränat! :P

Dimma

Helgen
i Linköping var mycket mysig med gott sällskap, främst O och L men även en gammal klasskompis med tillhörande bebis, några gamla lärare och andra. Jag saknar den staden, både staden i sig men även de studierna, vännerna som bor där och känslan av Linköping... Mitt stackars huvud var fyllt av väldigt livliga funderingar hela helgen, mestadels på temat kärlek. Jag har länge känt att det vore bra att lära känna någon lite bättre innan jag hoppar in i något igen. Som ni kanske vet har jag lite tappat tron på att det där med kärlek kan fungera för mig men det verkar kanske som att Fru gud försöker tala om för mig att det är dags för min bitterhet att botas. Egentligen är jag nog en romantiker och när jag väl bryr mig om människor så bryr jag mig. Funderingarna har gått åt två håll - det ena om hur djupa känslor för en bunt personer i ens liv kanske aldrig riktigt försvinner, nu talar jag om kärlek i sin vida mening inte enbart pojkvän/flickvän. - och det andra om hur relationer till människor förändras. Ibland finns tydliga brytpunkter, ibland känner man samma sak ibland inte. Hur en förälskelse går till nåt djupare eller svalnar mot en insikt i att det bara var en tillfällig sinnesförvirring. Hur vänskap fryser till en istapp som plötsligt brakar i marken och går i tusen bitar eller hur den plötsligt tar eld och blir något passionerat och helt nytt.

Rädsla
Jag har även kommit fram till att jag är rädd. Mer rädd än jag kan minnas att jag varit på länge. På ett sätt är jag väldigt ensam och samtidigt som jag drömmer om att skrattandes springa där ute på fälten med min hand i någon annans så har jag halvt murat igen trappan ner. Det är en ganska komplex känsla. Rädd för att släppa nära, för att såra eller bli sårad, för att inse att mina mardrömmar blir infriade och riktiga. Det är så mycket som kan skrämma just nu... och som gör det.

Nattbilder
Kliver av bussen och... där är det... Jag måste fånga det. Det är dimma, riktig nattdimma och vinternakna träd och gatlyktor som försvinner bort längs vägen. På övergångsställets refug hamnar väskan och canvas-arna jag släpade på och fram med kameran. Det blev några härliga bilder, här nedan är en. (Dock inte redigerad på något sätt...)



Hundralappströja
jag lyckades göra en! Om du vill prova så följ länken nedan. Nu är det dags för mig att göra något vettigt, har suttit länge nu och känner mig lite dum som inte vågat ringa hem till Fido som nyss kommit hem efter ett år på NZ. Han svarar inte på mobilen och jag är lite rädd för hans mamma då hon brukar låta lagom munter när man ringer på kvällanra... Ska uppdatera CV't så jag kan söka sommarjobb, önska mig lycka till!
hur man viker en pengatröja

Knarrande snö under flipflops

Jag var nyss och duschade och snön knarrade så underbart under mina fötter.

Idag hade jag en kinkig 2åring... det hjälpte inte med smörgås, det hjälpte inte med soundtracket till Ally McBeal (som hon vanligtvis gillar) och det blev otroligt nog mer gnäll när jag sjung med i låtarna med kalleankaröst. Väl vid middagsbordet blev hon tyst när jag skar köttbullarna åt henne, sen började hon gråta igen efter att ha stirrat på sin tallrik i 3 sekunder. Det är sånna tillfällen som tålamodet står i hallen med väskan packad och är på väg att försvinna. Men efter ett tag i mitt knä såbörjade hon äta från min tallrik. Hela köttbullar och tortelinis varvade med det jag matade henne från hennes egen talrik.

Har även lyckats få tag i lite kurslitteratur idag, skulle köpa en bok begagnat av en tjej som bor nära mig och det visade sig att hon hade en till av de böcker jag behövde. Hon går termin tre på allmänna så om jag har tur kanske jag kan fortsätta köpa böcker av henne :)

Dags att sova, jag ska upp om 6 timmar. Jag är nog lite 'excited' inför helgen. Det är mysigt att få drömma lite men det är viktigt att ha fötterna kvar på jorden annars kan eventuella bakslag bli jobbiga... vi får se hur det går med allt.

Förnuft och känsla

Helgen i Göteborg bestod, förutom av trevligt sällskap vilket var garanterat då jag hälsade på Jakob, i:
Ett besök på världskulturmuseumet där de bland annat hade en uställning som handlade om konflikter och revolution, olika sätt att förändra världen. Det var intressant. Lördagen fortsatte sedan med att vi såg Förnuft och känsla på Göteborgs stadsteater. Söndagen blev slö med gamla roliga filmer och matlagning. Det blev rysk rödbetssoppa och georgisk ostpaj. Väldigt gott och jag ska försöka hitta på sätt att utveckla receptet på ostpajen/brödet. Det är gott som det är men vi gjorde av med nästan ett kilo ost! och jag tror att man kan få fram intressanta kulinariska kreationer om man använder grunddegen och utvecklar idén.

Det här inlägget har fått titeln förnuft och känsla dels för att koppla till helgen i Göteborg men även för att beskriva mina funderingar. Fast är det förnuft OCH känsla ... eller är det förnuft ELLER känsla? Jag känner att jag har vacklat lite gällande vad som styrt mina handlingar senaste tiden. Förnuftet har inte lämnat mig, men jag har mer eller mindre medvetet valt att ignorera det och gå på känslan. Men det är tillfälligt. Visst får man ta en pause ibland och låta känslorna styra? På fredag och under helgen som kommer måste det vara OCH, inte ELLER. Resan går till Linköping och jag kommer behöva använda mig av känsla och förnuft. Känna efter ordentligt, våga känna men även tänka förnuftigt.
Risken finns att jag efter helgen får ta igen det 'förnuft' jag inte använt mig av senaste veckorna. Kan man ta igen sånt? visst kan man väl det? använda lite extra mycket förnuft för att reda ut det som känsla'n kan ha trasslat till... Det löser sig, det gör det alltid!

Take a chill pill!

Skalbaggar i öronen

Jag hade en dröm i morse om skalbaggar... ni kan läsa om den här nedanför.

Förutom känslan av små skalbaggar som klättrade in i hörselgången så vaknade jag med funderingar kring mina nyårslöften. De kan säga emot varandra har jag kommit fram till. Carpe Diem och mindre destruktivt beteende ... Jag tror det handlar om vilken inställning man väljer att ha till livet, det som händer och det man gör av det. I en situation bestämmer du dig för att 'fånga dagen' och låta saker hända. Samtidigt som du vet att om du tänker efter så skulle de kunna vara en mindre bra ide... Men hur ska man veta när det är bäst att följa impulsen och när det är bäst att följa den logiska tanken?
(På något virrvarrigt sätt tror jag att drömmen kan ha med de här tankarna att göra. inte själva frågan men med situationen som väckte tankarna)


Drömmen:
Straffet var x timmar i baljan. Sen om man överlevde … det visar sig sa dem. Det berodde delvis på en själv och delvis på ödet eller gud om man hellre ville det.

Jag är i ett stort badkar med vatten och på ytan flyter hundratals små små skalbaggar
Väl i det stora badkaret med de hundratals små skalbaggarna får vi veta att det krävdes ungefär 30 riktiga bett innan det var för sent – sen var man död. De var giftiga.
De biter lättare om man skrämmer dem, t.ex. försöker ta bort dem snabbt och hårdhänt.
Av egen erfarenhet märkte jag att en del släppte om de kom med ner under vattnet medan andra gjorde motsatta och släppte över vattenytan.
Skalbaggarnas ben har små små hullingar, det är så de håller sig fast på huden. Varje gång man försiktigt försöker peta bort en slår hjärtat fortare. Det är alltid en risk att de ska bli skrämda och bita tag. Det krävdes bara 30 bett, sen är man död… Och det är lång tid kvar innan min tid är avklarad.
Efter några timmar är det svårt att hålla en jämn position i vattnet. Plötsligt är ena sidan av huvudet i vattnet – somnade jag? Och jag känner hur något av de minsta krypen kryper in i örat. Försiktigt försiktigt med örat vänt nedåt försöker jag lirka loss och ut honom med fingernageln. Oooh han får inte bita. Och jag vill inte att han kryper längre in.
Jag får bort den men känner hur nästa lilla helvetesbagge kryper långsamt upp för örsnibben.

Vet du hur jobbigt det är att vakna med känslan av att en skalbagge är på väg in i hörselgången?
...

Kan lägga till efter konsultation med hobbypsykolog "Alex" att jag trodde jag skulle klara det men att jag kände att det var något jag var tvungen att göra. Så det fanns ingen känsla av panik eller orättvisa men det var obehagligt. Hobbypsykolog "Alex" kom med en slutsats som jag inte vet om jag köper men jag tar med den ändå : Du känner dig tvungen till att leva i ett klimat där du kan agera, men där det inte finns möjlighet till utveckling/självuppfyllning. Du vet att du inte kommer klara det särskilt länge och du känner hur det kommer närmare och mer inpå dig (in i örat).

Den här gången klarade jag mig inte

Vad jag vet så brukar jag inte få den där typiska influensan som alla brukar gnälla om. Jag är dock sjuk väldigt ofta ändå så jag har säkert haft den men en mildare version. Men nu är jag sjuk... Lite hals och lungor, mycket näsa och huvud. Började frysa nyss vilket betyder att febern stiger - vilket stämde. Termometern sa 38,9 och jag sa 'dags för Ipren'.

Senaste dikten Feber

Hörde ett kort men intressant stycka på webradion tidigare som löd ungefär såhär:
Ur min mun klättrade ett handfat och vi tvättade våra träskallar
Det är så olikt mina texter, men det vore kul att försöka skriva i den typen av metaforer. Antagligen krävs lite mer feber ELLER att jag är frisk och mindre stressad för att klara det :P

Nya året

...började i Belgien. Med mig hem har jag minnen från några dagar med släkten, besök på ett museum med tavlor/skulpturer och ett chokladmuseum, lite shopping, en dag i Brugge (Norra Venedig och mycket mer.
Med mig hem har jag även två nya vänner - Angel, fast han är ju kvar i Brussel såklart, en otroligt söt fotograf jag umgicks med under lördagen. Och Monsterögat min Nikon D70... Vi har lekt tillsammans och förevigat massa hus och paparazzibilder på mamma :)
I resväskan låg en axelväska, en kortkort kjol, en stickad lång tröja och en ny jacka - Det var januari-rea :D

Omställningen för att komma tillbaka till vardagen började med att jag försov mig och missade första föreläsningen. Och när jag hade barnen har Mellantjejen fått attityd och minstingen ramlade och slog i huvudet. Men snart är nog allt som vanligt igen. Det gäller bara att komma i fas tror jag.
Fast som vanligt .. näe.. inte januari. Jag är hemma helgen som kommer sen blir det göteborg, linköping, linköping. Resa varje helg. Ska bli roligt. Och ska jag vara ärlig så kan det innebära att saker och ting förändras. Den som väntar får se (jag sitter å försöker le hemligt för att reta er som inte förstår).

Panta rei ... panta rei!

Det finns dagar som igår, när man lätt blir missnöjd, man tar åt sig och man orkar inte riktigt med. Och man får ha sådana dagar. Bara man inte dömmer ut allt och alla för det.
Sen kommer dagar som idag ... där allt överraskar en och man inte riktigt vet vad man ska göra av det. Man dras med till ett museum som man tror kommer vara rätt trist men det visar sig vara något som gör ett intryck och som betyder något. Och personer som man blivit lite butter på gör något som får en att älska dem.

Tror jag ska lägga till lite på mitt nyårs löfte, det var två punkter först:
- mindre destruktivt beteende
- leva mer efter mottot Dont worry be happy
Men jag lägger nu till de två klassiska latinska (för de är väl latin?):
- Panta rei
- Carpe diem

idag är det verkligen panta rei - allt flyter. ingen dag är den andra lik. och ens uppfattning och inställning kan ständigt förändras.

Fjortisbeteende inleder det nya året

Om min lillebror läste det här inlägget så skulle han se mycket nöjd ut för han skulle få underlag till att retas med mig och kalla mig fjortis. i vanliga fall är det jag som kallar honom fjortis...

Som ni vet är jag i Belgien, strax utanför Brussel, närmare bestämt i Waterloo. Det är kul att träffa släkten igen även om de som det mesta annat kan vara bäst i små doser. I huset finns en som är väldigt glad i att argumentera bort och prata omkull folk och det kan vara intressant och lärorikt men det kan också vara väldigt jobbigt. Svårt att känna att det man säger har någon som helst betydelse eller att det man tänker överhuvudtaget kan vara rätt. Och när vi kom in på en känslig och personlig historia fick jag mitt i ett högt skratt och sen höra att jag varit naiv. inte så finkänsligt direkt. Känns inte heller som att man ska behöva argumentera eller motivera allt man tänker eller känner. När jag inte orkade hålla minen längre gick jag och gömde mig i badrummet. Jag orkade inte mer. lite fjortis kanske... men vissa människor är det hopplöst att försöka prata med vissa stunder. sen kan man tycka om dem andra stunder.

Sen springer jag och kollar telefonen och mailen hela tiden. Jag väntar på något och är för otålig och nyfiken för att inte fråga kusinen om att få låna datorn och kolla mailen. DET är fjortis ... men men... inte så mycket annat spännande som händer här just nu. Gamlingarna lagar mat eller diskuterar (vilket jag e lite trött på) och kusinerna sitter i varsitt rum vid sina datorer och spelar spel... själv är jag inte mycket bättre.. jag sitter och skriver här..