Blogga bra men plugga bäst ... eller hur var det nu? måndag 14dec 09

Blogga bra men plugga bäst ... eller hur var det nu?
Jag HAR faktiskt fått lite skolarbete gjort. En hel del tid försvan till att försöka rädda en biblioteksbok genom att lägga papper mellan varje sida. Jag tappade den nämligen i mitt avsvalnande fotbad... hoppas hoppas att den ser tillräckligt ok ut när den torkat så att jag inte behöver ersätta biblioteket. *håller tummarna*

I förmiddags skaffade vi visum till jordanien. Det ska bli så skönt att komma iväg lite. få semester och få resa med älsklingen.
På morgonen hade jag ett möte med en person och försökte få lite hjälp att lösa mitt uppehåll eller ej dilemma. Hon ska bu och bä. Sen sa hon jag kanske borde fortsätta plugga eftersom jag klarar av det. Sen sa hon att jag kanske borde ta uppehåll för att det får man faktiskt göra och att man får unna sig själv det. Blev jag klokare på det? ... jag vet inte.

sött felmeddelande

Our hamster powered servers are overloaded. They are begging for a minutes rest.
Somebody please, think of the hamsters!

Nordman vill skjuta bävrar (dröm)

jag drömde att jag var ute och gick i mörkret. jag gick från min sommarstuga som ligger mitt i skogen vid en liten sjö i dalarna. Där ligger fler stugor, alla placerade utefter strandlinjen.
Jag gick framför ett av husen, över dess gräsmatta och när jag kommit förbi låg en stor lång hög med smala vedpinnar som vuxit samman med mossa. jag började klättra över på ett ställe där det inte var så högt. Då öpppnas fönstret och en äldre dam undrar surt vad jag håller på med. jag säger att jag bara skulle gå förbi, att jag trodde att det inte skulle vara något problem. Det är ju en bit att gå upp till vägen och gå ner igen. Men hon var missnöjd trots att jag brukade hälsa på dem när jag var liten. Nisse som jag brukade sitta och prata med som liten var tydligen sjuk och hon tyckte jag störde när jag gick där ute runt deras hus.
Jag fortsatta bort i mörkret längs strandkanten. ostadigt på hala stenar och grenar, skogs-strand. Kvistar från träd slog mot mig där jag sakta men envist tog mig fram.
en stund senare såg jag det stora huset, det som byggdes nytt när jag var liten. Det hade övervåning, rinnande vatten från en pump med reningsfilter från sjön och solceller som gjorde att de fick el och kunde se på tv. Huset såg tomt och mörkt ut. Det var länge sen jag träffade barnen som jag ibland hade lekt med. Husen som låg innan visste jag inte riktigt vilka det var som bodde i.
På väg att tappa fotfästet i leran insåg jag att det var tänt i huset några meter upp i backen. Det gick någon innanför fönstret och jag undrade om de kunde se mig. Så stannade figuren och tittade rakt på mig.

Inne i stugan var det varmt. Och torrt. Det var två män, han som pratat med mig genom fönstret var sångaren i Nordman. De hade blivit ivägskickade hit, mitt ut i dalarnas skog, för att få något gjort. För att prestera nya låtar. Han bjöd på stora kanelbullar. Han pratade om bävrar. Han sa att han ville skjuta dem. Jag bröt en bit från min bulle och sa att det tyckte jag inte alls att han skulle. Jag tuggade på bullen och tänkte att bävrarna bor inte i sjön utan längre bort om man följer ån en bit. Men det tänkte jag inte tala om för honom.

snurrande tankar

om ifall jag ska ta uppehåll eller inte över våren.

Mitt huvud är som en gammal kappsäck som är överfylld. hur jag än hoppar på den, sitter på den, viker om allt, lägger det i olika ordning så får jag ändå inte ihop det.

Har skrivit en plus och minus lista, det är inget jag brukar göra men tänkte att det kanske skulle bli mer överskådligt. Har nu 7+ och 6- på att fortsätta plugga i höst. och på att ta uppehåll har jag 12+ och 9-. problemet är ju att de är olika starka plus och minus..

usch.. jag mår dåligt av denna förvirrade position mitt i.

måndag igen, 23 nov

Fötterna är i ett nästan brännande hett fotbad (dvs i min papperskord där de precis får plats), axlarna har en varm vetekudde över sig, huvudet försöker bestämma sig för om det gör ont i det eller inte, ögonen tittar på kurslitteraturen som ligger i en hög på bordet...
Jag har en hemtenta att skriva. Har precis börjat att ta tag idet. Borde gjort det tidigare men när jag kom hem började jag skriva mail. Ett till studievägledaren och ett till min gamla lärare, mentor och programansvarige. Ganska långa mail, ganska flummiga mail är jag rädd. I bästa fall får jag bra svar som gör att mina ihoptrasslade tankar och känslor blir lite mer tydliga, i värsta fall tycker de jag är lite överdrivet knäpp. vi får väl se.

Igår skrevs grupparbetet klart och det var många timmars intensivt arbete av mig och Lisa. Så då hade jag inte tid att tänka. Vet inte om det var därför eller inte men igårkväll var en bra kväll. Vilket var väldigt skönt jämfört med de två innan.

uff.. (mycket uff senaste tiden) nu kan jag inte dra ut på det längre - Hemtent-skrivnings-dags.

Jag är en chokladtårta

Förra veckan, eller när det nu var, så bakade jag en chokladtårta. Jag åt ganska mycket och ganska ofta. det blev inte lika gott å det lockade inte lika mycket efter ett tag. Den stod ju där på hyllan i kylen så det gick inte direkt att längta efter den. Jag åt nästan för att den stod där så tillsist gav jag bort den och fryst in en bit. för jag orkade inte mer, det var inte intressant längre.

Jag är den där chokladtårtan. Som kastar mig på min pojkvän tills han blivit lite för mätt på mig och inte blir så sugen på att ses. kanske lite överdrivet men ganska bra liknelse. Jag är en chokladtårta. Jag måste komma ihåg det. För att det ska bli bra måste jag komma ihåg att låta honom bli hungrig igen. Jag behöver inte hoppa in i hans kyl å sätta mig å vänta å blänga, när han vill ha så kommer han komma ändå.

kom ihåg det nu dino, du är en chokladtårta

pause

Jag har precis slutat jobba och borde, nej ska, måste, ta tag i min del till grupparbetet i skolan. Men jag vill ha en pause. Förra kursen slapp jag grupparbetet och men gick på lektionerna och skrev tentan. Den här kursen är jag med på grupparbete och ska skriva hemtentan, vilket är det som krävs för att bli godkänd. Men jag går inte på lektionerna. Jag har till och med slutat titta i almenackan om det är en föreläsning imorn eller inte när jag går och lägger mig. Jag klarar inte av läraren.

Jag vill ha en pause fast jag inte gjort särskilt mycket skolarbete senaste månaden.

Frågan är om jullovet kommer hjälpa. På förmiddagen var jag till skolan och pratade med studievägledaren och hon hade inget negativt att säga alls om mina funderingar på att ta studieuppehåll. (förutom att hon påpekade att jag inte var garanterad plats på höstterminen och om det vore illa är den klassen full och jag skulle få vänta ett halvår till). Men i övrigt förstod hon mycket väl att jag behövde en pause och få mer energi och att jag vill fortsätta med mitt bok-projekt så att det blir klart och jag slipper sprida ut arbetet över enbart somrar över flera år. Så nu tänker jag så här: Det blir inte så kul om mitt uppehåll blir ett år istället för ett halvår. Men jag längtar verkligen efter att få en pause. Ett halvår + sommaren blir iofs en ganska lång pause... hmm...

nu pratar jag med mig själv, men men. Vad skulle krävas för att klara sommar + en termin om vi räknar bort kostnad för boende?
Om jag räknar så jag precis överlever så behöver jag jobba så jag får in 10500 minst. Men om vi ska räkna så jag inte behöver toksnåla å så att jag kan köpa lite material för hantverk etc så behöver jag få till 20.000... Alla säger att det är svårt att få jobb.

Torsdag 12 nov

Jag funderar fortfarande på en sabbatstermin.
Att stanna kvar och fortsätta läsa utan uppehåll eller ta en pause... båda alternativen känns som möjligheter, båda alternativen ger mig lite ångest.

Jag har varit sjuk. Mår ganska bra nu, om man jämför med de senaste dagarna. Men jag tror att det dröjer lite innan energin kommer tillbaka.

Varför skriver jag ens här?
Jag har en diffus vilja att hålla bloggen levande och visst, ibland behöver jag skriva av mig lite. Men det är ju ingen som läser. Ingen som kommenterar. Känns lite meningslöst just nu.

Sabbatstermin?

Den här terminen har varit ... låt mig tänka... trist. Antingen har kurserna varit dåligt upplagda, lärarna varit dåliga, ämnet varit tråkigt. Just nu är jag inte alls sugen på att studera. Jag vill inte ens gå på lektionerna. Jag har börjat fundera mer å mer på att ta en termin ledigt. Försöka få ett jobb på 50-75% som inte är så krävande och lägga mer tid på skapande. Med skapande menar jag dels skrivandet, ta tag i den stora boken igen och/eller satsa mer på mina andra skrivprojekt. Jag är även sugen på att måla ett gäng tavlor och försöka få dem utställda någonstans. Jag är nyfiken på hur man går tillväga för att göra 'offentliga utsmyckningar' - till sjukhus, landstinget, staten, företag och deras lokaler. Jag saknar att arbeta textilt men har tappat självförtroendet på det området sedan jag slutade mina studier i linköping. Om jag gav mig fan på det skulle jag säkert kunna ta fram någon produkt som går att sälja. Men jag är tveksam till om jag vill eller klarar att lägga all min vakna tid på textilt skapande och försöka överleva enbart på det.

Som vanligt väger jag för och nackdelar och funderar. Att läsa klart utbildningen som planerat gör att jag blir klar fortare och de kommande terminerna kommer antagligen vara roligare än den här höstterminen. Men orkar jag? Jag har studerat i snart 3½ år coh har 2 år kvar. Kanske behöver jag en pause. Och borde jag inte då passa på när jag bor här i pepparkaksstugan, när jag inte har någon hyra att betala? Eller kan jag lyckas ta upp mitt skapande mer samtidigt som jag studerar?
Eller ska jag läsa sista året i linköping senare?

Jag ska prata med studievägledaren och höra vad hon säger. Jag ska maila mina gamla lärare i linköping med lite frågor. Jag ska fixa en tid hos en läkare och försöka få lite mer energi, det kanske mer är det som är problemet?

små lustiga och felplacerade

Utanför mitt fönster hänger några kvarblivna äpplen på ett träd vars löv redan fallit. De ser ut som små lustiga felplacerade bollar. Mina tankar känns lustigt felplacerade ibland. De poppar upp fast jag redan handskats med dem och stoppat undan dem. De ställer frågor med ett utropstecken efter frågetecknet fast jag redan bestämt att... att jag kanske inte vill veta svaren. Eller att svaren inte är det viktiga just nu.
Jag irriterar mig på tjejer i min omgivning som inte klarar av att kommunicera med sina partners. Men jag kanske inte är så mycket bättre själv.

Nej nu stoppar jag undan den här tanken i en låda, igen. Jag borde inte ställa frågan. Om det svar jag vill ha finns borde jag få veta det ändå.

flum flum, jag vet... jag somnade nyss. Får snart återinföra regeln om att inte sitta i sängen och plugga.

Flodhästen

Så var det dags igen...


En överviktig flodhäst
En stackars överviktig flodhäst
någonstans där ute i världen
måste vara väldigt förvirrad

Flyttad mot sin bestämdaste vilja
låter hon visa sitt missnöje
genom irriterat blängande
och slukar allt ätligt

En stackars överviktig flodhäst
måste vara väldigt förvirrad
av att plötsligt vara instängd
inuti mig några dagar varje månad

Jag är inte heller
nöjd med situationen

Målarskjortan

Jag målar på en tavla. Det är en abstrakt höst.
Igårkväll satte jag mig för tredje gången. Jag skulle fokusera på blått. Det blå som målades första gången försvann under de gröna-gula-orange-bruna-svarta som kom under andra målningen. Jag målade bara blått igår. ljusblått, gråblått, klarblått, mörkblått, mörktgråblått och nästan svart. Samtidigt tittade jag på en film, Mona lisas leende. När filmen var slut började jag klicka på allt extra material. Jag målade blått i timmar. När jag tittade på klockan var hon 0122. Så det var nog bra att jag bestämde mig att ta de andra färgerna en annan gång. Jag måste måla grönt och rött, igen.
När jag kom tillbaka efter att ha tvättat penseln, skumgummitussen, glasen och borstat tänderna så ser jag på tavlan och inser att jag blivit blind. Om man målar i flera timmar med samma färg tror jag synen förändras. Jag arbetade på nyans efter nyans och i slutet vet jag att jag saknade den där skarpa, tydliga blå. Då igårkväll och nu på morgonen så ser jag att det är väldigt blått. Väldigt väldigt blått.
Efter andra målningen tyckte jag den var lite svag och lite väl grön-orange så jag ville få till lite mer blå. Men det gick nog lite överstyr, hmm.

Stuga eller flytta

Jag har börjat fundera på om jag trivs och ska stanna i stugan eller om jag ska börja försöka få tag i en lägenhet. Även om jag skulle välja det sista så skulle det antagligen vara svårt att få tag i något - vilket skulle leda till att jag blir kvar i stugan iallafall.

Egentligen trivs jag rätt bra. Jag sparar pengar varje månad vilket gör att jag kan leva på sommaren och skriva utan att ta sommarjobb. Alternativt betala tillbaka lite till csn och minska mitt lån. Jag blir inte helt ensam för familjen jag hyr av träffar jag minst två gånger i veckan när jag har barnen. Och jag kan alltid knacka på och fråga om det är något. Nackdelen är att det börjar kännas lite trångt. Det går knappt att möblera om (förlåt, jag kom av mig här för jag var tvungen att springa efter hårsprayen och döda en stor spindel som hissade ner sig från taket). En annan sak jag saknar, förutom inbyggd förvaring, är att kunna hoppa in i duschen utan att behöva gå ut ur bostaden. Nu duschar jag i deras källare. Å andra sidan så är det mysigt med en stuga, med tomt och natur nära inpå.

Jag både trivs och inte. Svårt.

En regnig höstmåndag

Utanför fönstret droppar det stilla och färgerna går allt mer mot bruna och orange än de friska gröna.
Jag sitter med studielitteraturen uppslagen och funderar.
Funderar på att måla en tavla med höstfärger. En abstrakt tavla, eftersom jag inte är så bra på att måla så som det ser ut ändå. En tavla med grönt, brunt, orange och regn. Kan man måla abstrakt regn? Kanske man man göra små stänk med lack så det ser blött ut?

Jag funderar på en människa jag mötte häromdagen som slängde ur sig en kommentar. En kommentar som jag reagerade starkt på. Inte så mycket själva tanken utan mer att han sa den och varför. Jag kan inte se någon positiv anledning för honom att öppna munnen och säga de där orden. Så varför gjorde han det?

En annan sak jag funderar på är hur lätt två som står varandra nära kan bli obekväma. och hur lätt jag tror det skulle vara att undvika det genom överdriven tydlig kommunikation. Å andra sidan kan man ställa sig frågan om det finns en relation mellan några människor någonstans i världen som alltid är perfekt. Jag tror inte det. Jag tror inte att det ska vara så, för det går nog inte, inte om det ska vara äkta.

Imorn ska jag göra äppelmos och tömma mitt gamla akvarium hos mamma. Imorn ska jag lämna kläder till välgörenhet. Idag ska jag plugga. Men jag känner för att tända ljus och göra massa annat.

Brev från Norstedts

Jag öppnade brevlådan för att se om det kommit något till mig. Det brukar nästan aldrig göra det eftersom jag inte bor på adressen där jag är skriven. Men idag låg ett stort vitt kuvert där. Från Norstedts.
Jag antar att det är mitt manus som de har retunerat. När jag skickade in manuset till boken så skickade jag via mail till fyra förlag och via vanlig post till fyra förlag. Jag har fått två refuserings mail och nu ett brev på posten. Jag har inte öppnat det än.

Tankarna går:
Om det bara är ett refuseringsbrev borde inte kuvertet vara så tjockt.
Jag glömde skriva att jag gärna ville ha det retunerat och jag glömde att bifoga extra kuvert och porto. Har de skickat det ändå för att vara snälla? Eller är det ett positivit besked? Jag vet att man kan få svar att de är intresserade och att de önskar att författaren ska göra ändringar. Men att man efter flera vändor med ändringar fortfarande kan få ett nej i slutändan.



Hmm... ska jag våga öppna kuvertet?
Ska jag plåga mig själv och vänta? Oavsett vad det står så kommer jag nog få svårt att fokusera på studierna om jag öppnar det. Tror jag ska ta å plugga ett tag innan jag öppnar det. Jag sitter å sneglar på kuvertet nu, jag måste kanske gömma det där jag inte ser det...

----
Men när jag öppnade det fanns inga kommentarer. Bara mitt manus i plastmappen jag skickade in det i samt ett A4 med texten:

"Hej!

Tack för att du har skickat in ditt manus till oss som vi nu har granskat. Tyvärr måste vi tacka nej till utgivning.
Eftersom vi får in en stor mängd material kan vi bara undantagsvis skriva personliga omdömen. "

Då kan jag kyssa bort Norstedts från listan.

5 Kvar att få svar från.

uppdatering: kemikaliesäng, rensning, barnfrisör, kärlek

Det har blivit ett tag igen sen jag skrev men här kommer lite nytt... Blir ingen kronologisk ordning.

- Barnen.
Idag började 6åringen sjunga julsånger. Sen försvann hon upp på övervåningen, vilket var rätt skönt för mina öron är inte kompatibla med hennes sångröst. (Man behöver inte tycka att barn sjunger fint, man behöver inte det!). Plötsligt så stod hon där igen, sjungandes, iklädd lucia nattlinne och tomteluva. Sen dröjde det inte länge innan lillasyster på 2½ hade lucia klänning hon med och en vanlig röd mössa. Självklart ska hon vara precis som storasyster. Ha ha.
Lillstumpan har aldrig varit hos en frisör. För någon vecka sedan pratade jag och föräldrarna och kom fram till att jag kanske kunde klippa henne. Sedan dess har jag förberett henne genom att prata om att vi ska klippa henne. Hennes svar har växlat mellan 'nej' och 'inte nu'. Så idag försökte jag med att säga 'nej inte nu. Men sen, ikväll kanske?'. Och så kom vi överrens om att vi skulle säga det till mamma och pappa när de kom hem. Så efter middagen kom föräldrarna hem och precis när jag tagit på mig skorna för att gå hem kom jag på det jag och lillan pratat om. Och det blev klippning. Vi tog in en stol i badrummet och jag började borsta hennes hår och tänkte för mig själv att: när jag borstat klart håret kommer hon väl ha ändrat sig. Men icke. Det blev klippning. Så nu är hon så fin så. Fast lite svårt var det för hon satt inte stilla.

- Kemikaliesäng.
I Torsdags köpte jag en säng. En 120 säng för att ersätta min gamla 90. Största anledningen var att David känner att han sover dåligt hos mig eftersom det blir lite trångt. Vilket kanske har en del att göra med att jag gärna flyttar nära när jag sover och då blir han intryckt i väggen eller utknuffad på kanten... Väl hemma, efter att ha kört hem en gigantisk TV som David köpt till honom och efter att vi lämnat bilen hos hans föräldrar, så stupade vi i sängen. Den är skön att sova i. Men när jag vaknade till på morgonkvisten så var det något som inte stämde. Det luktade. Väldigt störande. Kunde inte slappna av. Kom fram till att det var sängen som luktade. Kemikalier. David kände det först när han stack näsan i bäddmadrassen. Hela helgen sov jag hos David. Ringde till butiken dagen efter och de trodde att det kunde vara frotte skyddet jag köpt till sängbotten så jag tvättade det å ringde tillbaka idag, måndag. Butikschefen måste komma hit och lukta på den innan hon kan reklamera den till leverantören. Hon kan komma först om en vecka. När jag kom hem igår luktade sängen lite mindre. Tror jag. Eller så är det för att jag är snuvig och/eller har vant mig lite vid lukten.

(shit vilket långt inlägg det här blir. Sorry stackars du som läser, det är nog bara 2-3 som gör så... jaja)

-Rensning
Jag har börjat få lite ångest över att min stuga känns så liten. Så nu har jag börjat rensa kläder och saker. Främst kläder. Med entusiastiska heja-rop från David. Och jag är stolt. För jag har fyllt 2/3 av en sopsäck. Dock kommer jag nog behålla några saker alt. Klippa i dem och göra om dem. Men det känns skönt ändå.

- Kärlek.
Ja... jag skrev ju om lycka förut. Och den håller i sig. Kärleken känns väldigt bra och det är otroligt skönt att känna att det är just bra. Häromkvällen, när jag skulle sova hos killen eftersom min säng luktade som ett kemi-labb, så hade han tänt massor med värmeljus utmed hela fönsterbrädan och gjort i ordning för att titta film. Riktigt mysigt. (nu försvinner jag i mina egna tankar och glömmer vad mer jag skulle skriva om. Härligt att kunna dagdrömma om honom så här efter 7½ månad)

Arbetet med en svår dikt.

(Skrev det här inlägget på dagoken i skribentforumet först men lägger ut det här med. Med svår menar jag innehållsmässigt och 'skriva/komma till'-mässigt. Och till dig A, om du läser. Jag förstår att det är tungt. Det är bara att ringa och prata om du vill. Jag känner att du säkert har andra som du hellre använder dig av för att hantera det här, personer som är i samma situation som dig. Men jag finns här, om du behöver mig.)

För några dagar sen förlorade en vän till mig en tjejkompis i en bilolycka. Jag känner mig lite dålig för att jag inte har frågat hur min kompis mår, jag kände inte hon som omkom. Men det fick mig att börja arbeta med en dikt. En viktig dikt. Jag vet hur jag vill att den ska vara uppbyggd, jag vet vilken känsla den ska ha och vilken känsla den ska lämna läsaren med.... Jag har skrivit upp en massa relevanta ord... Men jag har inte kommit längre. Den är svår. Den vill att jag ska arbeta fram den ordentligt. Jag tror den behöver det men det är lite frustrerande då jag inte är van att arbeta särskilt länge med en och samma text. Speciellt inte utan att ha ett utkast som jag kan laborera med... nu är det bara en tanke, en känsla och en massa uppradade ord.

Har jag rätten att ta en väns sorg som inspiration till att skriva om något jag aldrig upplevt? som jag inte har någon erfarenhet av? Får jag låtsas att jag har någon aning om hur det känns, hur det är när någon ung omkommer i en bilolycka? Vad vet jag egentligen. Den närmaste jag förlorat var min morfar i cancer för över tio år sedan.

Men dikten vill komma, den vill. Jag känner det. Och även om den är svår och motsträvig får jag väl ge den den tid och engagemang som den kräver för att den ska komma ut på pappret.

Lycka - Senryu

Som jag kanske sagt har jag börjat försöka mig på bundna kortformer av klassisk japansk diktning. Verkar som att det börjar sjunka in då ja lyckades spontanskriva en senryu (Haiku men utan krav på innehåll av årstid och natur). Jag kallar den lycka:


Mjuka rosa fluff

kommer dansandes mot mig

från dina läppar


.

28 sep 2009

Jahapp nu är jag 23...
gårdagen var underbar. Halva min familj kom förbi och så gjorde även bettan, D's pappa o bror samt familjen jag hyr av. Vi satt ute och fikade på tårta, kakor o muffins o hade det trevligt. Jag brukar tycka att födelsedagar är lite jobbiga men igår var det bara trevligt. På kvällen åkte jag och D in till stan och åt middag på RÖTT, riktigt gott och mysigt så det rekommenderas starkt. Mys mys

Idag prioriterade jag att sova istället för att gå på introlektionen för den här kursen. Har precis ätit en bit tårta och ska ligga på sängen och mysa fram tills jag jobbar. :)

Sova nu?!

Sen jag kom hem har jag bakat fem plåtar kakor (två sorter) sytt ett överkast och städat. Imorn kommer familj +D + D's föräldrar + Bettan + De jag hyr av på födelsedagsfika. Så då måste det ju finnas fika... å det måste vara städat... å de måste gå att sitta på sängen...

Oh vad skönt med helt nya lakan... God natt!

måndag morgon 21sep

Tuggar på en mörk choklad med mintfyllning, i form av en ferarribil till frukost. Har precis skickat ett mail till min gamla lärare, handledare och programansvarig för mina studier i linköping. Jag saknar den typena av studier. Jag saknar honom. Han är en av de få vuxna män som jag verkligen känt att jag kan se som en förebild.

Om en timme måste jag gå till bussen, vi har gruppmöte inför redovisningen av socialpedagogiken på onsdag. Och jag har inte riktigt förberett det jag borde. Det löser sig alltid men det blir till att äta brunch (inte mer godis, nej, utan färsk pasta) samtidigt som jag får försöka rädda mig själv.

Igår:
Vaknade med något i huvudet som påminde mig om att jag var ute kvällen innan. Pratade med min älskling och bestämde att vi skulle åka till stan och köpa mig en liten dator. Frukostfika på centralbadets uteservering var mysigt, det rekommenderas verkligen. Men att lita på hitta.se rekommenderas inte. Efter att ha tittat i affärerna i stan kom vi fram till att PC City var 700kr billigare. Enligt hitta.se skulle de finnas i Nacka. Vi åkte dit. De fanns inte där. Konkurrenten sa att de hade lagt ned redan innan sommaren. Så vi fick åka hem igen. Så det blev att beställa på nätet istället.

Snart kan jag ta med mig och skriva vart som helst. Blir nog bra både för studierna och för mitt 'författar-wanna-be:ande' :)

Japansk diktning

Hej hopp. kort inlägg.
Jag har tagit tag i att försöka utmana mig själv och utveckla mitt skrivande. Först på listan blev japansk diktning. Här är lite ord och fakta som jag hittat (se nedan för min första Haiku):

Haiku: 5-7-5 stavelser. kan vara kortare. fångar ett ögonblick i förändring, sinnesnärvaro. Visar att vi är i en föränderlig tillvaro, mångbottnad och laddad med oväntade samband. Ska innehålla en årstid, en känsla och en naturupplevelse. Får gärna ha ett oväntat slut, vändning. Enkelt vardagsnära språk. Haikun ska kunna stå för sig själv, utan förklaringar. (bara en årstidsangivelse?)
Kigo: årtidsmarkör
Kireji: skiljeord. i svenskan används - , … ; : före en vändning, eller för att visa att något utelämnats som läsaren får räkna ut själv.
Onji: ljudenhet. 17 onji är oftast kortare än 17 stavelser.
Renga: kedjedikt bestående av tanka. första personen skriver 5-7-5 som anlägger tonen. Person två skriver 7-7 osv. Rengan berättar inte en historia - snarare kan den liknas vid ett collage, en samling ögonblick. Varje del hänger endast ihop med den närmast föregående och kan därför även leda till nya överraskande vändningar.
Sabi: ting märkta av ålder (ett vint träd, en sliten grind, en dörr som knarrar)
Senryu: ser ut som en Haiku men uttalar sig om mänskliga relationer (sensuell längtan till grov satir, känslor, värderingar, ekonomiska/politiska/erotiska affärer. driver med mänskliga företeelser)
Shasei: betyder skiss. Återge konkret scen snarare än tankar eller känslor kring scenen. upplevt med sinnena istället för tankekonstruktion.
Tanka: 5-7-5-7-7. Ofta utgör de sista raderna en reflektion kring de inledande
haikuliknande raderna. De kan även uttrycka en känsla.
Wabi: förknippat med enkelhet, fattigdom. Wabi står tillsammans med Sabi för det opretentiösa, förbisedda, väderbitna - egenskaper som tillmäts ett högre värde i haikuns värld än det glamorösa och sensationella


Innan första snön

Prassel från löven
Då när vinden försöker
Hinna innan jul




.

vad är det som är fel?

Några dagar har gått sen jag skrev.

Jag har träffat några vänner som flyttat till stan, det var roligt. Har saknat dem lite så det är kul att kunna umgås igen.

Har ordnat och varit på Haket-träff, skribentforumet jag är medlem på och där jag lägger upp mina dikter. Vi var ca 11 och det verkar som att folk var nöjda. Jag fick smeknamnet dagismamman eftersom jag höll koll på att alla var med, planerat lekar och priser (chips, salta pinnar och dumleklubbor).

Just nu sitter jag och försöker plugga. Jag ska skicka lite info om mitt område till gruppen ikväll. Men jag känner mig inte särskilt inspirerad. Jag vill helst göra något annat.

Jag har en växande känsla av att inte hinna med. En känsla av att saker inte är som de borde. En känsla av att jag är fel. Eller att mycket annat är fel. Mina obehagliga drömmar har tagit slut. Nu är det den vakna tiden som är lite konstig

Drömmer igen, fast konstigt

Ni som känner mig väl vet att jag har perioder där jag drömmer mycket och vaknar med långfilmer i huvudet som jag minns länge, flera dagar ibland. eller så har jag flera kortare drömmar som fastnat i minnet när jag öppnar ögonen på morgonen.
Ibland filurar jag lite kring vad de kan försöka säga mig.

Jag har börjat drömma igen. Men det är något som är väldigt fel. Det är inte drömmar som det brukar vara. De är inte några hela berättelser, det händer saker på sätt som är för overkliga emot vad som brukar ske i mina drömmar.
Igår kämpade jag mot några som förvandlade sig till 'hästar'. Det var som i tecknade filmer där den onda kan förvandla sig själv till vad som helst. Väldigt overkligt. Jag tyckte inte om det. (att jag i vanliga fall kan drömma om mord, förföljelse, flygplanskraschar mfl läskiga saker är inte 'jobbigt' när jag vaknar, det bara 'är'. Men nu har drömmarna lite krypande obehag över sig.) Inatt slutade det med, det var ingen historia - bara olika små sammanhängande saker, att två människor höll fast en väldigt tjock kille. Han var riktigt fet. Den ena personen fick den andra att göra som han sa och de höll fast tjockisen. De började slita av hans kläder. Tjockisen kämpade emot. Sen började de dra i tyget i kalsongerna, det satt fast i huden på skinkorna. Det gjorde ont och tjockisen försökte komma loss. De fortsatte dra loss tyget och huden som blottades var röd med vita prickar, så som hud blir om det översta lagret hud saknas men utan att det blöder. Det kanske blödde lite. Sen gav de sig på hans tröja... Brytpunkt. Jag och någon mer är i ett rum. Den tjocka och väldigt långa killen bankar på dörren och vi försöker gömma oss. Han är arg. Vi gömmer oss i en genomskinlig, kylskåpsstor, låda som står upp. Rättare sagt, jag upptäcker att det är där vi gömt oss när han kommit in i rummet och började riva det. Något ramlar och drar med sig plast som skymt oss. Där står vi ihoptryckta i lådan. Jag ser hur huden på hans axlar och lite ner på ryggen är som den på skinkorna efter att de dragit bort tyget. Han har ett linne, jag förstår inte hur han kan ha något på sig, huden måste vara öm och göra ont att ha tyg emot. ... Det mesta av drömmen har jag sett utifrån - ovanligt då det brukar vara som i vanliga livet när man ser genom sina egna ögon och ät mitt i. Det är något som är fel, annars skulle inte mina drömmar vara så här.

muuuuuuuuuuuuuuuuuu

Ligger i sängen, halvt under täcket, och diskuterar med mig själv en väldigt viktig fråga just nu: måste jag gå upp?
- det är vardag då ska man gå upp tidigt, jag har plugg att läsa, jag borde äta frukost, duscha och städa.
- jag har ingen riktig mensvärk men kroppen är jobbig och huvudet är segt. jag har läst allt jag behöver till dagens lektion. jag brukar få låta två dagar försvinna när jag har mens. det är skönt i sängen å jag kan äta frukost och titta på film (då blir klockan typ 12 å då hinner jag plugga å städa å duscha nästan 2 timmar innan jag måste åka)

Hmm.. på vilken sida fanns det flest argument? det är väl flest och inte bäst som räknas eller hur var det? *host*
jag känner mig dålig, jag får försöka hitta en kompromiss...


ps. ussepaka, vet ni vad det är? det är wilma-språk för ugnspankaka :)

picnick och duktig student

Idag hade jag picnic med tjejerna, 6 och 2½ år gamla. Vi tog varsin kaka i en burk, frukt och en flaska vatten, ner i en väska och iväg gick vi... ungefär 300meter... Det var lagom långt tyckte de, så där satt vi i några minuter innan vi gick hem igen.
Tänk vad okomplicerat.

Resten av dagen, då jag inte jobbat, har jag pluggat. Smart och duktig student med framförhållning som jag har så vet jag att det är 191 sidor som ska vara lästa till på onsdag. (de 20 som är till imorn tisdag har jag redan betat av). Så nu sitter jag och försöker fokusera. Blir läsning hela kvällen och imorn fram tills jag behöver åka till skolan. SEN ska jag ha en ledig kväll med bio, det var D's förslag. Ska bli mysigt och det känns bra att ha något att arbeta för, förutom att läraren vill det. Hittills har jag kommit till sidan 121... vilket innebär att det är exakt 168s kvar. (stirrar på det jag nyss skrev, 168 är bättre än 191 men det är fortfarande **** mycket! hur kan man ha 20s till en dag å 191 till en annan!?)

*djupt andetag* I can do this...

läsa läsa läsa, skriva, läsa, läsa, läsa

plugg... ett gäng sidor kvar innan jag är i fas med vad som skulle gjorts förra veckan.
massa läsa

Det har nästan gått en månad sen jag skrev något senast. Nu menar jag nyskrivet material, dikter.
Idag har varit bra, en otrolig förmiddag som behövdes idag. Men jag har börjat fundera lite smått och insett att jag är inte lika stark som jag brukade vara. Jag vet inte riktigt varifrån osäkerheten kom men den finns där runt hörnet. Så där i allmänhet.
Hur som helst.. jag tänkte bara skriva att jag ploffade ut en liten text. Den går nog att tolka på olika sätt med olika känslor. Jag tänker inte säga vad som är rätt eller fel, bara att det är skrivet. (önskar jag hade mer tid att skriva, just nu läser jag bara andras ord, matas med andras ord... universitetsstudier kallas det visst.)


Jag står mentalt naken
och jag skriker

ÄLSKA MIG!

Jag blundar hårt
och viskar tyst

älska mig




Jag älskar dig






.



.

skoltrött efter första veckan?

Här nedan ser ni det mest givande som kom ut av dagens föreläsning på universitetet... antingen har jag koncentrationssvårigheter eller så var läraren väldigt oinspirerande och intetsägande.. eller en kombination. jag har dock klarat att vara vaken första lektionerna.. hur länge tror ni det dröjer innan jag somnar? 3 veckor?




Nästa gång ska jag ta med en banan ... för den kan man rita på OCH äta på lektionen. Svårt att äta apelsin på lektion när det blir så kladdigt.. :(

hypokondriker?

Plötsligt är jag ganska trött igen. Och jag tycker det känns tungt att andas om jag raskt går från ena ändan på en t-bane perrong till den andra. Det verkar som jag fortsätter gå ned i vikt...
D's kommentar på att jag känner av astman var att jag måste börja röra på mig. Men så dålig kondis att jag inte kan gå några meter eller cykla till affären i normal takt utan att ha problem - har jag inte! Jag hade inga problem i somras. Jag mådde ovanligt bra i somras.
Hade pyttelite feber igårmorse och i morse när jag vaknade... Har inget större sug efter mat längre. Handlade en massa iförrgår och alla varor står så fint i kyskåpet. Jag vet att de är goda... Någon dag.. men inte nu. Jag äter för att jag måste. Rent mentalt.

Är det något som är fel?

Eller är det bara som vanligt med mig- ett gäng småsaker som inte riktigt stämmer. Ska iaf ändra min astmamedicinering och se om det hjälper. annars får jag väl besöka en herr eller fru doktor. (Betala massa pengar, ta blodprover och få höra att de inte hittar nåt.)

påminnelse till mig själv

Ät inte billig,smal,snabb soppa till lunch om du inte tar dig tid att fixa ordentlig middag i vettig tid. DU BLIR HUNGRIG!
KOM IHÅG DET NU DINO!

författar-wanna-be = tungt arbete

Ligger på sängen med datorn på magen och researchar förlag. (ooh vad svengelskt allt blev). Dörren är öppen och det finns en doft som ligger i den lite kyliga luften. Det doftar väntan och farväl. avsked från sommarens smält glass, nyklippt gräs, blöta handdukar och lycklig svett. Väntan på höstens krispigt bruna lukt av döda löv som virvlar, varm choklad och fuktiga fingervantar. mm du som känner mig har nog insett att jag precis knappade fram ett utkast till en dikt... Har ni tänkt på att hösten har en brun krispig doft?

Tillbaka till mitt författar-wanna-be...
Livet är tungt. Måste ta en paus från 'ligga på sängen jobbandet' och tina några kanelbullar tror jag.

Sen blir det mer kreativt arbete... manuset ska genomarbetas två vändor och bli färdigställt innan midnatt...

godmorgon darth wader

Jag sitter på min bäddade säng. klockan är 0958. Jag är trött och har inte fixat frukost än. I ögonvrån rör sig något mörkt. Jag tittar ut och där går en liten version av darth wader förbi på gräsmattan utanför. Jag blinkar trött och tänker att det här ska jag skriva på bloggen. Nu är klockan 1059 och darth wader kommer tillbaka och går över gräsmattan åt andra hållet. Fast nu har han hjälmen i handen och jag känner igen grannpojkens blonda lockar. Ush, är barnen vakna nog att vara ute och leka redan?
Själv försöker jag övertyga mig själv om att jag faktiskt är vaken. Att det är dags att äta och sen börja jobba.

Idag består jobbet av att kolla på förlag på nätet. Plocka fram de som är intressanta att skicka till. Kanske maila lite. Sen när jag vet hur många jag ska skicka till är det dags att inse hur många sidor som måste skrivas/tryckas/kopieras ... Nästa steg blir då att kolla vad det kostar att kopiera på något företag alternativt låta skrivaren gå varm hemma. Det lär röra sig runt 700 sidor +- några hundra.

Sen ska jag till stan för att sälja kurslitteratur och försöka låna den jag behöver från biblioteket. om jag får tid över ska jag sy klart västen jag håller på med.

Egentligen skulle dags största uppgift vara att gå igenom och arbeta fram en slutgiltig version av diktsamlingen. Jag kanske kan hinna börja med det med. Jag kom på att om jag ska maila förlag/annat så är det bra att göra det så fort som möjligt så att jag itne behöver sitta å vänta på svar när allt är klart att skickas. Känns som att karusellen går lite för fort just nu. Men jag vill bli klar med det här. och det innan skolan drar igång igen.

och där kom mullret

I övre kanten av fönstret rullar de mörkgrå molnen sakta in och mullret tar sig igenom radions hitlista. Det är på väg igen. Ovädret. Igår öste det ned. Jag satt med tända ljus, mysig musik och såg hur marken piskades. Igår kväll fick jag fram ett utkast till diktsamlingen. Temat är klart och det har blivit fem delar. just nu är det 74 dikter men jag måste skära ner en del. Målet är att skicka till förlag nästa vecka. Det ska bli spännande.

Sen kom min älskling igårkväll. Han är sjuk. Så jag tog hand om honom. Tycker synd om honom som mådde så dåligt och brann av feber. Men det var mysigt att få ta hand om honom.

Från det ena till det andra. Guldproportionerna 90-60-90... jag var ju tvungen att mäta. Tycker jag har rätt ok former på mina 90-68-102. Det betyder att jag har för små bröst för att vara en barbie... eller för bred överallt annars :P men 90.. i stuss... hur tusan ska barbie kunna föda barn?!

Diktsamlingens arbete

Nu har jag kommit på en lösning på mitt problem.
Jag har läst igenom och betygsatt mina dikter två gånger nu, lagt ihop betygen och fått en lista där jag ser vilka jag spontant tyckt varit bättre. (Bör dock göra om detta om en vecka för att se om det skiljer sig.)

Sen har jag även kommit fram till att istället för att försöka plocka fram de bästa av alla så kommer jag paralellt arbeta med tre samlingar... Den första - den som kommer bli klar innan hösten och då skickas till förlag- kommer ha temat kärlek, relationer och erotik. Nummer två och tre kommer ha tema Samhälle, vardag, filosofi samt mindre bra dagar.

Just nu sitter jag med tre olika överstrykningspennor och markerar vilka dikter som passar in på vilket tema. På detta sätt hoppas jag kunna se vilka som hör till vad och vilka som jag är nöjdast med.

Vi får väl se - önska mig lycka till!

Super Snigeln

I går morse öppnae jag dörren. Och vem satt och spanade i busken om inte... SUPERSNIGELN!!


Han satt och tittade på morgonsolen. Samlade energi.


Och sträckte lite på halsen.

Klumpig

jag orkar inte vara klumpig mer... slog precis huvudet i hörnet på bordet... och jag vet inte vart alla de nya blåmärkena på benen kommer ifrån. Och i fredags hällde jag ut två glas vin under middagen...

jag vill ha en vecka fri från blåmärken och fri från att det gör ont för att jag och något hårt kolliderat.

För fan sätt ett par skridskor på Bambi eller hjälp henne bort från isen!

snigel-hat

Aaaah jävla odjur. De har ätit upp min sallad jag odlar. När lillebror var här på middag ställde vi ned krukorna på marken. Idag var det ingen sallad kvar. Den ena hade snigelslem på jorden.. den andra ser ut att ha blivit tuggad.. OCH en av mina små korgar som jag odlar mini prästkragar i hittade jag inne bland träden, tom, jorden i en hög bredvid. Jag har ingen lust att krypa in under en stickig en och få fästingar så jag fiskade fram korgen. så var det med de blommorna.
Sniglar? Rådjur? äter rådjur sallad? Kaniner?

Dessutom har jag haft skadedjur på potatisen. Jag borde kanske skaffa sån vit väv att ha över den. Det e så trist.

Sitter på uteplatsen nu med hörlurar till datorn, tänkte att jag inte skulle höra flygplanen så mkt då men det gör jag. ska försöka skriva fram till lunch. sen måste jag städa. städa inne, städa ute. så vi kan grilla å så att annika kan sova hos mig...

skrivand och grillning

Skrivandet är igång och det rullar.. har skrivit varje dag den här veckan. Tar det lite lugnt. Men känner att jag är igång, skriver mer å mer för varje dag.

Imorn blir det grillning. Grill, kol, gräsmatta, massa utemöbler, altan, fläskkarré har jag. Saknas bara lite mer mat och trevligt folk.
En trevlig är redan spikad - jag får besök av Annika från Kalmar :) ska bli roligt. Hon ska vara här hela helgen. Och jag hoppas på bra väder så vi kan dega i solen. Måste ju passa på nu när det inte springer runt några ungar haha.

Apan Ola (bokskrivande)

Ni som känner mig vet att jag skriver på en bok. Jag har känt att jag inte vill prata så mycket om innehållet eller vad jag skriver när. Men jag vill, och behöver nog för min egen skull prata lite om det.
Ett uppradande av punkter har börjat förvandlas sakta till text... Rent åldersmässigt har jag kommit till när jag var fem år gammal. Så okomplicerat livet var då.

"...och Ola är en vit långhårig apa. Under förarbetet till den här boken hittade jag Ola och han hade fortfarande på sig den rödblå-randiga tröjan han alltid hade när jag var liten."

jag saknar Ola, han var inte det viktigaste gosedjuret men han är cool på något vis. Efter 14:e raden idag så kände jag för att halshugga mitt författarjag. men nu är jag igång igen. Allt lär ändå skrivas om flera gånger så det behöver inte vara så perfekt nu.

söndag 12 juli

Jag vaknade 1245 och orkade inte äta något förrens framåt 16.
Låg kvar i sängen och tänkte med radion i bakgrunden. Sen pratade jag i telefon länge. Det behövdes.
Fick sen ett litet besök av D. Jag satt i sängen och åt min falukorv+makaroner frukost och han satt på en stol mittemot. Nu har han åkt.
Jag ska lägga mig och titta på en film. Egentligen vill jag äta något onyttigt, men har inte rätt saker hemma för att baka

Egentligen ville jag bara skriva en sak, en tanke som jag har i huvudet:
Ibland har man så mycket att säga men utan att man orkar inte prata om det.

Idag ska det vara söndag, inget vettigt ska göras, det ska pms'as lite, kollas film, jag ska vara fet och lag och likgiltig. Det är vad jag orkar med.

Ätbara barn i Västerhaninge?

Det är hantverkar-aktivitet i pepparkakshuset så nu åker häxan till Västerhaninge. Kanske finns det några barn man kan äta där, eller så får jag nöja mig med vanligt fika.
Ska träffa killen som har hand om skribentforumet som jag lägger upp mina texter på. Vi har pratat en del, dels om möjligheten att ordna en träff för medlemmarna, en träff jag ska planera och hålla i. Vi har även pratat om att jag kanske ska servera på hans bröllop. Men vi har aldrig setts. Så nu ska jag över å fika med honom och hans tjej. Det ska bli spännande.

Bra dagar

söndag - lunch i Vallentuna med Bettan. Jag pratade av mig om boken jag ska skriva och lämnade diktpärmen till henne. Hon fick läsa några innan jag åkte och en som jag skrivit i en kyrka tyckte hon kunde passa på en begravning. Den handlar om att ta farväl men det häftiga var att den kyrko-känslan tydligen gick igenom lite.
På kvällen satt jag och D med en flaska vitt och spelade massa olika musik. Vi pratade lite om mitt skrivande också.
Med tiden har jag insett mer och mer att jag å D är ungefär lika envisa. Men efter en stund så är det ganska vanligt att vi ändå tar till oss det som den andra sagt, även om det inte alls verkar så från början.
Måndag - gick vi upp tidigt. Det var foto-jobb och jag skulle hjälpa till. Det var inte så mycket för mig att göra men det var intressant att få vara med. Att få se när D arbetar. Det gör att jag har lättare att förstå hur hans dagar ser ut när han fottar. På kvällen orkade vi inte laga mat, vi var rätt trötta, så vi gick och köpte pizza. Och pommes, för vi var båda sugna på det. Efter en kvarts amerikans pizza med massa ost + pommes, en halv pizza + pommes för D, så mådde vi dåligt. Vi låg på golvet, ojjade oss och tittade film i någon timme innan vi tog oss ut på en lång promenad. Väl inne vid centralen satte vi oss ned en stund innan vi skulle ta t-banan hemåt. Då kommer en kille fram och vill låna telefonen, lite lagom full så där. Vi hade inte telefonerna med oss men fick lite härliga berättelser från killen. haha.
Tis - foto igen, ännu mindre för mig att göra men det var ändå trevligt. Och skönt att få umgås med D och känna att det känns bra. Men jag tror att båda känner att söndag kväll till tisdag lunch har vart ett antal timmar. Det ska faktiskt bli skönt att vara själv en stund nu. Speciellt med den lyckliga tryggheten de senaste dagarna har gett mig. Det är på väg åt rätt håll med kärleken.

sommarmorgon

klockan stod på 09:40 men jag kom upp ur sängen vid 11...
Blåbärskakan var godare till frukost än den var dagen innan när den var nygräddad.
snacka om sommarmorgon.

white-trash-writer

är benämnninen jag kommer på när jag ser mig själv utifrån just nu. Jag ligger ovanpå säng. Nej jag halvligger snarare eftersom jag har massa kuddar under ryggen och huvudet.. en skål med ostbågar står bredvid mig i sängen och inom räckhåll på bordet står en flaska. Aldrig har 4,5% cider smakat så mycket alkohol... Till råga på allt är klockan efter midnatt, jag ligger i linne och trosor och surfar. Surfar för att försöka göra verklighet av en bit av mina drömmar.
Större delen av dagen har jag suttit på internet och sökt information och kollat runt efter möjligheter att trycka, distribuera och ge ut böcker.

Jag har min pärm ute på remiss, visst säger man väl så? när något skickats till en person för att granskas och lämnas tillbaka med kommentarer. hur som helst tycker jag om att säga så, oavsett om det är korrekt eller inte. Jag börjar bli nervös nu, lite grann faktiskt, för att få tillbaka pärmen. För att se vilka som han tyckte var bra, för att höra hans åsikter. Jag är mycket väl medveten om att mycket är ... inte skit... men ... inte det bästa som skrivits.

ja.. det är ganska mycket väntande på de flesta fronter i livet just nu. På att höra sakar, på att få träffa människor, på att få se hur saker blir, på mig själv, på att .. äh va fan. jag sitter ju inte på en pall och glor. Jag försöker fylla tiden. mata tiden som kommer med något. Tiden kommer, tiden går inte. kom ihåg det!
kom också ihåg Panta rei och Carpe diem!

Behov

Ibland får man inte allt man vill eller känner att man skulle behöva. Så känner jag nu, men jag vet att jag kanske får det så småningom om jag bara väntar. Det är inte alltid som två personers behov går ihop.

Sen har jag andra behov. som att göra mig själv nöjd genom att uppfylla de krav jag sätter på mig själv. Men vädret är fint.. vädret är jättevarmt. Så istället för att skriva har det blivit städning. Och snart iväg å bada med Familjen jag bor hos, barnen blev glada när jag ville följa med. Sen picnic i Drottningholm. Med en ny bekant. Som knappt pratar svenska. Men det är bara att damma av engelskan. det blir nog bra.

Känner att jag kanske behöver ta den här dagen åxå att bara låta gå. Låta den vara sommar. Men snart måste jag sätta igång på riktigt för att inte må dåligt över mig själv.

Jag kanske borde börja med den där listan över förlag... Smygstarta lite.
Och göra en superenkel tidslinje över boken. hmm.. men nu ska det badas. (duschas först för jag vill ha snyggt hår när jag ska till drottningholm å hälsa på sessorna :P så får låta bli att blöta håret när jag badar :P )

Det gungar...

I förmiddags mötte jag upp storebror+ flickvän+ polare i stan och seglade med dem ut till där de har båten. Solen sken men det var för lite vind, så det blev till att gå för motor i början. Sen kom vinden igång och jag tror vi var uppe i 5 knop som max. Jag tog ett kort dopp, kallt i vattnet. Fast egentligen inte, men det kändes som det, antar att det var för att jag var så uppvärmd av att ha suttit i solen länge.

Såg när jag kom hem att jag fått färg på magen.
Ligger på sängen nu med datorn i knät och det känns som att allt smågungar litegrann...

Ligger och undrar varför kärleken gungar. Jag förstår inte riktigt. Och även om jag försöker kan jag inte riktigt följa vågorna utan att hamna i otakt eller bli blöt eller nåt annat.
Vaknade tillsammans i lördagsmorse, eller rättare sagt. jag vaknade när han gick till jobbet. Sen dess har jag inte hört något. Jag vet att han jobbat hårt, säkert väldigt trött, säkert inte haft koll på telefonen. Jag sa ju dessutom att vi inte ska höras för att vi borde eller måste utan för att vi vill. ... Men... jag kan ändå inte låta bli att känna att ett sms skulle gjort allt mycket lättare. Jag vill ju inte ställa några krav, inte ha några förväntningar.. men jag kan ju inte låta bli att hoppas. inte låta bli att vilja höra ifrån honom.

vet inte ens om jag vill ha ut det här på bloggen... men skriver ändå. vill inte tjata sönder mina vänners öron för mycket... godnatt

jag har din lukt älskling

Det är ett tag sedan jag skrev nu.
Jag har varit iväg till Gotland några dagar. Några ord om gotland: Hav, stenar, landet, promenader, sandslott, sol, myggbett, solexem, solbränna, god mat, bra sällskap, james hollingsworth, köpa nya solglasögon och nya kläder, klippa och färga håret, tvätta bil, får, semester.

Senaste tiden har jag haft lite problem med kärleken och nu är första gången på länge som jag börjar känna mig avslappnad. Vi hade ett samtal igår och kom fram till något som jag tror kan fungera, jag hoppas det.

Det jag egentligen ville skriva, även jag är rätt säker på att D inte läser bloggen, är att jag lånade hans deo i morse när jag duschade. Och nu luktar jag som han gjorde igår när jag låg på hans arm och allt kändes bättre än på länge.
tänk vad en deo-lukt kan göra :)

Nytt avsnitt i dinos såpopera?

Nej...
jag tror inte det.
Men det är upplagt för det.

Ni som vet, ni förstår.

Varför utsätter man sig själv för vissa situationer när man vet att det kanske inte är det lättaste å bästa man kan göra? Men jag vill inte se det så, hoppas att ingen inblandad ser det så. Jag vet vad jag vill och då får jag ha det i huvudet, så blir det lätt.

Shit vilket flum inlägg....
Jag borde egentligen packa inför gotland men det tar emot. Det får bli ett avsnitt scrubs till.

dröm: kidnappad av hantverkare.

I natt drömde jag:

Jag bodde i en liten stuga, precis som jag gör på riktigt, i ett villa område. Och det var hantverkare som hade arbetat på tomten, stora huset eller i närheten. Så var det sen kväll och jag kom hem och skulle lägga mig och sova. Men snart märker jag att det är något som inte stämmer. Det är en massa små saker som är fel inuti huset. Saker står på fel ställen. Fönstrena vill inte stängas ordentligt hur många gånger jag än försöker och tycker att de verkar stängda. Lamporna i taket, det är en lampa med tre spots precis som på riktigt, går inte att släcka som vanligt. Jag trycker på olika strömbrytare och de släcks och tänds oberoende av varandra, det går inte att släcka alla tre samtidigt. Det börjar bli obehagligt. Jag börjar tänka att hantverkarna har vart inne i min stuga, att de fifflat med fönstrena och elen till lampan. Allt är väldigt konstigt.
Det har blivit väldigt sent och det är mörkt ute. jag vågar inte gå ut utan försöker krypa ner i sängen och sova, det är svårt.
Jag minns inte om jag ringde till mamma på kvällen eller morgonen efter men det blev bestämt att hon skulle hämta mig tidigt på morgonen.
Morgonen efter går jag ut och börjar gå genom villaområdet för att möta henne när hon kommer med bilen. När jag går där är jag helt säker på att jag kommer bil plockad av hantverkarna. Jag kommer bli kidnappad, jag vet det med fortsätter gå och hoppas att mamma ska hinna fram med bilen. I den här drömmen kan jag tillägga att mamma har väldigt mycket sin yrkesroll som är polis, inte så mycket som mamma.
Några hus bort så står en stor skåpbil där fyra av hantverkarna står och lastar i/ur saker ur bilen. Jag tänker att nu händer det. Men de reagerar inte, de bara nickar som för att säga hej och jag går spänd förbi. 50 meter bort kliver två andra ur en röd lite äldre bil, typ en sån gammal kantig volvo. De ställer sig bredvid varandra vid bilens baklucka precis när jag hunnit fram till dem. De tittar på mig. Jag tittar uppför gatan efter mammas bil, som inte syns till. De säger något i stil med att jag 'vet', att jag blivit 'tillsagd' och att jag ska sätta mig i bilen. Mammas bil syns fortfarande inte men jag vet att hon är på väg, och det är inte så långt att åka. Så jag försöker köpa mig lite tid genom att säga att jag inte alls tänker sätta mig i bilen.
sen är det lite grumligt, inte säker på om jag springer, blir fasthållen, mamma kommer eller vad som händer. Men plötsligt är jag inne på tomten till en villa och där är flera poliser. De har precis fångat upp en bomb från botten på en pool. Och de sätter även handfängslen på hantverkarna och kör iväg.
Lite grumligt igen
Tillbaka i min stuga med en kvinnlig och en manlig polis. jag berättar om alla konstiga saker och visar hur en sko ligger i en glasburk på min säng. Glasburken står vanligtvis på byrån innanför dörren med nycklar etc. i. De tror att det finns män utanför eller i närheten som kommer försöka komma åt mig igen. Den kvinnliga polisen går. tror det var för att ha koll ute med några kollegor eller för att prata med de killarna som de tog in när de försökte kidnappa mig. Den manliga polisen stannar för att hålla mig sällskap.

det är BARA jag å Timpo som får pankakor!

Jag drömde i natt...
hade precis flyttat in i en lägenhet som inneboende. ganska skuffig lägenhet.
sen satt jag på balkongen och målade på en jättestor tavla. Men han som hade lägenheten stod där ute och sköt småfåglar. Han sa att det gick inge bra för honom när jag var där ute. så jag sa att jag kunde gå in i stället, och gjorde det.
Men där inne fanns ingen bra plats att ställa tavlan så att jag kunde fortsätta måla. Vart jag än ställde den bågnade den för den var så stor och det jag ställde den mot var för litet.
Sen var det morgonen efter. Vi stod i köket, jag, han som sköt fåglar, hans vänner och en liten pojke. Jag skulle göra amerikanska pannkakor och sa att DET ÄR BARA JAG OCH TIMPO SOM FÅR PANNKAKOR, INGA ANDRA. Sen viskade jag till en sunkig tjej som stod där att jo jag vet att hon kommer bli avundsjuk för att hon vill men inte får några. Timpo var den lilla pojken.

sen vaknade jag.

vem är knäpp?

Jag är knäpp
du är knäpp
hela världen är för fan knäpp!

Varför du och hela världen är knäppa orkar jag inte gå in på här.
Men jag är knäpp för att jag kanske är dum nog att aldrig lära mig vissa saker. jag är kanske knäpp för att jag är naivt hoppfull och för att jag är envis.
Men mest av allt är jag nog knäpp just nu för att jag sitter med en tjock svensk/engelsk ordbok, en lika tjock svensk synonymordbok och en vanlig svensk ordbok - och känner starkt att jag behöver fler ordböcker. En större svensk och en engelsk synonym. sen skulle jag vilja ha en med rimm, om det finns... Tror jag ska ha ett korsordslexikon någonstans åxå. Den kan vara bra till ordlekar, den måste jag hitta!

Dikterna är nu uppe i 232 (har ca 20 utkast så det kanske slutar på 240)

jag har nästan 2800 sidor ordbok sammanlagt och JAG BEHÖVER MER!

välsmakande formuleringar

Det regnar inte idag - eller jo vänta... det gör det visst. Det strilar ner utanför ena fönstret, så fint regn att det knappt syns. jaja...

Kan lägga till att det är idiotiskt att försöka ta sig igenom dagen utan verktabletter. Gick fram till kl 12. Sen började jag må illa. Mensvärk är alltid lika trist.

Sitter fortfarande med mina dikter och tänkte lägga ut lite formuleringar jag tycker om. Den första är inte min utan skriven av en annan, men är del av en dikt. Resten är mina och från dikter de med såklart.

Något som betydde
Ungefär samma sak
Fast på mitt språk


"Din nakna hud bar spår
Av vattendroppar"

"Snälla kyss bort mina
Osynliga tårar som rinner"

"Mina ögonlocks insida är tatuerad
av min egen skräck."

"Att passa spikarna i såren
kanske fyller hålen,
men det kommer inte läka bra."

"Vi säger ingenting.
Men kommunicerar i mängder."

"Med iskalla fötter gick hon
på hans redan ansträngda nerver
Hon tyckte han behövde kylas ned."

"och din röst förändras i tystnaden"

Kommer det regna imorgon också?

Det regnade igår morse när jag vaknade
det regnade igår när jag cyklade till tunnelbanan
det regnade igår när jag och D gick på stan
det regnade igår när vi åkte hem, när vi åkte in igen och hem igen från stan.

Och gissa vad?

Det regnade i morse när jag vaknade
det regnade när jag åkte hem
det regnade när jag gick för att bowla med familjen
och det regnade när jag kom hem

Nu är det mörkt. Så jag ser inte om det regnar.
Men det lät nyss som att någon möblerade om på vinden, så jag antar att det blåser. För jag har ingen vind som någon kan vara och möblera om. Men jag har grenar som slår emot husets väggar och tak när det blåser.

Trots vädret känns det ganska bra. En del funderingar och problem känns lite bättre efter att de ventilerats och en sätt att eventuellt göra situationen bättre ska prövas. Och jag har kommit igång med arbetet med diktsamlingen. Håller just nu på att gå igenom alla. 35 av 227 är klara. Förhoppningsvis plockas skrivaren fram imorn eller på tisdag.

Diktsamlingen är på gång

Nu har jag äntligen kommit igång med arbetet för att få till en diktsamling.

Alla dikter är i ett dokument, nu ska jag gå igenom dem. Jag brukar inte tycka om att ändra i gamla alster men jag ska kolla lite snabbt om det är nåt litet som kan ändras och förbättras. Men skulle säkert kunna skriva om hälften men på ett sätt känns det som att jag inte respekterar den gamla mig. Den som skrev dem, och situationen då de kom till.

Samtidigt har jag samlat alla utkast. Ska försöka skriva klart dem. I alla fall några av dem. normalt sett skriver jag klart dikterna ganska fort. Några av utkasten känner jag väl igen, jag trodde att de blivit klara dikter.. men tydligen inte.
(En som jag skrivit klart är Flickan från norr och pojken. Den är från när jag såg ett par som skulle med samma buss som mig. Så kom det som en liten historia till mig)

En pärm, papper och ny färgpatron till skrivaren är inhandlat. Snart ska alla mina dikter granskas och kommenteras av några som ställt upp på att hjälpa mig välja vilka som ska vara med i samlingen.

Sist men inte minst måste jag ta tag i frågan hur, vart osv. de ska tryckas.
Vad gäller hos olika förlag, hur funkar det? Sen finns vulkan.se men det finns frågetecken även där...

Ont.

För några dagar sen hällde jag i mig 4 liter laxermedel som smakade fruktansvärt äckligt. Dagen efter var jag till läkaren och gjorde en väldigt otrevlig koloskopi. De fick ge mig morfin för att jag skulle orka. Men de sa att tarmarna såg bra ut så vi får väl se om proverna de tog visar något. Efteråt mötte jag D för att äta lunch. Han skrattade åt mig och tyckte jag var konstig. Morfinet höll nog i sig ett tag för sen gick jag hem och sov några timmar.

Det var det första ont.
Det andra ont tror jag inte morfin skulle bita på. Och när jag behöver det som mest inser jag att jag knappt har några riktiga vänner längre. Jag vet inte vart de tagit vägen men de finns inte längre, i alla fall inga i samma stad som mig. Eller jo, Bettan finns.
Hur som helst så står jag i en situation där det känns som att jag inte kan göra något för att påverka. Det kan fortfarande vända och bli bättre. Men det kan också gå totalt åt skogen. Och jag vet inte om jag klarar det. Om jag har styrka nog kvar att hantera det om jag blir så förstörd. Så nu sitter jag som ett mongo med tårar som aldrig slutar och kan inte låta bli att tänka på det värsta möjliga. Hur mycket jag än försöker är det svårt att lägga det lite åt sidan och fokusera på något annat. Så här sitter jag och hoppas med hjärtat krampandes.

Sommarlov/ tid för skrivande

Nu är terminen slut och jag har gjort sista tentan. Jag satt nästan de fem timmar som var tillåtna och jag svarade på alla frågor. Svarade till och med ganska bra på alla utom en tror jag. Så det känns som att jag kommer klara den. Svaret kommer om några veckor så fram tills dess kan jag, om det nu inte gick bra, iallafall leva med illusionen om att det gått bra.

Sommarlov? nja.. inte riktigt. På ett sätt är jag fri att göra vad jag vill hela sommaren. Men jag har ambitioner som jag själv satt upp. Måsten om ni så vill kalla dem det. Min pojkvän sa att jag kan ta det lugnt i några veckor men jag känner inte att jag kan det. Jag har bestämt mig för att leva på mina sparpengar hela sommaren för att kunna få tid att skriva (och lite annat kreativt samt lite slö-sommarlov-semester). Men om jag i slutet av sommaren inser att jag inte hunnit göra en bråkdel av det jag tänkte (skrivmässigt) så kommer jag tycka väldigt illa om mig själv.
Visst, visst det kanske är så att jag behöver semester och samla kraft och slappna av efter ett års studier.. men.. nja. Mina krav tillåter inte att majoriteten av sommaren går till sådant.

Sista tentan var den 4:e och jag ska till läkaren för en undersökning den 10:e. Så efter den 10:e skall jag definitivt komma igång. Lättare och bättre att ta någon/några dagar ledigt när jag känner att jag förtjänar det istället för att som nu känna att jag vill och borde komma igång men inte riktigt orkar och därför blir inget gjort samtidigt som jag inte kan njuta fullt ut av 'ledigheten'.

När jag sitter och skriver det här så inser jag att jag har höga krav på mig själv inför den här sommaren. Det visste jag redan men frågan är hur höga de är och hur sunda. Jag får försöka hålla ett öga på mig själv.

Det regnar ute idag och jag är inte särskilt peppad eller inspirerad att plugga.
Det är kallt i pepparkakshuset och det är dags att sätta på elementen lite.
Igårkväll hade jag en stund med kaos i huvudet

och så vaknar man till blä-väder

och skriver Lilla ångest

Tentaplugg 31/5 23:27

Jag har bläddrat i mitt block och börjar läsa mina lektionsanteckningar om kap 4 i socialtjänstlagen. Plötsligt blir bokstäverna små och kryper ihop, orden är lite sneda och svårtydda. Sen blir det bättre men bokstäverna och orden ser fortfarande ut som att de inte mår riktigt bra.
Det måste varit en av alla de dagar jag somnade på lektionen.
Undrar om jag missade att anteckna något viktigt?
Det som står är iallafall sammanhängande :)

1400?

Ungefär så många sidor har jag läst så här långt i juridik kursen. Inte konstigt att jag är trött på att plugga och läsa texter fulla med § och hänvisningar till olika lagar i varannan mening.

Har ca 430 A4 som jag ska skumma igenom kvar... (men de nästan 1500 sidorna i böckerna har jag läst på riktigt)

Hmm... Förutom all läsning/repetition ska det in hänvisningar och markeringar i lagboken för att underlätta tentan.

(Tar fram papper, spritpenna, tejp, en lång pinne och fixar lite)
Titta vilket fint plakat jag har gjort. Nu ska jag demonstrera. Mot hela världen
5:E JUNI NU!!! INGA MER STUDIER!!! 5E JUNI NU!!!

Dags att spärra in mig?

Några av er skulle säkert tycka det om ni visste om vilka drömmar jag har vissa nätter.
Inatt var jag en man. Jag satt i fängelse, den gamla typen. Ett stort avlångt hus med olika celler med gallerdörrar. Runt huset var en stor grusplan, sen kom gräsmatta och till sist skog och vägar. Bakom huset fanns några buskar på gräsmattan och en drygt meterhög trälåda.
Min vän satt i cellen bredvid och vi kom på en plan att bryta oss ut. Jag drog igång stereon som fanns i min cell på högsta volym. Sedan lyckades vi få loss gallerdörrarna genom att lyfta och knuffa på dem med all energi vi kunde hitta. Som sagt, fängelset var gammalt. Tack vare musiken så tog det ett tag innan vakterna märkte att vi var lösa. Vi sprang ut genom den stora porten och tunt husknuten till vänster. Så hördes fler fötter springa i gruset och vi gömde oss bakom den stora lådan, spurtade därifrån till den tätaste och största busken på gräsmattan. Det gick inte att springa någon annanstans utan att bli sedd. Tryckandes där i hopp om att vara dolda av grenarna och bladen hör vi en röst nära oss. Tydligen var den här busken allas tillflykt vid rymningsförsök, vi var fast igen.

På något sätt kom vi loss igen och tog oss in i huset. Vi skulle befria en kvinna och hennes lilla dotter. Jag tror att de var min familj. Mamman satt lutad med huvudet mot cellens innersta vägg och sov. Men dottern i famnen var vaken. Viskande talade vi om att vi skull hjälpa dem ut och att de måste hålla sig tysta och lugna. Vi väckte mamman och fick loss deras gallerdörr med samma teknik som fungerat förut. Den här gången visste vi att vi måste hinna utanför gräsmattan om vi ska ha en chans att komma undan. Så vi sprang. Så fort vi kunde. Över gruset, över gräsmattan, in i skogen. Grenarna flög omkring oss. Efter en ganska lång bit kröp vi in under en stor tät gran. Där låg vi, vi tre, på marken inne vid granens stam och de lägsta grenarna vilade ovanpå oss. Ingen kunde se oss. Barnet hade lite svårt att vara tyst. Men det gick ganska bra tills en dam kom gående förbi, ropandes efter sin hund. Då säger lillan med klar röst att om damen letar efter hunden så är den där borta vid...
Damen verkade lite förvirrad eftersom hon inte förstod var rösten kom ifrån, men hon gick vidare.

Mörkret hade börjat bi riktigt tjockt och vi hade legat under granen länge när damen plötsligt är tillbaka och lyfter på en av granens grenar. Hon säger att där kan vi ju inte ligga. Hon vill hjälpa oss men vi är tveksamma. Hon är trevlig men efter en stunds velande fram och tillbaka vill hon plötsligt bara ha med sig barnet. Annars ska hon säga till polisen att vi har gömt oss där. Och vi skulle inte hinna springa lång för där nere på vägen i kanten av skogen står en bil på spaning.

Efter ett hål i historien befinner vi oss i ett hus. Men barnet är inte där. Vi är säkra på att damen har tagit henne och att hon kommer göra något hemskt. Det finns en polis där som vi försöker prata med. Det känns som att han håller koll på oss för att vi är förrymda fångar. Samtidigt verkar han bli mer och mer mottaglig för vår oro och vad vi säger. Jag får se ett mail som någon hade fått tidigare. Där ett barn kidnappats och där den som skrev mailet sa att hon skulle stympa barnet och döda det. Jag vet instinktivt att det är samma person som skrivit mailet som har tagit vårt barn. Med skräck i rösten frågar jag hur lång tid det tog innan hon hade gjort verklighet av sitt hot. 30min blev svaret. Om det är hon, damen, så var det försent. Jag kände hur ville spy, jag mådde så dåligt.

Sen vaknade jag...

Egentligen vet jag bättre, än att tänka så

När jag gick hem från bussen idag var fluffiga vita små moln utspridda över en himmel som var klarblå. Trädgårdarna i villaområdet var i full färd med att explodera av grönska. Men jag hade en lätt huvudvärk. Det finns inte mycket jag kan göra. Bara vänta och hoppas att de små tankar som oroar mig visar sig vara hjärnspöken. Egentligen vet jag bättre, än att tänka så. Eller rättare sagt, jag önskar att jag kunde veta. Men det är väl som du sa, man kan aldrig garantera något.

Man kan aldrig garantera något...
Den meningen är lite läskig, när man har det bra, för då står dörrarna mentalt öppet för att det skulle kunna bli dåligt.
Samtidigt är den meningen bra om man tänker att allt kan hända, allt kan oftast bli bättre. Och man låser sig inte vid gamla saker.
Fast återigen. Den meningen skrämmer mig lite eftersom jag har det ganska bra just nu.

Sen lägger man olika innebörd i olika ord och uttryck. Och jag vet sedan tidigare att våra grundläggande sätt att hantera/se på/perspektiv skiljer sig åt. Så det kanske bara är det ... och inget värre än så.

Jag vill ha 5:e juni nu!

Tentan är den 4:e juni och fram tills dess är det bara juridik litteratur som gäller. Det är så mycket som ska fastna i huvudet och jag vill verkligen inte misslyckas med den här tentan för det är en 15hp kurs (10 veckor).

så jag vill att det ska bli den 5:e juni nu. Dels för att jag börjar bli spyfärdig av allt studerande och dels för att jag vill ha tentan bakom mig. Men framför allt vill jag kunna ägna all tid åt att skriva.

Självklart kommer jag inte sitta med bokstäver hela sommaren 24/7. Lite sommarlov ska jag ha med. Måste slappna av och träffa lite vänner och familj med. Men jag längtar efter att kunna fokusera på skrivandet. Det nya skrivandet samt diktsamlingen jag har bestämt mig för att sammanställa.

Åh, jag längtar. Ge mig 5:e juni!

Kärlekens oro

Under resan till Linköping frågade nästan alla mina vänner hur det har gått med Kris och om jag hört något ifrån honom. Så jag blev tillbakadragen till dåtiden en gång på gång i helgen.
Och nu sitter jag och undrar om det är historien med honom som gör att blir så rädd ibland. Självklart finns det erfarenheter från fler killar som säkerligen bidrar, men jag tror mycket kan ha sin grund i historien med Kris.

Det är så onödigt att bli rädd när jag vet att jag har det jättebra. Det finns ingen anledning till oro. Men ändå känner jag hur känslan av panik kommer krypande om jag föreställer mig hur det skulle vara om min underbara D plötsligt försvann ifrån mig. Och ändå så fylls mitt huvud med oro så fort något verkar vara fel. Sen kanske det bara tar några sekunder eller minutrar innan jag hinner slå bort det och påminna mig själv om att det är dumheter. Men det är ändå jobbigt att det blir så.
Fast det kanske är bra att vara lite orolig om man jämför med alternativet att ta kärleken förgivet...

Jag trodde att jag hade lugnat ner mig men uppenbarligen så skrämmer jag upp mig själv fortfarande. Det är svårt att tro 100%. Men jag vill. Jag vill verkligen!

Linköpingstripp och Pms

Tillbaka till hemstad nr 3 Linköping i helgen. Det var som vanligt trevligt att träffa de gamla vännerna och se staden. Fast den här gången var jag förkyld, lite pms-ig och alla var rätt upptagna så min åsikt om det var kul eller inte att vara där gick lite upp och ned. Men i slutändan var det bra ändå. Jag har fått träffa min gamla klass och se deras examensutställning. Träffat mina gamla lärare och börjat längta tillbaka ännu mer till den typen av tillvaro som jag hade när jag studerade där.
Jag har även besökt kyrkogården och äntligen fått klart diktserien Gravallvarlig kärlek (jag har lite kvar att fila). Och jag skrev en dikt på tåget ner samt tagit lite foton (tror inte fotona blev så bra tyvärr).

Skrev en till dikt igårkväll Pms . Här nedan ser ni en halv realistiskt diagram över hur jag mådde igårkväll. Just nu är jag ganska grön, lite över ibland. men det krävs inte mycket för att sjunka neråt. Det är någon månad sen jag mådde så dåligt. Jag tror att det kanske beror på att jag är förkyld och därför har mindre energi. Så bråka inte med mig...

Arg på mig själv / flykten till skrivandet

Ska det vara så svårt att bara säga vad man tänker?!
Min bild av mig själv är att jag vanligtvis har lätt för att säga vad jag vill. Men den bilden kanske är fel. Jag håller inne med massvis med saker jag skulle vilja kasta ur mig. Och det kanske är ok om det ändå inte kommer leda till något positivt alternativt ha så negativa konsekvenser att jag inte orkar med dem just då.

Men att inte kunna berätta en viss sak för den jag älskar och vill dela allt med... Något som egentligen är ganska fånigt men som på grund av en spärr i mitt huvud gör att jag känner mig så osäker att det blir jobbigt. Och samtidigt som jag vill att han ska förstå så känns det som att det blir ännu svårare att komma över det om han vet hur osäker och jobbigt det kan kännas.

Så försöker jag ändå att ta upp det för jag märker hur frustrerad han blir över att jag sagt A men inte B. Men han säger att jag inte behöver berätta och jag byter i feghet samtalsämne. För att, när telefonsamtalet är slut, ta min flykt till ett mail. För jag vill kunna säga allt till honom.

och jag känner mig bara ännu dummare.

Men att ta flykten till skrivandet har alltid varit lättare. Jag får se orden och jag får iaf tänka efter lite och kan ta bort ord eller meningar som visar sig bli helt fel. Bokstäverna och jag har alltid haft vår egna lilla värld ända sen jag var liten och ville bli Förfatarina (observera felstavningen)

Mannen med lapp för ögat har talat!

I väskan ligger anteckningsblock, introduktion till straffrätt och Lagboken. Väskan är tung och jag har släpat på den hela dagen. Vid halv tio tiden i morse pajjade hela signalsystemet för tunnelbanan ihop. Efter många funderingar på alternativa sätt att ta oss till skolan utan tunnelbana (buss, gå, lifta, ringa folk vi känner etc.) så hamnade min kurskamrat och jag på en ersättningsbuss. Chauffören annonserade i högtalaren att den skulle gå direkt till Fridhemsplan utan stopp. De som skulle till Kristineberg kunde ta buss 49 därifrån och de som skulle till Thorildsplan var rökta. ... Ja han sa verkligen att de var rökta. Så underbart, ha ha ha!

För att ta oss tillbaka till ämnet som inlägget ska handla om så var jag äntligen på väg hem, efter att ha stannat förbi mamma för lite middag. Jag har precis satt mig med min tunga väska på bussen och på kommer mannen med lapp för ögat. Jag har sett honom flera gånger förut. Ibland med och ibland utan lapp. Men alltid med vitt munskydd som han håller över mun och näsa med ena handen. Han är lite speciell. En gång var han arg på busschauffören för att det var för varmt i bussen men idag var han glad. Han satte sig i närheten av mig och pratade gemytligt med en annan man. (jag är dock tveksam till om de kände varandra särskilt bra).
De här mannen, han med munskydd och ögonlapp, har fått mig att fundera på vad som ligger bakom dessa två accessoarer. Idag fick jag svaret.

shit shit shit säger han och pekar på fönsterkarmen i bussen. Han pratar om smuts och damm och visar demonstrerande med händerna hur det dammar om sätena om man sätter sig eller slår på dem. Givetvis gör han inte det utan låtsas bara. Sen tar han fram sitt vita skydd och håller över näsan och munnen med undantag när han ska säga något. Då tar han bort handen. Uppenbarligen är han inte särskilt nöjd med hur rena SL's bussar är...
Han har även börat, eller ska börja, arbeta med en prognos. 300kronor per dag. 100kronor tre gånger. Han plockar fram en liten (ganska söt, lätt mönstrad i pastellfärger)anteckningsbok där han ska skriva ner sin prognos om hästarna.
Medan han sitter där med lapp för höger öga och ser ovanligt tillfreds ut så plockar jag fram papper och penna. Jag måste anteckna.
Ur sin påse visar han för sin medresenär en mörk chokladkaka som han köpt. Mörk choklad är bra för hjärtat säger han. Och oliverolja är bra för mag och tarmsystemet. Han har en liten flaska i jackan som han tar en klunk av ibland då och då. Eller hörde jag fel och missuppfattade jag det där? Han visade en liten flaska iallafall. Det kan vara svårt att höra alla ord när man tjuvlyssnar på en buss. Vidare sades något om grönsaker, icas gröna, något om kaniner och en indikation om vad män och kvinnor tillsammans kan roa sig med... det lär väldigt intressant och det hade med själva grönheten i grönsakerna att göra. Men tyvärr missade jag sammanhanget. Sen var det dags för mig att gå av. Det sista jag hörde var:
...och gul lök varje dag skyddar mot 9 cancersorter

Mörk choklad - ja tack! Men klunkar oliv olja, gul lök varje dag och gröna grönsaker... jag vet inte... det är säkert bra. Jag tror mannen med lapp för ögat har ett specialintresse som gör att han är rädd för smuts och har snöat in sig på frågor om kost och hälsa. Nu vet jag lite vad som rör sig i hans huvud. Nu har jag sett honom glad och trevlig. Nu är han inte lika läskig längre.

Komponenter för en bra dag

Kan vara att få åka med dingla-med-benen-bussen på morgonen och dessutom ha batteri i Mp3 spelaren.

Det kan vara att få höra kärleken i sin älsklings röst eller till och med att träffas och få se det i hans ögon.

Sen kan jobbet innebära att få tokbusa med en 2-åring i några timmar för att de andra barnen sysselsätter sig själva och allt flyter på.

En annan komponent för en bra dag kan vara att få fullfölja en idé och lyckas. Som att steka flintastek i ugnen. (Det går faktiskt! Även om alla sa att det var en dum ide)

Det kan också vara mysigt att höra hur regnet slår mot rutan och känna hur naturen lever för fullt runt det lilla huset jag bor i.

Valborgshelgen 09

31/4 Det har varit otroligt skönt att tillåta mig själv vara ledig och (nästan) strunta i studierna några dagar. På valborg blev det grillning i parken där D bor. Han hade köpt gott vin och maten blev väldigt god. Grillat kött, som marinerats sen dagen innan, och couscoussallad. Grillningen övergick i 20pers-fest-i-D's-lilla-etta. Det blev riktigt lyckat och trevligt. Efter en sväng i stan kom vi tillbaka till en lägenheten och insåg hur mycket vi skulle få städa morgonen efter (och jag trampade på en glasbit från ett kraschat vinglas).

1/5 Det blev en del städande som sagt. Chips och glasbitar på golvet, glas/burkar/flaskor överallt med tillhörande ringar på bord och bänkar samt disk från grillningen.
Resten av dagen tillbringades i solen i Tanto med en kompis. Efter lite skitsnack så la han sig ner i gräset med hörlurar och jag försökte plugga. Men till sist gav jag upp och petade bort fimparna i den slitna gräsmattan, tog fram MP3 spelaren och lade mig ner jag med.
På kvällen var det vernissage i en liten lokal på söder (D's vän M som har stället). Det visades fem fotografier på temat All I own - varje foto innehöll en person och dennes alla tillhörigheter i en hög i ett hörn av ett rum. Då D inte mådde riktigt bra stod vi mest utanför och pratade med M och hans vänner som satt i en soffa. Rätt som det är kommer M's granne och tittar ut genom portdörren för att säga hej. Det var en intressant upplevelse... det går inte riktigt att förklara men hon var en lite speciell men rolig dam. haha...

2/5 Den här dagen hade verkligen ett tema: Återförening.
För 1-1½ år sedan började jag prata med en kille på pendeltåget och som fick mitt sl-kort då jag skulle tillbaka till linköping den dagen. Han är lika gammal som min lillebror och vi fortsatte prata på msn ibland. Så bestämde vi oss för att ta en fika på Muffin Bakery på Drottninggatan (bra tipps om man är sugen på muffins...). Vanligtvis umgås jag sällan med personer som är yngre än mig, förutom de jag studerar med, så det var ganska intressant och roligt att sitta och snacka.
Sedan blev det en pizza i en park på söder med en gammal reggaeintresserad vänsterpartist (fin presentation va?) som jag lärde känna på Uppsala Reggaefestival för några år sedan. Vi pratade om kärlek och ålderskillnader, jag drog Kris-historien och fick höra att jag är en bra berättare. Men den historien är en bra historia i sig. Men jag hoppas att det finns något i det han sa och att jag kan lyckas med det jag ska ta mig för att skriva i sommar.
Kvällen fortsatte med D's och mina gemensamma vänner + ett antal nya ansikten.

Någon av de här dagarna fick jag dessutom ett mail från Gaston i Bolivia där han skriver att han planerar en flytt till London. Och igår pratade jag med honom och det verkar som att det blir av inom några månader. Jag är så glad. Vi har inte sett varandra på snart 6 år och det skulle vara så häftigt att ses igen. Och det känns äntligen som att vi kan ha ett flytande samtal för hans engelska har blivit såpass bra att jag känner att jag kan prata på obehindrat.

Nu ska jag ge mig ut i trädgården och bli lerig. Jag har fått ett eget område, som familjen inte använder, att fixa till en egen uteplats. Och jag är envis nog att göra det ordentligt. Ni får se en bild senare.

En toapappersrulle i skolväskan och en förvandlad femåring

Jag är förkyld.

Men jag tog mig till skolan imorse och blev bara lite sen. Med tanke på hur jag kände mig igårkväll och när jag vaknade stoppade jag ner en hel pappersrulle i väskan. Det känns lite bättre nu när jag vet att kvällen kommer bestå av glass med banan och chokladsås och en film (och lite plugg om jag känner mig duktig).

Vet ni hur mycket attityd en femåring kan ha?
Massor!
På väg hem från dagis, eller det började nog innan vi han utanför grindarna på dagis, så vart vi osams. Hon ville leka med någon kompis men jag sa nej eftersom jag inte mådde bra och därför inte orkade ha med några fler barn hem/prata med några föräldrar till ett barn som inte ens gick på samma dagis för att hon skulle få leka där. Så det blev gnäll, skrik, tjat och hot om att bråka hela dagen om hon inte fick som hon ville. Gissa vem som är envisast? Jag. Speciellt eftersom jag anser att ett barn som kommer med attityden att hon inte ska lyssna utan anser att hon är den som bestämmer, försöker med taktiken "om inte jag får så kommer jag...", tjatar, skriker och gråter - av ren princip inte ska vinna när den vuxna sa nej från början.

I med mat och ut i trädgården så var det ganska lugnt sen. Det intressanta är att när Pappan kommer hem och jag berättar att jag och femåringen inte riktigt var 'överrens' tidigare så blir hon otroligt lik en ängel. Eller hon försöker iallafall. Står stilla när hon pratas med (för en gångs skull), får hundögon och svarar i ett väldigt snällt och lågt tonfall. Vart tog det tidigare skrikande monstret vägen som hade ögon som ena sekunden sprutade tårar och den andra sekunden sköt blixtar?!

Som sagt. Det är väldigt skönt att få sitta i mitt tysta pepparkakshus. Nu ska jag viga 80% av den resterande kvällen till att känna mig förkyld och låtsas att jag därför slipper göra något vettigt.

en lång dag som inte är slut än

I förmiddags så åkte jag med D till Skanstull där han skulle leta efter en vit vägg han blivit tipsad om. Efter en liten promenad hittade vi platsen som skulle tjäna som miljö/bakgrund för ett foto-jobb han skulle göra senare på dagen. Men för att se hur bra platsen skulle fungera fick jag leka prov-modell. Så nu finns det ett gäng bilder på mig. Några blev nog rätt ok. Fast jag var trött och osminkad. Det var lite roligt. Jag ska se till att få några av bilderna så kan ni kanske få se sen.
Och D är så underbar! Jag har varit lite nere några dagar men nu känns allt fantastiskt igen, tänk vad en person kan göra stor skillnad!

I skolan somnade jag. Det var en sådan dag. Det var riktigt illa för det hjälpte inte ens att virka.Så jag minns inte så mycket av det som sas...

Sen när jag kom hem och gick runt hörnet på villan ser jag två grabbar stå och arbeta. De hade grävt en gång i marken mellan villan och mitt pepparkakshus. Jag visste ATT de skulle fixa så att jag får nya element som får värmen från varmvattensystemet i villan. Men inte NÄR. Som tur var grävde de bara ner rören så de går in i källaren nu. Elementen kopplas in i stugan först i sommar.

Men innan jag fick veta att grabbarna inte skulle in och arbeta i min stuga idag så passade jag på att städa. För det känns bättre om det ser bra ut inne om främmande personer ska in och grejja. Så jag diskade och skulle göra rent spisen... och hittar en fläck som jag tycker ser precis ut som ett litet ledset ansikte. Ni ser väl de ledsna ögonen, näsan och örat! Jag tycker den är underbar!



Nu kom mamma precis. Vi ska äta och titta film. Sen ska jag kanske på en releasefest för en reggaetidning ikväll. Igårkväll var vi på Promoe's releaseparty.

ABCD (A? - Betyg - Choklad - David)

Hur mycket jag än tänker kommer jag inte på något på bokstaven som passar in i det här inlägget. Men vi kan säga "aaah" som i aaah... så var nyårslöftena ja! Det har blivit dags att påminna mig själv om de löften jag gav mig själv. Kommer du ihåg ditt nyårslöfte? Håller du dig till det?

Jag har äntligen fått svar på omtentan i juridik och jag klarade den med ett B! (A är bäst och E är godkänt, så jag är mycket nöjd!)

Igårkväll kom David förbi med choklad. Finns det något bättre än choklad och en snygg kille att krama när man är lite pms-kossig? Han är underbar!

Underbara internet!

Det här inlägget är en 'hyllning' till youtube och p3. De förgyller en pms-kossas vakna tid (jupp det är den tiden i månaden igen).

Youtube
Häromkvällen så fastnade jag på youtube och tittade på videoklipp från Talang 2009 och här är mina tre favoriter, klicka på namnen så kommer ni till youtube!
Knäckebrödsdansen.
Väskmannen
Erik Linder (som jag har gemensamma bekanta med, så honom har jag träffat några gånger. Så honom ska vi hålla tummarna för!)
Ni kan även titta på hans egna video som jag tycker är bättre än Talang 2009 videon med honom.

P3
P3 har förutom alla sina vanliga musik och humor program även ett program som heter P3 dokumentär. Och det bästa av allt är att det går att ladda ner till MP3n så nu ska jag lyssna på dokumentärer på väg till å från skolan. Mycket bättre än min vanliga gamla uttjatade musik :)
..

Kjollängd

På radio sa de att kjollängden brukar ha en relation till det ekonomiska läget...

Sittandes vid busshållplatsen igårkväll på väg hem från en sjuk pojkvän (som kanske smittat mig, känner mig lite halvhängig, eller så är jag bara trött... back to the story). när jag satt där kom en röd gammal bil och ut kliver tre grabbar och två tjejer. Ingen av dem var i närheten av att vara attraktiv men de tyckte säkert att 'åka bil och stå vid brommaplan och röka och hänga vid bilen' var ett bra sätt att roa sig en fredagskväll, vad vet jag. Hur som helst, de småtjocka tjejerna hade svarta tjocktröjor med tribal/flames-mönster och kjolar. . . korta kjolar. . . korta som i: Men herregud skaffa en kjol som är lång nog att täcka trosorna och visa mindre feta ben!
Nu såg jag inga trosor, men det var inte långt ifrån.

Annat:
Det går rykten om att svaret på juridikomtentan kommer först på måndag. Vilket är väldigt frustrerande då jag väntat på svar i över tre veckor och vill veta att jag klarat den. Vore skönt att slippa tänka på den mer!

Urinvägsinfektionen jag trodde jag lyckats bota med tranbärsdricka är visst inte alls botad, blir till att köpa mer sur tranbärsdricka :(

Nu när det börjar bli sommar känns det extra mysigt att bo i en stuga. Häromdagen var jag ute och högg ved (till bastun) och tvättade fönster. Nästa varma dag ska jag skrubba utemöbler så jag kan sitta utanför och plugga :)

Sist men inte minst så har jag kommit fram till att jag inte orkar skriva om allt jag sa att jag ska skriva om i förra inlägget. Men D's familj var trevlig. Den andra middagen med min familj kändes lite för mycket som en lek i en sandlåda för att man skulle orka. Det är väldigt intressant hur en grupp relativt vuxna människor kan prata så mycket utan att egentligen säga något vettigt till varandra. Det var mest konstant munhugg hela tiden.
Vad mer? Jo, jag har färgat håret. Så nu är jag mörkhårig igen. Jag och D har haft en del diskussioner om frisörer men jag tycker fortfarande att det är billigare, roligare och man har mer kontroll och kan inte skylla på någon annan om det blir fel om man gör det själv.

nytt inlägg kommer snart

jag har tänkt skriva i flera dagar nu men inte blivit av. snart kommer ett ordentligt inlägg om påsk innehållande: träffa D's familj för första gången, min familjs konstanta munghugg, ledighet.
Plugg
Leka frisör
Fönstertvätt
och säkert något mer...

Jag tror jag har fått en släng av...

fulhet...

Jag är missnöjd och undviker spegeln.

Är rätt sugen på att ta fram saxen och klippa av allt hår men tror inte att det skulle hjälpa just nu.

Hoppas att det går över snart, fulhet är inget roligt att ha :(

.

En liten släng av cancer hade väl vart roligt?

Eller något annat spännande. Nu känns det som att jag bara går till läkaren, han/hon petar på mig och ställer några frågor för att sen skicka hem mig. Alt skicka mig att lämna lite prover. I dag var jag på St: Görans och ska tydligen få en kallelse och komma tillbaka så de kan undersöka mina tarmar (blir nog sådär lagom mysig undersökning :( ...)
Det hela började med att jag är sjuk väldigt ofta och trött. Så togs det lite prover och så fick de för sig att fokusera på mina tarmar. Det kan hända att jag har ärvt en inflammatorisk tarmsjukdom av min mamma. Men läkaren jag träffade idag verkar inte tro att de kommer hitta nåt men vi ska ändå göra en utredning.
Jag är lite småhypokondrisk och tycker det vore skönt om de kunde hitta nåt så det går att göra nåt åt det. Eller så att jag iallafall har något att skylla på som gör att kroppen inte orkar hålla sig frisk och förklarar varför jag ofta är så trött.

jaja.. gnäll gnäll... dags att plugga igen.

Trötthet

Jag börjar lessna på att vara trött. På att somna på föreläsningarna på universitetet. På att somna när jag försöker läsa kurslitteraturen. Och i Lördags somnade jag på bion, fast det var en bra film som jag väldigt gärna ville se.

Det finns en typ av trötthet som inget biter på. Det hjälper inte vad jag än försöker; dricka, äta något, skriva, rita, skriva sms, spela på mobilen, nypa mig själv, spärra upp ögonen, försöka fokusera intensivt, ändra ställning.
Vill kroppen stänga ner så gör den det ändå. Jag tror jag lyckas skriva när jag koncentrerar mig fast dimman sveper in. Efteråt ser jag att bokstäverna är väldigt små och ordet slutar i ett vågigt streck...
Dimman är den känslan som kommer medan jag är vid medvetande och själv inser att nu kommer jag somna, det blir suddigt. Oftast kan jag titta men ögonen går i kors och det går inte att få någon skärpa i det jag ser. (Men jag kan fokusera halvt med ena ögat och skriva ett ord eller två innan det går åt skogen). Ofta så blundar jag nog bara en sekund eller två innan jag lyckas ta tag i mig, eller rycker till och bestämmer mig för att 'nu måste jag klara det här, åtminstone hålla mig vaken till rasten'. Men tyvärr håller det sällan en minut ens (jag har nog ingen direkt tidsuppfattning i de här lägena) tills dimmar sveper in igen.
Det lustiga är att jag kan känna mig ganska pigg och bestämd på att fokusera efter att ha 'ryckt till' efter att ha blundat. Men så plötsligt inser jag att hjärnan inte vill registrera syn- eller hörselintryck ordentligt längre. Och så går det om och om några gånger.
Ibland somnar jag mer ordentligt, ibland tillåter jag mig det och det kan faktiskt hjälpa så att jag håller mig vaken efteråt.

Att sitta och stödja huvudet i handen med huvudet lite vridet från läraren är en klassiker, speciellt om man sitter långt fram. Lite onödigt att visa för mycket att mina ögon växlar mellan att vara med i vad som händer - irrar runt och tittar i kors - halvslutna och blinkande - blundar - och om och om igen.
Av klasskamraterna vet jag inte hur många som ser mig. Det händer att jag får kommentarer. Men det är nog mer de gånger det inte är så långa kamper mot dimman utan jag somnar och rycker till ordentligt för att inte ramla av stolen-typen.

Det finns en äldre kvinna i klassen som brukar säga att hon tycker synd om mig för jag alltid verkar så trött. Idag kom vi in på ämnet igen. Och hon frågade om jag verkligen vill studera det jag gör. Och det vill jag. Det är det som är så jobbigt. Att det kan vara intressant och jag verkligen vill - men inte kan hålla mig vaken.

Förhoppningsvis hjälper järntabletterna jag fått utskrivna. Sen kanske läkaren kan säga nåt vettigt på Torsdag.

vår, vänner och DI-fest

i omvänd ordning:

DI-fest - är samma sak som mellanstadiedisko fast för vuxna... på dramatiska institutet. Gud vad trist det blir när man knappt känner någon och ljudvolymen är för hög för att det ska gå att prata. Men men.. jag kom iväg på nåt iaf.

Vänner - igår hade jag en dag där jag blev besviken på de jag tror är mina vänner. Och tankarna snurrade igång och jag såg bara dåliga saker... men idag ska vi grilla i solen så det blir nog bra.

Vår - när jag gick genom villaområdet på väg hem i förmiddags så krattar folk löv, de tvättar bilen och solen skiner. Det har blivit vår på riktigt. Det är så härligt!