Paddy's day

Igår var huvudet fullt av tankar kring förtroenden, person 1 förtror sig till person 2 för att det behövs diskuteras å hittas sätt att hantera situationen och få stöd, och person2 vänder sig till mig av samma anledning. Men så stannar allt upp hos mig. Jag både vill och inte vill bli inblandad men jag bryr mig. Jag tänker, jag funderar å även jag oroar mig.

Men idag...

Idag är så irländsk en dag kan bli i sverige. För att ära mitt andra hemland, eller andra hemstad Dublin dricker jag en guiness.
Tänker på alla underbara stunder jag hade med barnen jag hade hand om där. Saknar dom verkligen ibland, även de stunder då de skrek och slogs. Mammorna utmed gatan och deras speciella attityd, gatuartisterna i stan och att få pommes frites till vad man än beställde för mat ute.
Jag saknar
Jamaica Robson mycket, han var alltid snäll även om vi inte sa mycket och jag misstänker att han sysslar med dealing.
Damien som jag hade ett antal väldigt trevliga stunder med bla när vi gjorde en undersökning på Dublins barer och jag fick en sliskig irländs B-skådis efter mig.
Svenskarna som jobbade på IBM - det började på tie-rack och sen kände jag ett helt gäng plötsligt.
Eoin - i still got that crapy phone u got me... haha ...
Stina och de andra aupairerna - hur hade man klarat sig utan er. Att ta promenader, stå och skvallra medans ungarna härjade, dra på stan. Det var du å jag stina emot "Desperate houswives of Stepaside Park"

Mest av allt saknar jag Kris ... Han dök upp en dag (vi skulle ta en fika som blev till fika+fika+middag+konsert samma dag) och sen fastnade han. . . Han kommer alltid finnas kvar och minnena kommer få mig att le för de är fina samtidigt som jag gråter för att han försvunnit- igen.
Ikväll är det bara irland och jag längtar hem till Dublin. Det är MIN stad mer än stockholm känns det ofta som.