5-års trots och hemtenta

Det är kallt ute. Jo vi ska knäppa jackan. Du kommer bli sjuk. Det är jättekallt. jo jackan ska knäppas! Vi går inte från dagis förrens jag fått knäppa din jacka så är det bara. Det är för kallt för att gå med den öppen. Sluta bråka nu!

*Tålamod*

Sen var det några vändor om det ena och det andra både under promenaden hem och hemma. Bara på vägen hem från dagis fick jag prova olika taktiker för att komma framåt. Prata snällt, ignorera, vara bestämd, förklara, omvänd psykologi, bli trött på...

Nu är det istället jag som sitter uppkrupen i sängen. Knäna uppdragna till bröstet och armarna i kors. Jag stirrar på datorn. Jag stirrar på böckerna med alla flikar som markerar allt som har med hemtentan att göra. De är dumma. De är elaka. Jag stirrar på klockan. Den är också dum. Jag vill inte.
Varför tar det så lång tid för mig att göra den här skrivningen? Det känns som att jag har hållit på konstant, det är inte roligt längre. Nu vill jag vara 5årstrotsig. Men jag har inte tid med det.