Honey, Baby och Älskling - allt är bra!

Honey - Hur felaktig bild kan man få av en person? Vad gör att man ser allt det där goda utan att ana allt det mörka som finns inne i kärnan av en person? Att tro att man känner en människa djupare än andra och försvara denna mot omvärldens försök att slå sprickor i den verklighet du tror att ni har. Såg de, kände de lukten av något illavarslande som du inte var i stånd att ana då?
Visserligen kan vi aldrig veta om de personer som vi mött, som varit en annan när historien slutade än vad de var när historien började, om de varit så hela tiden och vi inte sett det - eller om de har förändrats av någon anledning.

Baby - Var det underbara äkta? Var ursäkterna och förklaringarna ärliga? Förde du mig bakom ljuset med flit och visade mig en fasad när det behövdes eller var ditt liv som du visade mig? Var vårt sista möte ett desperat försök att utnyttja mig en sista gång, Var det planerat eller gick allt åt skogen just då?

Älskling - vi har... inte fått den framtid vi trodde eller hoppades. Vi har skapat så många minnen. tillverkat så många tårar. Vi har sårat varandra. Varför fanns inte respekten där?

Honey mötet mellan våra världar borde slutat strax innan det började. Jag är ändå glad att jag hade styrkan att stå upp emot världen för vad jag trodde på, för vad jag kände. Men ibland finns en gnutta sanning i omvärldens oro. (that goes for u to baby)

Baby do u even get it? If at least some parts of the story is true you of all people should understand the hollow pain that lingers on for a long time after abandonment... Förvirringen och sorgen tynger mig så svårt att jag inte orkar skrika åt dig att inte komma tillbaka. Det är egentligen du som triggade det här inlägget, jag kom överens med Anto om att den som hör något först ska säga till den andra. Men du är smartare än att återvända till något av våra länder. Jag packade upp mitt liv i den nya staden för några dagar sedan men allt som kom från dig eller Irland lades tillbaka i kartongen. Jag orkar inte se det. Jag har aldrig varit så förut. När kraften kommer tillbaka ska jag avsluta diktserien och förhoppningsvis få lite distans. Antagligen kommer jag pendla flera gånger mellan att minnas de bra och det dåliga och jag vet inte vad jag ska skriva

Älskling den där självklara att 'vi' är ett. Allt tar slut någon gång.

Vad ni än gör kalla mig inte älskling, acceptera att jag blöder och inte är redo att möta världen ännu. Det är en tung stund nu. Imorgon ler jag och säger att jag mår bra, allt är bra, det var för det bästa och det är inte mycket att göra åt. och så rycker jag på axlarna. Ni som inte låter er luras kanske håller om mig och frågar hur det Verkligen är. Jag övertygar er på ett eller annat sätt. Jag övertygar mig själv. Så kommer sekundrarna när ingen ser, när ingen vaktar och allt går sönder inuti. Och tårarna gräver de osynliga fårorna djupare i mina kinder.

Men allt är bra!

Rutinerna börjar när jag blir frisk

... ok?
jag ska försöka smyga mig in i dem men så länge jag är sjuk är det svårt att komma in i dem.
Idag har jag varit hemma och halvsovit hela dagen.
Jag börjar få tillbaka rösten vilket är skönt.