Inte mer... orkar inte mer!

Tårarna rinner nedför kinden och jag hostar tills det inte finns mer luft i lungorna. Det river i halsen och rinner ur näsan. Nu har jag lite feber på kvällen också, inte bara mornarna.
Jag har en hemtenta att ta itu med som ska vara klar om mindre än en vecka, det är mycket kvar att läsa i böckerna. Jag borde söka rätt på böcker till nästa kurs och leta sommarjobb.
Förhoppningsvis är jag deppig som en biverkning till P-ringen som jag precis börjat med. Sen spelar stressen självklart in. Stress över att hinna och orka få saker gjorda. Stressen över att vara sjuk eller känna sig krasslig stup i kvarten.

Det ligger en grå dimma över det mesta. Det är roligt i korta stunder men generellt är det lite för likgiltigt. Det gäller allt från studierna till kärleksfunderingarna till vad jag äter till vad jag vill.

Är det hormoner? Är det bara en sån kväll för att omständigheterna är som de är? Är jag ett periodiskt emotionellt vrak? Isåfall är mitt liv som en färgfilm, en ganska bra och väldigt spännande periodvis men med avbrott för svartvita scener man inte förstår meningen med, som bara är frustrerande.

Oh - vad fint. nu har jag klagat av mig och kan vinna Bästa-EmoBlogginläggs tävlingen :)

Äh låt mig vara! jag får vara sån ibland - ge mig en kram istället...

Pensionärsmorgon

Vakna
Duscha
Stå vid busshållplatsen och hosta
Åka buss
Gå till vårdcentralen och ta blodprov
Gå till Systembolaget och köpa två flaskor vin
Gå till Coop och leta varor med röd extraprislapp till lunch
Stå vid busshållplats och hosta (igen)
Åka buss
Gå hem
Diska

... Spännande eller hur?!
Det blev kroppkakor för er som är nyfikna.
Varför får man inte plåster med Nalle Puh på? Eller nåt annat fint?