Drömmar och en ekorre

Jag och mitt två-åriga barn är ute och går i det vackra men småkyliga vårvädret. Jag kör sittvagnen framför mig och plötsligt upptäcker vi att hon bara har den ena vanten kvar. vi måste ha tappat den andra men ser den ingenstans. Vi skojar lite och säger att hon får ha vanten på ena handen en stund och sen byta så de inte blir kalla. Men så kommer vi på en ännu bättre ide och vi fnissar förtjust båda två. Båda dom små händerna får precis plats i den lilla stickade mörkblå tumvanten. så var problemet löst och vi går vidare i den friska luften.

Plötsligt är jag hemma, i ett tomt rum i en lägenhet och det är mörkt ute. Jag tar några steg fram och tillbaka och pratar om att vi måste hitta den där vanten eller köpa nya. Då kommer min man in i rummet och jag stannar och stirrar framför mig och inser att rummet är helt tomt på saker. Det är något som verkligen inte stämmer och en hemsk känsla kommer över mig när jag börjar inse hur det är. "Hon finns inte längre, eller hur?"säger jag försiktigt. Han tittar sorgset och alla bitar faller på plats. Hon är död och jag måste sluta fastna i minnena.

Det är en av de drömmar jag hade inatt. Först tolkade jag det som att en ny sak jag börjat ägna tid och glädje åt kan göra mig lycklig men kommer sluta katastrofalt. man brukar säga att barn/bebisar/graviditet symboliserar nystart, nya projekt och nya perioder. Men samtidigt kan det vara min biologiska klocka, det är inte första gången jag drömmer om att vara/bli mamma. Sen pratade vi igårkväll om graviditet så det kan vara det som ställde till det. En ovanligt jobbig dröm oavsett varför den kom. Blundar jag så känner och ser jag allt igen, speciellt de små händerna i den stickade vanten och hur kallt rummet blev när jag insåg hur det låg till.


Jag gick på kyrkogården i morse och såg en ekorre som sprang framför mig. så stannade den drygt en meter framför mig och åt på något den hittade på marken. Den var vacker . Kanske går ner och letar efter den när jag pluggat ett tag idag.