Ett slag i ansiktet

Det är vad det känns som...

Jag brukar inte vara så känslig men jag känner mig inte längre bekväm med att vara ensam hemma.
Mitt hem är min privata borg, min trygghet, min oas där jag har det som är mitt och där jag kan slappna av.
Men någon har förbrukat mitt förtroende och slagit ett hål i muren.

Jag tror mig veta vem det är och personen har svikit mig förr och betett sig konstigt. Vi har ett brokigt förflutet tillsammans men det här är en ny nivå. Om verkligheten är så som den verkar ikväll. Att stjäla pengar från någon annans hem, att ljuga och spela ett spel är något helt annat än att inte klara av känslomässiga relationer. Det är en ny sorts svek.

Sitter och tittar på filmen men utan att vara riktigt närvarande, glass och sötsaker dämpar inte känslan av att det inte finns något jag kan göra åt situationen. Men någon sa att det är ''värre att misstro sina vänner än att bli bedragen av dem.''
I skrivande stund är det svårt att känna mig trygg men snart är jag nog tillbaka i samma tanke - att jag måste ge alla en och ibland flera chanser. Jag klarar inte av att gå genom livet och misstro alla jag möter. Men om det är som det verkar med världen inatt har den personen förbrukat sin sista chans hos mig. Han hade redan fått för många.