sakta men säkert

så växer textmassan som ska föreställa en bok. Jag räknade snabbt och kom fram till att i utkast ett på delarna ett till tre kommer sluta på 35-40 A4. Jag är snart klar med del tre och då är det två delar kvar att skriva utkast på. Sen kommer utkastet genomarbetas för att få mer flyt och fylligare språk... räknar man att varje A4 blir två sidor i tryck så verkar det ju som att jag kommer få till ett omfång som kan kallas bok. Det känns skönt. Inte för att sidantalet är det viktigaste.

Idag är jag dock en humörig pms-kossa... ringde och skällde på vårdcentralen som skickat ett inbetalningskort för ett uteblivet besök som jag ringt och avbokat. Jag slipper betala.
Sen åt jag våfflor tills jag inte ville ha fler... Nu ska jag göra middag och se en film. Det är ingen vits att försöka göra så mkt mer idag. Hoppas att kossan håller sig lugn och snäll imorn så att jag får mycket gjort.

På fredag har jag ett lunchmöte med en kvinna som är författare och arbetar på en tidning, hon vill ställa upp som mentor för mig och mitt skrivande. Det ska bli spännande. Jag vet inte riktigt hur mycket tid och energi hon är villig att ge mig. Hoppas att personkemin stämmer. Hoppas att det fungerar om vi väl drar igång det. Undrar lite hur jag ska presentera mitt arbeta och mina förväntningar på henne... ska jag ta med mig pärmarna kanske?

Sjuk

Jag är sjuk och jag vill vara liten och klaga
Halsen är tjock och öm. Jag har feber och fryser. Det gör ont i kroppen.
Jag vill ha glass och en stor varm famn att krypa in i ... och somna... och vakna frisk.

Jag ringde mamma för att se om hon ska ut och köra med bilen för då kanske hon kunde handla lite mat till mig. Det kunde hon, ibland är det bra att hon bor nära.

Jag vill inte ha ont, jag vill inte frysa och inte vara sjuk!!!

Vick på dagis

Igår blev jag väckt klockan 0730 av en glad och pigg bekant som ringde och frågade om jag ville jobba på dagis då de behövde personal. Iväg till andra sidan stan nyvaken som jag var. Väl framme så får jag låna ytterkläder och börjar passa små varelser som springer runt i olika färgglada overaller, mössor och vantar. Jag inser snabbt att även om jag skulle lära mig några namn så kommer jag antagligen ändå inte känna igen barnen när de kommer in och tar av kläderna. Efter ett tag får jag i uppgift att ta in tre av dem, klä av, tvätta och byta blöja för att sedan äta frukt. Sen är det lek följt av samling. Under lunchen bäddar jag i ordning med alla barnens kuddar på bestämda platser så att de kan sova efter maten. Dagen rullar på... Tyvärr pratade jag inte så mycket med min bekant (egentligen D's kompis)eftersom han arbetade på en annan avdelning med äldre barn.

På vägen hem försökte jag känna efter om jag skulle vilja arbeta på dagis. En skock snoriga små saker och nudlar fastklistrade i strumpan. Jag trivs nog bättre med att passa några få barn i taget och få en djupare relation. Men ... när jag hämtade 'mina' vanliga barn på dagis på eftermiddagen så sa jag att om de behövde extra personal kan de ju ringa mig. Och de skulle de göra lät det som. Det dagiset som är här vid mig känns mycket trevligare och mysigare än det jag arbetade på igår. Så det vore skoj att få vicka här hemma, dels för att se om det är någon skillnad och sen är det närmare.

slutord: Det finns små barn som heter GÖSTA... trodde alla Gösta satt på ålderdomshemmen?

Välkommen på te i stugan

Du är välkommen. Oavsett vem du är. Så länge du dricker te.

Jag var hos kuratorn i morse och insåg att, nu när mitt frikort går ut och jag kommer behöva börja betala för att gå dit, så känns det inte värt det. Visst tar jag upp saker jag behöver prata om och visst svarar hon något. Men får inte med mig tillräckligt därifrån. Jag har inte så mycket nya tankar, nya verktyg, nya sätt att se på som jag önskar. Så - Vem som helst är välkommen hit, till Bromma, på te. För jag tror att det kan hjälpa lika mycket, blir billigare också. Dessutom mår jag bättre nu, sen jag fick B12 vitaminerna av läkaren. så det kan ha varit bristen som gjorde att jag fick sådana raviner till svackor i humöret.

Just nu har jag en liter mynta/earl grey te och ska precis börja arbetet för dagen (skriva)... Och det känns bra. Stugan storstädades igår, sen hade jag en mysig kväll med middag, vin, film, bastu med D. Jag har det bra. Te är gott.

Gästbloggande och storstädning - söndagsuppdatering

Jag somnade med mascara och oborstade tänder, med flit. Nu sitter jag med ett glas vatten, har precis tagit b12 och måste vänta lite med att äta frukost (hungrig), jag har tvättat ansiktet och borstat tänderna men känner mig fortfarande som något som legat i soptunnan en dag eller två.

Inatt när jag kom hem kom jag på att jag lovat att vara gästbloggare till söndagsinlägget på Sekunderbart. Jag skull skrivit under dagen på lördagen men jag sov hos D och vi hade en mysig sovmorgon och degade hela dagen så - plötsligt var klockan runt ett på natten och det var dags att skriva det där inlägget. Jag hade redan bestämt tema: rätten till sina ord, rätten till sin historia. Ni kan läsa det här. Det blev ganska likt det jag skrivit tidigare om den där tankekarusellen, det var inte riktigt meningen men det får fungera ändå.

Idag är det storstädning som gäller. Skaka mattor i snön och få en känsla av rent och fräscht... sen ska jag hugga ved och basta. Jag tror det är viktigt att helgen får vara helg. Ledigt, göra vad man vill osv. Och att jag håller vardagarna till att skriva på boken etc. Det är så lätt annars att alla dagar flyter ihop när jag egentligen inte har något som ger mig rutiner.

Äh fy det här inlägget är värdelöst, men nu är det skrivet so what the...

Frukost

parterapi med höns (dröm)

Inatt besökte jag en bonde på en ö. Inne i hönsgården hade han parterapi med en höna och en tupp. Hönan var tydlig och nickade eller ruskade på huvudet. Hon ville vara med tuppen. Tuppen var otydligare.
Efteråt sa bonden att jag kunde komma tillbaka och hälsa på på torsdag, men jag påpekade att det var lite långt att åka. Han sa att han precis beställt en massa kycklingar som borde komma när som helst.
Sen var det stor fest inne i det stora huset. Jag satt mitt emot min kusin med en tårtbit men ingen hade börjat så vi satt och väntade. Sen började alla äta tårta och när jag ätit upp var alla försvunna.

Nu ska jag äta frukost

Stammis inom sjukvården

Klockan är 11 och jag sitter och äter frukost. Det är visserligen inte jättekonstigt då jag är morgontrött men idag är det sent. Vid 9 åkte jag till vårdcentralen, hämtade ut två provtagningsunderlag och gick upp till labbet en trappa upp. Den ena lappen ska jag komma tillbaka med och lämna prover om 3 veckor. Men den andra lämnade jag idag. Kvinnan som jag hamnade hos sa att mina blodkärl var tunna. Hon petade på ena armen och bad mig knyta handen... sen tog hon den andra och gjorde likadant. Till sist tog hon en barnnnål (en tunnare nål med en liten slang till grejen där de sätter provröret) och stack mig på samma ställe som de stack mig förra måndagen, även då med barnnål. Jag har fortfarande blåmärke sen en vecka tillbaka. Så nu försärks det väl. Armvecket är gult från förra sticket och blårött från idag. Jag ser ut som en knarkare.
Eftersom provet skulle lämnas fastande äter jag frukost först nu.

Väl hemma petade jag i mig två små piller och inhalerade astma medicin så som mornarna brukar se ut just nu. På kvällen är det tre-fem piller och inhalator. Nu ställer jag mig frågan om jag är sjuk. Är jag sjuk?

Jag har astma och lite låga värden av olika saker. Ofta trött, småsjuk och olika småfel dyker upp hip som happ. Men att läkaren nu tar en massa prover för att komma underfund med varför mina värden inte är riktigt som de ska - är det överdrivet och lite hypokondriskt av oss (mig och läkaren) eller finns det nåt fel som kanske är viktigt att hitta och ta hand om? Det är ju inte som att jag skulle dö om en vecka om jag inte tog några piller eller mediciner. Men frågan är väl hur jag skulle må om några månader, om några år... om det nu är nåt viktigare fel som gömmer sig någonstans. hmm..

Astma medicinering är väl ganska bra, blir jobbigt annars. Men jag tänker ändå... under de senaste 8 åren har jag nog inte många månader i sträck varit utan någon form av mediciner eller piller. Vad gör det med ens kropp egentligen?