måndag, januari 26, 2009

Dimma

Helgen
i Linköping var mycket mysig med gott sällskap, främst O och L men även en gammal klasskompis med tillhörande bebis, några gamla lärare och andra. Jag saknar den staden, både staden i sig men även de studierna, vännerna som bor där och känslan av Linköping... Mitt stackars huvud var fyllt av väldigt livliga funderingar hela helgen, mestadels på temat kärlek. Jag har länge känt att det vore bra att lära känna någon lite bättre innan jag hoppar in i något igen. Som ni kanske vet har jag lite tappat tron på att det där med kärlek kan fungera för mig men det verkar kanske som att Fru gud försöker tala om för mig att det är dags för min bitterhet att botas. Egentligen är jag nog en romantiker och när jag väl bryr mig om människor så bryr jag mig. Funderingarna har gått åt två håll - det ena om hur djupa känslor för en bunt personer i ens liv kanske aldrig riktigt försvinner, nu talar jag om kärlek i sin vida mening inte enbart pojkvän/flickvän. - och det andra om hur relationer till människor förändras. Ibland finns tydliga brytpunkter, ibland känner man samma sak ibland inte. Hur en förälskelse går till nåt djupare eller svalnar mot en insikt i att det bara var en tillfällig sinnesförvirring. Hur vänskap fryser till en istapp som plötsligt brakar i marken och går i tusen bitar eller hur den plötsligt tar eld och blir något passionerat och helt nytt.

Rädsla
Jag har även kommit fram till att jag är rädd. Mer rädd än jag kan minnas att jag varit på länge. På ett sätt är jag väldigt ensam och samtidigt som jag drömmer om att skrattandes springa där ute på fälten med min hand i någon annans så har jag halvt murat igen trappan ner. Det är en ganska komplex känsla. Rädd för att släppa nära, för att såra eller bli sårad, för att inse att mina mardrömmar blir infriade och riktiga. Det är så mycket som kan skrämma just nu... och som gör det.

Nattbilder
Kliver av bussen och... där är det... Jag måste fånga det. Det är dimma, riktig nattdimma och vinternakna träd och gatlyktor som försvinner bort längs vägen. På övergångsställets refug hamnar väskan och canvas-arna jag släpade på och fram med kameran. Det blev några härliga bilder, här nedan är en. (Dock inte redigerad på något sätt...)



Hundralappströja
jag lyckades göra en! Om du vill prova så följ länken nedan. Nu är det dags för mig att göra något vettigt, har suttit länge nu och känner mig lite dum som inte vågat ringa hem till Fido som nyss kommit hem efter ett år på NZ. Han svarar inte på mobilen och jag är lite rädd för hans mamma då hon brukar låta lagom munter när man ringer på kvällanra... Ska uppdatera CV't så jag kan söka sommarjobb, önska mig lycka till!
hur man viker en pengatröja