Varför ska egobehov vara så svårt...

varför kan man inte bara få be om det man känner att man behöver ibland?!
ibland är väl det det lättaste, smidigaste o snabbaste sättet att få det man känner behov av uppfyllt. Och varför känns det som att behov är något fult och dåligt. Alla borde väl må bättre och bli gladare om de känner sig någorlunda tillfredsställda?

Behöver man få vara lite ifred, få en kram/lite extra kärlek, få var på dåligt humör en stund, få sova ostört, vara lite ego. Vissa gånger är det väl så mycket lättar att bara säga det - men den man säger det till - kan den personen ta det utan att känna sig anklagad, oönskad, avvisad eller kvävd?

Vi är nog lika dåliga kålsupare allihopa. Vi vill kunna säga vad vi vill och behöver, men har alla lika svårt att ta emot samma när vi är de som blir tillsagda vad andra behöver av oss.

Varför ska behov vara så svårt - kan de inte bara få vara behov som respekteras för vad de är och som man tillsammans försöker möta efter bästa förmåga.

(det gäller inte bara en viss person, om du tror det, om du mot förmodan skulle läsa, även om du fick mig att skriva - det är ju ett rätt generellt mellanmänskligt problem)