Alla hjärtans dag... jasså?

Idag är dagen när det kapitalistiska samhälle vi lever i lurar människor att de behöver spendera pengar för att visa sin uppskattning, visa sin kärlek till nära och kära.

Materiella saker kan aldrig, aldrig få samma effekt som några väl genomtänkta ord.

Vanligtvis tycker jag ändå att den 14:e februari är lite skoj för man får lite extra anledning att säga till folk att man uppskattar dem. Det är en dag som förväntas vara romantisk över hela världen.

Men det är samtidigt en dag när alla de som inte har någon, de som hoppas, de som längtar och en del av de som har någon känner sig ensamma. När hela världen fylls av hjärtan, rosor, pussar och kärleksfulla ögonblick mellan personer blir det så väldigt påtagligt - den där känslan av att sitta utanför. Att man är ensam.

Så jag är tveksam.
Är alla hjärtans dag övervägande positiv då så många gör något bra utav den.
Eller är det en negativ dag då den för med sig krav, ökar ensamheten och göder den materialistiska kapitalismen?

Hade jag inte suttit ensam och plågat mig igenom kurslitteraturen och sett hur mörkret faller utanför hade jag säkerligen skickat blommor, sms och gjort mig fin för en mysig kväll.
Hoppas ni alla får en underbar kväll. Ta vara på de ni håller kära.