white-trash-writer

är benämnninen jag kommer på när jag ser mig själv utifrån just nu. Jag ligger ovanpå säng. Nej jag halvligger snarare eftersom jag har massa kuddar under ryggen och huvudet.. en skål med ostbågar står bredvid mig i sängen och inom räckhåll på bordet står en flaska. Aldrig har 4,5% cider smakat så mycket alkohol... Till råga på allt är klockan efter midnatt, jag ligger i linne och trosor och surfar. Surfar för att försöka göra verklighet av en bit av mina drömmar.
Större delen av dagen har jag suttit på internet och sökt information och kollat runt efter möjligheter att trycka, distribuera och ge ut böcker.

Jag har min pärm ute på remiss, visst säger man väl så? när något skickats till en person för att granskas och lämnas tillbaka med kommentarer. hur som helst tycker jag om att säga så, oavsett om det är korrekt eller inte. Jag börjar bli nervös nu, lite grann faktiskt, för att få tillbaka pärmen. För att se vilka som han tyckte var bra, för att höra hans åsikter. Jag är mycket väl medveten om att mycket är ... inte skit... men ... inte det bästa som skrivits.

ja.. det är ganska mycket väntande på de flesta fronter i livet just nu. På att höra sakar, på att få träffa människor, på att få se hur saker blir, på mig själv, på att .. äh va fan. jag sitter ju inte på en pall och glor. Jag försöker fylla tiden. mata tiden som kommer med något. Tiden kommer, tiden går inte. kom ihåg det!
kom också ihåg Panta rei och Carpe diem!