Varför ska egobehov vara så svårt...

varför kan man inte bara få be om det man känner att man behöver ibland?!
ibland är väl det det lättaste, smidigaste o snabbaste sättet att få det man känner behov av uppfyllt. Och varför känns det som att behov är något fult och dåligt. Alla borde väl må bättre och bli gladare om de känner sig någorlunda tillfredsställda?

Behöver man få vara lite ifred, få en kram/lite extra kärlek, få var på dåligt humör en stund, få sova ostört, vara lite ego. Vissa gånger är det väl så mycket lättar att bara säga det - men den man säger det till - kan den personen ta det utan att känna sig anklagad, oönskad, avvisad eller kvävd?

Vi är nog lika dåliga kålsupare allihopa. Vi vill kunna säga vad vi vill och behöver, men har alla lika svårt att ta emot samma när vi är de som blir tillsagda vad andra behöver av oss.

Varför ska behov vara så svårt - kan de inte bara få vara behov som respekteras för vad de är och som man tillsammans försöker möta efter bästa förmåga.

(det gäller inte bara en viss person, om du tror det, om du mot förmodan skulle läsa, även om du fick mig att skriva - det är ju ett rätt generellt mellanmänskligt problem)

ordböcker och knäckebröd

Så är det idag.

Jag gjorde en massa korvgryta igår, men vågar inte äta den... Korven luktade ganska suspekt. Och åka iväg o handla något nytt vågar jag inte, för då kanske jag tappar känslan. Oh känslan som jag äntligen har: d e mysigt hemma, jag känner mig inte helt borta i huvudet utan det är lite roligt att plugga o utsikterna ser goda ut gällande att få nåt.gjort idag. Jag arbetar visserligen fortfarande med det jag tänkte blivit klar med i tisdags men men... Äh. Jag får jobba in mensvärksdagarna i helgen. David ska ändå jobba så då kan jag inte frestas av att umgås led honom istället för att studera.

Lunchens förrätt: knäckebröd med Philadelphia och paprika
Lunchens huvudrätt: stekta ägg kanske? Eller makaroner med riven ost?

Varför finns d ingen vettig mat hemma? Dumma äckliga lammkorv...

Jabadahut-mensvärk

Jag vet exakt vad jag skulle göra idag. och jag borde hinna med det på en dag. Så då, när jag hade varit duktig, skulle jag kunna ta det lugnt o pyssla lite ikväll.

MEN.

Det är Jabadahut-mensvärk idag. så det blir inte mycket gjort.
Värktabletter + värktabletter. Det gör inte så extremt ont men jag känner det. Och hela kroppen är trött, framförallt ryggen. Huvudet är segt, tankarna är som narkosbedövade sniglar. Om jag blundar och sätter händerna där det känns som magen borde vara o sen tittar så skiljer det flera decimeter. Jag känner mig tjock o svullen som Jabadahut från starwars. Det känns som att jag släpar runt på en osynlig Jabadahut-kropp.

SÅ.

Jag orkar helt enkelt inte, inte öppna dokumentet på datorn, övertala mig själv att jag kommer få mer gjort närmaste två timmarna än de senaste fem (= inget gjort alls typ). Så jag ger mig själv ledigt fram till kl 17. Ska slänga ihop ett dublinbröd, titta på nåt, kanske läsa en annan skolbok som e lite mer lättsmält.

Jabadehut over and out.

utanför

Klockan är 23:47 och jag försöker intala mig själv att när jag borstat tänderna o kryper ner bredvid D så kommer jag få en puss o den tunga dimman som nyss svepte över mig kommer försvinna o jag kommer somna direkt, inte ligga vaken o fäkta bort tankar.
Men jag känner mig plötsligt så väldigt mycket utanför.
Utanför min egen familj... av flera skäl.
Utanför D ... för att hans sinnesstämning plötsligt kom och tog honom bort från mig ikväll.
Utanför mina kamrater för jag knappt har någon kontakt med de flesta längre
Utanför mina kollegor för jag arbetar ensam med något annorlunda och abstrakt
Utanför mig själv ... för jag känner mig inte helt som mig, jag har inte tid eller ro att vara o göra som jag vill just nu

Jag känner mig utanför

Och jag hoppas verkligen att jag får en puss och får somna fort

te nu - plugg imorn

Jag vet... Jag VET!!
Jag borde plugga, jag har lagt boken bredvid datorn men jag orkar inte öppna den. jag är för trött. och det är ju ingen vits att läsa om jag inte orkar förstå (eller hur?! övertygar mig själv om att det är ok att dricka te, äta kladdkaka och titta på nya avsnittet av Bron på SVTPLAY o sen sova)

mm.. IMORN ska jag gå upp tidigt, följa mitt schema o plöja tusen sidor text minst.. jag lovar. Imorn kommer det gå bättre (kan ju försöka inbilla mig själv det just nu iallafall...)

somna somna somna somna

Snälla universum. Kan jag inte få ta mig igenom iallafall ett uppslag, eller allra minst en sida i boken mellan gångerna jag somnar till? Det går så fasligt långsamt att läsa annars... snälla?
Jag försöker ju vara duktig o bli klar med pluggboken så jag kan få virka sen... snällla?

sockor och hälar och höstmorgonplugg

sitter med ett tunt täcke runt mig i sängen o ska försöka börja dagens plugg. Frukosten blev lite lång för jag fastade i att surfa runt på Ravelry.com (stort internationellt stick och virkforum med mönster, bilder, diskussioner).

höstdimman ligger tjock någon meter över marken, jag är lite snuvig och försöker intala mig själv att man inte behöver vara så envis bara för sakens skull. Ibland kan man vara lite snäll mot sig själv och välja det lätta och vanliga istället för att envisas med att göra annorlunda och knepigt.
(det vore ju mycket mycket enklare att virka tå och häl som separata bitar för att sedan rundkroka resten av foten istället för att försöka göra sockan i en bit där allt är krokat)

jag orkar inte vara lilla my idag...

Lilla my har förpassat garnet och krokarna till skamvrån.

aaaaaaaaaaaaaagggggghhhh!!!
Min plan kommer inte att funka. Det går helt enkelt inte att göra spiralsockor i vriden resår genom att kroka/tunisisk virkning. JAG GER UPP!

Garn o krokj*vlarna ligger i skamvrån.

Men jag SKA göra ett par sockor, minst. Ska knåpa ihop mitt eget mönster, så det så! Nu har jag ju prövat o hållt på i flera dagar för att hitta hur man kan göra nåt som överhuvudtaget liknar resår när man använder tuniskisk virkning/krokning (jajaja jag har svårt att bestämma mig för om jag ska använda svenska eller engelska ordet). Så då kan jag ju inte låta bli att använda min 'fina' resår.

Ny plan: Resår i skaftet - halvegen konstruktion på häl (måste dock testa först (hoppas hoppas att DET iallafall går att göra som jag tänker i huvudet, till skillnad från den vridna resåren ***** (svär lite till))) - sen knåpa ihop resten av foten o nån form av tå. ... gäller bara att skriva upp vad jag gör så jag kan göra en likadan till andra foten.

Slutsats: Mina blivande oreanga sockor får bli hur fula och fel som de kan bli - men jag ska bära dem stolt iallafall. Och om mitt eget mönster blir bra så ska jag dela med mig av det till andra krokare och döpa det till Svordomssockor!

Godmorgon x 2

Kommer hem i någorlunda tid på morgonen, äter en långsam frukost o funderar på hur jag ska lägga upp dagen. Men halvsomnar direkt när jag försöker plugga. Hmm... jag var ju sjukt trött när jag vaknade i morse o D undrade om jag ville ha skjuts hem (lyxigt tänkte jag o stapplade halvsovande bort till bilen). Fick jag sova för lite? jag brukar ju inte somna i plugget förrän framåt kl 11 på förmiddagen, tidigast.

Slutsats: vila 20 min så blir det lättare att komma igång sen. För idag ska jag vara sjukt effektiv och känna mig duktig så jag kan pyssla lite ikväll.

Resultat: Vaknar 1235 .... 1235!!! känner mig som en zombie. Åh för i helvete! vad krävs det för att min hjärna ska känna sig pigg o allert när det är ljust ute. På kvällarna, ca två timmar efter det blivit mörkt - då är jag ju pigg. varför kan jag inte fungera som de flesta andra :(

Mordhota en badrumsvåg?

Det är väldigt frustrerande att vilja göra, och äta, chokladbollar (eller en kladdkaka)när badrumsvågen säger 'fuck you'.

Koncentrationen är ute och går balansgång på de vita strecken mitt i vägen, eller sparkar i lövhögar.. eller inte vet jag. Man här hos mig är den iallafall inte. Och jag vet att jag inte kommer få mer gjort av att äta socker och fett... Eller?

vilken jävla idiot var det som uppfann badrumsvågar?!




(ps. det blev inga sötsaker... men jag undviker vågen ändå...)