Det gungar...

I förmiddags mötte jag upp storebror+ flickvän+ polare i stan och seglade med dem ut till där de har båten. Solen sken men det var för lite vind, så det blev till att gå för motor i början. Sen kom vinden igång och jag tror vi var uppe i 5 knop som max. Jag tog ett kort dopp, kallt i vattnet. Fast egentligen inte, men det kändes som det, antar att det var för att jag var så uppvärmd av att ha suttit i solen länge.

Såg när jag kom hem att jag fått färg på magen.
Ligger på sängen nu med datorn i knät och det känns som att allt smågungar litegrann...

Ligger och undrar varför kärleken gungar. Jag förstår inte riktigt. Och även om jag försöker kan jag inte riktigt följa vågorna utan att hamna i otakt eller bli blöt eller nåt annat.
Vaknade tillsammans i lördagsmorse, eller rättare sagt. jag vaknade när han gick till jobbet. Sen dess har jag inte hört något. Jag vet att han jobbat hårt, säkert väldigt trött, säkert inte haft koll på telefonen. Jag sa ju dessutom att vi inte ska höras för att vi borde eller måste utan för att vi vill. ... Men... jag kan ändå inte låta bli att känna att ett sms skulle gjort allt mycket lättare. Jag vill ju inte ställa några krav, inte ha några förväntningar.. men jag kan ju inte låta bli att hoppas. inte låta bli att vilja höra ifrån honom.

vet inte ens om jag vill ha ut det här på bloggen... men skriver ändå. vill inte tjata sönder mina vänners öron för mycket... godnatt