Pratade nyss med min pappa i telefon. En av de få gånger vi pratar. och på något sätt kom vi in på samtals ämnet skilsmässan, mamma och underhåll för min lillbror (den stackaren som är kvar).
Självklart står jag på mammas sida, har alltid stått henne närmre. Medveten om att jag bara hört hennes sida höll jag tillbaka med vad jag sa men när miniräknaren kommer fram i hans ände av telefonluren säger jag '' det är inte korvören hit å dit som räknas det är attityder.''
Han har vunnit 13000 på hästar men har inte haft råd att hjälpa till med saker (förlåt lillebror om du läser det här men det är deras problem och du borde inte behöva bli påverkad av det, men jag blir så förbannad).
När han sa '' klart du är på mammas sida..bla bla... men du klarar väl inte att se verkligheten som den är.. '' (eller något liknande) då la jag på.
Klaga på varandra hur mycket ni vill! Skrik om korvören hit å dit! Men ge fan i att diskutera pengar eller vad ni tycker om varandra så att lillebror hör. OCH GE FAN I ATT YTTRA DIG OM MIG eller vad jag tänker och tycker. Den rätten har du inte om du inte känner mig. Och det anser jag inte att du gör då jag kan räkna gångerna vi ses på ena handens fingrar och gångerna vi pratar på båda händernas fingrar.. per år alltså.. fast jag kanske överdriver nu.. jag räknar inte direkt...
ps. direkt citat från ett mail jag precis fick: Tråkigt att du la på luren,men du är väl påverkad av din mor och kan inte se verkligheten som den är /pappa
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar