Panta rei

Allting flyter - floden är inte densamma innan, när eller efter du klivit ned i den.

Även om jag har en tendens att vrida och vända och analysera sönder saker Så är livet underbart. Jag må låta som en förvirrad hög av små bitar av nåt oidentifierbart... men egentligen är det mesta ganska ok.

Men så kommer dagar när verkligheten är närvarande. när det krävs att man inser att det är något viktigt som sker. och när det är viktigt ska man inte skynda eller vifta bort det.

Jag skrev en dikt som sammanfattar läget ganska bra, läs den om ni vill: Tiden stod stilla några timmar . Som vanligt är det omöjligt att fånga den mångfacetterade verkligheten till 100% men det är en sida av den.

Allt kan hända.. kom ihåg :
Carpe diem och Panta rei

.

To have a Crush

Att 'ha en crush' är ett begrepp jag funderat på senaste dagarna. Dels så har vi två personer jag tänkt ta upp men även fenomenet i sig.

Person 1 - I första klass när man är sådär 8 år så frågade jag chans på en kille. Jag var inte den som frågade eller blev frågad annars så det är mer eller mindre den enda killen jag försökte få kontakt med i skolan under de tidiga åren. Jag minns brevet jag skrev med alla hjärtan jag ritat och hur han sa nej. Förra veckan dök han upp på Facebook och accepterade mig som vän (Jag har de flesta från låg/mellanstadiet som vänner på fb dock ingen jag umgås med). Och jag kan inte låta bli att tycka att han fortfarande är fantastiskt söt. Frågan är om han fortfarande är det eller om det bara är nåt otroligt gammalt spår från den crush jag hade för nästan 15 år sedan. Det sägs att en persons ögon aldrig förändras.

Person 2 - satt på tunnelbanan i fyran bredvid när jag åkte hem från stan inatt. Jag gick i en ny skola i 8:an och hade då en crush på den här killen, han gick i nian. Jag vågade aldrig prata med honom men tittade längtande i skolan och drömde framför fotot på hans klass i skolkatalogen. Han såg precis ut som för 7 år sedan men inga spår av de känslorna poppade upp. Han var nog vad man kan kalla en typisk teenager crush. (ni som känner mig - kan nu tänka er att jag inte vågade säga hej till en pojke? haha vad mycket som förändras på några år!)

Själva begreppet i sig självt...
de översättningar jag hittar är förälskelse och svärmeri. Spontant skulle jag översätta det med en mindre men väldigt intensiv förälskelse. En förtjusning som gör att man fokuserar och tänker väldigt mycket på personen. Däremot tror jag inte att det behöver vara så seriöst. Det kan gå över ganska fort samtidigt som det kan utvecklas till ett djupare intresse.
Jag tror man behöver små små crushes för att överleva och må bra. Meningslösa sådana som den snygga busschauffören man hoppas ska köra bussen igen för han var så otroligt sexig, läraren man drömmer om underföreläsningen, personer i ens periferi som man kanske egentligen inte vill komma nära men som det kan vara underbart att fantisera lite om. Svårare blir det när man får en crush på någon man känner, antingen gammal vän eller någon man faktiskt har ett intresse av att lära känna. Då tror jag att fenomenet crush kan göra det svårt för en. Just intensiteten i ens sätt för allt som gäller den personen stjälper snarare än hjälper.

Funderingar hit å dit. olika styrka och beroende på föremålet för ens 'crush' - Summan av kardemumman är nog att det får en att känna att man lever lite mer. Man behöver det ibland. Speciellt de där av typen teenager crush som inte leder någon vart utan bara fyller syftet att få le lite för sig själv å fantisera om en alternativ verklighet, få hjärtat att slå lite hårdare, på ett säkert avstånd.

Julafton 08

Mamma kom för att äta risgrynsgröt och byta paket vid 11. Jag fick lampor till mina plantor, vitaminer och hudkräm (och hon betalar en del av nyårsresan). Av familjen jag hyr av och vars barn jag passar fick jag en kokbok med enbart bakrecept dvs. allt från kakor till matbröd (perfekt för mig). Mamma fick Enyas nya CD och familjen jag hyr av fick örngott jag dekorerat. Sen bar det av till mormor för att ta hästarna på en promenad, fika, mat osv. Vi var tre tjejer i rakt nedstigande led och vi är nog lika snurriga alla tre emellanåt. Idag fick jag veta att envisheten nog kommer från mormors pappa...
Väl hemma igen så beslöt sig äldsta brorsan med flickvän att titta förbi på fika innan mamma åkte till sig. Så nu sitter jag här ensam med vad som är kvar med min whiskey och har bestämt mig för att bygga ihop pepparkakshuset. Jag använde ingen mall när jag bakade bitarna så det kan bli intressant :)
Jag återkommer med foto när det är klart.
* * * * * * * *

Bilder ...











Ha ha ha ha ha ha!!! Tänk vad underbart det kan vara att umgås med sig själv mitt i natten :D

(Jul?) Pyssel

Dan före dan före doppare-dan.
I år blir det hälften hemmagjorda julklappar - vare sig folk vill eller inte. Säg tack och se glad ut.. haha.. Kom nyss hem från Solna och ska sätta igång med örngotts arbetet. Jag passar tre barn varje vecka och de ska få varsitt örngott med sina namn tryckta och kanske något bild broderad. Och deras föräldrar ska få två örngott där jag fört över barnens handstil från teckningar de gjort så att det kommer stå sov gott och godnatt samt några stjärnor. känner mig lite tveksam över hur det kommer bli, men det visar sig.

I solna satt vi tre 'kärringar' på golvet och gjorde pärlplattor hela kvällen. Vi börjar bli riktigt gamla. Så här på 21-22 års ålder får man ont och blir stel och det blir svårt att urskilja vilken färg det är på pärlorna i det skumma ljuset. Illa. Men roligt hade vi. Terapi kan det också kallas.

jag har lussebullar i frysen, ett pepparkakshus jag fortfarande inte byggt ihop och några paket ligger färdiga under min provisoriska julgran. Men julkänslan finns inte. Det spelar ingen roll att julbelysningen är tänd och julmusiken fyller stugan. Känslan och det faktum att det är två dagar kvar till jul går helt enkelt inte ihop. Undrar varför.

Jag står i suddigheten

Tiden kommer emot mig
precis som alla andra dagar
Men senast känns det som
att tiden flyter förbi mig,
runt sidorna på mig
utan att beröra mig.

Utan att jag hinner
interagera
det är frustrerande
men samtidigt underbart
Som en stående gungande dvala
världen möter tiden
och jag bara står där
mitt i suddigheten