Tiden kommer emot mig
precis som alla andra dagar
Men senast känns det som
att tiden flyter förbi mig,
runt sidorna på mig
utan att beröra mig.
Utan att jag hinner
interagera
det är frustrerande
men samtidigt underbart
Som en stående gungande dvala
världen möter tiden
och jag bara står där
mitt i suddigheten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är viktigt att ni vet att tiden kommer, den går inte, den springer inte ifrån.
Skicka en kommentar