Önskelista julen 2011

Kära Tomten!
I år har jag varit (ganska) snäll! Jag har städat mitt rum och jag har gjort mina läxor. På julafton önskar jag att jag hittar något av följande i ett (eller flera) paket under granen:

- D's kärlek
- Choklad
- En lägenhet där jag och D kan bo (inte för dyr och inte för liten)
- En bubbelvatten-maskin
- Räkne-manick (så jag håller reda på hur många varv jag virkat - obs! ej kulram utan något som får plats i fickan!)
- En fin klämma eller liknande att sätta upp håret med
- ett fickurshalsband
- körkort (eller hjälp på vägen dit)
- Kramar, massor med kramar. (Helst från D men från andra går bra också, bara de som ger dem inte är läskiga och luktar illa)
- En vinterjacka
- Fred på jorden
- Jullov
- nya kläder (byxor/jeans, underkläder, kofta m.m)
- Tid
- Smala-ben-trollstav
- en verklighetsflykt (spa, hotellövernattning, mysrestaurang, resa jorden runt, gå på föreställning t.ex.)
- målarmaterial (målarduk, oljefärger att pröva, tunn typ byggplast så att jag inte målar halva rummet när jag pysslar)
- Kvastskaft/rundstav i två-tre olika grovlekar + garn till en pläd (har ju sett ett fint pyssel jag vill testa att göra. rundstavstorlekar mellan 10-30mm + billigt, ej för löst spunnet garn)
- Liggfåtölj från chili
- Lakanspännare eller större underlakan som passar 120 eller 140säng
- Massage
- lite mer kärlek från D
- Balanssinne
- Glatt humör
- Morgonpigghet
- Familjesläktträdet från belgien + en bra kopia på familjeskölden
- Kylskåpsmagneter från lisatofft
- Boxningsgrejer - bättre o hela handskar, mitsar...

(fler uppdateringar kan komma ... måste ju passa på att göra en ordentlig lista så kanske jag har tur och får något)

Tänk om det blir försent?

Tänk om det blir försent. Tänk om tiden kommer innan jag hunnit med.
Tänk om han blir så gammal att han inte kan tänka eller prata ordentligt längre, om han blir dement och inte kan minnas.

Om jag aldrig kommer till den punkten där jag är stark nog att orka ta tag i allt det där outredda.

Blir det försent så är det försent, då går det inte att ändra. Då skulle jag slippa. Men jag skulle också få leva med det resten av mitt liv - att jag inte gjorde något åt det hela.

Men just nu orkar jag inte. Jag gör bara inte det.

Jag beundrar dig som klarar av att, om inte prata om riktiga saker, så iallafall ta en kopp kaffe.

Varför ska egobehov vara så svårt...

varför kan man inte bara få be om det man känner att man behöver ibland?!
ibland är väl det det lättaste, smidigaste o snabbaste sättet att få det man känner behov av uppfyllt. Och varför känns det som att behov är något fult och dåligt. Alla borde väl må bättre och bli gladare om de känner sig någorlunda tillfredsställda?

Behöver man få vara lite ifred, få en kram/lite extra kärlek, få var på dåligt humör en stund, få sova ostört, vara lite ego. Vissa gånger är det väl så mycket lättar att bara säga det - men den man säger det till - kan den personen ta det utan att känna sig anklagad, oönskad, avvisad eller kvävd?

Vi är nog lika dåliga kålsupare allihopa. Vi vill kunna säga vad vi vill och behöver, men har alla lika svårt att ta emot samma när vi är de som blir tillsagda vad andra behöver av oss.

Varför ska behov vara så svårt - kan de inte bara få vara behov som respekteras för vad de är och som man tillsammans försöker möta efter bästa förmåga.

(det gäller inte bara en viss person, om du tror det, om du mot förmodan skulle läsa, även om du fick mig att skriva - det är ju ett rätt generellt mellanmänskligt problem)

ordböcker och knäckebröd

Så är det idag.

Jag gjorde en massa korvgryta igår, men vågar inte äta den... Korven luktade ganska suspekt. Och åka iväg o handla något nytt vågar jag inte, för då kanske jag tappar känslan. Oh känslan som jag äntligen har: d e mysigt hemma, jag känner mig inte helt borta i huvudet utan det är lite roligt att plugga o utsikterna ser goda ut gällande att få nåt.gjort idag. Jag arbetar visserligen fortfarande med det jag tänkte blivit klar med i tisdags men men... Äh. Jag får jobba in mensvärksdagarna i helgen. David ska ändå jobba så då kan jag inte frestas av att umgås led honom istället för att studera.

Lunchens förrätt: knäckebröd med Philadelphia och paprika
Lunchens huvudrätt: stekta ägg kanske? Eller makaroner med riven ost?

Varför finns d ingen vettig mat hemma? Dumma äckliga lammkorv...

Jabadahut-mensvärk

Jag vet exakt vad jag skulle göra idag. och jag borde hinna med det på en dag. Så då, när jag hade varit duktig, skulle jag kunna ta det lugnt o pyssla lite ikväll.

MEN.

Det är Jabadahut-mensvärk idag. så det blir inte mycket gjort.
Värktabletter + värktabletter. Det gör inte så extremt ont men jag känner det. Och hela kroppen är trött, framförallt ryggen. Huvudet är segt, tankarna är som narkosbedövade sniglar. Om jag blundar och sätter händerna där det känns som magen borde vara o sen tittar så skiljer det flera decimeter. Jag känner mig tjock o svullen som Jabadahut från starwars. Det känns som att jag släpar runt på en osynlig Jabadahut-kropp.

SÅ.

Jag orkar helt enkelt inte, inte öppna dokumentet på datorn, övertala mig själv att jag kommer få mer gjort närmaste två timmarna än de senaste fem (= inget gjort alls typ). Så jag ger mig själv ledigt fram till kl 17. Ska slänga ihop ett dublinbröd, titta på nåt, kanske läsa en annan skolbok som e lite mer lättsmält.

Jabadehut over and out.