Hi hi hi hi! ibland är det bra att bara en småsjuk pmskossa!

Jag har en väldigt bra men trasig cykel
eller förlåt - jag har 60kronor och en bakelse och en biskwi och ett winerbröd - och cykelhandlaren har en trasig cykel.

Dino: jag har en cykel här - vad kostar det att laga? eller vad vill du köpa den för?
Cykelgubben: hmm.. 350 att laga du kan få 50kr för den
Dino: gnäll gnäll gnäll
Cykelgubben: 300laga, du får 50 då kan jag laga å sälja för 400.
Dino: gnäll gnäll
Cykelgubben: det är en bra cykel, vad vill du ha?du kan få 100
Dino: hmm... ok!

På väg hem låg ett konditori som jag aldrig handlat i så jag gick in. Pekade- jag vill ha en sån chokladbiskwi ... och hmm.. ett winerbröd. Mannen la dem i en påse och jag funderade. Leende säger jag: jag har lurad på cykelhandlaren min trasiga cykel, ge mig en bakelse också!

Vilken underbar känsla att bara gå in å peka på allt man vill ha. En småsjuk pmskossa som borde packa behöver sånt.

Söndag

Johnny Cash sjunger sin Folsom Prison Blues och jag städar ur min gamla cell och ringer för att tacka ja till en ny.
Om allt går som det ska nu kommer flyttar jag in i en liten stuga i västerort där jag betalar hyran genom barnpassning 2dagar/veckan. Det kommer bli trångt - men jag slipper dela.

Det är dags att börja om igen och det känns lite konstigt. Obekvämt men samtidigt befriande. Några år har gått sedan jag bodde permanent i min hemstad. Stockholm är anonymt, stressat och stort fast ändå fullt av möjligheter, gamla vänner och familjen.

Dagarna som är nu är fulla av funderingar- om ni bara visste allt som går genom mitt huvud. . .

de här kan du ha du är tjockare än mig...

tack mamma för dagens citat!
Jag hjälper henne rensa ur gamla saker ur garderoben och hon slänger ett par gamla byxor på mig.
(hon tycker inte om att bli citerad ... men jag skrattar)

Tror jag får be om ursäkt för att jag inte skrivit mer.. har funnits massa att skriva om men jag har inte fått tid. och när jag väl sitter vid datorn är inspirationen borta.

Men lite kort:
sista mötet med lärare på universitetet fick mig att verkligen inse hur mycket utbildningen de senaste två åren gett mig. Och hur sorgligt det kändes att inte längre ha honom som min mentor längre. Det har varit lite ont om äldre manliga förebilder i mitt liv. Sådana man kan se upp till och lära sig något av. Någon som kännts lite som en mentor på riktigt.
Men jag säger inte Hej Då till någon, jag tror att man ses igen.

Festivalen - regn, frysa, lera, ramla nedför en trappa och få blåmärken, jobba, ont i ryggen, sol, getingar, MUSIK, sköna människor, tälta, polis.
Jag kommer i konflikt med mig själv när melodin och musiken är bra men texten berättar något jag inte kan stå för. Eller artisten skrikande får igång massan att skrika ''burn babylon, burn the police". Dagens samhälle är inte det bästa möjliga men svensk polis är väldigt bra jämför med många andra länder. Och använder man droger får man ta konsekvensen - oavsett om han är en lodis, svensson eller känd artist!

Ikväll ska jag iväg och titta på två bostäder - håll tummarna för mig.

kort uppdatering

Det har varit några dagar nu när jag tänkt skriva men inte blivit av.
ska skriva om mentorn och att jag inte tar hejdå.
ska skriva om uppsala reggaefestivalen - jag åker nu och e tillbaka på söndag så det kommer mera då.

nu måste jag sova. vill bara lämna er med en 'tanke'

 

det jobbiga är inte att flytta - att packa å packa upp å ställa om sig. utan det jobbiga är att inte veta vart jag kommer bo om några veckor. och jag vet inte heller när jag kommer ha löst det.

 

godnatt

Dags att börja om

... igen. Dags att börja om igen...

Att köpa ny mat är helt onödigt då det inte är mer än 1-2 veckor till jag kommer bo i lägenheten. Det finns ingen anledning att storstäda eftersom jag ska börja packa när jag kommer tillbaka från Stockholm ( ska dit ons - tors veckan efter). Jag har fortfarande inte hittat någon bostad men det löser sig alltid på något sätt, om inte så har jag en nödlösning.

Utanför häller regnet ned, balkonglådorna har fått aluminiumfolie över sig så de inte ska bli överfyllda och blommorna drunkna. De 'ordentliga' saker jag skulle gjort idag har skjutits på imorgon. Tänk vad omotiverad man kan bli vissa dagar. Jag äskar visserligen det här vädret men för att mysa i soffan under en filt framför en film.

Försökte få M att sjukskriva sig och spendera dagen med mig men han gick inte med på det.
Under hela sommaren har våra mötet bestämts av klockslag och olika dygnsrytmer, antingen har vi varit för trötta eller för stressade för att kunna bara vara. Jag saknar de där dagarna innan sommaren när man kunde kramas i soffan och småprata i timmar. Nu verkar även småpratet svårt. Och snart flyttar jag. Hur går det då?

När det blir dags för packning ska jag försöka slänga och skänka bort så mycket som möjligt. Men det är svårt. Saker och kläder har gamla minnen, de har planer för framtiden, de används, de används inte - man har skaffat alla dessa saker och de är de som gör ens hem. Fast ska man vara helt ärlig är det väldigt lite av allt man har som egentligen behövs. Peppa mig gärna när det är dags så att jag kanske får 1 mindre kartong att släpa på.

Det är dags att börja om igen. Jag har blivit ganska bra på att packa ner, packa upp och få det hemtrevligt. Fast omställningen till en ny miljö, nya människor och nya rutiner kräver alltid energi. Jag kommer sakna linköping, jag har börjat trivas här väldigt bra och jag har börjat få vänner på riktigt. men nu flyttar jag igen .