Varför ska egobehov vara så svårt...

varför kan man inte bara få be om det man känner att man behöver ibland?!
ibland är väl det det lättaste, smidigaste o snabbaste sättet att få det man känner behov av uppfyllt. Och varför känns det som att behov är något fult och dåligt. Alla borde väl må bättre och bli gladare om de känner sig någorlunda tillfredsställda?

Behöver man få vara lite ifred, få en kram/lite extra kärlek, få var på dåligt humör en stund, få sova ostört, vara lite ego. Vissa gånger är det väl så mycket lättar att bara säga det - men den man säger det till - kan den personen ta det utan att känna sig anklagad, oönskad, avvisad eller kvävd?

Vi är nog lika dåliga kålsupare allihopa. Vi vill kunna säga vad vi vill och behöver, men har alla lika svårt att ta emot samma när vi är de som blir tillsagda vad andra behöver av oss.

Varför ska behov vara så svårt - kan de inte bara få vara behov som respekteras för vad de är och som man tillsammans försöker möta efter bästa förmåga.

(det gäller inte bara en viss person, om du tror det, om du mot förmodan skulle läsa, även om du fick mig att skriva - det är ju ett rätt generellt mellanmänskligt problem)

ordböcker och knäckebröd

Så är det idag.

Jag gjorde en massa korvgryta igår, men vågar inte äta den... Korven luktade ganska suspekt. Och åka iväg o handla något nytt vågar jag inte, för då kanske jag tappar känslan. Oh känslan som jag äntligen har: d e mysigt hemma, jag känner mig inte helt borta i huvudet utan det är lite roligt att plugga o utsikterna ser goda ut gällande att få nåt.gjort idag. Jag arbetar visserligen fortfarande med det jag tänkte blivit klar med i tisdags men men... Äh. Jag får jobba in mensvärksdagarna i helgen. David ska ändå jobba så då kan jag inte frestas av att umgås led honom istället för att studera.

Lunchens förrätt: knäckebröd med Philadelphia och paprika
Lunchens huvudrätt: stekta ägg kanske? Eller makaroner med riven ost?

Varför finns d ingen vettig mat hemma? Dumma äckliga lammkorv...

Jabadahut-mensvärk

Jag vet exakt vad jag skulle göra idag. och jag borde hinna med det på en dag. Så då, när jag hade varit duktig, skulle jag kunna ta det lugnt o pyssla lite ikväll.

MEN.

Det är Jabadahut-mensvärk idag. så det blir inte mycket gjort.
Värktabletter + värktabletter. Det gör inte så extremt ont men jag känner det. Och hela kroppen är trött, framförallt ryggen. Huvudet är segt, tankarna är som narkosbedövade sniglar. Om jag blundar och sätter händerna där det känns som magen borde vara o sen tittar så skiljer det flera decimeter. Jag känner mig tjock o svullen som Jabadahut från starwars. Det känns som att jag släpar runt på en osynlig Jabadahut-kropp.

SÅ.

Jag orkar helt enkelt inte, inte öppna dokumentet på datorn, övertala mig själv att jag kommer få mer gjort närmaste två timmarna än de senaste fem (= inget gjort alls typ). Så jag ger mig själv ledigt fram till kl 17. Ska slänga ihop ett dublinbröd, titta på nåt, kanske läsa en annan skolbok som e lite mer lättsmält.

Jabadehut over and out.

utanför

Klockan är 23:47 och jag försöker intala mig själv att när jag borstat tänderna o kryper ner bredvid D så kommer jag få en puss o den tunga dimman som nyss svepte över mig kommer försvinna o jag kommer somna direkt, inte ligga vaken o fäkta bort tankar.
Men jag känner mig plötsligt så väldigt mycket utanför.
Utanför min egen familj... av flera skäl.
Utanför D ... för att hans sinnesstämning plötsligt kom och tog honom bort från mig ikväll.
Utanför mina kamrater för jag knappt har någon kontakt med de flesta längre
Utanför mina kollegor för jag arbetar ensam med något annorlunda och abstrakt
Utanför mig själv ... för jag känner mig inte helt som mig, jag har inte tid eller ro att vara o göra som jag vill just nu

Jag känner mig utanför

Och jag hoppas verkligen att jag får en puss och får somna fort

te nu - plugg imorn

Jag vet... Jag VET!!
Jag borde plugga, jag har lagt boken bredvid datorn men jag orkar inte öppna den. jag är för trött. och det är ju ingen vits att läsa om jag inte orkar förstå (eller hur?! övertygar mig själv om att det är ok att dricka te, äta kladdkaka och titta på nya avsnittet av Bron på SVTPLAY o sen sova)

mm.. IMORN ska jag gå upp tidigt, följa mitt schema o plöja tusen sidor text minst.. jag lovar. Imorn kommer det gå bättre (kan ju försöka inbilla mig själv det just nu iallafall...)