utanför

Klockan är 23:47 och jag försöker intala mig själv att när jag borstat tänderna o kryper ner bredvid D så kommer jag få en puss o den tunga dimman som nyss svepte över mig kommer försvinna o jag kommer somna direkt, inte ligga vaken o fäkta bort tankar.
Men jag känner mig plötsligt så väldigt mycket utanför.
Utanför min egen familj... av flera skäl.
Utanför D ... för att hans sinnesstämning plötsligt kom och tog honom bort från mig ikväll.
Utanför mina kamrater för jag knappt har någon kontakt med de flesta längre
Utanför mina kollegor för jag arbetar ensam med något annorlunda och abstrakt
Utanför mig själv ... för jag känner mig inte helt som mig, jag har inte tid eller ro att vara o göra som jag vill just nu

Jag känner mig utanför

Och jag hoppas verkligen att jag får en puss och får somna fort

te nu - plugg imorn

Jag vet... Jag VET!!
Jag borde plugga, jag har lagt boken bredvid datorn men jag orkar inte öppna den. jag är för trött. och det är ju ingen vits att läsa om jag inte orkar förstå (eller hur?! övertygar mig själv om att det är ok att dricka te, äta kladdkaka och titta på nya avsnittet av Bron på SVTPLAY o sen sova)

mm.. IMORN ska jag gå upp tidigt, följa mitt schema o plöja tusen sidor text minst.. jag lovar. Imorn kommer det gå bättre (kan ju försöka inbilla mig själv det just nu iallafall...)

somna somna somna somna

Snälla universum. Kan jag inte få ta mig igenom iallafall ett uppslag, eller allra minst en sida i boken mellan gångerna jag somnar till? Det går så fasligt långsamt att läsa annars... snälla?
Jag försöker ju vara duktig o bli klar med pluggboken så jag kan få virka sen... snällla?

sockor och hälar och höstmorgonplugg

sitter med ett tunt täcke runt mig i sängen o ska försöka börja dagens plugg. Frukosten blev lite lång för jag fastade i att surfa runt på Ravelry.com (stort internationellt stick och virkforum med mönster, bilder, diskussioner).

höstdimman ligger tjock någon meter över marken, jag är lite snuvig och försöker intala mig själv att man inte behöver vara så envis bara för sakens skull. Ibland kan man vara lite snäll mot sig själv och välja det lätta och vanliga istället för att envisas med att göra annorlunda och knepigt.
(det vore ju mycket mycket enklare att virka tå och häl som separata bitar för att sedan rundkroka resten av foten istället för att försöka göra sockan i en bit där allt är krokat)

jag orkar inte vara lilla my idag...

Lilla my har förpassat garnet och krokarna till skamvrån.

aaaaaaaaaaaaaagggggghhhh!!!
Min plan kommer inte att funka. Det går helt enkelt inte att göra spiralsockor i vriden resår genom att kroka/tunisisk virkning. JAG GER UPP!

Garn o krokj*vlarna ligger i skamvrån.

Men jag SKA göra ett par sockor, minst. Ska knåpa ihop mitt eget mönster, så det så! Nu har jag ju prövat o hållt på i flera dagar för att hitta hur man kan göra nåt som överhuvudtaget liknar resår när man använder tuniskisk virkning/krokning (jajaja jag har svårt att bestämma mig för om jag ska använda svenska eller engelska ordet). Så då kan jag ju inte låta bli att använda min 'fina' resår.

Ny plan: Resår i skaftet - halvegen konstruktion på häl (måste dock testa först (hoppas hoppas att DET iallafall går att göra som jag tänker i huvudet, till skillnad från den vridna resåren ***** (svär lite till))) - sen knåpa ihop resten av foten o nån form av tå. ... gäller bara att skriva upp vad jag gör så jag kan göra en likadan till andra foten.

Slutsats: Mina blivande oreanga sockor får bli hur fula och fel som de kan bli - men jag ska bära dem stolt iallafall. Och om mitt eget mönster blir bra så ska jag dela med mig av det till andra krokare och döpa det till Svordomssockor!