Uppdatering början av mars 2010

Mötet jag skrev om i förra inlägget gick bra och jag har nu en mentor för mitt skrivande. Det känns bra och det hjälper mig att driva mig själv framåt. Det rullar nu. Det börjar bli seriöst (det har det alltid varit men än mer nu)

Igår var jag med 9-åringen på sjöhistoriska museumet och tittade på alla deras modellbåtar, båtrelaterade grejer och piratutställningen. Det mest spännande, enligt mig, var att kungen på 1700- talet gav lagligt tillstånd till ett antal personer att vara sjörövare i östersjön så länge de inte attackerade svenska skepp. 9- åringen ställde en mycket bra fråga efter att jag återgett några av museitexterna: Varför krigar man? ... ja... varför krigar man, det är väl dumt!

sakta men säkert

så växer textmassan som ska föreställa en bok. Jag räknade snabbt och kom fram till att i utkast ett på delarna ett till tre kommer sluta på 35-40 A4. Jag är snart klar med del tre och då är det två delar kvar att skriva utkast på. Sen kommer utkastet genomarbetas för att få mer flyt och fylligare språk... räknar man att varje A4 blir två sidor i tryck så verkar det ju som att jag kommer få till ett omfång som kan kallas bok. Det känns skönt. Inte för att sidantalet är det viktigaste.

Idag är jag dock en humörig pms-kossa... ringde och skällde på vårdcentralen som skickat ett inbetalningskort för ett uteblivet besök som jag ringt och avbokat. Jag slipper betala.
Sen åt jag våfflor tills jag inte ville ha fler... Nu ska jag göra middag och se en film. Det är ingen vits att försöka göra så mkt mer idag. Hoppas att kossan håller sig lugn och snäll imorn så att jag får mycket gjort.

På fredag har jag ett lunchmöte med en kvinna som är författare och arbetar på en tidning, hon vill ställa upp som mentor för mig och mitt skrivande. Det ska bli spännande. Jag vet inte riktigt hur mycket tid och energi hon är villig att ge mig. Hoppas att personkemin stämmer. Hoppas att det fungerar om vi väl drar igång det. Undrar lite hur jag ska presentera mitt arbeta och mina förväntningar på henne... ska jag ta med mig pärmarna kanske?

Sjuk

Jag är sjuk och jag vill vara liten och klaga
Halsen är tjock och öm. Jag har feber och fryser. Det gör ont i kroppen.
Jag vill ha glass och en stor varm famn att krypa in i ... och somna... och vakna frisk.

Jag ringde mamma för att se om hon ska ut och köra med bilen för då kanske hon kunde handla lite mat till mig. Det kunde hon, ibland är det bra att hon bor nära.

Jag vill inte ha ont, jag vill inte frysa och inte vara sjuk!!!

Vick på dagis

Igår blev jag väckt klockan 0730 av en glad och pigg bekant som ringde och frågade om jag ville jobba på dagis då de behövde personal. Iväg till andra sidan stan nyvaken som jag var. Väl framme så får jag låna ytterkläder och börjar passa små varelser som springer runt i olika färgglada overaller, mössor och vantar. Jag inser snabbt att även om jag skulle lära mig några namn så kommer jag antagligen ändå inte känna igen barnen när de kommer in och tar av kläderna. Efter ett tag får jag i uppgift att ta in tre av dem, klä av, tvätta och byta blöja för att sedan äta frukt. Sen är det lek följt av samling. Under lunchen bäddar jag i ordning med alla barnens kuddar på bestämda platser så att de kan sova efter maten. Dagen rullar på... Tyvärr pratade jag inte så mycket med min bekant (egentligen D's kompis)eftersom han arbetade på en annan avdelning med äldre barn.

På vägen hem försökte jag känna efter om jag skulle vilja arbeta på dagis. En skock snoriga små saker och nudlar fastklistrade i strumpan. Jag trivs nog bättre med att passa några få barn i taget och få en djupare relation. Men ... när jag hämtade 'mina' vanliga barn på dagis på eftermiddagen så sa jag att om de behövde extra personal kan de ju ringa mig. Och de skulle de göra lät det som. Det dagiset som är här vid mig känns mycket trevligare och mysigare än det jag arbetade på igår. Så det vore skoj att få vicka här hemma, dels för att se om det är någon skillnad och sen är det närmare.

slutord: Det finns små barn som heter GÖSTA... trodde alla Gösta satt på ålderdomshemmen?

Välkommen på te i stugan

Du är välkommen. Oavsett vem du är. Så länge du dricker te.

Jag var hos kuratorn i morse och insåg att, nu när mitt frikort går ut och jag kommer behöva börja betala för att gå dit, så känns det inte värt det. Visst tar jag upp saker jag behöver prata om och visst svarar hon något. Men får inte med mig tillräckligt därifrån. Jag har inte så mycket nya tankar, nya verktyg, nya sätt att se på som jag önskar. Så - Vem som helst är välkommen hit, till Bromma, på te. För jag tror att det kan hjälpa lika mycket, blir billigare också. Dessutom mår jag bättre nu, sen jag fick B12 vitaminerna av läkaren. så det kan ha varit bristen som gjorde att jag fick sådana raviner till svackor i humöret.

Just nu har jag en liter mynta/earl grey te och ska precis börja arbetet för dagen (skriva)... Och det känns bra. Stugan storstädades igår, sen hade jag en mysig kväll med middag, vin, film, bastu med D. Jag har det bra. Te är gott.