Flodhästen

Så var det dags igen...


En överviktig flodhäst
En stackars överviktig flodhäst
någonstans där ute i världen
måste vara väldigt förvirrad

Flyttad mot sin bestämdaste vilja
låter hon visa sitt missnöje
genom irriterat blängande
och slukar allt ätligt

En stackars överviktig flodhäst
måste vara väldigt förvirrad
av att plötsligt vara instängd
inuti mig några dagar varje månad

Jag är inte heller
nöjd med situationen

Målarskjortan

Jag målar på en tavla. Det är en abstrakt höst.
Igårkväll satte jag mig för tredje gången. Jag skulle fokusera på blått. Det blå som målades första gången försvann under de gröna-gula-orange-bruna-svarta som kom under andra målningen. Jag målade bara blått igår. ljusblått, gråblått, klarblått, mörkblått, mörktgråblått och nästan svart. Samtidigt tittade jag på en film, Mona lisas leende. När filmen var slut började jag klicka på allt extra material. Jag målade blått i timmar. När jag tittade på klockan var hon 0122. Så det var nog bra att jag bestämde mig att ta de andra färgerna en annan gång. Jag måste måla grönt och rött, igen.
När jag kom tillbaka efter att ha tvättat penseln, skumgummitussen, glasen och borstat tänderna så ser jag på tavlan och inser att jag blivit blind. Om man målar i flera timmar med samma färg tror jag synen förändras. Jag arbetade på nyans efter nyans och i slutet vet jag att jag saknade den där skarpa, tydliga blå. Då igårkväll och nu på morgonen så ser jag att det är väldigt blått. Väldigt väldigt blått.
Efter andra målningen tyckte jag den var lite svag och lite väl grön-orange så jag ville få till lite mer blå. Men det gick nog lite överstyr, hmm.

Stuga eller flytta

Jag har börjat fundera på om jag trivs och ska stanna i stugan eller om jag ska börja försöka få tag i en lägenhet. Även om jag skulle välja det sista så skulle det antagligen vara svårt att få tag i något - vilket skulle leda till att jag blir kvar i stugan iallafall.

Egentligen trivs jag rätt bra. Jag sparar pengar varje månad vilket gör att jag kan leva på sommaren och skriva utan att ta sommarjobb. Alternativt betala tillbaka lite till csn och minska mitt lån. Jag blir inte helt ensam för familjen jag hyr av träffar jag minst två gånger i veckan när jag har barnen. Och jag kan alltid knacka på och fråga om det är något. Nackdelen är att det börjar kännas lite trångt. Det går knappt att möblera om (förlåt, jag kom av mig här för jag var tvungen att springa efter hårsprayen och döda en stor spindel som hissade ner sig från taket). En annan sak jag saknar, förutom inbyggd förvaring, är att kunna hoppa in i duschen utan att behöva gå ut ur bostaden. Nu duschar jag i deras källare. Å andra sidan så är det mysigt med en stuga, med tomt och natur nära inpå.

Jag både trivs och inte. Svårt.

En regnig höstmåndag

Utanför fönstret droppar det stilla och färgerna går allt mer mot bruna och orange än de friska gröna.
Jag sitter med studielitteraturen uppslagen och funderar.
Funderar på att måla en tavla med höstfärger. En abstrakt tavla, eftersom jag inte är så bra på att måla så som det ser ut ändå. En tavla med grönt, brunt, orange och regn. Kan man måla abstrakt regn? Kanske man man göra små stänk med lack så det ser blött ut?

Jag funderar på en människa jag mötte häromdagen som slängde ur sig en kommentar. En kommentar som jag reagerade starkt på. Inte så mycket själva tanken utan mer att han sa den och varför. Jag kan inte se någon positiv anledning för honom att öppna munnen och säga de där orden. Så varför gjorde han det?

En annan sak jag funderar på är hur lätt två som står varandra nära kan bli obekväma. och hur lätt jag tror det skulle vara att undvika det genom överdriven tydlig kommunikation. Å andra sidan kan man ställa sig frågan om det finns en relation mellan några människor någonstans i världen som alltid är perfekt. Jag tror inte det. Jag tror inte att det ska vara så, för det går nog inte, inte om det ska vara äkta.

Imorn ska jag göra äppelmos och tömma mitt gamla akvarium hos mamma. Imorn ska jag lämna kläder till välgörenhet. Idag ska jag plugga. Men jag känner för att tända ljus och göra massa annat.

Brev från Norstedts

Jag öppnade brevlådan för att se om det kommit något till mig. Det brukar nästan aldrig göra det eftersom jag inte bor på adressen där jag är skriven. Men idag låg ett stort vitt kuvert där. Från Norstedts.
Jag antar att det är mitt manus som de har retunerat. När jag skickade in manuset till boken så skickade jag via mail till fyra förlag och via vanlig post till fyra förlag. Jag har fått två refuserings mail och nu ett brev på posten. Jag har inte öppnat det än.

Tankarna går:
Om det bara är ett refuseringsbrev borde inte kuvertet vara så tjockt.
Jag glömde skriva att jag gärna ville ha det retunerat och jag glömde att bifoga extra kuvert och porto. Har de skickat det ändå för att vara snälla? Eller är det ett positivit besked? Jag vet att man kan få svar att de är intresserade och att de önskar att författaren ska göra ändringar. Men att man efter flera vändor med ändringar fortfarande kan få ett nej i slutändan.



Hmm... ska jag våga öppna kuvertet?
Ska jag plåga mig själv och vänta? Oavsett vad det står så kommer jag nog få svårt att fokusera på studierna om jag öppnar det. Tror jag ska ta å plugga ett tag innan jag öppnar det. Jag sitter å sneglar på kuvertet nu, jag måste kanske gömma det där jag inte ser det...

----
Men när jag öppnade det fanns inga kommentarer. Bara mitt manus i plastmappen jag skickade in det i samt ett A4 med texten:

"Hej!

Tack för att du har skickat in ditt manus till oss som vi nu har granskat. Tyvärr måste vi tacka nej till utgivning.
Eftersom vi får in en stor mängd material kan vi bara undantagsvis skriva personliga omdömen. "

Då kan jag kyssa bort Norstedts från listan.

5 Kvar att få svar från.