välsmakande formuleringar

Det regnar inte idag - eller jo vänta... det gör det visst. Det strilar ner utanför ena fönstret, så fint regn att det knappt syns. jaja...

Kan lägga till att det är idiotiskt att försöka ta sig igenom dagen utan verktabletter. Gick fram till kl 12. Sen började jag må illa. Mensvärk är alltid lika trist.

Sitter fortfarande med mina dikter och tänkte lägga ut lite formuleringar jag tycker om. Den första är inte min utan skriven av en annan, men är del av en dikt. Resten är mina och från dikter de med såklart.

Något som betydde
Ungefär samma sak
Fast på mitt språk


"Din nakna hud bar spår
Av vattendroppar"

"Snälla kyss bort mina
Osynliga tårar som rinner"

"Mina ögonlocks insida är tatuerad
av min egen skräck."

"Att passa spikarna i såren
kanske fyller hålen,
men det kommer inte läka bra."

"Vi säger ingenting.
Men kommunicerar i mängder."

"Med iskalla fötter gick hon
på hans redan ansträngda nerver
Hon tyckte han behövde kylas ned."

"och din röst förändras i tystnaden"

Kommer det regna imorgon också?

Det regnade igår morse när jag vaknade
det regnade igår när jag cyklade till tunnelbanan
det regnade igår när jag och D gick på stan
det regnade igår när vi åkte hem, när vi åkte in igen och hem igen från stan.

Och gissa vad?

Det regnade i morse när jag vaknade
det regnade när jag åkte hem
det regnade när jag gick för att bowla med familjen
och det regnade när jag kom hem

Nu är det mörkt. Så jag ser inte om det regnar.
Men det lät nyss som att någon möblerade om på vinden, så jag antar att det blåser. För jag har ingen vind som någon kan vara och möblera om. Men jag har grenar som slår emot husets väggar och tak när det blåser.

Trots vädret känns det ganska bra. En del funderingar och problem känns lite bättre efter att de ventilerats och en sätt att eventuellt göra situationen bättre ska prövas. Och jag har kommit igång med arbetet med diktsamlingen. Håller just nu på att gå igenom alla. 35 av 227 är klara. Förhoppningsvis plockas skrivaren fram imorn eller på tisdag.

Diktsamlingen är på gång

Nu har jag äntligen kommit igång med arbetet för att få till en diktsamling.

Alla dikter är i ett dokument, nu ska jag gå igenom dem. Jag brukar inte tycka om att ändra i gamla alster men jag ska kolla lite snabbt om det är nåt litet som kan ändras och förbättras. Men skulle säkert kunna skriva om hälften men på ett sätt känns det som att jag inte respekterar den gamla mig. Den som skrev dem, och situationen då de kom till.

Samtidigt har jag samlat alla utkast. Ska försöka skriva klart dem. I alla fall några av dem. normalt sett skriver jag klart dikterna ganska fort. Några av utkasten känner jag väl igen, jag trodde att de blivit klara dikter.. men tydligen inte.
(En som jag skrivit klart är Flickan från norr och pojken. Den är från när jag såg ett par som skulle med samma buss som mig. Så kom det som en liten historia till mig)

En pärm, papper och ny färgpatron till skrivaren är inhandlat. Snart ska alla mina dikter granskas och kommenteras av några som ställt upp på att hjälpa mig välja vilka som ska vara med i samlingen.

Sist men inte minst måste jag ta tag i frågan hur, vart osv. de ska tryckas.
Vad gäller hos olika förlag, hur funkar det? Sen finns vulkan.se men det finns frågetecken även där...

Ont.

För några dagar sen hällde jag i mig 4 liter laxermedel som smakade fruktansvärt äckligt. Dagen efter var jag till läkaren och gjorde en väldigt otrevlig koloskopi. De fick ge mig morfin för att jag skulle orka. Men de sa att tarmarna såg bra ut så vi får väl se om proverna de tog visar något. Efteråt mötte jag D för att äta lunch. Han skrattade åt mig och tyckte jag var konstig. Morfinet höll nog i sig ett tag för sen gick jag hem och sov några timmar.

Det var det första ont.
Det andra ont tror jag inte morfin skulle bita på. Och när jag behöver det som mest inser jag att jag knappt har några riktiga vänner längre. Jag vet inte vart de tagit vägen men de finns inte längre, i alla fall inga i samma stad som mig. Eller jo, Bettan finns.
Hur som helst så står jag i en situation där det känns som att jag inte kan göra något för att påverka. Det kan fortfarande vända och bli bättre. Men det kan också gå totalt åt skogen. Och jag vet inte om jag klarar det. Om jag har styrka nog kvar att hantera det om jag blir så förstörd. Så nu sitter jag som ett mongo med tårar som aldrig slutar och kan inte låta bli att tänka på det värsta möjliga. Hur mycket jag än försöker är det svårt att lägga det lite åt sidan och fokusera på något annat. Så här sitter jag och hoppas med hjärtat krampandes.

Sommarlov/ tid för skrivande

Nu är terminen slut och jag har gjort sista tentan. Jag satt nästan de fem timmar som var tillåtna och jag svarade på alla frågor. Svarade till och med ganska bra på alla utom en tror jag. Så det känns som att jag kommer klara den. Svaret kommer om några veckor så fram tills dess kan jag, om det nu inte gick bra, iallafall leva med illusionen om att det gått bra.

Sommarlov? nja.. inte riktigt. På ett sätt är jag fri att göra vad jag vill hela sommaren. Men jag har ambitioner som jag själv satt upp. Måsten om ni så vill kalla dem det. Min pojkvän sa att jag kan ta det lugnt i några veckor men jag känner inte att jag kan det. Jag har bestämt mig för att leva på mina sparpengar hela sommaren för att kunna få tid att skriva (och lite annat kreativt samt lite slö-sommarlov-semester). Men om jag i slutet av sommaren inser att jag inte hunnit göra en bråkdel av det jag tänkte (skrivmässigt) så kommer jag tycka väldigt illa om mig själv.
Visst, visst det kanske är så att jag behöver semester och samla kraft och slappna av efter ett års studier.. men.. nja. Mina krav tillåter inte att majoriteten av sommaren går till sådant.

Sista tentan var den 4:e och jag ska till läkaren för en undersökning den 10:e. Så efter den 10:e skall jag definitivt komma igång. Lättare och bättre att ta någon/några dagar ledigt när jag känner att jag förtjänar det istället för att som nu känna att jag vill och borde komma igång men inte riktigt orkar och därför blir inget gjort samtidigt som jag inte kan njuta fullt ut av 'ledigheten'.

När jag sitter och skriver det här så inser jag att jag har höga krav på mig själv inför den här sommaren. Det visste jag redan men frågan är hur höga de är och hur sunda. Jag får försöka hålla ett öga på mig själv.