Diktsamlingen är på gång

Nu har jag äntligen kommit igång med arbetet för att få till en diktsamling.

Alla dikter är i ett dokument, nu ska jag gå igenom dem. Jag brukar inte tycka om att ändra i gamla alster men jag ska kolla lite snabbt om det är nåt litet som kan ändras och förbättras. Men skulle säkert kunna skriva om hälften men på ett sätt känns det som att jag inte respekterar den gamla mig. Den som skrev dem, och situationen då de kom till.

Samtidigt har jag samlat alla utkast. Ska försöka skriva klart dem. I alla fall några av dem. normalt sett skriver jag klart dikterna ganska fort. Några av utkasten känner jag väl igen, jag trodde att de blivit klara dikter.. men tydligen inte.
(En som jag skrivit klart är Flickan från norr och pojken. Den är från när jag såg ett par som skulle med samma buss som mig. Så kom det som en liten historia till mig)

En pärm, papper och ny färgpatron till skrivaren är inhandlat. Snart ska alla mina dikter granskas och kommenteras av några som ställt upp på att hjälpa mig välja vilka som ska vara med i samlingen.

Sist men inte minst måste jag ta tag i frågan hur, vart osv. de ska tryckas.
Vad gäller hos olika förlag, hur funkar det? Sen finns vulkan.se men det finns frågetecken även där...

Ont.

För några dagar sen hällde jag i mig 4 liter laxermedel som smakade fruktansvärt äckligt. Dagen efter var jag till läkaren och gjorde en väldigt otrevlig koloskopi. De fick ge mig morfin för att jag skulle orka. Men de sa att tarmarna såg bra ut så vi får väl se om proverna de tog visar något. Efteråt mötte jag D för att äta lunch. Han skrattade åt mig och tyckte jag var konstig. Morfinet höll nog i sig ett tag för sen gick jag hem och sov några timmar.

Det var det första ont.
Det andra ont tror jag inte morfin skulle bita på. Och när jag behöver det som mest inser jag att jag knappt har några riktiga vänner längre. Jag vet inte vart de tagit vägen men de finns inte längre, i alla fall inga i samma stad som mig. Eller jo, Bettan finns.
Hur som helst så står jag i en situation där det känns som att jag inte kan göra något för att påverka. Det kan fortfarande vända och bli bättre. Men det kan också gå totalt åt skogen. Och jag vet inte om jag klarar det. Om jag har styrka nog kvar att hantera det om jag blir så förstörd. Så nu sitter jag som ett mongo med tårar som aldrig slutar och kan inte låta bli att tänka på det värsta möjliga. Hur mycket jag än försöker är det svårt att lägga det lite åt sidan och fokusera på något annat. Så här sitter jag och hoppas med hjärtat krampandes.

Sommarlov/ tid för skrivande

Nu är terminen slut och jag har gjort sista tentan. Jag satt nästan de fem timmar som var tillåtna och jag svarade på alla frågor. Svarade till och med ganska bra på alla utom en tror jag. Så det känns som att jag kommer klara den. Svaret kommer om några veckor så fram tills dess kan jag, om det nu inte gick bra, iallafall leva med illusionen om att det gått bra.

Sommarlov? nja.. inte riktigt. På ett sätt är jag fri att göra vad jag vill hela sommaren. Men jag har ambitioner som jag själv satt upp. Måsten om ni så vill kalla dem det. Min pojkvän sa att jag kan ta det lugnt i några veckor men jag känner inte att jag kan det. Jag har bestämt mig för att leva på mina sparpengar hela sommaren för att kunna få tid att skriva (och lite annat kreativt samt lite slö-sommarlov-semester). Men om jag i slutet av sommaren inser att jag inte hunnit göra en bråkdel av det jag tänkte (skrivmässigt) så kommer jag tycka väldigt illa om mig själv.
Visst, visst det kanske är så att jag behöver semester och samla kraft och slappna av efter ett års studier.. men.. nja. Mina krav tillåter inte att majoriteten av sommaren går till sådant.

Sista tentan var den 4:e och jag ska till läkaren för en undersökning den 10:e. Så efter den 10:e skall jag definitivt komma igång. Lättare och bättre att ta någon/några dagar ledigt när jag känner att jag förtjänar det istället för att som nu känna att jag vill och borde komma igång men inte riktigt orkar och därför blir inget gjort samtidigt som jag inte kan njuta fullt ut av 'ledigheten'.

När jag sitter och skriver det här så inser jag att jag har höga krav på mig själv inför den här sommaren. Det visste jag redan men frågan är hur höga de är och hur sunda. Jag får försöka hålla ett öga på mig själv.

Det regnar ute idag och jag är inte särskilt peppad eller inspirerad att plugga.
Det är kallt i pepparkakshuset och det är dags att sätta på elementen lite.
Igårkväll hade jag en stund med kaos i huvudet

och så vaknar man till blä-väder

och skriver Lilla ångest

Tentaplugg 31/5 23:27

Jag har bläddrat i mitt block och börjar läsa mina lektionsanteckningar om kap 4 i socialtjänstlagen. Plötsligt blir bokstäverna små och kryper ihop, orden är lite sneda och svårtydda. Sen blir det bättre men bokstäverna och orden ser fortfarande ut som att de inte mår riktigt bra.
Det måste varit en av alla de dagar jag somnade på lektionen.
Undrar om jag missade att anteckna något viktigt?
Det som står är iallafall sammanhängande :)