Kärlekens oro

Under resan till Linköping frågade nästan alla mina vänner hur det har gått med Kris och om jag hört något ifrån honom. Så jag blev tillbakadragen till dåtiden en gång på gång i helgen.
Och nu sitter jag och undrar om det är historien med honom som gör att blir så rädd ibland. Självklart finns det erfarenheter från fler killar som säkerligen bidrar, men jag tror mycket kan ha sin grund i historien med Kris.

Det är så onödigt att bli rädd när jag vet att jag har det jättebra. Det finns ingen anledning till oro. Men ändå känner jag hur känslan av panik kommer krypande om jag föreställer mig hur det skulle vara om min underbara D plötsligt försvann ifrån mig. Och ändå så fylls mitt huvud med oro så fort något verkar vara fel. Sen kanske det bara tar några sekunder eller minutrar innan jag hinner slå bort det och påminna mig själv om att det är dumheter. Men det är ändå jobbigt att det blir så.
Fast det kanske är bra att vara lite orolig om man jämför med alternativet att ta kärleken förgivet...

Jag trodde att jag hade lugnat ner mig men uppenbarligen så skrämmer jag upp mig själv fortfarande. Det är svårt att tro 100%. Men jag vill. Jag vill verkligen!

Linköpingstripp och Pms

Tillbaka till hemstad nr 3 Linköping i helgen. Det var som vanligt trevligt att träffa de gamla vännerna och se staden. Fast den här gången var jag förkyld, lite pms-ig och alla var rätt upptagna så min åsikt om det var kul eller inte att vara där gick lite upp och ned. Men i slutändan var det bra ändå. Jag har fått träffa min gamla klass och se deras examensutställning. Träffat mina gamla lärare och börjat längta tillbaka ännu mer till den typen av tillvaro som jag hade när jag studerade där.
Jag har även besökt kyrkogården och äntligen fått klart diktserien Gravallvarlig kärlek (jag har lite kvar att fila). Och jag skrev en dikt på tåget ner samt tagit lite foton (tror inte fotona blev så bra tyvärr).

Skrev en till dikt igårkväll Pms . Här nedan ser ni en halv realistiskt diagram över hur jag mådde igårkväll. Just nu är jag ganska grön, lite över ibland. men det krävs inte mycket för att sjunka neråt. Det är någon månad sen jag mådde så dåligt. Jag tror att det kanske beror på att jag är förkyld och därför har mindre energi. Så bråka inte med mig...

Arg på mig själv / flykten till skrivandet

Ska det vara så svårt att bara säga vad man tänker?!
Min bild av mig själv är att jag vanligtvis har lätt för att säga vad jag vill. Men den bilden kanske är fel. Jag håller inne med massvis med saker jag skulle vilja kasta ur mig. Och det kanske är ok om det ändå inte kommer leda till något positivt alternativt ha så negativa konsekvenser att jag inte orkar med dem just då.

Men att inte kunna berätta en viss sak för den jag älskar och vill dela allt med... Något som egentligen är ganska fånigt men som på grund av en spärr i mitt huvud gör att jag känner mig så osäker att det blir jobbigt. Och samtidigt som jag vill att han ska förstå så känns det som att det blir ännu svårare att komma över det om han vet hur osäker och jobbigt det kan kännas.

Så försöker jag ändå att ta upp det för jag märker hur frustrerad han blir över att jag sagt A men inte B. Men han säger att jag inte behöver berätta och jag byter i feghet samtalsämne. För att, när telefonsamtalet är slut, ta min flykt till ett mail. För jag vill kunna säga allt till honom.

och jag känner mig bara ännu dummare.

Men att ta flykten till skrivandet har alltid varit lättare. Jag får se orden och jag får iaf tänka efter lite och kan ta bort ord eller meningar som visar sig bli helt fel. Bokstäverna och jag har alltid haft vår egna lilla värld ända sen jag var liten och ville bli Förfatarina (observera felstavningen)

Mannen med lapp för ögat har talat!

I väskan ligger anteckningsblock, introduktion till straffrätt och Lagboken. Väskan är tung och jag har släpat på den hela dagen. Vid halv tio tiden i morse pajjade hela signalsystemet för tunnelbanan ihop. Efter många funderingar på alternativa sätt att ta oss till skolan utan tunnelbana (buss, gå, lifta, ringa folk vi känner etc.) så hamnade min kurskamrat och jag på en ersättningsbuss. Chauffören annonserade i högtalaren att den skulle gå direkt till Fridhemsplan utan stopp. De som skulle till Kristineberg kunde ta buss 49 därifrån och de som skulle till Thorildsplan var rökta. ... Ja han sa verkligen att de var rökta. Så underbart, ha ha ha!

För att ta oss tillbaka till ämnet som inlägget ska handla om så var jag äntligen på väg hem, efter att ha stannat förbi mamma för lite middag. Jag har precis satt mig med min tunga väska på bussen och på kommer mannen med lapp för ögat. Jag har sett honom flera gånger förut. Ibland med och ibland utan lapp. Men alltid med vitt munskydd som han håller över mun och näsa med ena handen. Han är lite speciell. En gång var han arg på busschauffören för att det var för varmt i bussen men idag var han glad. Han satte sig i närheten av mig och pratade gemytligt med en annan man. (jag är dock tveksam till om de kände varandra särskilt bra).
De här mannen, han med munskydd och ögonlapp, har fått mig att fundera på vad som ligger bakom dessa två accessoarer. Idag fick jag svaret.

shit shit shit säger han och pekar på fönsterkarmen i bussen. Han pratar om smuts och damm och visar demonstrerande med händerna hur det dammar om sätena om man sätter sig eller slår på dem. Givetvis gör han inte det utan låtsas bara. Sen tar han fram sitt vita skydd och håller över näsan och munnen med undantag när han ska säga något. Då tar han bort handen. Uppenbarligen är han inte särskilt nöjd med hur rena SL's bussar är...
Han har även börat, eller ska börja, arbeta med en prognos. 300kronor per dag. 100kronor tre gånger. Han plockar fram en liten (ganska söt, lätt mönstrad i pastellfärger)anteckningsbok där han ska skriva ner sin prognos om hästarna.
Medan han sitter där med lapp för höger öga och ser ovanligt tillfreds ut så plockar jag fram papper och penna. Jag måste anteckna.
Ur sin påse visar han för sin medresenär en mörk chokladkaka som han köpt. Mörk choklad är bra för hjärtat säger han. Och oliverolja är bra för mag och tarmsystemet. Han har en liten flaska i jackan som han tar en klunk av ibland då och då. Eller hörde jag fel och missuppfattade jag det där? Han visade en liten flaska iallafall. Det kan vara svårt att höra alla ord när man tjuvlyssnar på en buss. Vidare sades något om grönsaker, icas gröna, något om kaniner och en indikation om vad män och kvinnor tillsammans kan roa sig med... det lär väldigt intressant och det hade med själva grönheten i grönsakerna att göra. Men tyvärr missade jag sammanhanget. Sen var det dags för mig att gå av. Det sista jag hörde var:
...och gul lök varje dag skyddar mot 9 cancersorter

Mörk choklad - ja tack! Men klunkar oliv olja, gul lök varje dag och gröna grönsaker... jag vet inte... det är säkert bra. Jag tror mannen med lapp för ögat har ett specialintresse som gör att han är rädd för smuts och har snöat in sig på frågor om kost och hälsa. Nu vet jag lite vad som rör sig i hans huvud. Nu har jag sett honom glad och trevlig. Nu är han inte lika läskig längre.

Komponenter för en bra dag

Kan vara att få åka med dingla-med-benen-bussen på morgonen och dessutom ha batteri i Mp3 spelaren.

Det kan vara att få höra kärleken i sin älsklings röst eller till och med att träffas och få se det i hans ögon.

Sen kan jobbet innebära att få tokbusa med en 2-åring i några timmar för att de andra barnen sysselsätter sig själva och allt flyter på.

En annan komponent för en bra dag kan vara att få fullfölja en idé och lyckas. Som att steka flintastek i ugnen. (Det går faktiskt! Även om alla sa att det var en dum ide)

Det kan också vara mysigt att höra hur regnet slår mot rutan och känna hur naturen lever för fullt runt det lilla huset jag bor i.