Inte mer... orkar inte mer!

Tårarna rinner nedför kinden och jag hostar tills det inte finns mer luft i lungorna. Det river i halsen och rinner ur näsan. Nu har jag lite feber på kvällen också, inte bara mornarna.
Jag har en hemtenta att ta itu med som ska vara klar om mindre än en vecka, det är mycket kvar att läsa i böckerna. Jag borde söka rätt på böcker till nästa kurs och leta sommarjobb.
Förhoppningsvis är jag deppig som en biverkning till P-ringen som jag precis börjat med. Sen spelar stressen självklart in. Stress över att hinna och orka få saker gjorda. Stressen över att vara sjuk eller känna sig krasslig stup i kvarten.

Det ligger en grå dimma över det mesta. Det är roligt i korta stunder men generellt är det lite för likgiltigt. Det gäller allt från studierna till kärleksfunderingarna till vad jag äter till vad jag vill.

Är det hormoner? Är det bara en sån kväll för att omständigheterna är som de är? Är jag ett periodiskt emotionellt vrak? Isåfall är mitt liv som en färgfilm, en ganska bra och väldigt spännande periodvis men med avbrott för svartvita scener man inte förstår meningen med, som bara är frustrerande.

Oh - vad fint. nu har jag klagat av mig och kan vinna Bästa-EmoBlogginläggs tävlingen :)

Äh låt mig vara! jag får vara sån ibland - ge mig en kram istället...

Pensionärsmorgon

Vakna
Duscha
Stå vid busshållplatsen och hosta
Åka buss
Gå till vårdcentralen och ta blodprov
Gå till Systembolaget och köpa två flaskor vin
Gå till Coop och leta varor med röd extraprislapp till lunch
Stå vid busshållplats och hosta (igen)
Åka buss
Gå hem
Diska

... Spännande eller hur?!
Det blev kroppkakor för er som är nyfikna.
Varför får man inte plåster med Nalle Puh på? Eller nåt annat fint?

Min nya vän herr Doktor

Plötsligt hade jag en tid hos doktorn och åkte mot ett villaområde utanför Stockholm. Väl framme verkar mottagningen släkt och låst så jag går runt huset och ringer på dörren. En kvinna öppnar, två barn springer omkring och jag frågar förvirrat om det är hit man ska om man ska till doktorn. Jodå, det var rätt och hon visar mig innervägen ner till källaren. Jag klagar till doktorn om att jag är sjuk så ofta och om lite annat och efter 15 min är jag på väg hem igen. I väskan har jag förnyade recept på mina vanliga mediciner och en lapp jag ska ge vårdcentralen imorn. Det ska tas blodprover för att se om det finns några brister eller andra fel. Doktorn har kryssat för 29 små rutor på en lista och på nästa veckas återbesök ska jag ha med mitt EKG sen i somras då jag inte litar på den läkaren jag träffade då. Vad skönt det är med en läkare som tar prover och som vill försöka hitta vad som bråkar. Han verkar ha inställningen att vi gör det som behövs för att jag ska känna mig trygg. Så i min svensson-hypokondri har jag nu fått en ny vän - Herr Doktor i Villan :)

Igår fick jag skjuts hem av mamma efter att vi ätit middag hos henne. Framme vid mig är vårt samtal inte slut så vi blir sittandes länge. Det är kärleksråd och kärleksfunderingar. Men jag som försökte hjälpa mamma reda ut sina tankar och inte tvärtom. Fast egentligen passar det vi pratade om in lite på min situation också.
Hur ska man känna för att fortsätta träffa någon? Hur går man vidare när det finns saker som håller en tillbaka på nåt sätt? Men framförallt den första frågan. Jag tror man måste ge saker en chans. Ibland behövs lite tid...

Underbara vänner, skratt och dans

Igår var underbart.
Damien är tillbaka i Sverige och med sig har Matthew från London. De är helt underbara, så trevliga och roliga grabbar. L som jag pluggade med i Linköping var också i Stockholm. Tjejerna jag pluggar med nu hade planerat in utgång till Debaser Medis igårkväll så vi åkte in och träffade dem där. En gammal bekant som jag inte sett på många år kom också dit så vi var ett ganska stort gäng. Anledningen till att alla gick till just det stället var att en i gänget kände några som skulle spela. Dock var det synth-kväll så både jag och L var lite skeptiska när vi åkte in mot stan.
Men natten blev hur underbar som helst. De flesta var nog överrens om att musiken inte var vad man var van vid men alla var på gott humör. Och vi dansade och skrattade.

Jag och L konstaterade glada hela promenaden hem att det varit en lyckad partykväll. Det var så kul att vänner och bekanta från olika håll som aldrig träffat varandra klickade och hade jättekul tillsammans.
Väl hemma i stugan släckte vi runt 0450? Vi låg i mörkret och oroade oss lite för alla Damiens foton och videos från natten. Känns som att jag kanske var mer glad än snygg igår och hade mer roligt än jag dansade bra... hahaha... jag bjuder på det! ;)

kl är nu 12.30 och jag sitter fortfarande i pj's och kollar film.. vad sägs om lite mackor med peanutbutter jelly?

Fnissa i sömnen

Den här dagen har varit lång, jag blev tvungen att tänka efter om det var igår eller idag som saker hände. A kom igår och sen blev det mest skratt hela kvällen. Vi fick i oss hemlagad gröncurrykokosmjölkwook och blåbärsglass samt spelade några omgångar chez Guevara (tyvärr kom jag inte ihåg alla regler, men det gick ändå). Nivån på vår trött-humor var så att vi skrattade åt att man inte kan bryta kokt spagetti(A skrattade mest). Väl lugna och nedbäddade i mörkret trodde jag att vi lugnat ned oss tillräckligt men ... mitt i natten hör jag hur A fnissar till riktigt nöjt och glatt och säger två ord - i sömnen! Hon pratade lite i sömnen en stund innan men jag minns inte exakt vad hon sa. Jag var ganska trött.
Utanför T-banan impulsköptes två semlor som vi smaskade i oss på T-banan som frukost. Väl i stan spenderade jag 700kr på en sladd till min dator eftersom den billager multivarianten för 500 självklart passar alla datorer utom just min. Min gamla sladd gav upp så vad ska man göra? Kommunikations-informationsletar-bildofilmvisar-musikspelar-antecknings-tidsfördrivs-mm-maskinen behövs i ens dagliga liv. (Rättare sagt - vi har skapat oss ett samhälle och leverne som lurar oss att tro att vi 'behöver' datorn dagligen.)

Dags att sova nu. Gjorde en lyckad quiche lorraine till middag och fastnade sen i en djup diskussion om kärlek över msn. Vi hade lite olika syn på hela grejen. Den grundläggande saken vi var oense om som hela samtalet egentligen handlade om var om man kan bestämma sig för att älska någon. Jag hävdar att det krävs mer än att bara bestämma sig. Det är en resa av känslor blandat med beslut som leder en fram till det stabila självklara djupa som kärlek är. Svårt att sammanfatta en lång invecklad diskussion kort. Hur som helst - dags att sova.

Jag ler fortfarande åt att A fnissade i sömnen...