Panta rei ... panta rei!

Det finns dagar som igår, när man lätt blir missnöjd, man tar åt sig och man orkar inte riktigt med. Och man får ha sådana dagar. Bara man inte dömmer ut allt och alla för det.
Sen kommer dagar som idag ... där allt överraskar en och man inte riktigt vet vad man ska göra av det. Man dras med till ett museum som man tror kommer vara rätt trist men det visar sig vara något som gör ett intryck och som betyder något. Och personer som man blivit lite butter på gör något som får en att älska dem.

Tror jag ska lägga till lite på mitt nyårs löfte, det var två punkter först:
- mindre destruktivt beteende
- leva mer efter mottot Dont worry be happy
Men jag lägger nu till de två klassiska latinska (för de är väl latin?):
- Panta rei
- Carpe diem

idag är det verkligen panta rei - allt flyter. ingen dag är den andra lik. och ens uppfattning och inställning kan ständigt förändras.

Fjortisbeteende inleder det nya året

Om min lillebror läste det här inlägget så skulle han se mycket nöjd ut för han skulle få underlag till att retas med mig och kalla mig fjortis. i vanliga fall är det jag som kallar honom fjortis...

Som ni vet är jag i Belgien, strax utanför Brussel, närmare bestämt i Waterloo. Det är kul att träffa släkten igen även om de som det mesta annat kan vara bäst i små doser. I huset finns en som är väldigt glad i att argumentera bort och prata omkull folk och det kan vara intressant och lärorikt men det kan också vara väldigt jobbigt. Svårt att känna att det man säger har någon som helst betydelse eller att det man tänker överhuvudtaget kan vara rätt. Och när vi kom in på en känslig och personlig historia fick jag mitt i ett högt skratt och sen höra att jag varit naiv. inte så finkänsligt direkt. Känns inte heller som att man ska behöva argumentera eller motivera allt man tänker eller känner. När jag inte orkade hålla minen längre gick jag och gömde mig i badrummet. Jag orkade inte mer. lite fjortis kanske... men vissa människor är det hopplöst att försöka prata med vissa stunder. sen kan man tycka om dem andra stunder.

Sen springer jag och kollar telefonen och mailen hela tiden. Jag väntar på något och är för otålig och nyfiken för att inte fråga kusinen om att få låna datorn och kolla mailen. DET är fjortis ... men men... inte så mycket annat spännande som händer här just nu. Gamlingarna lagar mat eller diskuterar (vilket jag e lite trött på) och kusinerna sitter i varsitt rum vid sina datorer och spelar spel... själv är jag inte mycket bättre.. jag sitter och skriver här..

Panta rei

Allting flyter - floden är inte densamma innan, när eller efter du klivit ned i den.

Även om jag har en tendens att vrida och vända och analysera sönder saker Så är livet underbart. Jag må låta som en förvirrad hög av små bitar av nåt oidentifierbart... men egentligen är det mesta ganska ok.

Men så kommer dagar när verkligheten är närvarande. när det krävs att man inser att det är något viktigt som sker. och när det är viktigt ska man inte skynda eller vifta bort det.

Jag skrev en dikt som sammanfattar läget ganska bra, läs den om ni vill: Tiden stod stilla några timmar . Som vanligt är det omöjligt att fånga den mångfacetterade verkligheten till 100% men det är en sida av den.

Allt kan hända.. kom ihåg :
Carpe diem och Panta rei

.

To have a Crush

Att 'ha en crush' är ett begrepp jag funderat på senaste dagarna. Dels så har vi två personer jag tänkt ta upp men även fenomenet i sig.

Person 1 - I första klass när man är sådär 8 år så frågade jag chans på en kille. Jag var inte den som frågade eller blev frågad annars så det är mer eller mindre den enda killen jag försökte få kontakt med i skolan under de tidiga åren. Jag minns brevet jag skrev med alla hjärtan jag ritat och hur han sa nej. Förra veckan dök han upp på Facebook och accepterade mig som vän (Jag har de flesta från låg/mellanstadiet som vänner på fb dock ingen jag umgås med). Och jag kan inte låta bli att tycka att han fortfarande är fantastiskt söt. Frågan är om han fortfarande är det eller om det bara är nåt otroligt gammalt spår från den crush jag hade för nästan 15 år sedan. Det sägs att en persons ögon aldrig förändras.

Person 2 - satt på tunnelbanan i fyran bredvid när jag åkte hem från stan inatt. Jag gick i en ny skola i 8:an och hade då en crush på den här killen, han gick i nian. Jag vågade aldrig prata med honom men tittade längtande i skolan och drömde framför fotot på hans klass i skolkatalogen. Han såg precis ut som för 7 år sedan men inga spår av de känslorna poppade upp. Han var nog vad man kan kalla en typisk teenager crush. (ni som känner mig - kan nu tänka er att jag inte vågade säga hej till en pojke? haha vad mycket som förändras på några år!)

Själva begreppet i sig självt...
de översättningar jag hittar är förälskelse och svärmeri. Spontant skulle jag översätta det med en mindre men väldigt intensiv förälskelse. En förtjusning som gör att man fokuserar och tänker väldigt mycket på personen. Däremot tror jag inte att det behöver vara så seriöst. Det kan gå över ganska fort samtidigt som det kan utvecklas till ett djupare intresse.
Jag tror man behöver små små crushes för att överleva och må bra. Meningslösa sådana som den snygga busschauffören man hoppas ska köra bussen igen för han var så otroligt sexig, läraren man drömmer om underföreläsningen, personer i ens periferi som man kanske egentligen inte vill komma nära men som det kan vara underbart att fantisera lite om. Svårare blir det när man får en crush på någon man känner, antingen gammal vän eller någon man faktiskt har ett intresse av att lära känna. Då tror jag att fenomenet crush kan göra det svårt för en. Just intensiteten i ens sätt för allt som gäller den personen stjälper snarare än hjälper.

Funderingar hit å dit. olika styrka och beroende på föremålet för ens 'crush' - Summan av kardemumman är nog att det får en att känna att man lever lite mer. Man behöver det ibland. Speciellt de där av typen teenager crush som inte leder någon vart utan bara fyller syftet att få le lite för sig själv å fantisera om en alternativ verklighet, få hjärtat att slå lite hårdare, på ett säkert avstånd.

Julafton 08

Mamma kom för att äta risgrynsgröt och byta paket vid 11. Jag fick lampor till mina plantor, vitaminer och hudkräm (och hon betalar en del av nyårsresan). Av familjen jag hyr av och vars barn jag passar fick jag en kokbok med enbart bakrecept dvs. allt från kakor till matbröd (perfekt för mig). Mamma fick Enyas nya CD och familjen jag hyr av fick örngott jag dekorerat. Sen bar det av till mormor för att ta hästarna på en promenad, fika, mat osv. Vi var tre tjejer i rakt nedstigande led och vi är nog lika snurriga alla tre emellanåt. Idag fick jag veta att envisheten nog kommer från mormors pappa...
Väl hemma igen så beslöt sig äldsta brorsan med flickvän att titta förbi på fika innan mamma åkte till sig. Så nu sitter jag här ensam med vad som är kvar med min whiskey och har bestämt mig för att bygga ihop pepparkakshuset. Jag använde ingen mall när jag bakade bitarna så det kan bli intressant :)
Jag återkommer med foto när det är klart.
* * * * * * * *

Bilder ...











Ha ha ha ha ha ha!!! Tänk vad underbart det kan vara att umgås med sig själv mitt i natten :D