Besök i barndomshemmet

Jag tog bussen ut till pappa idag.
Tyckte det var dags att hämta mitt julpynt så att jag kan få lite julstämning hemma i min lilla stuga. Och eftersom jag tyckte det kunde vara lite elakt att åka ut å hämta å åka direkt igen så föreslog jag att han skulle bjuda på middag. Vi umgås ju aldrig annars.
Vid bordet ser jag att pappa har en ring, det har kvinnan som bor med honom också. Lika dana. Har dom förlovat sig? Jag skickade ett sms till lillebror och frågade men har inte fått något svar, och pappa nämnde inget han heller.. jaja..

Efter maten tar jag chansen och får skjuts med mellanbrorsan, som jag egentligen inte heller har så bra kontakt med. Men det var en bra ursäkt att kunna åka därifrån snabbt istället för att bli kvar på kaffe och komma hem sent. När vi går säger pappa att vi är välkomna när som helst att hälsa på. Vi är alltid välkomna, inte bara om vi behöver hämta eller göra något därute.

Men vad han inte förstår är att jag hade ångest redan på vägen ut dit. Visst vill jag ha någon sorts relation till min far men någon gång om året är alldeles lagom, gärna korta stunder.
Har iallafall lovat att komma ut på middag när han fyller år. Men det blir bara pappa, hans kvinna och mellanbrodern. Yngsta och äldsta är bortresta. Kanske jag kan hitta en godtagbar bortförklaring...

mina älsklingar...

Jag hade tänkt skriva om hur mamma föreslog att vi skulle åka till Belgien och hälsa på min moster o kusinerna över nyår. Men så hamnade vi i en diskussion om K då jag har svårt att tänka mig att åka dit utan att försöka göra efterforskningar. Jag skulle behöva ge honom en örfil och få mina pengar. Det handlar inte om själva pengarna utan det är en princip sak. Ni som vet vad jag talar om, ni förstår. och jag har släppt det på ett sätt.. men samtidigt vill jag ha sista ordet. jag rår inte för det.

Hur som helst, jag fastnade på nätet där jag letade upp namn på en av mina växter och se fortsatte det .. så här kommer en lista på vad jag har växande hemma hos mig
(kan vara bra för mig själv att ha en lista sammanställd om inte annat):
Ficus deltoidea - i dagligt tal pillerfikus - ursprung Indonesien

Hoya carnosa - det är en typ av porslinsblomma om jag förstått det rätt?

Syngonium podophyllum - i dagligt tal kallad Gåsfot, har två stycken - ursprung mellanamerika

Crassula ovata - i dagligt tal kallad för Paradisträd - ursprung sydamerika

Lilium bulbiferum - idagligt tar brandlilja, om det är den jag tror... den hade blommor men är nu bara en grön pinne med lite blad. Ursprunget är central och östeuropa

Dracena marginata - vet inte vad den har för 'vanligt' namn men det är en smal pinne med en massa avlånga blad högst upp :)

Dracena sanderiana/ Bambudracena - kallas i dagligt tal lucky bambu, ni vet, sånna pinnar man köper på ikea och jag har väl 7st nu i varierande storlek.

Sen har jag den jag kallar för Bebisblomman som jag fortfarande inte vet vad den heter. Den når snart taket igen och är den underbaraste som finns :). Äkta kärlek växer eller hur?!
(har visserligen en liten vitlök som fortfarande kämpar efter sommaren, någon typ av amaryllis som bara är en knopp samt två halvdöda små ormbunke typer från ikea)

Att orka eller inte orka - det är frågan.

... jag har raderat mitt inlägg två gånger nu innan jag hunnit publicera det. Orden rinner ur mig men det är som en sörja. Helgen i linköping var både bra, rolig och jobbig. På + sidan finns gamla vänner, julmarknad, julkonsert, en pytteliten bebis, massage medan det på - sidan finns samma deppiga känsla som förföljt mig till och från senaste veckan, förvirring och känslan av att vara ivägen.
Ska man orka anstränga sig för att få vänskapsrelationer att fungera när det känns som att den i andra änden inte riktigt bryr sig? Eller ska man bara låta det vara? Antagligen är det kommunikationen som är boven i dramat, det brukar vara så. Men ändå, borde man inte kunna visa och känna att man bryr sig om varandra? Kan ju även vara så att min uppfattning är lite förmörkad av hur jag mår just nu.

Plugget... orkar jag inte just nu. Juridik i sig är ett ämne jag tycker borde vara intressant. Med en mamma som polis har lagen alltid varit lite spännande men med en lärare som är lika inspirerande som en ...

Något jag däremot orkat är att inviga mitt hopprep! men fy fan vilken dålig kondis jag har! hahaha, tro mig det är komiskt. Några minuter sen gör astman/kondisen att det är dags att ramla ihop i en lite hög på den kalla blöta gräsmattan.

Något annat jag orkat - i torsdags promenerade jag till mamma (jag gick lite vilse först men kom fram till sist) och väl där klippte o färgade jag håret. skönt med lite omväxling. Sen cyklade jag hem.

Nu är den stora frågan - orka eller inte orka: plugga? laga mat? kolla en film? virka? skriva vidare på utkasten från kyrkogården i linköping? orka eller inte orka försöka få uppmärksamhet från någon man vill spendera lite tid med?

Världens bästa storebror

Min äldsta bror kom över till mig och lagade middag. Jag orkade inte för jag tentapluggar och då kom han hit å lagade. Han hade med sig godis också :)
Det var trevligt, tyvärr har vi inte setts så mycket sedan jag flyttade tillbaka till stan. Men jag ska försöka bättre mig på den punkten gällande alla mina gamla vänner.

Brorsans tjej var på tjejmiddag så han var nog glad att slippa sitta ensam hemma och det var verkligen ett underbart avbrott. Och jag fick en liten spark i baken att städa undan det värsta eftersom jag skulle få besök. Och nu har jag press på mig att plugga duktigt resten av kvällen eftersom jag haft pause ett bra tag :)

Tentaplugg

Kanske skulle titeln Tentaångest passa bättre. Klockan är 1240 och jag ska precis börja dagen. Igår satt vi fyra tjejer och gick igenom alla instuderingsfrågor tillsammans. Det märktes då att vissa begrepp har jag lärt mig förstå fullt ut medan andra begrepp fortfarande känns otroligt abstrakta och svåra att greppa fast de andra förstår dem. Tur att man kan hjälpa varandra.

Den här kursen har varit ca:3 veckor och de första två var jag väldigt disciplinerad och läste duktigt det man borde till varje föreläsningstillfälle. Men sista veckan stupade allt. Det beror delvis på att jag varit sjuk men mycket föll nog för att jag tog en dag till att bygga snö-aliens och äta pannkaka... Men man behöver ha trevligt ibland också.

Nu ska jag läsa det jag inte läst än, sen sammanställa alla anteckningar från böcker och föreläsningar... SEN SKA JAG "BARA" FÖRSTÅ ALLT och LYCKAS KOMMA IHÅG ALLT!

Detsamma gäller för söndag.. så om någon vill får de gärna peppa mig, ge mig mat så jag slipper ställa mig och laga eller bara ge mig en kram... Jag ska klara tentan, jag kommer klara tentan, frågan är bara med vilket resultat...