Minnesgudstjänst.

Jag var på minnesgudstjänst idag i Kyrkan där jag bor.
Promenerade dit för att ta farväl. Lyssnade inte på vad prästen sa, lyssnade inte på orden i sångerna. Jag var där i tystnad. Jag har aldrig hört någon spela så vackert på en orgel för att i nästa sekund få den att låta som ett misshandlat monster. Men jag skrev i mitt block med min penna.

Sen gick jag till minneslunden där marken brann av alla ljus. Jag gick ett varv och tänkte. Satte ned mitt värmeljus i den lilla blå krukan som påminde mig om den jag ville ta farväl av.

På vägen hem citerade jag den viktigaste av de texter jag skrev på kyrkbänken.
Jag har tagit farväl idag. Låt det bli det farväl som det är och stör mig inte mer. Finn ro.

Kärklek i månadsskiftet senaste åren

2008 ensam
2007 Kärek
2006 Kärlek som jag bodde med
2005 Kärlek som fanns i Egypten
2004 Kärlek som fanns i Göteborg
2003 Kärlek
2002 lite osäker på vad som skedde när men det fanns kärlek runt omkring på något sätt.

Ja... så är det. Jag har haft en tendens att hitta någon i slutet av sommaren så under hösten har jag nästan aldrig varit ensam. Men nu tar jag långa promenader, kommer hem iskall och får krypa upp med en filt och krama ur den lilla värme som Fluffy lyckats fånga. En nallebjörn har ju inget eget värmesystem så i slutändan får jag jobba upp värmen själv. En kopp te skadar ju inte.

oproduktiva Dino

Jag har en uppgift.
Jag vet vad som ska göras.
Jag vet i vilken ändå jag ska starta (har börjat)
Jag vet hur mycket utrymme jag har innan inlämningsdagen kommer

Men

Varför går det så otroligt långsamt?
Varför fylls mitt huvud med tankar på allt annat?
Varför klarar jag helt plötsligt att vara produktiv inom andra områden där jag inte riktigt orkat förut?
Varför ska jag ha så svårt att klara mina studier när det är ett måste?

Näst sista dagen i oktober 2008

En promenad över kyrkogården där tända ljus lämnats med djupa andetag, tårar och tunga steg.

En liten liten flicka som inte är så pigg, vill mest sitta i knät eller busa. Men inte äta och hon är för liten för att tala om vad problemet är, om det är ont i halsen eller inte.

En otroligt rolig och målande beskrivning av hur Kalmar är på väg mot undergången. Vännens radioreporterliknande rapport om hur naturkatastrofen, översvämningen har förändrat Kalmars stränder från hur den brukar se ut.

Nästan ett kilo godis står på bordet bredvid då det är lika bra att vara på den säkra sidan, vem vet om det kommer små häxor och knackar på närmaste dagarna?

Ensamhet

...varför ska det vara så svårt?
Jag är en relativt välfungerade person (bortsett från mindre sammanbrott och ständiga funderingar. haha.. ) Nej men seriöst - Jag är inget vrak, otrevlig eller fruktansvärd. Det finns många dagar jag verkligen uppskattar att umgås med mig själv. Inte frånvaron av andra utan att faktiskt vara MED mig själv, göra något FÖR mig själv och TILL mig själv.

Både på det logiska planet och det känslosamma vet jag att jag inte är redo för att engagera mig i något djupare med en annan människa just nu och kommer säkert inte bli på ett bra tag.

Men varför ska det då vara så svårt att vara ensam?
Är det så omöjligt att inte flirta, att inte ha någon att prata ofta med, att prata om allt med? Ska det vara så svårt att säga nej när någon vill hålla om mig?
Varför griper jag desperat efter uppmärksamhet när jag inte kan hantera det... att lära känna någon långsamt, försiktigt med en realistisk chans att kunna bygga något klarar jag uppenbarligen inte av. Men att träffa någon och bara ha roligt är lika hopplöst det då jag trasslar in mig i tankar, känslor och ...

Ska det vara så svårt att vara ensam för en 22 årig tjej som faktiskt tycker om sitt eget sällskap?!