Jag har en uppgift.
Jag vet vad som ska göras.
Jag vet i vilken ändå jag ska starta (har börjat)
Jag vet hur mycket utrymme jag har innan inlämningsdagen kommer
Men
Varför går det så otroligt långsamt?
Varför fylls mitt huvud med tankar på allt annat?
Varför klarar jag helt plötsligt att vara produktiv inom andra områden där jag inte riktigt orkat förut?
Varför ska jag ha så svårt att klara mina studier när det är ett måste?
lördag, november 01, 2008
torsdag, oktober 30, 2008
Näst sista dagen i oktober 2008
En promenad över kyrkogården där tända ljus lämnats med djupa andetag, tårar och tunga steg.
En liten liten flicka som inte är så pigg, vill mest sitta i knät eller busa. Men inte äta och hon är för liten för att tala om vad problemet är, om det är ont i halsen eller inte.
En otroligt rolig och målande beskrivning av hur Kalmar är på väg mot undergången. Vännens radioreporterliknande rapport om hur naturkatastrofen, översvämningen har förändrat Kalmars stränder från hur den brukar se ut.
Nästan ett kilo godis står på bordet bredvid då det är lika bra att vara på den säkra sidan, vem vet om det kommer små häxor och knackar på närmaste dagarna?
En liten liten flicka som inte är så pigg, vill mest sitta i knät eller busa. Men inte äta och hon är för liten för att tala om vad problemet är, om det är ont i halsen eller inte.
En otroligt rolig och målande beskrivning av hur Kalmar är på väg mot undergången. Vännens radioreporterliknande rapport om hur naturkatastrofen, översvämningen har förändrat Kalmars stränder från hur den brukar se ut.
Nästan ett kilo godis står på bordet bredvid då det är lika bra att vara på den säkra sidan, vem vet om det kommer små häxor och knackar på närmaste dagarna?
torsdag, oktober 23, 2008
Ensamhet
...varför ska det vara så svårt?
Jag är en relativt välfungerade person (bortsett från mindre sammanbrott och ständiga funderingar. haha.. ) Nej men seriöst - Jag är inget vrak, otrevlig eller fruktansvärd. Det finns många dagar jag verkligen uppskattar att umgås med mig själv. Inte frånvaron av andra utan att faktiskt vara MED mig själv, göra något FÖR mig själv och TILL mig själv.
Både på det logiska planet och det känslosamma vet jag att jag inte är redo för att engagera mig i något djupare med en annan människa just nu och kommer säkert inte bli på ett bra tag.
Men varför ska det då vara så svårt att vara ensam?
Är det så omöjligt att inte flirta, att inte ha någon att prata ofta med, att prata om allt med? Ska det vara så svårt att säga nej när någon vill hålla om mig?
Varför griper jag desperat efter uppmärksamhet när jag inte kan hantera det... att lära känna någon långsamt, försiktigt med en realistisk chans att kunna bygga något klarar jag uppenbarligen inte av. Men att träffa någon och bara ha roligt är lika hopplöst det då jag trasslar in mig i tankar, känslor och ...
Ska det vara så svårt att vara ensam för en 22 årig tjej som faktiskt tycker om sitt eget sällskap?!
Jag är en relativt välfungerade person (bortsett från mindre sammanbrott och ständiga funderingar. haha.. ) Nej men seriöst - Jag är inget vrak, otrevlig eller fruktansvärd. Det finns många dagar jag verkligen uppskattar att umgås med mig själv. Inte frånvaron av andra utan att faktiskt vara MED mig själv, göra något FÖR mig själv och TILL mig själv.
Både på det logiska planet och det känslosamma vet jag att jag inte är redo för att engagera mig i något djupare med en annan människa just nu och kommer säkert inte bli på ett bra tag.
Men varför ska det då vara så svårt att vara ensam?
Är det så omöjligt att inte flirta, att inte ha någon att prata ofta med, att prata om allt med? Ska det vara så svårt att säga nej när någon vill hålla om mig?
Varför griper jag desperat efter uppmärksamhet när jag inte kan hantera det... att lära känna någon långsamt, försiktigt med en realistisk chans att kunna bygga något klarar jag uppenbarligen inte av. Men att träffa någon och bara ha roligt är lika hopplöst det då jag trasslar in mig i tankar, känslor och ...
Ska det vara så svårt att vara ensam för en 22 årig tjej som faktiskt tycker om sitt eget sällskap?!
måndag, oktober 20, 2008
Vänskaper som förändras leder till förvirring
När någon som man ser som sin vän och man känt länge plötsligt agerar på ett sätt som du inte är van vid. Eller när något nytt sker mellan er som gör att ni hastigt drivs ifrån varandra eller väldigt mycket närmare. Hur hanterar man förvirringen som uppstår när en vänskap får otydliga ramar och man inte vet riktigt vad som är vad längre?
Jag känner mig förvirrad. Hur får man en vänskapsrelation att fungera med någon som man delat något större med? Hur hanterar man en situation där den gamla vännen som alltid funnits där plötsligt försvinner och det blir tomt? Och vad ska man tänka och känna när man på något underligt sätt befinner sig i armarna på en gammal god vän som plötsligt kysser en?
Mycket frågor och lite svar...
Jag känner mig förvirrad. Hur får man en vänskapsrelation att fungera med någon som man delat något större med? Hur hanterar man en situation där den gamla vännen som alltid funnits där plötsligt försvinner och det blir tomt? Och vad ska man tänka och känna när man på något underligt sätt befinner sig i armarna på en gammal god vän som plötsligt kysser en?
Mycket frågor och lite svar...
torsdag, oktober 16, 2008
Mer drömmar + flygplanen stör min matlagning.
Har som sagt en drömperiod nu och nattens dröm tolkade jag utan att vända mig till boken jag har. Det här är vad natten gav:
När man försöker lösa ett problem/en situation så bör man kanske tänka på vilka verktyg/metoder man använder sig av. Antingen det som är bekvämast och lättast för en själv men som kanske sårar andra. Eller så tar man sättet som är lite mer komplicerat och jobbigt men kanske bättre i längden, och bättre för andra.
Det finns ett problem med att bo vägg i vägg med ett flygfält när man lagar mat. Genom musiken hör man ett svagt mullrig ljud och får panik för att man tror att riset eller vad man nu har på spisen kokar över - men självklart är det ett flygplan som landar. Det blir lite 'the boy who cried wolf' över det hela - när är det spisen å när är det flygplan?
När man försöker lösa ett problem/en situation så bör man kanske tänka på vilka verktyg/metoder man använder sig av. Antingen det som är bekvämast och lättast för en själv men som kanske sårar andra. Eller så tar man sättet som är lite mer komplicerat och jobbigt men kanske bättre i längden, och bättre för andra.
Det finns ett problem med att bo vägg i vägg med ett flygfält när man lagar mat. Genom musiken hör man ett svagt mullrig ljud och får panik för att man tror att riset eller vad man nu har på spisen kokar över - men självklart är det ett flygplan som landar. Det blir lite 'the boy who cried wolf' över det hela - när är det spisen å när är det flygplan?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)