Mer drömmar + flygplanen stör min matlagning.

Har som sagt en drömperiod nu och nattens dröm tolkade jag utan att vända mig till boken jag har. Det här är vad natten gav:
När man försöker lösa ett problem/en situation så bör man kanske tänka på vilka verktyg/metoder man använder sig av. Antingen det som är bekvämast och lättast för en själv men som kanske sårar andra. Eller så tar man sättet som är lite mer komplicerat och jobbigt men kanske bättre i längden, och bättre för andra.

Det finns ett problem med att bo vägg i vägg med ett flygfält när man lagar mat. Genom musiken hör man ett svagt mullrig ljud och får panik för att man tror att riset eller vad man nu har på spisen kokar över - men självklart är det ett flygplan som landar. Det blir lite 'the boy who cried wolf' över det hela - när är det spisen å när är det flygplan?

Drömbearbetning

Jag har perioder där jag kommer ihåg vad jag drömmer, ibland lite och ibland flera drömmar efter varandra. Det finns många olika teorier om vad drömmarna gör för oss - jag tror att vi kan lära oss av dem, få någon slags vägledning och tips från vårt eget undermedvetna. I min bokhylla står en bok om drömmar som jag tittar i - man får vara ganska kritisk och klura rätt mycket själv men de senaste två nätterna skulle jag tolka sammanfattningsvis såhär:

Natt 1
-En nystart på något sätt, vilket kan vara min flytt och början på nya studier
-samt en nystart/potential till utveckling som inte förverkligats än - jag tror det
handlar om de områden där jag arbetar med mig själv just nu, att få ordning i livet, att drömmen är en hint att jag verkligen behöver det om jag ska må bra.

Natt 2
-Jag vill inte tillåta ett annat 'inflytande' (som påverkar mina känslor) att komma i kontakt med den situation jag är i just nu. Jag försöker kontrollera vad som händer men det kommer kosta mycket av mig för samtidigt som jag inte vill släppa någon nära(till och med försöker 'tvätta bort försöken till vänlighet från andra i drömmen') anser jag mig ha rätt till att ha någon. Det blir lite dubbelt.. och var också två olika drömmar.

Det viktiga är inte vad som är rätt och riktigt utan vad jag kan dra för lärdom och inspiration ifrån de tolkningar jag kommer fram till. Lite flummigt men mycket givande rent personligt.

Hösten, dess mat och funderingar

Lukten av kokta nyskördade rödbetor, majskolvar, potatis(som jag själv odlat på balkongen) och morötter (som pappa odlat). Till det smör och kassler.
Utanför är det mörkt sedan länge och skogen brinner fint som mamma uttrycker det. Grönt, gult, mörkrött och brunt i ett enda virrvarr.

Jag är trött och vill vira filten omkring mig och se en film. Äta lite godis.
Det är en sådan kväll det vore perfekt om Han var här. Att luta sig emot, att kramas med. Att känna att man inte är ensam. Att någon förstår en och tycker om en som man är. Att kunna ta hand om och dela med.
Men Han finns inte. Inte här, inte nu. Jag har upplevt ögonblick av det men det var väldigt länge sen jag fylldes av kärlek. Känslan av att verkligen tycka om en man på djupet och vilja öppna mig helt.
'Han' dyker säkert upp. Det kanske han redan har gjort, vem vet? Tiden kommer med presenter och jag fick en igår, så jag är nöjd. man ska inte vara girig.

Ett sms sa plötsligt att Damien, en kompis från min tid i Irland, var i Stockolm. Så vi möttes efter 2½år och pratade, promenerade, åt och drack. En väldigt trevlig person som jag gärna skulle lärt känna närmare. I måndags tog jag en snabbfika på 10 med en annan gamal bekant jag inte sett på många år. Men då visste vi inte vad vi skulle prata om, medan jag och Damien var precis som förr - vi bubblade på. Underbart.

Nu är maten klar. En höstmiddag i höstmörkret med höstlöven som sakta lämnar sina träd där utanför. Sen en kopp te, godis och en film under en filt. Utan den där mannen som inte finns men med Fluffy som stand in.

Dagens direktöversättning!

ttrrrrrrrrrrrrrrlm trrrrrlm trrrrlm trlm trlm trlm *trumvirvel*

P - E - A - B - R - A - I - N
(ärthjärna)

- eeeh.. what?
* I said u're a feckin' peabrain!
- I'm what?!
* U're a peabrain - your brain is the size of a feckin' pea... get it? ... no?... well there's the proof! Now bugger off!

.

Behovet av julmusik när man inte får slå 'punks'

På vägen hem kom ett gäng 'punks' på bussen och de slog och knuffade varandra, var allmänt dryga och pratade om ämnen som jag tror tanten bredvid dem helst hade sluppit höra. Jag villa slå dem. Ordentliga örfilar. En anledning att få ur mig lite av den aggression jag känner. Fast det gjorde jag inte.
Istället har jag dragit på julmusik i pepparkaksstugan och ska laga ost-skink-spenat paj. Jag skiter fullständigt i de där 'punksen' på bussen - det är mig själv jag har problem med.

Man är sin egen värsta domare. Och försvarare.
Ena sidan är ok med mig själv, till och med trivs rätt bra, och försvarar mitt sätt att agera och hantera verkligheten. Den andra sidan har tröttnat rejält och är inte bara lite små obekväm utan skriker nu och har inte långt ifrån att knuffa mig framför ett tåg om jag inte skärper mig.

Frågan är:
Vilken del av sig själv ska man lyssna på?
Hur mycket ska man försöka sätta sig in i/lyssna på vad andra tänker och tycker?
Vad mår jag bäst av nu?
vad mår jag bäst av i längden?
Men den viktigaste frågan av alla : Hur ska jag lösa situationen?
Den delen av mig som är bittert förbannad på mig själv har övertaget just nu - därför är julmusiken på - svårt att gräva ner sig då. Sen är jag sjukt hungrig...

Om jag har timmar lediga efter att ha pluggat det jag behöver borde jag sitta med Herr Grön eller ta promenader. Inte ställa till det för mig, jag borde lära mig.