Men!

Jag vet ju att jag ska hålla mig till symaskinen herr Grön och krukväxterna. De är de enda vänner och kärlek jag behöver! Allt annat kommer ändå inte att fungera.
Men jag är för nyfiken och kramig - vad ska jag göra åt saken?

Jag vet inte om jag tycker...

-om att fylla år. Det är gott med tårta och det finns alltid någon barnslig förtjusning i att öppna ett paket. Men de senaste åren har den stora dagen haft ett hölje över sig, av besvikelse eller oro - nej inget av orden fångar det men något jobbigt och lite kvävande är det.
Jag ser dock fram emot lördag. Hoppas att någon utöver familjen tittar förbi och hjälper mig äta kakor. Det kommer kännas tomt utan Knon men det verkar som att hon tagit ställning och visat vart hon står i vad som brukade vara en väldigt djup vänskap.

-att det är så roligt att inte få något livstecken tillbaka från Mr.M.(jag trodde vi var överrens om att 3-dagarsregeln inte var ett bra påfund?) Är det bara jag som tolkar in för mycket i en så lång första träff som vi hade? Eller var han bara desperat och ännu ett pucko i ledet - vem vet? Det finns ju anledningar till att jag reagerar som jag gör...

-att det är en bra idé att införa konceptet 'Dino roar sina kurskamrater genom att somna 15 gånger på en lektion' på Stockholms universitet. Jag tror att den tjänsten borde lämnats i linköping (ja - jag var väldigt trött idag).

Tisdags Trött

Idag blev grupparbetet klart - skönt. Har tvättat en massa och ätit middag med mamma också.

Känner att mitt föregående inlägg (det där det faktiskt står en massa) kanske inte är så tydligt.. men men.. skrivet är skrivet.

Bara några dagar kvar innan jag fyller år. Dags för listan på sånt jag faktiskt behöver om någon känner sig manad att sätta en rosett på något och ge bort. Men det bästa är en kram bara - de tar inte så stor plats, de är miljövänliga och personliga.
Men för er som vill stödja konsumtionssamhället behöver jag:
Osthyvel
Badrumsmatta
Dörrmatta
Bestick
Fingervantar
Hårtork
En burk håååning.
Kylskåpspoesi
Micro-lock
Propp till diskhon
choklad (sist men absolut det viktigaste.. behövs för min fortsatta överlevnad)

Dags att krypa ner och få lit sömn så jag kanske kan bli lite mer vettig. Sov gott!

kl. 04:43 - jag är trött - godnatt!

Bränt barn luktar illa -

(kort påpekande: jag är medveten om att det här inlägget kan väcka lite olika reaktioner hos olika personer)

Varm choklad och kanelbullar bland höstlöven - det var planen. Sen kom timme efter timme vandrandes. Från 14 till midnatt. och här sitter jag och behöver plugga halva natten då jag inte gjort det jag skulle - för att jag har så svårt att säga nej till sällskap.

Jag vet inte hur bra det är här, den här söndagen, det här att det växte till 10 timmar. Uppenbarligen har dagen varit väldigt trevlig. Men det är inte alltid bra att saker blir över förväntningen. Jag behöver få ordning på mitt liv. En träff för en fika som blev till så mycket längre och mer får mig att tänka tillbaka på första dagen med K ( beror väl på att ämnet cirkulerat i tankarna senaste veckan, ni som vet vad jag menar vet att det är något väldigt positivt.) och jag är verkligen inte redo för något sådant ännu.

Men jag har ju så svårt att säga nej.

Bränt barn luktar illa, har ni hört det uttrycket?
Är det inte så med brännskador att de fortsätter växa och göra skada en stund efter att kontakten med elden försvunnit? I såfall är jag verkligen bränd. Upprepade kontakter med alltför glödgade ämnen men det är först nu - en stund efter senaste gången som de riktiga skadorna visar sig och gör ont på riktigt.
(svammel? . ska vara tyst och plugga nu.. *gäsp*)

ps. glömde kommentera den otroliga humorn som dagen förde med sig. Synvinkeln att de boende i Byn jävlas med fångarna genom att ha julfester etc som de inte får komma på var något helt nytt för mig, haha. Sen medför tydligen sensommaren kraftiga spasmer och att Romer går omkring och låter i skogen - eller hur var det Mr.M?