Bränt barn luktar illa -

(kort påpekande: jag är medveten om att det här inlägget kan väcka lite olika reaktioner hos olika personer)

Varm choklad och kanelbullar bland höstlöven - det var planen. Sen kom timme efter timme vandrandes. Från 14 till midnatt. och här sitter jag och behöver plugga halva natten då jag inte gjort det jag skulle - för att jag har så svårt att säga nej till sällskap.

Jag vet inte hur bra det är här, den här söndagen, det här att det växte till 10 timmar. Uppenbarligen har dagen varit väldigt trevlig. Men det är inte alltid bra att saker blir över förväntningen. Jag behöver få ordning på mitt liv. En träff för en fika som blev till så mycket längre och mer får mig att tänka tillbaka på första dagen med K ( beror väl på att ämnet cirkulerat i tankarna senaste veckan, ni som vet vad jag menar vet att det är något väldigt positivt.) och jag är verkligen inte redo för något sådant ännu.

Men jag har ju så svårt att säga nej.

Bränt barn luktar illa, har ni hört det uttrycket?
Är det inte så med brännskador att de fortsätter växa och göra skada en stund efter att kontakten med elden försvunnit? I såfall är jag verkligen bränd. Upprepade kontakter med alltför glödgade ämnen men det är först nu - en stund efter senaste gången som de riktiga skadorna visar sig och gör ont på riktigt.
(svammel? . ska vara tyst och plugga nu.. *gäsp*)

ps. glömde kommentera den otroliga humorn som dagen förde med sig. Synvinkeln att de boende i Byn jävlas med fångarna genom att ha julfester etc som de inte får komma på var något helt nytt för mig, haha. Sen medför tydligen sensommaren kraftiga spasmer och att Romer går omkring och låter i skogen - eller hur var det Mr.M?

blogg-kommentar

En bekant säger på msn:
:( gillar inte din blogg... så dystert

Men det är mitt liv. Det är min verklighet.
Jag är absolut inte en människa som givit upp hoppet även om det verkar så ibland. Det som lyfts fram här är oftast det som jag behöver få ur mig/vill dela med mig. Jag hoppas att ni som inte känner mig får något ut av det ni läser, ni som känner mig vet ofta lite mer vad jag menar och historien bakom.
Ibland skriver jag mer för mig själv, ibland mer för er.
Var inte rädda för att kommentera eller fråga.

Honey, Baby och Älskling - allt är bra!

Honey - Hur felaktig bild kan man få av en person? Vad gör att man ser allt det där goda utan att ana allt det mörka som finns inne i kärnan av en person? Att tro att man känner en människa djupare än andra och försvara denna mot omvärldens försök att slå sprickor i den verklighet du tror att ni har. Såg de, kände de lukten av något illavarslande som du inte var i stånd att ana då?
Visserligen kan vi aldrig veta om de personer som vi mött, som varit en annan när historien slutade än vad de var när historien började, om de varit så hela tiden och vi inte sett det - eller om de har förändrats av någon anledning.

Baby - Var det underbara äkta? Var ursäkterna och förklaringarna ärliga? Förde du mig bakom ljuset med flit och visade mig en fasad när det behövdes eller var ditt liv som du visade mig? Var vårt sista möte ett desperat försök att utnyttja mig en sista gång, Var det planerat eller gick allt åt skogen just då?

Älskling - vi har... inte fått den framtid vi trodde eller hoppades. Vi har skapat så många minnen. tillverkat så många tårar. Vi har sårat varandra. Varför fanns inte respekten där?

Honey mötet mellan våra världar borde slutat strax innan det började. Jag är ändå glad att jag hade styrkan att stå upp emot världen för vad jag trodde på, för vad jag kände. Men ibland finns en gnutta sanning i omvärldens oro. (that goes for u to baby)

Baby do u even get it? If at least some parts of the story is true you of all people should understand the hollow pain that lingers on for a long time after abandonment... Förvirringen och sorgen tynger mig så svårt att jag inte orkar skrika åt dig att inte komma tillbaka. Det är egentligen du som triggade det här inlägget, jag kom överens med Anto om att den som hör något först ska säga till den andra. Men du är smartare än att återvända till något av våra länder. Jag packade upp mitt liv i den nya staden för några dagar sedan men allt som kom från dig eller Irland lades tillbaka i kartongen. Jag orkar inte se det. Jag har aldrig varit så förut. När kraften kommer tillbaka ska jag avsluta diktserien och förhoppningsvis få lite distans. Antagligen kommer jag pendla flera gånger mellan att minnas de bra och det dåliga och jag vet inte vad jag ska skriva

Älskling den där självklara att 'vi' är ett. Allt tar slut någon gång.

Vad ni än gör kalla mig inte älskling, acceptera att jag blöder och inte är redo att möta världen ännu. Det är en tung stund nu. Imorgon ler jag och säger att jag mår bra, allt är bra, det var för det bästa och det är inte mycket att göra åt. och så rycker jag på axlarna. Ni som inte låter er luras kanske håller om mig och frågar hur det Verkligen är. Jag övertygar er på ett eller annat sätt. Jag övertygar mig själv. Så kommer sekundrarna när ingen ser, när ingen vaktar och allt går sönder inuti. Och tårarna gräver de osynliga fårorna djupare i mina kinder.

Men allt är bra!

Rutinerna börjar när jag blir frisk

... ok?
jag ska försöka smyga mig in i dem men så länge jag är sjuk är det svårt att komma in i dem.
Idag har jag varit hemma och halvsovit hela dagen.
Jag börjar få tillbaka rösten vilket är skönt.

Rutiner

Jag behöver rutiner. Jag behöver ha mer kontroll över hur jag fördelar min tid för att inte känna mig stressad jämt. Med rutiner borde det bli lätt att se att jag lagt den tid jag ska på studierna och då kunna slappna av och kunna njuta på riktigt av att vara ledig. Då kan jag träffa vänner, familj och pyssla med mina intressen. Nu tänker jag hela tiden att jag ska och borde och måste mer. Det är inte bra. Så jag har ställt upp några mål nedan.

Det finns ingen förväntning att jag ska följa dem slaviskt. Det största problemet kommer bli att komma upp på morgonen de dagar jag inte har tidiga föreläsningar. MEN - lyckas jag så blir jag stolt.
Lätt att säga-svårt att göra.

Håll tummarna för mig, Peppa mig!

• Ställa klockan på 7 varje vardagsmorgon. Ställa den gamla väckarklockan 7:25 så att jag vaknar på riktigt.
• Försöka krypa ner vid midnatt.
• Försöka äta frukost varje morgon.
• Sätta någorlunda tider för lunch och middag.
• Se till att 8 timmar går till att plugga varje dag. De dagar jag passar barnen får jag ta igen på kvällen eller andra dagar.
• Se till att när pluggtiden är slut så är den slut! Fritid ska vara Fritid.
• Helg ska vara en längre period av vila och återhämtning. Såvida jag inte måste kompensera och ta igen något.