Honey, Baby och Älskling - allt är bra!

Honey - Hur felaktig bild kan man få av en person? Vad gör att man ser allt det där goda utan att ana allt det mörka som finns inne i kärnan av en person? Att tro att man känner en människa djupare än andra och försvara denna mot omvärldens försök att slå sprickor i den verklighet du tror att ni har. Såg de, kände de lukten av något illavarslande som du inte var i stånd att ana då?
Visserligen kan vi aldrig veta om de personer som vi mött, som varit en annan när historien slutade än vad de var när historien började, om de varit så hela tiden och vi inte sett det - eller om de har förändrats av någon anledning.

Baby - Var det underbara äkta? Var ursäkterna och förklaringarna ärliga? Förde du mig bakom ljuset med flit och visade mig en fasad när det behövdes eller var ditt liv som du visade mig? Var vårt sista möte ett desperat försök att utnyttja mig en sista gång, Var det planerat eller gick allt åt skogen just då?

Älskling - vi har... inte fått den framtid vi trodde eller hoppades. Vi har skapat så många minnen. tillverkat så många tårar. Vi har sårat varandra. Varför fanns inte respekten där?

Honey mötet mellan våra världar borde slutat strax innan det började. Jag är ändå glad att jag hade styrkan att stå upp emot världen för vad jag trodde på, för vad jag kände. Men ibland finns en gnutta sanning i omvärldens oro. (that goes for u to baby)

Baby do u even get it? If at least some parts of the story is true you of all people should understand the hollow pain that lingers on for a long time after abandonment... Förvirringen och sorgen tynger mig så svårt att jag inte orkar skrika åt dig att inte komma tillbaka. Det är egentligen du som triggade det här inlägget, jag kom överens med Anto om att den som hör något först ska säga till den andra. Men du är smartare än att återvända till något av våra länder. Jag packade upp mitt liv i den nya staden för några dagar sedan men allt som kom från dig eller Irland lades tillbaka i kartongen. Jag orkar inte se det. Jag har aldrig varit så förut. När kraften kommer tillbaka ska jag avsluta diktserien och förhoppningsvis få lite distans. Antagligen kommer jag pendla flera gånger mellan att minnas de bra och det dåliga och jag vet inte vad jag ska skriva

Älskling den där självklara att 'vi' är ett. Allt tar slut någon gång.

Vad ni än gör kalla mig inte älskling, acceptera att jag blöder och inte är redo att möta världen ännu. Det är en tung stund nu. Imorgon ler jag och säger att jag mår bra, allt är bra, det var för det bästa och det är inte mycket att göra åt. och så rycker jag på axlarna. Ni som inte låter er luras kanske håller om mig och frågar hur det Verkligen är. Jag övertygar er på ett eller annat sätt. Jag övertygar mig själv. Så kommer sekundrarna när ingen ser, när ingen vaktar och allt går sönder inuti. Och tårarna gräver de osynliga fårorna djupare i mina kinder.

Men allt är bra!

Rutinerna börjar när jag blir frisk

... ok?
jag ska försöka smyga mig in i dem men så länge jag är sjuk är det svårt att komma in i dem.
Idag har jag varit hemma och halvsovit hela dagen.
Jag börjar få tillbaka rösten vilket är skönt.

Rutiner

Jag behöver rutiner. Jag behöver ha mer kontroll över hur jag fördelar min tid för att inte känna mig stressad jämt. Med rutiner borde det bli lätt att se att jag lagt den tid jag ska på studierna och då kunna slappna av och kunna njuta på riktigt av att vara ledig. Då kan jag träffa vänner, familj och pyssla med mina intressen. Nu tänker jag hela tiden att jag ska och borde och måste mer. Det är inte bra. Så jag har ställt upp några mål nedan.

Det finns ingen förväntning att jag ska följa dem slaviskt. Det största problemet kommer bli att komma upp på morgonen de dagar jag inte har tidiga föreläsningar. MEN - lyckas jag så blir jag stolt.
Lätt att säga-svårt att göra.

Håll tummarna för mig, Peppa mig!

• Ställa klockan på 7 varje vardagsmorgon. Ställa den gamla väckarklockan 7:25 så att jag vaknar på riktigt.
• Försöka krypa ner vid midnatt.
• Försöka äta frukost varje morgon.
• Sätta någorlunda tider för lunch och middag.
• Se till att 8 timmar går till att plugga varje dag. De dagar jag passar barnen får jag ta igen på kvällen eller andra dagar.
• Se till att när pluggtiden är slut så är den slut! Fritid ska vara Fritid.
• Helg ska vara en längre period av vila och återhämtning. Såvida jag inte måste kompensera och ta igen något.

Don't look back

If you just put your hand in mine
We're gonna leave all our troubles behind
We're going walking dont look back

Keep on walking..

Peter Tosh

Om det vore så lätt

DaddyLongleg, självinsikt och kärlek

Som lördagar har en tendens att göra har den här flutit vidare bort i fjärran utan att så mycket vettigt, som jag planerat, blev gjort.
Mitt i mina sista två effektiva timmar av studier (kl 23 har jag bestämt att jag ska kolla film och äta chips) kommer DaddyLongleg dansandes. Han skulle gärna få stanna i min stuga och bo med mig men jag vet inte vad han äter och tvivlar på att han vill bli mitt nya husdjur.

Han flyger omkring bredvid bordet och säger till mig: Du vet ju hur du är. Du vet hur du fungerar. Du vet varför du vill och varför du försöker. Du är medveten om dina behov som driver dig och de fasor som håller dig tillbaka. Du vet delvis vad du vill ha. Sen försvann han ut genom det öppna fönstret, ut i kylan och den mörka natten.

DaddyLongleg du är så klok.

Jag är hopplös. Jag är bitter. Jag drömmer och romantiserar. Jag är modig men ack så feg.

Jag vill kasta mig över kakan och sluka den hel för att dämpa min hunger.
Jag vill kasta den i soporna innan jag ens hinner titta åt den.
Eller så hamnar jag villrådigt mitt emellan och slickar försiktigt på glasyren. Jag vill inte ge upp den för det smakar gott och lockar mig men jag vet att det kanske inte är nyttigt just nu, jag kanske bara kommer må illa om jag äter upp den. Kanske är lagom med lite glasyr...

Varför är jag inte bättre på att ta tillvara på den insikt jag har om mig själv?