Don't look back

If you just put your hand in mine
We're gonna leave all our troubles behind
We're going walking dont look back

Keep on walking..

Peter Tosh

Om det vore så lätt

DaddyLongleg, självinsikt och kärlek

Som lördagar har en tendens att göra har den här flutit vidare bort i fjärran utan att så mycket vettigt, som jag planerat, blev gjort.
Mitt i mina sista två effektiva timmar av studier (kl 23 har jag bestämt att jag ska kolla film och äta chips) kommer DaddyLongleg dansandes. Han skulle gärna få stanna i min stuga och bo med mig men jag vet inte vad han äter och tvivlar på att han vill bli mitt nya husdjur.

Han flyger omkring bredvid bordet och säger till mig: Du vet ju hur du är. Du vet hur du fungerar. Du vet varför du vill och varför du försöker. Du är medveten om dina behov som driver dig och de fasor som håller dig tillbaka. Du vet delvis vad du vill ha. Sen försvann han ut genom det öppna fönstret, ut i kylan och den mörka natten.

DaddyLongleg du är så klok.

Jag är hopplös. Jag är bitter. Jag drömmer och romantiserar. Jag är modig men ack så feg.

Jag vill kasta mig över kakan och sluka den hel för att dämpa min hunger.
Jag vill kasta den i soporna innan jag ens hinner titta åt den.
Eller så hamnar jag villrådigt mitt emellan och slickar försiktigt på glasyren. Jag vill inte ge upp den för det smakar gott och lockar mig men jag vet att det kanske inte är nyttigt just nu, jag kanske bara kommer må illa om jag äter upp den. Kanske är lagom med lite glasyr...

Varför är jag inte bättre på att ta tillvara på den insikt jag har om mig själv?

Kodnamn Felix

Igår, fredag, var insparksfesten på skolan och det var trevligt men inte så att jag ville stanna hela natten. Min imitation av en utomjording lockade fram en del skratt så kursarna var glada och skrattade innan jag gick, man måste ju ta farväl på ett bra sätt. Jag ville hellre hitta på hyss än att sitta kvar hela kvällen...

A och L ni vet vad jag menar - Kodnamn Felix
I hopp om ett hej, en kram och en sak jag glömde senast begav jag mig till Solna. Väl medveten om att alla inte tycker om överraskningsbesök efter klockan 22 tog jag en risk - Felix sov så han svarade inte ens i telefonen. Det var kallt ute. Igår var Solna kallaste platsen på jorden. Jag är övertygad om det! (får väl skylla mig själv som är ute å springer i klänning å högklackat utan strumpbyxor). Som tur var gick bussen hemåt precis när jag kom till hållplatsen.

Lördagsförmiddagen har runnit iväg med film och chips under en filt, skönt. Nu blir det plugg plugg plugg innan jag ger mig iväg på cykeln i ett försök att hitta till mamma (Det ska finnas tårta där säger dom så jag måste ju dit och undersöka saken).

Dagens Tips: köp luft på burk och få en lite tystare dator.. och renare..

Varför stänger du mig ute? (kan läggas till föregående inlägg)

Min närmaste väninna vägrar ha någon kontakt med mig. Hon svarar inte på telefon eller datorn och jag har ingen aning om varför. Har jag hamnat i onåd? varför isåfall? Det var lite 'stuff' efter midsommar då hon och Skalman hamnade i diskussion men det har varit lite småskumt ända sen början av våren tror jag.

Är man så nära vänner som vi så tycker jag att man borde kunna förklara vad som är fel. Jag tycker att man är skyldig varandra det.
Vill du ha en paus för att du vill vara ifred - säg det! Är du arg på mig för något så tala om det så jag kan förklara eller be om ursäkt! Har du insett att du inte bryr dig längre eller att vi är från olika världar - snälla förklara det då.
Det är fruktansvärt när viktiga personer som står en nära bara försvinner utan förklaring. Du vet att jag har extra svårt för sådant beteende efter allt K har gjort. Är du besviken på mig för hur jag hanterade situationen när han dök upp? Du vet inte ens vad som har hänt. Jag behövde dig där då.
Du är den jag vill vända mig till med mina tankar och känslor för stöd. Det är dig jag vill dela det senaste skvallret och roliga upplevelser med. Jag vill finnas där för dig. Jag trodde det var ömsesidigt. Det har varit så i flera år. Men nu stänger du mig ute totalt.

Det gör ont Jenny

När ska det vända?

Det känns som att jag har haft bara otur senare delen av sommaren...
trampad av en häst (det var iofs i början på sommaren men ändå nu är det synd om mig och jag vill klaga!)
Blir lurad och bestulen av K.
Ramlar nerför en trappa
Blir sjuk när jag ska packa ihop inför flytten.
Panik med att packa upp och försöka komma igång med studierna på samma gång.
Blir jag sjuk igen (samma 3stegs förkylning som innan flytten - hals - näsa -lungor).
Och nu har jag urinvägsinfektion känns det som!

När ska jag kunna må bra rent fysiskt - inte vara tokstressad - och få den där känslan av att allt faktiskt är rätt ok och rullar som det ska?!

Tänkte försöka ha någon ledig kväll men uppenbarligen är det meningen att jag ska vara bitter och sitta med näsan i kurslitteratur för att komma ikapp och må dåligt på ett eller annat sätt... so - if that's the way it's gonna be... ...jag har glass, chips, kakor - jag kan lika gärna passa på att bli fet samtidigt!